relevansgörande aspekter

1.Det funktionella kontraktsperspektivet betonar ofta argument såsom vikten av att skydda kontraktskedjans reglering.1715 Kontraktskedjekontexten blir då, enligt detta synsätt, avgörande för om anspråksvägarna är alternativa. Det innebär att avtalssubjektivitetsläran i sig kan anses hindra ett krav på ersättning från någon annan än avtalsparten, dvs. att parallella ansvarsregler inte ska uppkomma. Sådana resonemang sammanhänger främst med diskussionen om direktkrav, varvid direktkrav betecknar ett anspråk som kan göras gällande oavsett ansvarsgrunden.1716s. 12

2.En fråga är vilka relevanskriterier som är av betydelse för att det ska uppkomma en spärrverkan. Hur man ska bedöma kontraktskedjans effekter avseende riskregleringen varierar. Inledningsvis kan man fästa avseende vid den aktuella kontraktskedjans karaktär. Det kommer till uttryck på olika sätt, bl.a. inom ramen för olika avtalstyper.1717 Det närmare innehållet i några av de kon416s. 12

3.traktstypspecifika regleringar som finns i svensk rätt behandlas i nedanståendes. 13

4.avsnitt 9.3.s. 13

5.Härvid kan det förhållandet att det föreligger ett funktionellt samband mellans. 13

6.avtalen i båda led, utgöra ett argument för att deliktsansvaret ska anses exklu-s. 13

7.derat även i den utomkontraktuella relationen. Det funktionella sambandets. 13

8.innebär att avtalen tillsammans avser att uppnå ett visst mål, t.ex. att syftets. 13

9.med det ena avtalet är att utgöra en del i uppfyllelsen av det andra.1718 Dets. 13

10.förhållandet att det finns ett funktionellt samband mellan olika avtal är emel-s. 13

11.lertid i allmänhet inte tillräckligt för att avtalet ska betraktas som en reglerings. 13

12.vilken utesluter en tillämpning av deliktsregler.s. 13

13.Ett relevanskriterium som diskuterats i doktrinen är förekomsten av sammas. 13

14.avtalsvillkor i samtliga avtalsrelationer.1719 Avtalsparterna kan t.ex. införa ens. 13

15.s.k. skadeslöshetsklausul eller indemnitetsklausul, vilket innebär en skyldighets. 13

16.att hålla motparten skadeslös för skador som består i utgivet skadestånd tills. 13

17.tredje man. Om samtliga parter har en sådan klausul innebär det i praktikens. 13

18.att utgivet skadestånd i den utomkontraktuella relationen medför ett krav till-s. 13

19.baka mot en avtalspart i kedjan. Därmed kan kostnaden för skadan slutligens. 13

20.hamna hos den skadelidande som riktat ett deliktsanspråk mot sin avtalspartss. 13

21.medkontrahent. Det medför alltså en onödig omgång av betalningar, vilket kans. 13

22.förhindras genom att avtalsvillkoren anses gälla även i den utomkontraktuellas. 13

23.relationen.1720s. 13

24.I NJA 2009 s. 16 (Dubbelboendet) resonerade HD:s majoritet kortfattat oms. 13

25.relevansen av att bostadsrättshavaren möjligen kunnat vända sig mot fören-s. 13

26.ingen för frågan om bostadsrättshavarens deliktsanspråk mot en av föreningens. 13

27.anlitad entreprenör. Majoriteten uttalade att lagreglerna i bostadsrättslagens. 13

28.inte skulle ges den innebörden att bostadsrättshavaren därigenom var förhin-s. 13

29.drad att istället begära ersättning av bostadsrättsföreningens avtalspart. Dens. 13

30.kortfattade motiveringen ger knappast stöd för ställningstaganden kring vilkas. 13

31.faktorer som varit avgörande för att bostadsrättshavaren skulle anses kunnas. 13

32.välja att rikta deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent, annat än atts. 13

33.någon begränsning inte framgick av lag.1721 En tänkbar förklaring till majori-s. 13

34.tetens ställningstagande är dock att det i 2009 års rättsfall inte förelåg någons. 13

35.”gemensam avtalskontext” och inte heller någon ”avtalad riskkontext” soms. 13

36.kunde medge undantag från den annars dispositiva SkL.1722 De olikheter soms. 13

37.föreligger mellan bostadsrättsföreningens avtalsrelation med bostadsrätts-s. 13

38.havaren och föreningens avtal med entreprenören skulle därmed möjligens. 13

39.417 kunna anföras som argument för att kontraktskedjan i liknande situationer inte betraktades som relevant.s. 13

40.Istället för att betrakta de omständigheter som kännetecknar kontraktskedjan, dvs. kontraktskedjans karaktär, som rekvisit för att tillerkänna kontraktskedjans reglering en spärrverkan framför ett deliktsansvar, eller medföra en tillämpning av kontraktsrättsliga regler, kan dessa relevansgörande aspekter istället uppfattas som argument till stöd för en spärrverkan. Argumenten kan t.ex. baseras på att det föreligger en symmetri i avtalsrelationerna, dvs. en likartad ansvarsreglering i samtliga avtalsrelationer. Särskilt i situationer då det föreligger sådan symmetri kan det alltså finnas anledning att låta kontraktsreglerna styra utformningen av ansvaret i den utomkontraktuella relationen, eftersom det omvända hade medfört ett asymmetriskt ansvar. Betonandet av ett sådant koherensargument medför således kontraktsreglernas företräde.1723s. 14

Slutsatser

1.Utifrån ett funktionellt perspektiv kan deliktsanspråk betraktas som ett alternativt sätt att konstruera ett ansvar i den utomkontraktuella relationen i en kontraktskedja, vilket liknar en direktkravsrätt. Utifrån ett systematiskt perspektiv utgör emellertid deliktsanspråket inte något undantag från avtalssubjektivitetsläran. Om utgångspunkten för den juridiska problemlösningen är rättsreglernas effekter, dvs. med en praktisk inriktning på rättsreglernas konstruktion utifrån att dessa ska lösa vissa problem, går det inte att bortse från det funktionella perspektivet vid lösningen av frågan om alternativa anspråksvägar i kontraktskedjor.s. 14

2.Termen avtalskontextualisering används här för att beskriva en tendens att i rättstillämpningen ta hänsyn till det avtalsrättsliga sammanhanget utanför relationen mellan skadevållare och skadelidande. Hanteringssättet kan därför betecknas som pragmatiskt snarare än principiellt, vilket innebär att de reella argumenten för och emot ett alternativt anspråk är styrande. Lösningen i valrättsfrågan kan då, åtminstone undantagsvis, frångå principen om avtalets subjektiva begränsning, eftersom avtalskontexten beaktas inom ramen för en bredare bedömning. Härvid kan närheten till avtal medföra att vissa argument som härrör från avtalskontexten görs relevanta och därmed spela en betydande roll för frågan om anspråksvägarna är alternativa.s. 14

