Rättsfall
NJA 2010 s. 629
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2010 s. 629
BibTeX
@misc{nja-2010-s-629,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2010 s. 629}},
year = {2010},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
36 hänvisningar i 17 artiklar · 36 stycken/fotnoter
- NJA 2010 s. 629 p. 12–13.
- Just betydelsen av att vitets exklusivitet måste tolkas in i avtalet är en central del av Dryselius argumentation (i vilken jag instämmer), som menar att vitet in dubio är icke-exklusivt. Dryselius argumenterar utifrån rättsfallen NJA 2010 s. 629 samt NJA 2014 s. 960 där HD i det förra fallet uttalade att någon generell in dubio-regel inte existerar. I stället får vitesklausuler ”tolkas utan tillämpning av en sådan hjälpregel”. I det senare rättsfallet kom HD emellertid att bedöma vitesklausulen som exklusiv. Det innebär, enligt Dryselius, att HD i det senare rättsfallet måste tolkat vitet som exklusivt. Det är nämligen det enda sättet som rättsfallen är förenliga med varandra.
- Artikelns slutsats är också att vitet in dubio är icke-exklusivt, eftersom någon utfyllande norm som anger att vitet är exklusivt — enligt NJA 2010 s. 629 — inte finns. Vitets exklusivitet är därför något som måste tolkas in i avtalet. Emellertid finns ofta stöd för en sådan tolkning, särskilt i kommersiella avtal där konfliktlösningsintresset gör sig särskilt gällande. Vidare bör uppmärksammas att eftersom vitesklausuler enligt engelsk rätt alltid är exklusiva, är användningen av liquidated damages eller penalty ett tolkningsdatum som talar för att vitesklausulen ska tolkas som exklusiv.
Rättshandlingsbegreppet: kriterierna1 hänvisning
- Någon fullständig genomgång av olika varianter avtalsvillkor som kan anses begränsa skade- ståndsansvaret görs inte i det följande. Frågor om vad som kan anses utgöra en ansvarsbegräns- ning ska inte heller behandlas. Även vitesklausuler kan utgöra ansvarsbegränsningar. En särskild fråga är om avtalat vite ska betraktas som ”tak” eller ”golv” avseende storleken på skadeståndet. Det går inte att säga någonting generellt om huruvida ett villkor om vite ska betraktas som en ansvarsbegränsning eller som en från skadeståndsfrågan fristående påföljd. Ett vite behöver t.ex. inte motsvara den skada som motparten lider på grund av ett dröjsmål (jfr 27 § 1 st. KöpL ”ersättning för den skada”). Vitesklausuler är vanligt förekommande vid försening. Syftet med vitet kan t.ex. vara att sätta press på säljaren, att köparen inte ska behöva visa skada och att säljaren begränsar sitt ersättningsansvar för förseningen, se Bengtsson-Ullman-Unger (2019). Allehanda om skadestånd i avtalsförhållanden, s. 43. Se även NJA 2010 s. 629 (Den borttap- pade nyckeln). I AB 04 5:3 1 st. sista meningen anges att om vite avtalats så är beställaren inte därutöver berättigad till skadestånd för förseningen. Se om avtalsviten generellt, Dryselius, David (2019). Avtalsviten: effekter och rättsverkningar. Se även Olsen, Lena (1986). Ersätt- ningsklausuler – vite och andra avtalade ersättningar vid kontraktsbrott, särskilt s. 142 ff.
- Se t.ex. NJA 2010 s. 629 (Den borttappade nyckeln) där ett argument för att vitesklausulen i avtalet mellan beställaren och underentreprenören skulle begränsa även entreprenörens (tred- je mans) ersättningsskyldighet var att det berodde på ”en tillfällighet” att beställaren ingått avtal med underentreprenören och inte entreprenören.
- En jämförelse kan härvid göras med NJA 2010 s. 629 (Den borttappade nyckeln), där en bestämmelse om vite uppfattades som en ansvarsbegränsning avseende såväl en underentreprenörs som en entreprenörs skadeståndsansvar mot en beställare. I samband med utkvittering av en huvudnyckel, hade underentreprenören undertecknat en kvittenslista där vitesbestämmelsen ingick. Nyckeln försvann därefter. HD ansåg att vitet skulle uppfattas som en ansvarsbegränsning och att begränsningen även gällde till förmån för entreprenören. Ansvarsbegränsningen utgjorde alltså ett ansvarsbegränsande tredjemansavtal, dvs. en tredjemansfriskrivning. I det fallet resonerade HD bl.a. utifrån att det var tillfälligheter som gjorde att underentreprenören och inte entreprenören hade kvitterat ut nyckeln och därvid ingått avtal med beställaren.1860 De speciella omständigheterna i målet motiverade antagligen att tillfällighetsargumentet kunde göras gällande, eftersom avtalsingåendet i det aktuella fallet, dvs. utkvitteringen av nyckeln, utgjorde en åtgärd i nära förbindelse med utförandet av entreprenaden. Motsvarande resonemang skulle svårligen kunna användas avseende avtalsingående i andra situationer, t.ex. beträffande ingående av entreprenadavtal i allmänhet.
