Rättsfall

NJA 2011 s. 109

Rättskälldiskussion

Citera

NJA 2011 s. 109

BibTeX

@misc{nja-2011-s-109,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 2011 s. 109}},
  year         = {2011},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

21 hänvisningar i 10 artiklar · 19 stycken/fotnoter

Sedvanerätten och rättskälleläran1 hänvisning

Adam Croon · SvJT 2023 s. 116–137 · 1 ställe

I en passage i Högsta domstolens domskäl (p. 128) konstaterade domstolen att det ibland i lag hänvisas till sed, sedvana, sedvänja eller brukande ”av ålder”. Domstolen exemplifierade med en hänvisning till 3 § i rennäringslagen och till NJA 2011 s. 109. Viktigare för Heidbrinks fortsatta analys är dock domstolens uttalande att förekomsten av sedvana inte ”[u]tan lagstöd torde kunna åberopas som självständig grund för förvärv av nya rättigheter”. Enligt HD skulle dock redan existerande sedvana kunna ha betydelse vid tillämpningen av en lagregel eller vid prejudikatbildningen.Ett exempel från rättspraxis på en återgång till lagpositivism? · p. 2 · s. 118

Rättsliga följder av HD:s dom i Girjasmålet3 hänvisningar

Eivind Torp · SvJT 2021 s. 921–935 · 3 ställen

Synen på rättskällor inom samerättslig forskning3 hänvisningar

Eivind Torp · SvJT 2020 s. 242–258 · 1 ställe

NJA 2009 s. 121. 1 1 SOU 1968:16 s. 36. 12 Se NJA 1981 s. 1 på sidan 16. 13 SOU 1968:16 s. 37 14 SOU 1968:16 s. 37. 15 SOU 1968:16 s. 37. 16 Det är av visst intresse i sammanhanget att JO i sin skrivelse jämför samernas rätt till renskötsel ”med andra sakägares rätt med avseende å fast egendom”. SOU 1968:16 s. 69. 1 7 NJA 1981 s. 1 på sidan 248. 18 NJA 1981 s. 1 på sidan 248. 19 Peter Sköld, professor i historia vid Umeå universitet, anser exempelvis att 1971 års RNL, i förhållande till 1928 års lag, gav samerna ett helt annat mandat till självbestämmande. P1 dokumentär, Sveriges Radio, 2019-11-03. 20 Not 3 i Allard och Brännströms replik. 21 Så långt jag känner till har dom avseende den aktuella frågan inte avkunnats från någon av domstolarna på lägre instansnivå. 22 Vilket i övrigt har framgått av renbeteslagarnas förarbeten från 1886 års lag och framåt. 23 I TR:s dom betecknat ”samerna” i HD benämnt ”sameparterna” eller ”samesidan”. 2 4 NJA 1981 s. 1 på sidan 20. Observera att referatet i NJA i denna del är något förkortat i förhållande till HD:s skrivna dom. 25 NJA 1981 s. 1 på sidan 244. 26 NJA 1981 s. 1 på sidan 179, 222 ff., 243. 27 NJA 1981 s. 1 på sidan 248. Jfr HD:s bedömning om att samernas bruksrätt bör ha åtnjutit det allmänna skydd som följde av 16 § i 1809 års regeringsform, se NJA 1981 s. 1 på sidan 237. 28 NJA 1981 s. 1 på sidan 230. 29 Bertil Bengtsson, Sakrätt och renskötselrätt, i Festskrift till Göran Millqvist, Jure Förlag, 2019, s. 141. 30 NJA 1981 s. 1 på sidan 181. 31 Se även SOU 1983:67 s. 67. 32 NJA 1965 s. 492. 33 NJA 1979 s. 1. 3 4 NJA 1965 s. 492. 35 NJA 1979 s. 1. 36 Se SOU 1922:10 s. 43. 37 Se prop. 1992/93:32 s. 85 och 93 samt SOU 1989:41 s. 26, 186, 251 ff., 266 och 274. 38 NJA 2011 s. 109 punkt 36. 3 9 Strömholm a.a. s. 506 ff. 40 Se Jan-Mikael Bexhed, Viktigt avgörande som stärker egendomsskyddet, SvJT 2019 s. 389. 41 I propositionen motiveras formuleringen med att man i norsk och finsk grundlag tar sikte på samerna som ett folk, jfr prop. 2009/10:80 s. 190 4 2 Anders Eka et al. Regeringsformen med kommentarer, 2012, Karnov Group, s. 31. 43 Se Eivind Torp, Betydelsen av samiska traditioner i svensk rätt, i Arctic Review on Law and Politics, 2011, nr 1, s. 77–101. 44 Hovrätten för Övre Norrland mål nr B 69-04, 2005-12-21. 45 Se Östersunds tingsrätt mål nr T 977-04. 46 Det mål som har väckt störst intresse, och inte minst förhoppningar inom delar av det samiska samhället, är det så kallade Girjas-målet. Se Gällivare tingsrätt mål nr T 323-09 och Hovrätten för Övre Norrland mål nr T 214-16. 