3.Utifrån avtalssubjektivitetsläran framstår emellertid resultatet, dvs. att avtalskontexten är normerande för ansvaret i den utomkontraktuella relationen, som en paradox. Å ena sidan utgör avtalssubjektivitetsläran ett hinder för direktkrav, dvs. att andra än avtalsparterna blir ansvariga för avtalsförpliktelser. Dessutom medför läran att utomstående inte kan påverka parternas avtalsförpliktelser och att utomstående inte anses berättigade av ett avtal. Det medför, i vissa fall, ett behov av deliktsanspråk som ”alternativ anspråksväg”. Om avtals418s. 14

4.subjektivitetsläran används som ett argument för att besvara frågan om alter-s. 15

5.nativa anspråksvägar kommer emellertid svaret baseras på att avtalsregleringens. 15

6.eller den avtalsrättsliga principen om avtalssubjektivitet ska styra deliktsrät-s. 15

7.tens tillämpningsområde. Om kontraktet får styra tillämpningen av delikts-s. 15

8.rätten även i den utomkontraktuella relationen måste det i realiteten ansess. 15

9.utgöra ett undantag från avtalssubjektivitetsläran. Därmed har man alltså, förs. 15

10.att undvika ett resultat som skulle stå i strid med nämnda lära, samtidigt gjorts. 15

11.ett undantag från denna. För att förhindra ett ”kringgående” av avtalssubjekti-s. 15

12.vitetsläran genom ett deliktsansvar utsträcks avtalets räckvidd så att effektens. 15

13.blir ett annat undantag från nämnda lära.s. 15

14.Det sagda innebär emellertid också att systeminriktade argument, dvs. argu-s. 15

15.ment om enhetlighet och koherens, tillmäts betydelse även om man anläggers. 15

16.ett funktionellt perspektiv. Vikten av att skydda kontraktskedjans reglerings. 15

17.utgör då ett argument till stöd för att kontraktsregler ska uppfattas som exklu-s. 15

18.siva.s. 15

Kontraktstypspecifik reglering

Inledning

1.I detta avsnitt behandlas ett antal olika situationer där kontraktskedjans olikas. 15

2.avtal påverkar ansvaret i den utomkontraktuella relationen. Det följande avsers. 15

3.alltså i vilken utsträckning kontraktskedjans reglering, dvs. enskilda avtal ellers. 15

4.det kontraktuella sammanhanget, påverkar valet av anspråksväg. Här fästs sär-s. 15

5.skild vikt vid de hanteringssätt som avser möjligheten för tredje man att blis. 15

6.såväl bunden som berättigad av avtal som denne inte själv är delaktig i, förs. 15

7.att på så vis begränsa möjligheten till deliktsanspråk i det utomkontraktuellas. 15

8.förhållandet, dvs. mellan A och C. Det finns enbart ett fåtal exempel där sådans. 15

9.spärrverkan anges uttryckligen i lagstiftning. Lagstiftning förekommer emel-s. 15

10.lertid i viss utsträckning i transporträtten. Därtill behandlas de kontraktstyp-s. 15

11.specifika särregleringar som varit föremål för HD:s bedömning i rättspraxis.s. 15

12.Avsikten härmed är att analysera dessa avgöranden och därmed ge en systema-s. 15

13.tisk beskrivning av hur dessa rättsfall kan förstås samt om de hanteringssätts. 15

14.som förespråkas kan ligga till grund för vidare rättsutveckling.s. 15

Transporträttsliga särregleringar

Inledning

1.Transportavtal kännetecknas av att det typiskt sett är fler än två parter soms. 15

2.berörs.1724 Så är fallet både eftersom transport av gods är vanligt förekommandes. 15

3.419 mellan köpare och säljare, och transporten av godset är en särskild fråga som regleras i köprätten samt ofta i själva köpavtalet genom särskilda leveransklausuler.1725 Därtill innefattar transporter ofta utnyttjande av olika transportmedel och utförande av transportens olika moment sker vanligen genom användande av olika aktörer.1726s. 15

4.I transporträtten har frågor om transportavtalets tredjemansverkningar historiskt sett aktualiserats på ett tidigt stadium i jämförelse med andra kontraktstyper. Det avser typiskt sett frågor om ansvaret för transportörens medkontrahenter, t.ex. en undertransportör, gentemot avsändaren och mottagarens rätt till ersättning av transportören. Det medför att avtalssubjektivitetsläran med svårighet kan upprätthållas i dessa sammanhang. Därför betecknas transportavtalet ibland som ett trepartsavtal.1727s. 16

5.Det är mot denna transporträttsliga bakgrund som man bör betrakta avgörandet NJA 1949 s. 289 (Rävskinnen), vilket handlade om tolkningen av beloppsbegränsningen i dåvarande postreglemente.1728 Transporträtten innehåller flera exempel på uttrycklig reglering av frågan om alternativa anspråksvägar, vid såväl överlappande som parallella ansvarsregler. Hanteringssättet innebär att enhetliga regler ska gälla avseende anspråket, oavsett ansvarets grund. Att reglerna på detta sätt föreskriver avtalets exklusivitet är emellertid inte samma sak som att den exklusiva avtalsregleringen alltid medför resultatet ”icke-ersättning”.s. 16

6.I det följande undersöks frågan om alternativa anspråksvägar i transporträttsliga kontraktskedjor. Eftersom transportavtalet vanligtvis involverar minst tre aktörer kan frågan om alternativa anspråksvägar uppkomma i en mängd olika partskonstellationer. Det skulle emellertid föra för långt att i denna framställning mer ingående behandla det transporträttsliga ansvarssystemet, eftersom undersökningen primärt inriktas på de hanteringssätt som används vid parallella ansvarsregler. Avsnittet är huvudsakligen begränsat till godstransport. Närmare preciserat avser avsnittet frågor som berör den utomkontraktuella relationen mellan en avsändare A och en undertransportör C. Därtill behandlas även i viss utsträckning den utomkontraktuella relationen mellan transportören B och en mottagare av godset.1729 420s. 16

Sjötransport

1.I SjöL finns vissa bestämmelser om undertransportörers ansvar gentemot avsän-s. 17

2.daren, dvs. ansvaret i den utomkontraktuella relationen. En undertranspor-s. 17

3.tör är enligt 13:1 SjöL den som till följd av ett uppdrag av transportören utförs. 17

4.transporten eller en del av den.1730 I 13 kap. 35–37 §§ SjöL regleras transportö-s. 17

5.rens och undertransportörens ansvar.1731 Enligt 13:35 SjöL förblir transportö-s. 17

6.ren ansvarig som om denne själv utfört hela transporten oavsett om hela ellers. 17

7.delar av transporten utförs av en undertransportör, om inte annat uttryckligens. 17

8.avtalats.s. 17

9.Utgångspunkten i SjöL är således att transportören ansvarar för uppkom-s. 17

10.men skada på godset. Undertransportören är dock enligt 13:36 SjöL ansvarigs. 17

