1.Under våren 2011 meddelade Högsta domstolen dom i det så kallade Nordmalingsmålet (NJA 2011 s. 109) där ett antal fastighetsägare i Nordmalings kommun hade stämt två samebyar för att utan avtal nyttja deras fastigheter för renskötsel. I målet fastställde HD hovrättens avgörande. Domen har ändå beskrivits som ”en kursändring i fråga om den rättsliga grunden för samebyarnas rätt till vinterbete” bland annat för att HD klargör hur rennäringslagen skall tillämpas i frågor om samernas rätt till vinterbete. Det råder ingen tvekan om att domen kommer att ha stor betydelse i förhållande till framtida rättsliga tvister kring samernas rätt till vinterbete.s. 708
2.HD:s avgörande har kommenteras av Bertil Bengtsson (SvJT 2011 s. 527) och av Christina Allard (dels Karnov Nyheter, 2 juni 2011, dels JT 2011–12 s. 117). Båda författarna tolkar HD:s avgörande dithän att renskötselrätten vilar på olika rättsgrunder i olika delar av renskötselområdet. Bengtsson skriver bland annat följande: ”Enligt domstolens ståndpunkt synes rätten ha olika grund på åretruntmarkerna och på vinterbetesmarkerna. På åretruntmarkerna vilar rätten på urminnes hävd (i vissa fall i förening med ockupation); det framgår redan av 1 § RNL och av skattefjällsdomen, och det finns ingen anledning att dra in sedvanerätten i sammanhanget. När det gäller vinterbetesrätten — ett närmast servitutsliknande komplement till den mera omfattande rätten till åretruntmarkerna — är däremot det avgörande den sedvanerätt som HD närmare beskrivit i domen.” Allard är något mera kategorisk: ”Mot bakgrund av domen gäller idag två olika rättsgrunder för renskötselrätten: sedvanerätt för vinterbete och urminnes hävd för året-runtmarkerna.” I det följande skall författarnas slutsatser vad gäller renskötselrättens grunder granskas närmare.s. 708