4 7 Utöver nämnda bestämmelser har samebys rättigheter och skyldigheter reglerats i en rad andra bestämmelser, se 35–65 §§ samt 89 § RNL. 48 Se exempelvis SOU 1968:16 s. 74 och prop. 1971:51 s. 168–169. Se även Bertil Bengtsson, Sakrätt och renskötselrätt, i Festskrift till Göran Millqvist, Jure Förlag, 2019, s. 140 f. 4 9 NJA 1981 s. 1 på sidan 178. 50 Didrick Velthoen, Naturresurslagstiftning i fjällen, Fjällforskningsinstitutet Mittuniversitetet, Rapport 2001:2. 51 MÖD mål nr P 10096-17. Jfr beslut av Länsstyrelsen i Jämtlands län, dnr 4042100-17, 2017-04-10. 52 I de flesta fall rör det sig om beslut som har fattats på kommunal nivå. 53 För en vidare analys av denne problematik se Eivind Torp, Riksintresset rennäring — vad representerar det och vem företräder intresset?, Förvaltningsrättslig Tidskrift, nr 5–6, 2000 s. 167–193 och Eivind Torp, Det rättsliga skyddet av samisk renskötsel, SvJT 2014 s. 122. 5 4 Se framför allt artikel 32 punkt 1 respektive artikel 8 punkt 2 i United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, A/61/L.67. 55 NJA 1981 s. 1 på sidan 248. 56 Se exempelvis Hovrätten för Nedre Norrland mål nr T 58-96 r 21, s. 16. 5 7 Ett tydligt exempel på detta är frågor om samernas rätt till jakt och fiske som prövas av HD (hösten 2019) i det så kallade Girjasmålet. Jämför hur frågan tidigare har bedömts i utredningar: se SOU 1999:125 s. 15 och SOU 2005:116 s. 11. 58 Bertil Bengtsson, Sakrätt och renskötselrätt, i Festskrift till Göran Millqvist, Jure Förlag, 2019, s. 139–152. 59 Bengtsson a.a. s. 140. 60 Bengtsson a.a. s. 149–150. 61 Strömholm a.a. s. 502 ff. 6 2 Jfr Christina Ramberg, Prejudikat som rättskälla i förmögenhetsrätten, s. 297 (under rubriken: Obiter som stärker ratio decidendi), https://zeteo.nj.se, 2017-05-05. 63 Bertil Bengtsson & Eivind Torp, Svensk samerätt: Något om den senaste utvecklingen, i Henriksen, T, & Ravna, Ø, (red.) Juss i nord: Hav, fisk og urfolk, Det juridiske fakultetet ved Universitetet i Tromsøs 25 årsjubileum, Gyldendal forlag, Oslo 2012. 64 Jfr Strömholm a.a. s. 366. 65 Jfr prop. 1992/93:32 s. 93. 66 Bertil Bengtsson har i flera sammanhang påpekat vad han anser vara problematiskt med uppfattningen att renskötselrätten civilrättsligt tillkommer hela befolkningen. Se exempelvis Bertil Bengtsson, Om kollektiv renskötselrätt, i 21 uppsatser, Juristförlaget i Lund, Juridiska Fakulteten i Lund nr 148, s. 282 f. 67 NJA 2011 s. 109 punkt 2. 6 8 Jfr Högsta domstolens resonemang om att det inte är lätt att se att renskötselrätten kan upphöra på annat sätt än enligt 26 § RNL, NJA 2011 s. 109 punkt 14. 69 Jfr Bertil Bengtsson, Renskötselrätten i rättssystemet, i 21 uppsatser, Juristförlaget i Lund, Juridiska Fakulteten i Lund nr 148, s. 246. 70 Prop. 1992/93:32 s. 108–109. 7 1 Detta gäller i synnerhet om man beaktar att RNL i stora delar också avser att reglera en näring. 72 Bertil Bengtsson & Eivind Torp, Svensk samerätt: Något om den senaste utvecklingen, i Henriksen & Ravna (red.) Juss i nord: Hav, fisk og urfolk, Det juridiske fakultetet ved Universitetet i Tromsøs 25 årsjubileum, Gyldendal forlag, Oslo 2012. 7 3 Bertil Bengtsson har förtjänstfullt påpekat detta i olika sammanhang: se framför allt Samerätt, Norstedts juridik, 2004 s. 95–103. 74 Det ska påpekas att Bertil Bengtsson återkommande har pekat på risken att lagstiftningsbristerna kan påverka forskarnas förmåga att sakligt bedöma vissa rättsförhållanden inom samerätten. Men detta har främst skett vid konferenser och seminarier. 75 Se exempelvis Bertil Bengtssons formulering: ”Den mycket samevänliga tolkningen av den internationella urfolksrätten torde dock vara omstritt”, not 11, Sakrätt och renskötselrätt, i Festskrift till Göran Millqvist, Jure Förlag, 2019.fotnot 10 · s. 244