11.enligt samma regler som transportören för den del av transporten som dennes. 17

12.utför. Transportörens och utförande undertransportörens ansvar är då solida-s. 17

13.riskt enligt 13:37.s. 17

14.Enligt 13:32 2 st. SjöL gäller att bestämmelserna om transportörens frihets. 17

15.från ansvar och begränsning av ansvar även gäller om talan förs mot någon soms. 17

16.transportören svarar för och denne visar att han har handlat i tjänsten eller förs. 17

17.uppdragets fullgörande. Det medför att en undertransportörs deliktsansvar ärs. 17

18.begränsat på motsvarande sätt som transportörens kontraktsansvar.1732 Om ens. 17

19.talan mot undertransportören t.ex. grundas på ett deliktsansvar för uppkom-s. 17

20.men sakskada vid styckegodstransport till sjöss innebär det att invändningars. 17

21.gentemot ett sådant anspråk kan göras gällande av undertransportören gent-s. 17

22.emot skadelidanden i den utomkontraktuella relationen. Även preskriptions-s. 17

23.reglerna i 13:19 p. 5 SjöL tillämpas på anspråket, oavsett om anspråket baserass. 17

24.på avtalet eller på annan grund.s. 17

25.Anledningen till att även anspråk mot undertransportör omfattas var enligts. 17

26.motiven till SjöL den utbredda förekomsten av s.k. Himalayaklausuler i avtal.1733s. 17

27.421 I motiven uttalades att i den mån ansvar istället kunde utkrävas av medhjälpare enligt ”allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser” kunde enligt dåvarande rätt medhjälpare bli ålagda ansvar i fall då transportören själv undgick ansvarighet.1734 En uttrycklig regel som motsvarade detta hade redan upptagits i konventionen genom Visbyreglerna.1735s. 17

28.Uttrycket Himalayaklausul kommer från det engelska rättsfallet Adler v Dickson1736 eller ”The Himalaya”, uppkallat efter fartyget med samma namn. Rättsfallet ledde (så småningom) fram till erkännandet av s.k. Himalayaklausuler inom transporträtten.1737s. 18

29.Omständigheterna i målet var följande. En passagerare skadades vid ombordstig-s. 18

30.ning på fartyget Himalaya, på grund av att en landgång (eng. ”gangway”) inte vars. 18

31.tillräckligt säker. Redaren hade friskrivit sig helt från ansvar för personskador is. 18

32.avtalet med passageraren. Ansvarsfriskrivningen skulle gälla oavsett vem soms. 18

33.orsakat skadan. Passageraren väckte därför en skadeståndstalan mot fartygetss. 18

34.kapten och båtsman (”master and boatswain”), vilka var anställda av redaren, ochs. 18

35.krävde ersättning för försumlighet att tillse att landgången var tillräckligt säker.s. 18

36.Court of Appeal uttalade att vid transportavtal (avseende såväl passagerar- soms. 18

37.godstransport) är det möjligt för en transportör (eng. ”carrier”) att avtala intes. 18

38.bara för sig själv, utan även för dem som anlitats för att fullfölja kontraktet, dvs.s. 18

39.kontraktsmedhjälpare.1738 Rättsfallet har tolkats till stöd för att ansvarsbegränsningar i främre led kan göras gällande av kontraktsmedhjälpare i bakre led. En Himalayaklausul innebär alltså ett slags tredjemansavtal, där avtalsparterna kommer överens om att ansvarsbegränsningar och liknande ska gälla även till förmån för parternas medhjälpare.s. 18

40.Genom att utsträcka SjöL:s begränsningsregler till att avse även undertransportörer ville man förhindra att transportörens (i motiven ”bortfraktarens”) konventionsförmåner (dvs. ansvarsbegränsningarna) berövades denne. Det hade nämligen enligt lagmotiven förekommit att en undertransportör med framgång kunnat vända sig till transportören i egenskap av arbetsgivare med krav på täckning för ersättningsanspråket, utom ramen för transportavtalet.1739s. 18

41.I syfte att förhindra att medhjälparen C skulle kunna göra gällande ett anspråk mot transportören B som översteg transportansvaret ville man alltså stänga möjligheten att rikta anspråk mot medhjälpare som översteg begräns422s. 18

42.ningarna i SjöL. I lagmotiven uttalades att man inte kunde bortse från ”Hima-s. 19

43.layabestämmelsen”, men att bestämmelsen med den svenska skadeståndsrättens. 19

44.som bakgrund skulle få begränsad verkan.1740 Det skulle alltså inte uppfattass. 19

45.som någon stor inskränkning av skadeståndsansvaret. DepC ansåg inte att dets. 19

46.förelåg något hinder mot att utvidga konventionsbestämmelserna till att ävens. 19

47.avse självständiga medhjälpare, eftersom dessa regler inte hörde till ”konven-s. 19

48.tionssystemets bärande konstruktion”.1741s. 19

49.Sjölagstiftningens bestämmelser om undertransportörens ansvar vid stycke-s. 19

50.gods transport utgör ett exempel på fall då lagstiftaren ansett att ansvaret förs. 19

51.såväl avtalsparten som avtalspartens medkontrahent ska styras helt av bestäm-s. 19

52.melserna i SjöL. Det medför att SjöL tillämpas på ansvaret, men innebär intes. 19

53.att den skadelidande måste hålla sig enbart till avtalsparten (transportören).s. 19

54.Konsekvensen av det blir en enhetlig reglering av ansvaret för transportör ochs. 19

55.undertransportör, även om parallellt ansvar inte helt utesluts. Inom ramen förs. 19

56.begränsningsreglerna har alltså den skadelidande valrätt.1742s. 19

57.Ansvarsbegränsningarna gäller dock inte för den som visas själv ha orsakats. 19

58.skadan genom uppsåt eller grov vårdslöshet och med insikt om att skadan san-s. 19

59.nolikt skulle uppkomma, se 13:33 SjöL. Det finns alltså en ventil från ansvars-s. 19

60.begränsningens tillämpning vid egen grov vårdslöshet eller uppsåt. Någots. 19

61.tillräknande av medhjälpares agerande gäller alltså inte här. Däremot gällers. 19

62.bestämmelsen även för krav som riktas mot medhjälpare, oavsett grunden förs. 19

63.medhjälparens ansvar. Det innebär att om avtalspartens medhjälpare har gjorts. 19

64.sig skyldig till grov vårdslöshet, så gäller inte det parallella ansvaret fullt uts. 19

65.gentemot både avtalsparten och medhjälparen, utan avtalspartens ansvar ärs. 19

66.fortfarande begränsat.s. 19

67.Transporträttens exklusivitet märks även i engelsk rätt och det finns ett antals. 19

68.rättsfall där de tvingande transporträttsliga regelverken har lagt hinder i vägens. 19

