Godtrosförvärvslagen innehåller till skillnad från JB inga särskilda regler för rättegång eller omtvistad egendom. Däremot stadgar RB 15:2 möjligheter för den som hävdar bättre rätt att skydda sitt anspråk genom kvarstad. RB 13:7 ger en A som hävdar bättre rätt den processuella fördelen att kunna kalla in en senare förvärvare att delta i processen. RB 14:9 och 11 st. 2 ger senare förvärvare motsvarande rätt att inträda. Vad som stadgas i RB 14:11 st. 2 om gällande mot intervenient p.g.a. ”rättsförhållandets natur”, skall inte användas för att ge en A företräde mot D, bara för att A genom domen får företräde framför C. I det funktionella förhållningssättets ”natur” ligger ju just att A kan ha bättre rätt till egendomen framför B och C, men ändå få sämre rätt mot D. Detta kan bero på att D har en självständig grund för sitt företräde i form av ett eget godtrosförvärv. Det kan emellertid också bero på att D lyckas styrka att C gjort ett godtrosförvärv, trots att C av något skäl själv förlorade mot A. — En dom har generellt sett inte rättskraft men viss praktisk bevisverkan mot tredje man, jfr Ekelöf, Per-Olof, Om interventionsgrunden, Almqvist & Wiksell 1937, s. 230–238. — Med ”rättsförhållandets natur” avses således andra situationer, som exempelvis talan om återvinning i konkurs som görs av en kon kursborgenär och där andra konkursborgenärer har intressen, jfr NJA 2005 s. 342.
Hänvisas från p. 6 (s. 685)
Godtrosförvärvslagen innehåller till skillnad från JB inga särskilda regler för rättegång eller omtvistad egendom. Däremot stadgar RB 15:2 möjligheter för den som hävdar bättre rätt att skydda sitt anspråk genom kvarstad. RB 13:7 ger en A som hävdar bättre rätt den processuella fördelen att kunna kalla in en senare förvärvare att delta i processen. RB 14:9 och 11 st. 2 ger senare förvärvare motsvarande rätt att inträda. Vad som stadgas i RB 14:11 st. 2 om gällande mot intervenient p.g.a. ”rättsförhållandets natur”, skall inte användas för att ge en A företräde mot D, bara för att A genom domen får företräde framför C. I det funktionella förhållningssättets ”natur” ligger ju just att A kan ha bättre rätt till egendomen framför B och C, men ändå få sämre rätt mot D. Detta kan bero på att D har en självständig grund för sitt företräde i form av ett eget godtrosförvärv. Det kan emellertid också bero på att D lyckas styrka att C gjort ett godtrosförvärv, trots att C av något skäl själv förlorade mot A. — En dom har generellt sett inte rättskraft men viss praktisk bevisverkan mot tredje man, jfr Ekelöf, Per-Olof, Om interventionsgrunden, Almqvist & Wiksell 1937, s. 230–238. — Med ”rättsförhållandets natur” avses således andra situationer, som exempelvis talan om återvinning i konkurs som görs av en kon kursborgenär och där andra konkursborgenärer har intressen, jfr NJA 2005 s. 342.s. 685