Girjas sameby mot staten: En analys av Girjasdomen*2 hänvisningar

Christina Allard, Malin Brännström · SvJT 2020 s. 429–452 · 2 ställen

Rättssubjektet för renskötselrätten enligt svensk rätt och reindriftsretten enligt norsk rätt*1 hänvisning

Kristina Labba · SvJT 2020 s. 571–588 · 1 ställe

NJA 2011 s. 109 avsnitt 10.fotnot 33 · s. 580

Sedvanans betydelse i modern förmögenhetsrätt1 hänvisning

Jakob Heidbrink · SvJT 2020 s. 770–784 · 1 ställe

Högsta domstolen uttalande i punkterna 127–129 i Girjasdomen förtjänar att citeras i dess helhet: 127. Begreppen sedvana och sedvanerätt har under olika tidsepoker och i olika länder getts varierande innebörd. Allmänt sett är sedvana en beteckning på ett handlingsmönster som följs av många. Rättsregler som har sitt ursprung i sedvana brukar betecknas som sedvanerätt. Sedvanerätten spelade tidigare en inte obetydlig roll i svensk rätt, framför allt som utfyllande rättskälla (se t.ex. De domarregler som brukar tillskrivas Olaus Petri). Allt eftersom författningsregleringen ökat har sedvanerätten som rättskälla minskat i betydelse. Det illustreras av att den hänvisning till ”landssed” som fanns i 1 kap. 11 § i den äldre rättegångsbalken inte har förts över till den nuvarande rättegångsbalken. (Jfr Christina, Allard, Renskötselrätt i nordisk belysning, 2015, s. 169 ff.) 128. Idag tillmäts sedvanan huvudsakligen betydelse där det i lag hänvisas till sed, sedvana, sedvänja eller brukande ”av ålder”. Ett exempel på en sådan hänvisning finns i 3 § rennäringslagen enligt vilken vinterbetesområdets omfattning bestäms av var renskötseln bedrivs ”av ålder” (jfr ”Nordmalingdomen” NJA 2011 s. 109). Utan lagstöd torde förekomsten av en sedvana numera inte kunna åberopas som självständig grund för förvärv av nya rättigheter. En annan sak är att en existerande sedvana kan få betydelse när en domstol tillämpar en viss anknytande rättsregel eller när en prejudikatsinstans antar nya rättsgrundsatser. (Jfr om sedvanan som rättskälla i nutida rätt, Stig Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5 uppl., 1996, s. 235 ff.) 129. Det bör emellertid — mot bakgrund av den vikt som sedvanan har tillmätts i äldre rätt — vara möjligt att utan särskilt lagstöd hävda rättigheter under påstående att dessa har etablerats i äldre tid genom den sedvana som då tillämpades. Det förutsätter dock att det går att klarlägga såväl den tidigare förekomsten av en viss sedvana som den rättsliga relevans som denna sedvana hade. Uttalandet förekommer som sagt förvisso i ett visst specifikt sammanhang, men det är till sin ordalydelse i huvudsak fristående från denna kontext. Högsta domstolen kan utan större problem tolkas uttala sig om sedvanerätt överlag.Ett ogarderat uttalande om sedvanerätt · p. 1 · s. 772