69.för anspråk baserade på tort. I det engelska rättsfallet Marc Rich & Co v Bishops. 19

70.Rock Marine Co Ltd1743 hade en redare B anlitat ett företag C för att undersökas. 19

71.tekniska problem på ett skepp. Företaget godkände att skeppet seglade vidare,s. 19

72.men skeppet sjönk kort därefter. Lastägaren A fick inte ersättning av redarens. 19

73.B utöver begränsningsbeloppen enligt Haag-Visby-reglerna. Lastägaren krävdes. 19

74.då ersättning för överstigande belopp av företaget C som godkänt skeppet förs. 19

75.avfärd. House of Lords ansåg att det inte förelåg någon duty of care för före-s. 19

76.taget gentemot lastägaren. Så ansågs vara fallet mot bakgrund av att redarens. 19

77.vanligtvis ansvarar gentemot lastägaren för skador på godset och att det skulles. 19

78.vara orimligt (”unfair”) att företaget hölls ansvarig för sitt agerande, eftersoms. 19

79.en duty of care syftar till att skydda allmänna intressen mer generellt (”the col-s. 19

80.423 lective welfare”), och inte heller hade kunnat åberopa begränsningsklausuler i avtalet mellan redaren och lastägaren.s. 19

81.I jämförelse med svensk rätt är hanteringssättet annorlunda, då det närmast utgörs av en intern avgränsning av ansvar enligt tort of negligence, eftersom det inte anses ha uppkommit någon duty of care gentemot skadelidanden (lastägaren). Denna bedömning av om det överhuvudtaget föreligger duty of care influeras emellertid starkt av det transporträttsliga ansvarssystemet. Så är fallet eftersom ett eventuellt ansvar för företaget C inte begränsas av avtalsvillkor och därigenom skulle medföra ett större ansvar för medkontrahenten gentemot lastägaren än vad redaren hade haft. Kontraktsregleringen hindrade alltså en aktsamhetsplikt från att uppkomma gentemot lastägaren och tog alltså sikte på bedömningen av själva ansvarsgrunden. Det rörde sig inte, vilket antagligen hade varit fallet i svensk rätt, om huruvida svarandens skyldighet gentemot lastägaren var föremål för den beloppsbegränsning som stadgas i Haag-Visbyreglerna. Istället handlade det om ifall något ansvar överhuvudtaget uppkommit gentemot lastägaren.s. 20

Järnvägstransport

1.Vid avtal om transport av gods på järnväg gäller att de transporträttsliga ansvarsreglerna tillämpas vid avsändarens deliktsanspråk mot undertransportör.1744 Frågan regleras i CIM-reglerna, vilka enligt 6 § JTL gäller vid såväl nationell som internationell transport. I art. 27 § 1 CIM föreskrivs att när transportören helt eller delvis har anförtrott transporten till en undertransportör (en ”faktisk transportör”), oavsett om det sker i enlighet med en möjlighet som medges i transportavtalet eller ej, ska transportören ändå vara ansvarig för hela transporten. Med det avses att transportören är fortsatt ansvarig. I art. 27 § 2 föreskrivs att alla bestämmelser i de enhetliga rättsreglerna också gäller undertransportörens ansvar. Art. 36 och 41 ska tillämpas när talan förs mot de anställda eller andra personer vilkas tjänster undertransportören anlitar för att utföra transporten. Transportören kan inte binda undertransportören utöver vad som föreskrivs i rättsreglerna, men bristande godkännande från undertransportören befriar inte transportören från sitt åtagande.1745 424s. 20

Vägtransport

1.Vid avtal om godsbefordran med fordon på väg i Sverige tillämpas VTL ochs. 21

2.vid internationella transporter tillämpas CMR. Såvitt rör transportörens med-s. 21

3.kontrahenter gäller att transportören har ett ansvar för dem han anlitar.1746s. 21

4.Enligt 6 § VTL ansvarar transportören för vad anställda eller andra som anlitass. 21

5.för befordringen företar eller underlåter i tjänsten eller för uppdragets fullgö-s. 21

6.rande. Den anlitade kan dock ådra sig ett eget ansvar för skador som uppkom-s. 21

7.mer i samband med befordringen.1747 Vid vägtransport gäller enligt 37 § VTLs. 21

8.att bestämmelserna i lagen som utesluter ansvar eller begränsar ersättningenss. 21

9.storlek tillämpas även beträffande ansvaret för transportörens medhjälpare,s. 21

10.dvs. i den utomkontraktuella relationen. Det medför alltså att även om anlitades. 21

11.i och för sig kan bli skadeståndsskyldiga gentemot avsändaren bedöms ansvarets. 21

12.enligt reglerna i VTL. Motsvarande bestämmelser finns i art. 28 CMR.s. 21

13.Enligt sin ordalydelse gäller 37 § VTL enbart bestämmelser som utesluters. 21

14.ansvar eller begränsar ersättningens storlek. Vid överlappande ansvarsregler is. 21

15.avtalsförhållanden gäller dessutom att transportörens ansvar mot avsändarens. 21

16.för skador på mottagarens egendom (s.k. produktskada) omfattas av preskrip-s. 21

17.tionsregeln i 41 § VTL.1748 Så anses åtminstone vara fallet avseende avsändarenss. 21

18.krav på ersättning för utgivet skadestånd till mottagaren. Härvid gäller antag-s. 21

19.ligen också att avsändarens deliktsanspråk mot transportörens medkontrahents. 21

20.omfattas av preskriptionsregeln i 41 § VTL.1749s. 21

21.Man kan emellertid fråga sig om läget är ett annat om det är mottagarens. 21

22.som kräver transportören på ersättning för skadan istället för att rikta kravets. 21

23.mot sin avtalspart, dvs. avsändaren. I en sådan situation avser kravet alltså intes. 21

24.avsändarens anspråk mot sin avtalsparts (transportörens) medhjälpare, utans. 21

25.någon som inte alls är part i transportavtalet som riktar ett deliktskrav mots. 21

26.en transportör. Mottagaren kan t.ex. vara en köpare av en vara, vilken ingår etts. 21

27.avtal med säljaren (avsändaren), varvid transportörens agerande i samband meds. 21

28.transporten medför skador på mottagarens egendom.1750s. 21

29.I NJA 2007 s. 879 (Bunkeroljan till M/S Rogalin) anförde HD att hänsyns. 21

30.även kan tas till vem som gör anspråket gällande för fråga om det föreligger etts. 21

31.sakligt samband mellan anspråket och befordringen. De som är helt utomstå-s. 21

32.ende transportavtalet, t.ex. en förbipasserande vars egendom skadas i anled-s. 21

33.ning av transportens utförande, måste rimligtvis kunna rikta deliktsanspråks. 21

