NJA 2011 s. 109 punkt 19.
Hänvisas från p. 3 (s. 932)
1.En sakfråga som tilldrar sig särskild uppmärksamhet är HD:s bedömning av beviskrav och bevisvärdering. Vad HD uttalar om detta kommer utan tvekan att ha betydelse i framtida processer av samerättslig karaktär.s. 931
2.Vad gäller frågan om vilka beviskrav som kan ställas i målet konstaterar HD först att samebyn representerar ett urfolk och därefter att utgången av målet är beroende av äldre förhållanden som till stora delar är svåra att utreda. Därnäst konstaterar HD att utredningssvårigheterna accentueras av att samernas historia under lång tid inte fanns dokumenterad i några samiska skriftliga källor och att staten genom historien har haft avsevärt större möjligheter att dokumentera äldre förhållanden. För att en sameby ska ha rimliga möjligheter att tillvarata de rättigheter som kan vara knutna till av samer traditionellt brukade områden är det därför nödvändigt att domstolen tillämpar en viss bevislättnad för samebyn. Det innebär att HD anser att vissa ofullständigheter i utredningen om förhållandena på det aktuella området under en viss tidsepok får fylls ut genom rimliga antaganden grundade främst på vad som är känt om förhållandena i andra delar av lappmarkerna eller under näraliggande tidsepoker, och att det inte kan krävas att det genom utredningen preciseras vilka enskilda individer som har upparbetat rättigheter eller hur upparbetade rättigheter har övergått till efterföljande generationer.s. 931
3.Detta innebär till viss del ett nytt ställningstagande i förhållande till tidigare praxis. I Nordmalingsmålet, som gällde en tvist mellan tre samebyar och enskilda fastighetsägare, hade samebyarna argumenterat för viss bevislättnad med hänsyn dels till att dokumentationen som fanns hade samlats av staten och inte av samerna själva, dels med hänsyn till bristen på skriftliga källor. Domstolen ansåg visserligen att det förelåg särskilda svårigheter att utreda förhållandena inom renskötseln i äldre tider men att detta inte kunde leda till bevislättnad för samebyarna eftersom det skulle gå ut över fasthetsägarna. I Nordmalingsmålet fann HD således att det inte var motiverat att frångå gängse beviskrav.s. 932
4.Ett exempel på att Girjasdomen redan har fått betydelse får man i det så kallade Vapstenmålet som gäller frågan om bättre rätt till renskötsel och där släktskapsrelationer utgör en viktig del av bevisningen. Med hänvisning till HD:s ställningstagande om bevislättnad klargjorde tingsrätten följande: Tingsrätten finner därför att det i vissa fall bör kunna godtas att välgrundade antaganden angående t.ex. vissa personers släktskap och anknytning till renskötseln inom ett visst område under en viss avlägsen tid får accepteras som fullgod bevisning. Utöver ovannämnde sakfråga har många fäst sig vid vad HD uttalar om folkrättsliga principer i Girjasdomen. Det råder ingen tvekan om att HD i flera sammanhang påpekar betydelsen av folkrättsliga principer men frågan är om inte HD:s uttalanden om 1 kap. 2 § sjätte stycket regeringsformen kommer att få större betydelse. Grundlagsbestämmelsen innebär att samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. HD ställer sig initialt frågan om bestämmelsen kan leda till en omtolkning av bestämmelserna i 31–34 §§ rennäringslagen — av vilka det framgår att en sameby och dess medlemmar inte har någon rätt att förfoga över jakten och fisken genom upplåtelser — på så sätt att innebörden blir en annan än den ordalydelsen anger. HD kommer fram till att så inte är fallet. Men i sin analys av bestämmelsen uttalar HD följande: Bestämmelsen ger uttryck för ett mål för samhällelig verksamhet men ger inte i sig upphov till några rättigheter för enskilda. Den kan ändå få viss materiell betydelse vid sådan rättstillämpning där det är fråga om att väga olika faktorer mot varandra. Samernas intresse av att kunna vidmakthålla sin kultur, däribland renskötseln, ska vid en sådan avvägning tillmätas särskild vikt. Det är framför allt i sådana avvägningssituationer som en bestämmelse av detta slag kan få betydelse. Frågan är då hur detta uttalandet kommer att uppfattas i den framtida rättstillämpningen. Bengtsson intar i detta spörsmål en försiktig inställning. Han skriver följande: Att HD i allmänt hålla domskäl erinrat om grundlagens målsättningsbestämmelser och samernas skydd som minoritet kan väl tyda på att denna lagstiftning skulle få en samevänlig tolkning, om den kom under domstolens prövning, men knappast att den skulle underkännas. Jag uppfattar att Bengtssons uttalande är en kommentar till en diskussion där det på sina håll har gjorts gällande att Girjasdomen skulle ha en omedelbar betydelse för samernas ställning i mål som rör ingrepp för gruvdrift, vattenkraft, vindkraft och skadliga former av skogsbruk och uttrycket denna lagstiftning i citatet refererar till lagstiftning som reglerar nämnda verksamheter. Bengtsson erfarenhet i sammanhang som detta är övertygande och hans reserverade tolkning manar till eftertanke. Trots det vill jag peka på ett par faktorer som skulle kunna leda till en, ur samisk synvinkel, något mer optimistisk tolkning av HD:s uttalande. För det första uttalar HD att grundlagsbestämmelsen kan få viss materiell betydelse vid sådan rättstillämpning där det är fråga om att väga olika faktorer mot varandra. Bestämmelsen ska alltså uppfattas så att den i rättsliga sammanhang kan ha betydelse utöver sin karaktär av att ange mål för samhällets inriktning. När HD i nästa mening uttalar att samernas intressen, däribland renskötsel, ska tillmätas särskild vikt vid vägningen av olika faktorer anser jag att uttalande får uppfattas ha en mera specifik innebörd än vad Bengtssons tolkning ger uttryck för. Den därefter följande meningen — ”det är framför allt i sådana avvägningssituationer som en bestämmelse av detta slag kan få betydelse” — har närmast karaktären av ett påpekande och gäller just avvägningen mellan olika faktorer som är ofta förekommande i samerättsliga mål. HD:s uttalande innebär att kopplingen mellan den samiska kulturen och samiskt näringsutövande, däribland renskötsel, blir uppenbar och att avvägningar mellan olika intressen där renskötsel utgör det ena intresset ska göras med hänsyn till att renskötsel ska tillmätas särskilt vikt. Så som utlåtandet är utformat är det, som jag ser det, svårt att tänka sig att domstolarna inte skulle beakta innebörden av det i framtida rättsprocesser.s. 932