Samebyars avtalsrätt — en replik4 hänvisningar

Malin Brännström, Christina Allard · SvJT 2019 s. 165–169 · 4 ställen

Det rättsliga skyddet av samisk renskötsel1 hänvisning

Eivind Torp · SvJT 2014 s. 122–148 · 1 ställe

För en vidare diskussion av detta se Torp, Eivind, Renskötselrätten och rätten till naturresurserna — om rättslig reglering av mark- och resursanvändningen på renbetesmark i Sverige, Tromsø 2008, s. 48 ff. 1 4 År 1898, 1928 och 1971. 15 Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 38 och Torp, Eivind, The legal basis of Sami reindeer herding rights in Sweden, Arctic Review on Law and Politics, vol. 4, 1/2013 p. 42–60. 16 Upphävda paragrafer ej medräknat. 1 7 SFS 1947:225 56 §. Det var alltså nyttigheten som sådan som kunde upplåtas även om det är närliggande att tänka sig att en upplåtelse av sådana nyttigheter i vissa fall också påverkade markområdet. 18 Se SOU 1968:16 s. 19 och 206 ff. 19 Se SOU 1968:16 s. 18 f. samt jfr 12 och 13 §§. 20 Prop. 1971:51 s. 131 ff. 21 Regeringen påpekade att reglera om nyttjanderättsupplåtelser till viss del hade ändrats sedan 1928 års lag. Se härom prop. 1971:51 s. 132 och 134. 22 Prop. 1971:51 s. 132. 23 Prop. 1971:51 s. 133. Av visst intresse i sammanhanget är att regeringen anför att ”liksom gäller f.n. bör samerna alltså vara skyldiga att tåla…” vilket skapar ett felaktigt intryck av att regeringens förslag inte innebar en liberalisering av bestämmelserna om markupplåtelser. 24 JoU 1971:37 s. 47 och motion 1971:1367. 25 Ett undantag från denna huvudregel föreligger dock: sameby har rätt att upplåta rätt till jakt och fiske för husbehov utan avgift för tidigare medlem av sameby. Jfr 31 § 2 st. RNL. 26 I den aktuella bestämmelsen används formuleringen ”på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition”, jfr 32 § RNL. 2 7 32 § RNL 28 Jfr 32 § 2 st. RNL. 29 Jfr 34 § 1 st. RNL. 30 Jfr 34 § 2 st. RNL. 31 Jfr 99 § 3 st. RNL. 32 Jfr 32 § 2 st. RNL. 33 RÅ 1999 not. 234. Observatoriebyggnaden skulle uppföras för vetenskapliga syften. 34 Regeringsbeslut 2007-01-11, dnr Jo2006/1589. 35 Prop. 1971:51 s. 132 och JoU 1971:37 s. 47. 3 6 Se exempelvis RÅ 2003 not. 70 och RÅ 2003 not. 191. Vad gäller riksdagens beslut om restriktivitet i frågor om exploatering av fjällområdet se 4 kap. 5 § MB. 37 Prop. 1986/87:58 s. 45 ff. 38 Se SOU 2005:17 för en närmare redogörelse kring detta. 39 Se RÅ 1992 ref. 14. Regeringen har utsedd en utredning som bl.a. skall överväga möjligheten att avskaffa den dubbla jakträtten, jfr dir. 2012:77. 40 Se RÅ 2009 not. 159. 41 Se RÅ 2003 not. 64, RÅ 2004 not. 143 och RÅ 2004 not. 147. 42 Jfr RÅ 2008 not. 110. 43 Jfr 15 § RNL där det framgår att det är sameby som för medlemmarnas gemensamma behov nyttjar byns betesområde för renbete och 10 § om att sameby företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten eller medlemmarnas intressen inom rennäringen i övrigt. 44 Jfr 33 § RNL. 4 5 SOU 1968:16 s. 18, Förslag till lag om rennäring, 11 § 2 st. Se även motion 1971:1367. 46 SOU 1968:16 s. 210–211. 47 Termen används såväl i betänkandet (SOU 1964:16) som i propositionen (1971:51). 48 Prop. 1971:51 s. 7, Förslag till rennäringslag, 32 §. 