34.425 mot transportören utan hinder av preskriptionsregeln i 41 § VTL. Däremot är det osäkert hur pass närliggande mottagarens krav skulle anses vara den aktuella befordringen. Ett argument för att mottagaren också ska vara bunden av preskriptionsregeln i förhållande till fraktföraren är att fraktförarens ansvar då blir detsamma oavsett vem som väcker talan. Enhetligheten i regleringen av fraktförarens ansvar talar således för att preskriptionsregeln ska utsträckas till att även omfatta mottagarens krav. Mottagaren kan dessutom, om talan mot transportören inte väcks i tid, ha en möjlighet att istället kräva sin avtalspart (avsändaren) på ersättning för att täcka sin förlust.1751s. 21

35.I det danska rättsfallet U 1995.502 H (Cementa) ansågs en mottagare av transporterat gods bunden av ansvarsbegränsningarna i 36 § i den danska CMRloven gentemot transportören, trots att kravet baserades på deliktsansvar. Det ansågs följa av bestämmelsernas sammanhang och syfte.1752 Detsamma kan antas gälla i svensk rätt.s. 22

Luftfartstransport

1.Vid lufttransport tillämpas reglerna i Montrealkonventionen.1753 I Montrealkonventionen finns regler om skadeståndsansvar för transportörens medkontrahenter. Enligt art. 30 får anställda och uppdragstagare hos transportören åberopa samma villkor och ansvarsgränser som transportören, om medkontrahenterna kan visa att de handlat under utövandet av tjänsten eller uppdraget. Den sammanlagda ersättningen får inte överskrida de ansvarsgränser som återfinns i konventionen. I kombination med art. 29, som anger att Montrealkonventionen är en exklusiv reglering oavsett ansvarsgrunden eller vem som riktar ett anspråk, innebär det att transportörens medkontrahenter enbart kan bli skadeståndsskyldiga i enlighet med de regler som föreskrivs i Montrealkonventionen. Avsändarens anspråk gentemot transportören och dennes medkontrahenter är därmed visserligen alternativa i meningen att båda kan göras ansvariga, men ansvaret är föremål för samma begränsningsregler. Därtill finns vissa regler om successiva transporter i art. 36, som bl.a. stadgar ett ansvar även för utförande transportör som om denne varit part i transportavtalet. Även detta ansvar omfattas av exklusivitetsregeln i art. 29.1754 426s. 22

Sammanfattande slutsatser

1.En slutsats av den föregående framställningen är att transporträttens reglers. 23

2.oftast ges företräde framför deliktsregler även i kontraktskedjor. Så är fram-s. 23

3.för allt fallet beträffande avtalspartens medhjälpares ansvar, och baseras på atts. 23

4.ansvaret i kontraktskedjan ska vara enhetligt för såväl avtalsparten som denness. 23

5.medkontrahent. Denna enhetlighet innebär emellertid inte nödvändigtvis ens. 23

6.spärrverkan avseende deliktsansvaret i den utomkontraktuella relationen, utans. 23

7.att t.ex. en undertransportörs ansvar är föremål för samma beloppsbegräns-s. 23

8.ningar och tidsfrister som transportörens. I kombination med diskussionernas. 23

9.om direktkrav i transportförhållanden medför regleringen att avtalsparternas. 23

10.på transportörsidan i större utsträckning har ett enhetligt ansvar, influerat avs. 23

11.kontraktsrättsliga regler, även vid deliktsansvar.s. 23

12.Transportavtalets exklusivitet behöver inte uttryckligen framgå av lagstift-s. 23

13.ningen, utan har i rättspraxis även ansetts gälla tolkningsvis. Inom transporträt-s. 23

14.ten finns tydliga tendenser att låta transporträttsliga regler tillämpas exklusivt.s. 23

15.Beträffande preskriptionsregler finns även rättsfall som visar att dessa ska till-s. 23

16.lämpas även om anspråk görs gällande på deliktuell grund i utomkontraktuellas. 23

17.relationer, dvs. överlappande deliktsregler.1755 Tillämpningsresultatet i enskildas. 23

18.skadebedömningar blir då att ersättning på deliktuell grund i och för sig kans. 23

19.medges, men att kontraktsreglerna ska tillämpas på anspråket. Det kan skiljass. 23

20.från t.ex. engelsk rätt, där förekomsten av transporträttsliga regler snarares. 23

21.har inflytande på frågan om det föreligger en ansvarsgrund. Transporträttenss. 23

22.exklusivitet märks då istället inom ramen för avvägningen av om det föreliggers. 23

23.en duty of care gentemot den skadelidande. I sådana fall innebär regleringen etts. 23

24.nekande av ersättning, och motverkar uppkomsten av parallella ansvarsregler.s. 23

25.Genom att transporträttens begränsningsregler i svensk rätt istället tillämpass. 23

26.på såväl avtalspartens som medkontrahentens ansvar kan emellertid det solida-s. 23

27.riska ansvaret upprätthållas.s. 23

Kontraktsmedhjälparimmunitet i entreprenadavtal

Inledning

1.I det följande ska den entreprenadrättsliga lösningen i NJA 2007 s. 758 (Ballo-s. 23

2.fixen), vilken här betecknas som en form av kontraktsmedhjälparimmunitet,s. 23

3.analyseras närmare. Uttrycket ”immunitet” används här för att klargöra en från-s. 23

4.varo av ansvar, vilket i entreprenadsammanhang, enligt min mening, yttersts. 23

5.beror på underentreprenörens ställning som kontraktsmedhjälpare till entre-s. 23

6.427 prenören.1756 Om det föreligger ett kontraktsmedhjälparansvar gäller alltså att beställaren har att hålla sig till sin avtalspart, dvs. entreprenören. Beställaren kan då inte kräva ersättning av underentreprenören, dvs. deliktsanspråk kan inte förekomma.s. 23

7.Ett av de argument som HD anförde till stöd för denna lösning var bl.a. att entreprenören lika gärna hade kunnat utföra allt arbete själv, och om så hade varit fallet så hade beställaren varit bunden av en avtalad ansvarsbegränsning. Det kan visserligen ifrågasättas vilka möjligheter en entreprenör har att i praktiken utföra allt arbete själv. Genomförandet av entreprenader sker i stor utsträckning genom en arbetsdelning avseende olika moment, vilket också kan anses kännetecknande för entreprenader i allmänhet.1757 En entreprenör anlitar t.ex. i stor utsträckning olika underentreprenörer för att utföra olika moment, som markarbeten, takläggning och VVS-arbeten. Den praktiska möjligheten att göra allt är därmed ofta helt obefintlig. En annan sak är att underentreprenörens agerande i ansvarshänseende medför ett ansvar som om entreprenören hade fullgjort avtalet själv. Till grund för synsättet att en avtalspart ska ansvara för åtgärder som företas av en underentreprenör ligger alltså sedvanliga argument till stöd för ett kontraktsmedhjälparansvar.1758s. 24

