Godtrosförvärvslagen innehåller till skillnad från JB inga särskilda regler för rättegång eller omtvistad egendom. Däremot stadgar RB 15:2 möjligheter för den som hävdar bättre rätt att skydda sitt anspråk genom kvarstad. RB 13:7 ger en A som hävdar bättre rätt den processuella fördelen att kunna kalla in en senare förvärvare att delta i processen. RB 14:9 och 11 st. 2 ger senare förvärvare motsvarande rätt att inträda. Vad som stadgas i RB 14:11 st. 2 om gällande mot intervenient p.g.a. ”rättsförhållandets natur”, skall inte användas för att ge en A företräde mot D, bara för att A genom domen får företräde framför C. I det funktionella förhållningssättets ”natur” ligger ju just att A kan ha bättre rätt till egendomen framför B och C, men ändå få sämre rätt mot D. Detta kan bero på att D har en självständig grund för sitt företräde i form av ett eget godtrosförvärv. Det kan emellertid också bero på att D lyckas styrka att C gjort ett godtrosförvärv, trots att C av något skäl själv förlorade mot A. — En dom har generellt sett inte rättskraft men viss praktisk bevisverkan mot tredje man, jfr Ekelöf, Per-Olof, Om interventionsgrunden, Almqvist & Wiksell 1937, s. 230–238. — Med ”rättsförhållandets natur” avses således andra situationer, som exempelvis talan om återvinning i konkurs som görs av en kon kursborgenär och där andra konkursborgenärer har intressen, jfr NJA 2005 s. 342.
Hänvisas från p. 6 (s. 685)
6.Det går förstås att framföra argument för att skydda förvärvare som uppfyllt kraven i JB 18:1, även om de inte intervenierar när A hinner väcka talan mot den lagfarne innan förvärvaren själv fått lagfart beviljad. Några sådana argument är av lagtolkningskaraktär. Det faktum att det i JB 18:1 inte uppställs något krav på lagfartsansökan för godtrosförvärv kan med en motsatsvis tolkning hävdas utesluta ett sådant krav. JB 18:1 skulle då närmast ses som en lex specialis. Likaså kan hävdas att JB 18:9 skall ses som en processuell regel där effekten att en dom ges verkan mot senare förvärvare bara avser fall där A faktiskt skulle ha bättre rätt även mot dessa. En annan typ av argument bygger på jämförelser med andra normer. Exempelvis kan godtrosförvärv av lös egendom göras även om egendomen överlåts under rättegång. Ytterligare argument kan baseras på värderingar. Ett sådant argument är kanske att det är orimligt att en förvärvare som inte alls får kännedom om rättegången skall gå miste om sin chans.s. 685