49 JoU 1971:37 s. 48. 50 RÅ 2008 not. 110 och RÅ 2008 not. 111. 51 Se RÅ 2003 not. 70, RÅ 2003 not. 133 och RÅ 2003 not. 191. Att fullt ut klarlägga de rättsliga ställningstaganden som ligger under dessa beslut kompliceras av att länsstyrelserna ofta hanterar frågan om olagligt uppförda byggnader i fjällområdet som avslag på ansökan om upplåtelse. Flera mål har således påbörjats genom en uppmaning från länsstyrelsen om att avlägsna olovligt uppförda byggnader från områden där upplåtelse saknas. I fall den som mottar uppmaningen inkommer med besvär över länsstyrelsens beslut hanterar länsstyrelserna detta som en ansökan om upplåtelse som i de flesta fall avslås. 52 MÖD 2007:35. 53 Se RÅ 2010 not. 35. 5 4 Se bl.a. Östersundsposten 2011-07-02. 55 Östersundsposten 2010-06-24. Se även JK 3823-00-21, beslutsdatum 2002-06-27. 56 Se härom i SOU 2005:116 s. 202 ff. 57 Jfr 5 § 1928 års renbeteslag. 58 Enligt andra stycket samma bestämmelse kan upphävandet begränsas till att avse viss tid eller vissa i renskötselrättens ingående befogenheter. 5 9 I lagförslaget från kommittén nämndes dock gruvverksamhet som ett typexempel på ett intresse som kan vara aktuellt för beslut om upphävande av renskötselrätten, jfr SOU 1968:16, s. 70 ff. 60 Se exempelvis RÅ 2010 not. 31. 61 Jfr 1 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. 62 Se även NJA 1979 A 2 och NJA 1981 s. 610. 63 Se RÅ 1999 not. 234, RÅ 2010 not. 31 och RÅ 2010 not. 62. 64 Prop. 1985/86:3 s. 9–10. 65 Jfr Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 136. 6 6 Jfr 3 kap. 6, 7 och 8 §§ MB. 67 För en vidare diskussion se Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 43 ff. 68 Se 4 kap. MB. 69 Se 3 kap. MB. 70 Förutom 3 kap. 5 § innebär även 3 kap. 6 § ett viss skydd för rennäringen med tanke på att vissa naturområden i kombination med viss bebyggelse kan representera ett område med särskilda kulturvärden. 71 Prop. 1985/86:3 s. 57. 72 Prop. 1985/86:3 s. 57. 73 Prop. 1985/86:3 s. 160. 7 4 Prop. 1985/86:3 s. 160–161. 75 Prop. 1986/86:3 s. 155. Se även Bengtsson (2007) s. 47. 76 Det har exempelvis ansetts att lagstiftaren genom att välja så diffusa begrepp bäddar för tolkningsproblem och bristande förutsebarhet i den praktiska tillämpningen av bestämmelsen, se Michanek, Gabriel & Zetterberg, Charlotta, Den svenska miljörätten, Uppsala 2012, s. 143. 77 Se Bengtsson (2007) s. 46 och 67. 78 Prop. 1985/86:3 s. 161. 79 Prop. 1985/86:3 s. 161. 8 0 Skyddet av förutsättningarna för rennäringen är på inget sätt unikt: tillsvarande bestämmelser finns för jordbruk, skogsbruk, fiske och för anläggningar för industriell produktion, jfr 3 kap. 4, 5 och 8 §§ MB. 81 Prop. 1985/86:3 s. 161. 82 Det är i sammanhanget värt att notera att områden som är av riksintresse, skall skyddas mot åtgärder som enligt första stycket påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Det innebär att en ansökan om en åtgärd kan avslås ifall beslutsmyndigheten konstaterar att det föreligger en risk för att åtgärden påtagligt kommer att försvåra näringens bedrivande. 83 Lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 84 Se prop. 1987/88:69 s. 23–25. 85 Jfr 7 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. 