8.En jämförelse kan härvid göras med t.ex. dansk rätt, där standardavtalet AB 18 8 § innehåller en bestämmelse om entreprenörens kontraktsmedhjälparansvar. Beställaren har emellertid också en möjlighet att rikta direktkrav mot underentreprenören vid fel enligt 53 §. Enligt 18 § 3 st. 3 p. gäller att om entreprenören anlitar annan, är entreprenören förpliktad att på beställarens anmodan framställa dokumentation om underentreprenörens accept av att beställaren är berättigad att hålla underentreprenören direkt ansvarig för fel enligt reglerna i 8 §, 4 och 5 st.1759 Deliktsanspråk mot underentreprenören är uttryckligen spärrade genom en bestämmelse i 8 § 5 st. 3 p, vilken anger att beställaren inte får kräva ersättning enligt delikt. I övriga fall, dvs. om AB 18 inte avtalats, tillåts deliktsanspråk, om det förelegat vissa hantverksmässiga eller professionella fel (”håndværksmæssige fejl” eller ”professionelle fejl”).1760 Deliktsansvaret kan omfatta även skador på grund av fel och gäller oavsett om entreprenören ansvarar för skadan eller inte. Anspråksvägarna är då alternativa.1761 428s. 24

9.Direktkravsbestämmelsen i AB 18 § 53 reglerar emellertid enbart en rätt tills. 25

10.direktkrav för skador på grund av fel. Bestämmelsen innehåller ingen regle-s. 25

11.ring av skador vårdslöst orsakade person- och sakskador i övrigt. I så fall gällers. 25

12.culparegeln, dvs. underentreprenören ansvarar enligt deliktsregler.1762 Vids. 25

13.denna typ av skador har emellertid entreprenören (mellanparten) inte någots. 25

14.kontraktsansvar.1763 Det senare innebär alltså en intern avgränsning av kon-s. 25

15.traktsansvaret, vilket medför att förekomsten av parallella ansvarsregler mot-s. 25

16.verkas. I jämförelse med svensk rätt föreligger emellertid en möjlighet att riktas. 25

17.krav mot underentreprenören genom direktkravsrätten, men den gäller alltsås. 25

18.enbart i den utsträckning standardavtalet AB 18 används. Även i norsk rätts. 25

19.föreligger en standardavtalsreglerad direktkravsrätt och som tidigare nämntss. 25

20.är anspråksvägarna alternativa.1764s. 25

Spärrverkan eller tillämpning av främre ledets villkor?

1.HD:s argumentation i NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) baseras på ställningsta-s. 25

2.gandet att om anlitande av en kontraktsmedhjälpare gör att avtalsparten ärs. 25

3.ansvarig för sin medhjälpares handlingar, så borde även medhjälparens ansvars. 25

4.gentemot skadelidanden vara föremål för samma begränsningar som avtalspar-s. 25

5.tens ansvar. Det har diskuterats om rättsfallet innebär en total spärr för delikts-s. 25

6.anspråk eller om det skulle vara möjligt att kräva ersättning upp till ansvars-s. 25

7.begränsningsbeloppet.1765 I jämförelse med den transporträttsliga regleringen,s. 25

8.samt i de situationer då det anses föreligga ett ansvarsbegränsande tredjemans-s. 25

9.avtal, framstår en total spärrverkan som en egenartad lösning. Det hade iställets. 25

10.legat mer i linje med de andra situationerna om beställarens krav mot underen-s. 25

11.treprenören inte spärrats helt, utan hade varit föremål för samma begränsningars. 25

12.som mot entreprenören.1766s. 25

13.I 5:14 AB 92, som var i fråga i målet, regleras entreprenörens ansvar förs. 25

14.skador som uppkommer på annan egendom än entreprenaden. Enligt den nysss. 25

15.nämnda bestämmelsen är ersättningsskyldigheten begränsad till 15 procent avs. 25

16.429 kontraktssumman, om inte parten har försäkringsskydd till högre belopp.1767 I entreprenadförhållanden, där AB är avtalsinnehåll, är underentreprenörens ansvar begränsat i förhållande till beställaren på motsvarande sätt. I jämförelse med de transporträttsliga reglerna hade det kanske det varit mer följdriktigt att tillåta ett deliktsanspråk, men med samma ansvarsbegränsning som mot avtalsparten. Problemet med en sådan begränsning är emellertid att beloppsbegränsningen baseras på kontraktssumman, vilken i de flesta fall varierar i relationen mellan beställare och entreprenör respektive entreprenör och underentreprenör. I transporträtten löses detta problem genom att beloppsbegränsningarna är relaterade till s.k. särskilda dragningsrätter (SDR) och alltså är enhetliga och inte beroende av de enskilda avtalsrelationerna.s. 25

17.Ett exempel kan illustrera detta. Om kontraktssumman mellan skadelidande A och mellanparten B är 50 000 kr och kontraktssumman mellan skadevållare C och mellanparten B är 10 000 kr, är det närmast självklart att skadevållaren kommer att ha större nytta av en ansvarsbegränsning i det egna avtalet, dvs. med mellanparten. En princip som bygger på att en skadevållare kan göra gällande samma beloppsbegränsning som mellanparten gentemot skadelidanden skulle alltså enbart binda skadelidanden till det högre begränsningsbeloppet. Den symmetri som ibland används som argument för att deliktsansvaret ska korrigeras för att ansvaret i de olika avtalsleden ska harmoniera är omöjlig att uppnå vid denna typ av avtalsvillkor. Ser man frågan från underentreprenörens sida framstår också en ansvarsbegränsning som vilar på avtalsvillkoren i det främre ledet som något tämligen oförutsebart.s. 26

18.Avtalets exkluderande effekt avseende underentreprenörens skadeståndsansvar mot beställaren ansågs i NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) vara i både underentreprenörens och beställarens intresse. Det är en fördel för entreprenören eftersom denne då kan erhålla ett lägre pris av underentreprenören. Om underentreprenörens ansvar även gentemot beställaren på detta sätt är prispåverkande framstår det som än mer orimligt att begränsningsvillkor mellan beställaren och entreprenören ska tillämpas, i vart fall om det medför att ersättningen är begränsad till 15 procent av kontraktssumman i det främre ledet.s. 26

Vilka omfattas av kontraktsmedhjälparimmuniteten?