Avtalsvite, skada och skadestånd5 hänvisningar
- A. a. s. 13 med hänvisning till NJA 2010 s. 629, "Temarör och den borttappade huvudnyckeln", p. 10 - 12.
- Det andra grundproblemet gäller vitesbeloppets relation till skadestånd enligt den dispositiva rätten. Anta att parterna har ett vite enligt (1), men avtalsbrottet gör att B drabbas av en skada på 200. Utan ett vite har B rätt till ersättning för hela skadan, och frågan är om vitet påverkar tillämpningen av denna regel. Detta har diskuterats i svensk litteratur under lång tid, men utan att uppnå någon samsyn. Två avgöranden från Högsta domstolen under 2010-talet, ”Temarör och den borttappade huvudnyckeln”, NJA 2010 s. 629 och ”Det Andra Bolaget”, NJA 2014 s. 960 har emellertid delvis klargjort bilden.
- Artikelns andra grundproblem är avtalsvitets relation till ersättning enligt det positiva intresset. Denna ersättningsform är huvudregeln i den dispositiva rätten. I och med två avgöranden från Högsta domstolen, NJA 2010 s. 629, ”Temarör och den borttappade huvudnyckeln” och NJA 2014 s. 960, ”Det Andra Bolaget”, har frågan om relationen mellan avtalade avtalsbrottspåföljder och avtalsbrottspåföljderna i den dispositiva rätten åter aktualiserats.
Hur identifieras rättsregler i HD:s prejudikat?1 hänvisning
Avtalsrättsligt medhjälparansvar1 hänvisning
- I det enskilda fallet hade gäldenären erlagt betalning med ett belopp som motsvarade en månadshyra, trots att två månadshyror inte hade betalats. Borgenären ansågs inte ha rätt att destinera betalningen till den senare hyran eftersom underlåten betalning av den första hyran (den äldre fordran) innebar att hyresgästen skulle avhysas från sin lägenhet. I stället ansågs betalningen avse den äldre hyresfordran på samma sätt som om gäldenären hade destinerat betalningen till denna. 2.8 Förpliktelser i borgens- och borgensliknande situationer I NJA 2010 s. 629 hade beställaren krävt ersättning av entreprenören för att en kvitterad nyckel förkommit (se även 4.5.1.6 och 4.5.2.5). Nyckeln hade kvitterats av en underentreprenör som ingått avtal med beställaren och där begränsat sitt ersättningsansvar genom en avtalad vitesreglering. Entreprenören, som inte känt till vitesregleringen, hade betalat ut ett väsentligt högre belopp till beställaren motsvarande den skada beställaren lidit och därefter krävt ersättning från underentreprenören.
- Här bör också noteras NJA 2010 s. 629, där en beställare ingått avtal med en entreprenör som i sin tur ingått avtal med en underentreprenör. Den sistnämnda hade sedermera ingått ett avtal med en uttömmande vitesreglering (se avsnitt 2.8 och 4.5.2.5) med beställaren. Efter den skadegörande händelsen — en kvitterad nyckel som förkommit — hade beställaren rest anspråk mot entreprenören. HD konstaterade här att underentreprenören inte skulle ha kunnat ingå avtal om att entreprenören skulle ansvara för mer eller med för beställaren förmånligare ansvarsförutsättningar än vad underentreprenören och beställaren avtalat om. Det konstaterades vidare att det berott på tillfälligheter att avtalet inte hade ingåtts mellan beställaren och entreprenören och att entreprenören vidarebefordrat nyckeln till underentreprenören. Detta talade för att entreprenören kunde ha åberopat villkoret gentemot beställaren trots att entreprenören inte var part i avtalet mellan beställaren och underentreprenören.