86 Beslut 2002-12-05 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. 8 7 Beslut 2003-10-16 miljö- och byggnämnden Kiruna kommun. Länsstyrelsen hade i yttrande till kommunen avstyrk markupplåtelse och bygglov, se härom Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 88 Länsstyrelsen i Norrbotten, dnr 403-24134-03, 2004-12-03 89 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 90 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03, 2004-12-03 och dnr 403-1040-03, 2003-11-28. 91 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-1040-03, 2003-11-28 och dnr 403-24134-03, 2004-12-03. 92 Länsstyrelsen i Norrbotten dnr 403-24134-03. 9 3 Länsrätten i Norrbotten mål nr 2455-03. Två ledamöter i länsrätten var skiljaktiga och ansåg att målet borde återförvisas till länsstyrelsen. 94 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 2319-2320-05, 2007-04-05. 95 Kammarrätten lade till grund för sina bedömningar att Jordbruksverket hade angett att en flyttled för renar markeras med en bredd om 600 meter men att detta varierar beroende på terräng, väderförhållande och dylikt. 96 Boverket, yttrande 2009-01-28 dnr 10110-4388/2008. 9 7 RÅ 2010 not. 6. 98 Rent konkret gällde detta alltså kännedom om innehållet i 94 § RNL. 99 Jfr mål nr M 2073-07, Östersunds tingsrätt där ett viltstängsel om 15 ha inte ansågs innebära avsevärd olägenhet för renskötseln även om domstolen gjorde bedömningen att åtgärden dels skulle göra området obrukbart för renskötsel, dels att ytterligare ett område (något större) möjligen skulle falla bort som betes- och trivselområde för rennäringen. 100 Koncessionsområde omfattar ca 22 ha men gruvverksamhet beräknas omfatta 50 ha. 101 Bergstaten dnr 22-790-06, 2007-02-12. 102 Jfr Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12), regeringen N2007/3228/FIN (200712-06), RÅ 2010 not. 31. 103 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 1 04 Bergstaten dnr 22-790-06 (2007-02-12). 105 Regeringsbeslut N2007/3228/FIN (2007-12-06). Bergstaten har tidigare konstaterat att miljökonsekvensbeskrivning vid gruvetableringar ofta har ”påtagliga brister vad gäller påverkan på renskötseln”, jfr MKB för renskötsel vid gruvetableringar, Jordbruksverket, 2005. 106 Även Naturvårdsverket och Sametinget gjorde bedömningen att beslutet skulle upphävas, bl.a. med hänvisning till bestämmelserna om riksintresse, Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 107 Regeringen N2007/3228/FIN (2007-12-06). 108 RÅ 2010 not. 31. 109 RÅ 2010 not. 31. Ett annat förhållande av intresse är att regeringen i det aktuella ärendet hade fattat beslut utan att man gett samebyn möjlighet att yttra sig över inhämtade yttranden. Detta var enligt HFD inte grund för att upphäva regeringens beslut eftersom domstolen ansåg att det saknades grund för att anta att kommunikation med samebyn skulle ha lett till att ärendet skulle ha fått en annan utgång. Rent allmänt finns det stöd för att samebys ställning som sakägare i mål enligt 3 kap. 5 § miljöbalken är svagare än vad som är fallet i tidigare refererade mål enligt 32 § RNL där HFD i flera fall har upphävt regeringens beslut med hänvisning till brist i kommunikationsskyldigheten. 