1.I och med att kontraktsmedhjälparimmuniteten baseras på att beställarens eget avtalsförhållande med entreprenören skapar ett skydd för entreprenörens kontraktsmedhjälpare kan principen antas vara begränsad till vad som avtalats mellan beställare och entreprenör. Det innebär också att samtliga kontraktsmedhjälpare till entreprenören omfattas av kontraktsmedhjälparimmuniteten. I dessa situationer är det därmed inte nödvändigt att entreprenörens medkontrahent är en underentreprenör, utan det kan handla om en leverantör, 430s. 26

2.konsult, transportör eller någon annan som anlitas till fullgörande av en kon-s. 27

3.traktsförpliktelse för entreprenörens räkning. Därmed spelar det ingen roll oms. 27

4.samma standardavtal är inkorporerat i samtliga avtalsled.s. 27

5.En närliggande fråga är om partsställningen har betydelse för skadelidan-s. 27

6.dens möjlighet att rikta ett deliktsanspråk mot annan än sin avtalspart i ens. 27

7.kontraktskedja, t.ex. om en underentreprenör lider skada på grund av oakt-s. 27

8.samt agerande av en beställare i samma kontraktskedja. Underentreprenörerss. 27

9.skadeståndskrav mot entreprenören behandlas enligt AB som ett krav mots. 27

10.beställare, dvs. ”uppåt” i kontraktskedjan. I allmänhet finns det i och för sigs. 27

11.inget principiellt hinder mot att en beställare i ett entreprenadavtal betraktass. 27

12.som entreprenörens kontraktsmedhjälpare.1768 I 5:12 AB 04 anges att parternas. 27

13.ansvarar gentemot motparten för åtgärder som vidtas av honom anlitade entre-s. 27

14.prenörer, leverantörer eller övriga personer. Medhjälparansvaret skulle i så falls. 27

15.alltså baseras på att beställaren skulle anses vara anlitad av entreprenören förs. 27

16.utförande av viss uppgift.s. 27

17.Frågan har uppkommit i ett tingsrättsavgörande.1769 I målet hade en under-s. 27

18.entreprenör orsakats skada vid en brand. Tingsrätten ansåg att ett deliktsan-s. 27

19.språk mot en beställare1770 i en kontraktskedja var möjligt eftersom det intes. 27

20.var det ”främre ledet” som skadats.1771 Dessutom anfördes att underentrepre-s. 27

21.nörens avtalspart (entreprenören) inte hade något kontraktsansvar för skadors. 27

22.orsakade av beställaren. Om det i ett fall som det aktuella, där frågan alltså tars. 27

23.sikte på krav mot ”främre led”, inte föreligger något kontraktsansvar för mel-s. 27

24.lanparten medför det att det inte heller uppkommer parallella ansvarsregler.s. 27

25.Tolkningen medför att kontraktsmedhjälparimmuniteten, till följd av kon-s. 27

26.traktsmedhjälparansvarets avgränsning, enbart gäller för underentreprenörers. 27

27.i förhållande till beställare och inte tvärtom.s. 27

28.Det kan dock noteras att det inte är uteslutet att en beställares agerande,s. 27

29.om det sker inom ramen för entreprenörens kontraktsåtaganden gentemots. 27

30.underentreprenören, kan medföra ett ansvar för såväl entreprenören (kon-s. 27

31.traktsansvar) som beställaren (deliktsansvar). Det avgörande för möjlighetens. 27

32.till ett deliktsanspråk borde alltså inte vara om det är ”främre ledet” eller ”bakres. 27

33.ledet” som kräver skadestånd, utan om mellanparten har ett kontraktsansvars. 27

34.eller inte. Om det emellertid, som i tingsrättsavgörandet ovan, inte föreliggers. 27

35.ett kontraktsmedhjälparansvar för avtalsparten kommer deliktsanspråk atts. 27

36.kunna riktas mot någon annan i kontraktskedjan. Avtalsparten är visserligens. 27

37.ansvarig för personer som denne direkt anlitat, men har förmodligen även etts. 27

38.ansvar för de som anlitats av kontraktsmedhjälparen (dvs. en underunderentre-s. 27

39.431 prenör). Exakt hur långt kontraktsmedhjälparimmuniteten kan utsträckas är inte säkert, men en lämplig avgränsning utgår enligt min mening från utformningen av kontraktsmedhjälparansvaret och inte avtalsförhållandena i det bakre ledet.s. 27

40.Beställaren är inte ansvarig för egendomsskador som en entreprenör lidit genom vårdslöshet och försummelse av en sidoentreprenör, enligt AB 04 5:12 andra meningen. Beställaren ansvarar i så fall enbart om denne själv varit medvållande till skadan. Det innebär att om en sidoentreprenör har orsakat en annan sidoentreprenör skada är skadelidanden hänvisad till att kräva skadevållande sidoentreprenör direkt.1772 Så är fallet trots att sidoentreprenörerna är varandras ”medkontrahents medkontrahent”.1773 En fråga som uppkommer härvid är om medvållande hos beställaren, vilket medför ett kontraktsansvar, kan utestänga sidoentreprenörens ansvar. I sådana fall föreligger nämligen parallella ansvarsregler avseende beställare och sidoentreprenör, men kontraktsansvaret grundas på beställarens eget vållande. I den situationen kan man fråga sig varför skadelidanden ska försättas i ett sämre läge om beställaren varit medvållande till skadan, eftersom skadelidanden i sådana fall måste hålla sig till sin avtalspart (med de begränsningar som därav följer). I en sådan situation borde istället anspråksvägarna betraktas som alternativa, och ansvaret solidariskt.s. 28

Undantagstillfällen

1.I vissa situationer kan det finnas ett behov av en ”ventil” avseende möjligheten till deliktsanspråk. Att så kan vara fallet uppmärksammades även av HD i NJA 2007 s. 758 (Ballofixen), genom att man utpekade vissa möjliga undantagssituationer från avtalets spärrverkan.1774 Så kan t.ex. anses vara fallet vid särskilda säkerhetsförpliktelser eller om vållande hos den ansvarige underleverantören har varit av grövre slag.1775 Ett problem med sådana ventiler är emellertid om bedömningen härvid ska utgå från avtalsrättsliga regler, t.ex. jämkning av oskäliga avtalsvillkor enligt 36 § eller från deliktsregler, dvs. som en sorts deliktsrättslig genombrottsnorm. Som beskrivits ovan, om brottsligt beteende, handlar det alltså om olika verktyg för att komma tillrätta med vad som i en viss situation kan uppfattas som ett orimligt resultat av en särskild avtals- eller regeltillämpning.1776 Därtill kan också beaktas att en ventil baserad på att kontraktsmedhjälparen i vissa fall ska ha ett deliktsansvar, vilket samtidigt medför en ansvarsfrihet för avtalsparten. Vid t.ex. uppsåtligt skadevållande kan man 432s. 28

2.nämligen tänka sig att agerandet anses falla utanför kontraktsmedhjälpar-s. 29

3.ansvaret.1777s. 29

4.Konkurs hos mellanparten leder till att en annan typ av problem aktualiseras.s. 29

5.Det medför att flera borgenärer, även mellanpartens, konkurrerar om rätten tills. 29

6.ersättning av mellanpartens kontraktsmedhjälpare. Det föranleder frågan oms. 29

7.det skulle kunna vara möjligt att göra undantag från kontraktets spärrverkans. 29

8.vid mellanpartens konkurs.1778 En jämförelse kan härvid göras med möjlighe-s. 29

9.ten till direktkrav, vilket särskilt aktualiseras vid mellanparten B:s obestånds. 29

10.eller konkurs.1779 Ett undantag från avtalets spärrverkan vid mellanpartenss. 29