- Enligt HD var därför en mer ändamålsenlig avgränsning hur skadan förhåller sig ”den prestation som parten på grund av avtalsförhållandet har rätt till och syftet med prestationen. Om en skada beror på att det uttryckligen eller underförstått överenskomna syftet inte har realiserats till följd av utebliven prestation eller fel i denna, så talar det för att skadan ska ersättas även om den är svår att mäta i pengar”. Är det därför fråga om en paketresa till en semesterort och syftet förfelas i beaktansvärd grad genom förseningen bör enligt HD den ideella skadan ersättas. Ett sådant synsätt ligger också i linje EU-domstolens uttalanden i mål Leitner, C-168/00, EU:C:2002:163. Samma synsätt ska dock enligt HD inte tillämpas på reguljära persontransporter, där eventuella ideella skador ofta beror på individuella och för transportören okända syften med resan. När sådana omständigheter föreligger bör passageraren i allmänhet inte vara berättigad till ersättning. Enligt HD följer också av allmänna kontraktsrättsliga principer att ”redan tidsförlusten i sig skulle utgöra en ersättningsgill skada”. Majoriteten kom därför fram till att någon ersättningsskyldighet för den reguljära resan inte förelåg (jfr justitierådet Johanssons tillägg om möjligheter att få ersättning för olika ideella poster). Ett justitieråd var skiljaktigt och ville tillerkänna passageraren viss ersättning, bl.a. med hänvisning till att det vid flygtransporter är fråga om en standardiserad tjänst som tillhandahålls åt ett stort antal personer och att det därför knappast är görligt att gå in på någon närmare individuell prövning av avtalsintresset, dvs. den prestation som parten på grund av avtalsförhållandet har rätt till och syftet med prestationen. 4.5.2.5 Avtalade viten Frågan om hur ett avtalat vite ska anses förhålla sig till borgenärens rätt till ersättning i form av skadestånd är omdiskuterad. Svaret beror i betydande utsträckning på hur vitesregleringen är utformad. I NJA 2010 s. 629 hade en beställare och en underentreprenör avtalat om att vite skulle utgå ifall omhändertagen egendom förkom (se även 2.8 och 4.5.1.6). I bestämmelsen, som intagits i en bilaga till en kvittenslista för nycklar och som utgjorde del av avtalet, angavs att ”Nycklar som ej kommer oss tillhanda efter påpekande kommer att debiteras 15 000 kr” och att nycklar till lägenheter som hyresgäster äger och som försvinner, debiteras för låsbyte”. Frågan var om det avtalade vitet antingen utgjorde ett belopp som den som kvitterat en nyckel under alla förhållanden skulle betala om nyckeln kom bort utan att vitet hindrade den skadelidande att i stället kräva ett högre skadestånd enligt entreprenadkontraktet eller om vitet skulle anses utgöra en exklusiv reglering av vad som skulle betalas om nyckeln kom bort.
Avtalsviten - effekter och rättsverkningar6 hänvisningar
- Detta kallas i litteratur och praxis för att avtalsvitet är exklusivt, se till exempel Olsen, Ersättningsklausuler, s. 142 och NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln•, p. r r
- NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln«, p.11.
- NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln«, p. ro. Se även NJA 2018 s. 834, •Vitesundantaget i ansvarsförsäkringen•, p. 26 som talar om vitet som •ett på förhand normerat skadestånd som ofta syftar till att parterna inte ska behöva tvista om förhållandena i det enskilda fallet«.
Makten över regressrätten*1 hänvisning
Varumärket som kontraktsföremål2 hänvisningar
- Angående Högsta domstolens hänvisning till DCFR i domskäl, se till exempel NJA 2010 s. 629 (avtalsvite för förkommen egendom), NJA 2011 s. 600 (fel i konsu- menttjänst) och NJA 2012 s. 597 (förseningsvite vid konkurrerande skadeorsaker).
- av nyttjanderätt) 265 NJA 2005 s. 180 (Formsprutarna) 198 NJA 2005 s. 510 (överlåtet varulager) 247, 315 f., 352 NJA 2005 s. 643 (Entelcard) 132, 135 NJA 2006 s. 7 (Blockbuster) 132 NJA 2007 s. 86 (motocrossbana) 153 NJA 2007 s. 431 (Nokia) 199 NJA 2007 s. 475 (skiljeklausul) 202 NJA 2007 s. 519 (Oceanterminalen) 198, 209 NJA 2007 s. 909 (Jehander) 55, 57 f., 68, 71, 175 NJA 2007 s. 1018 (Shell) 68, 72, 321 NJA 2008 s. 24 (Comtax) 68, 71, 322, 324 f. NJA 2008 s. 1082 (North Face) 188 NJA 2009 s. 672 (Allbröd) 55, 68, 71, 253 f., 258, 261 ff., 319 f., 328 NJA 2009 s. 695 (rollator) 102, 163, 167 ff., 285, 352 NJA 2010 s. 286 (golvkonstruktion) 99 NJA 2010 s. 617 (Texsun) 102, 167 f., 278, 280, 283 ff., 352 NJA 2010 s. 629 (avtalsvite för förkommen egendom) 75 NJA 2011 s. 600 (fel i konsumenttjänst) 75 NJA 2012 s. 597 (förseningsvite vid konkurrerande skadeorsaker) 75 378
Borgen och självständiga garantier1 hänvisning
DCFR och svensk rätt1 hänvisning