1 10 Prop. 1985/86:3 s. 155. 111 Prop. 1985/86:3 s. 161. 112 HFD refererar i detta sammanhang till prop. 1987/88:69 s. 23–25. 1 13 Prop. 1987/88:69 s. 24. 114 Prop. 1987/88:69 s. 234. 115 Prop. 1985/86:3 s. 161. 116 Prop. 1985/86:3 s. 161. 117 Prop. 1987/88:69 s. 24. 1 18 Försäljningen genomfördes trots att området tidigare hade återköpts av staten just mot bakgrund av rennäringens behov: avvittring i Härjedalen hade som bekant försatt renskötseln i en mycket besvärlig situation. 119 Punkt 13 köpeavtal, Statens fastighetsverk dnr 234-522/03. 120 Regeringsbeslut 2008-03-27, M2006/3970/F/P. 121 Regeringen kommenterar inte att samebyn i alla inlagor har dokumenterat områdets betydelse för rennäringen. 122 RÅ 2010 not. 62, aktbilaga 57. 1 23 Aktbilaga 12, dnr M2006/3970/F/P. 124 Regeringsbeslut 2008-03-27, dnr M2006/3970/F/P. 125 HFD:s ställningstagande i denna fråga ger grund till närmare reflexioner kring vad som avses med begreppet miljöpåverkan. 126 I samrådshandlingarna i planbeskrivningen gjordes beskrivningar av vissa miljökonsekvenser men inga av dessa rörde rennäringen. 127 Domstolen hänvisade till RÅ 1975 ref. 118, jfr särskilt yttrande av regeringsrådet Petrén. 128 Sametinget, yttrande 2007-02-27, aktbilaga 8. 1 29 Regeringsbeslut 32, 2010-04-29, yttrande till Regeringsrätten. 130 Härjedalens kommun, kommunstyrelsens yttrande 2007-06-13, aktbilaga 12. 131 HFD 2012 not. 27. 132 RÅ 2006 ref. 1 rör visserligen riksintressebestämmelserna men det är förfarandet kring hur handlingar har kommunicerats som skall anses ha prejudikatvärde i målet. 133 För en närmare redogörelse om grunden till samernas rätt till renskötsel se Torp, Eivind, Renskötselrättens grunder, SvJT 2012 s. 706 ff. 1 34 Renbetesområdet i Sverige är alltså inte geografiskt fastlagt. Jfr 3 § RNL. 135 De under senare åren mest uppmärksammade domstolsprocesserna beträffande samernas rättigheter har rört just frågan om samernas rätt till renskötsel på privatägt mark. Jfr T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland och NJA 2011 s. 109. 136 För en vidare diskussion av de rättsliga följderna av detta se Bengtsson, Bertil, Samerätt, Stockholm, 2004, s. 54 ff. 137 Se Renskador i plant och ungskog — en litteraturöversikt och analys av taxeringsmetod, Skogsstyrelsen rapport 2007:6. 138 Se SOU 2001:1 s. 230 och Effekter av skogsbruket på rennäringen — en litteraturstudie, Skogsstyrelsen rapport 2008:18. 139 Se Mattsson, Leif, Relationen skogsbruk — renskötsel. Om framväxten av en markanvändningskonflikt, SLU 1981 och Relationen skogsbruk — renskötsel. Om skogstillståndet och föränderlighet i ett ”harmoniområde” och ett ”konfliktområde”, SLU 1983. 140 SFS 1990:1379 och SFS 1993:553. Jag vill i detta sammanhang påminna om att regler om hänsyn till rennäringen i viss utsträckning även fanns tidigare, jfr Skogsstyrelsen, Allmänna råd (SKSFS 1982:2) och (SKSFS 1986:6). 141 SFS 2010:930. 142 Jfr 31 § skogsvårdslagen. 143 Jfr 20 § skogsvårdslagen. 144 Jfr 16 § skogsvårdslagen. 1 45 SKSFS 2011:7, 4 kap. 3 §. 146 16 § skogsvårdslagen. 147 18 b § skogsvårdslagen. 148 18 b § 3 st. skogsvårdslagen. 149 13 b § skogsvårdslagen. 150 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19 f. 151 I utgångspunkten var regionchefen ställt under åtal av åklagare men riksåklagaren förklarade att åtalet skulle nedläggas. 152 Kammarrätten i Sundsvall mål nr 1349–1355-2000. 1 53 21 § har upphävts genom lag (2010:930). 154 Jfr 21 § skogsvårdslagen. 155 Skogsstyrelsen, Meddelanden 5/2011, s. 19. 156 Samerättsutredningen (1982–1991) lämnade förslag om grundlagsreglering av samernas ställning som urbefolkning, jfr SOU 1989:41 s. 122 f., men regeringen har inte ansett att en sådan markering är nödvändigt, jfr prop. 1992/93:32 s. 30 f. 157 Prop. 2009/10:80 s. 190. 158 Prop. 1993/94:117 s. 22. 159 1 kap. 2 § lag (1976:871). 160 Prop. 1975/76:209 s. 138. 161 Jfr Bengtson, Bertil, Samerätt, Stockholm 2004, s. 15. 1 62 För en närmare redogörelse av innebörden av lagändringen se Eka, Hirschfeldt, Jermsten & Starrsjö, Regeringsformen med kommentarer, Stockholm, 2012 s. 30– 31. 163 Se exempelvis NJA 2011 s. 109, T 58-96 Hovrätten för Nedre Norrland, T 97704 Östersunds tingsrätt. 164 Frågan om svensk anslutning till ILO-konvention nr 169 utreddes av en offentlig utredning under åren 1997–1999, jfr SOU 1999:25. Därefter har frågan ”bearbetats” inom regeringen. 165 SOU 1986:36, 1989:41 s. 269 ff. och SOU 1999:25 s. 48. 166 Prop. 1992/93:32 s. 102 ff. 167 Det samlade antal vindkraftverk var i utgångspunkten ca 400. 168 Miljödomstolen, Östersunds tingsrätt M 145-10 s. 40. 1 69 Mark- och miljööverdomstolen, Svea hovrätt M 824-11. 170 Beträffande domstolarnas förhållningssätt till internationella konventioner och svensk rätt se RÅ 1996 ref. 97, RÅ 2010 not. 31. 171 Bertil Bengtsson har uttryckt sin inställning på följande vis: ”Rennäringen och yrkesfisket utgör hårt trängda näringar, som här [genom införandet av den aktuella bestämmelsen] får ett välbehövligt stöd” men tillade för säkerhets skuld ”— vad det nu kan betyda i praktiken.” Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt — miljöbalken, Uppsala 2007, s. 47. 172 Prop. 1997/98:45 s. 243. 1 73 Se SOU 1989:41, SOU 1999:25, SOU 2006:14 s. 508, samt Nordisk samekonvention — Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppen, avgitt 27. oktober 2005.fotnot 13 · s. 123

Renskötselrättens grunder4 hänvisningar

Eivind Torp · SvJT 2012 s. 708–722 · 4 ställen

Renskötselrättens grunder — en replik1 hänvisning

Christina Allard · SvJT 2012 s. 864–867 · 1 ställe

I sin artikel ifrågasätter Eivind Torp vad som egentligen är nytt med Nordmalingsdomen (NJA 2011 s. 109) och om urminnes hävd alls har någon betydelse för samernas renskötselrätt. Han hänvisar till den diskussion om de renskötande samernas rätt som fördes i samband med lagstiftningsarbetet till 1886 års renbeteslag där man i huvudsak förklarar samernas rätt såsom en sedvanerätt av mycket gammalt datum. Mot bakgrund härav menar han att urminnes hävd genom skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1) fått en större betydelse än vad som ursprungligen var fallet. Han kommer fram till att det är ytterst tveksamt om samernas renskötselrätt på året-runt-marker ska bedömas utifrån de gamla reglerna om urminnes hävd. Jag delar hans slutsatser men min ingång och förståelse av problemen är delvis en annan.p. 1 · s. 864