11.konkurs skulle därmed kunna anses ligga i linje med de argument som motive-s. 29

12.rar en direktkravsrätt. Mot ett sådant undantag talar emellertid att en direkt-s. 29

13.kravsrätt typiskt sett begränsas till mellanpartens krav mot sin avtalspart. Oms. 29

14.ett undantag från avtalets spärrverkan skulle föreligga är man alltså tillbaka is. 29

15.frågan om ett deliktsanspråk ska vara föremål för avtalade begränsningar ochs. 29

16.de problem som aktualiseras vid eventuella olikheter i ansvarets utformning,s. 29

17.beroende på om anspråk görs gällande enligt kontrakts- eller deliktsregler.s. 29

18.Antagligen får man därför anta att det inte föreligger någon sådan undantags-s. 29

19.situation vid mellanpartens konkurs.1780s. 29

En kommissionsrättslig kompetensregel

Inledning

1.I det följande behandlas avtalstypen kommission, främst mot bakgrund av dens. 29

2.kommissionsrättsliga grundats som HD tillämpade i NJA 2014 s. 760 (Cargos. 29

3.Center). Att HD betecknade regeln som en kommissionsrättslig grundsats kans. 29

4.förstås som att det avsåg en regel som inte baserades på en direkt tillämpning avs. 29

5.KommL och situationen har i doktrinen betecknats som en sorts ”obligations-s. 29

6.rättslig kommission”.1781 Denna grundsats innebar att den skadelidande (kom-s. 29

7.mittenten) skulle försättas i samma rättsliga position som om det var mellan-s. 29

8.parten (kommissionären) som riktat ett krav mot tredje man. Lösningen liknars. 29

9.433 den s.k. subrogationsmodellen vid direktkrav.1782 Skillnaden är emellertid att kommittenten i dessa situationer inte inträder i ett krav som kommissionären har mot tredje man, utan kravet är självständigt i bemärkelsen att det uppkommer i relationen mellan skadelidanden (kommittenten) och skadevållaren (tredje man). I denna situation har skadan drabbat kommittenten och inte kommissionären, varför kommissionären inte har något krav mot tredje man som kan ”subrogeras” till kommittenten.s. 29

10.Kommissionärens möjlighet att binda kommittenten till avtalsvillkor i förhållande till tredje man kan istället, enligt min mening, uppfattas som en kompetensregel baserad på kommissionsavtalet. Det tar alltså sikte på en ”rättslig positionering” som innebär att kommittenten ”ställs i kommissionärens skor”.1783 Ett antal frågor uppkommer i och med detta. En första fråga är regelns räckvidd, dvs. i vilka situationer det kan anses föreligga ett kommissionsförhållande av här aktuellt slag. Den andra frågan är den närmare innebörden av regeln, dvs. vilka dess beståndsdelar är och vad regeln får för konsekvenser. Ytterligare en fråga är vilka ändamålsskäl eller argument som kan anföras till stöd för att kommittentens rätt till ersättning av tredje man ska begränsas utifrån det avtal som ingåtts mellan kommissionären och tredje man. Dessa frågor ska, i huvudsakligen den nyss angivna ordningen, behandlas i det följande. Inledningsvis ska emellertid något sägas om kompetensregelns konsekvenser med avseende på frågan om anspråksvägarnas alternativitet.s. 30

Följderna av kompetensregelns tillämpning

1.Resultatet av den kommissionsrättsliga kompetensregelns tillämpning är att skadevållaren C:s avtal används som ansvarsgräns gentemot den skadelidande kommittenten A. Detta resultat skiljer sig alltså från tredjemansavtal och kontraktsmedhjälparimmunitet, där det istället är skadelidandens avtal som är avgörande för ansvarsgränsen. Det skiljer sig också från de transporträttsliga reglerna, där skadevållarens deliktsansvar begränsas utifrån den skadelidandes avtalsförhållande med mellanparten. Kompetensregeln innebär emellertid inte i sig att kommittenten A:s anspråk mot kommissionären B:s medkontrahent C är spärrat. Istället innebär den enbart att bedömning ska utgå från kommissionärens rättsliga position. Beträffande frågan om alternativa anspråksvägar, innebär det att denna fråga avgörs som om det funnits ett avtal.1784 434s. 30

2.Regeln träffar en kommittents krav mot tredje man och inte tvärtom. Mans. 31

3.kan tänka sig ett exempel där en leverantör anlitar en speditör som i eget namns. 31

4.men för leverantörens räkning kontrakterar en transportör för att transporteras. 31

5.gods till en mottagare. Godset skadas. Om risken för godset bärs av mottagarens. 31

6.är dennes rätt till ersättning inte begränsad utifrån den kommissionsrättsligas. 31

7.kompetensregeln. Mottagaren har inte ingått avtal med speditören om förmed-s. 31

8.ling av transporten och blir därmed inte att betrakta som kommittent. Mot-s. 31

9.tagaren kan därmed som utgångspunkt göra gällande ett deliktsanspråk mots. 31

10.skadevållaren, utan hinder av avtalsförhållandena i något led.s. 31

11.Om kommittenten är skadelidande gäller istället den här diskuterade kom-s. 31

12.petensregeln. En särskild fråga är i vilken utsträckning avtalspartens parallellas. 31

13.kontraktsansvar har betydelse för tillämpningen av den kommissionsrättsligas. 31

14.kompetensregeln. I rättsfallet NJA 2014 s. 760 (Cargo Center) var omstän-s. 31

15.digheterna sådana att om avsändaren hade vänt sig mot sin avtalspart, dvs.s. 31

16.speditören, hade avsändaren inte fått framgång med sitt krav på grund av atts. 31

17.preskriptionsfristen hade löpt ut. Om man hade krävt speditören inom pre-s. 31

18.skriptionsfristen, så hade dock speditören inte haft något eget fraktföraran-s. 31

19.svar.1785 Speditören hade med andra ord inte ansvarat del credere för att pre-s. 31

20.stationen inte blivit korrekt uppfylld, utan hade förmodligen endast haft ens. 31

21.omsorgsplikt gentemot avsändaren att verka för att transportören utgav ersätt-s. 31

22.ning till speditören för det stulna godset.1786 Därmed förelåg det inte parallellas. 31

23.ansvarsregler avseende själva fraktföraransvaret, men väl ett kontraktsansvars. 31

24.för speditören, och ett kontraktsanspråk mot speditören skulle ha i stort setts. 31

25.samma effekt som ett deliktsanspråk gentemot transportören.1787s. 31

26.Eftersom det i rättsfallet inte var fråga om en total immunitet på grund avs. 31

27.kommissionsförhållandet hade avsändaren (kommittenten) kunnat rikta etts. 31

28.deliktsanspråk mot transportören (skadevållaren) innan preskriptionsfristens. 31

29.löpte ut. Man kan också tänka sig att avsändaren, beroende på omständighe-s. 31

30.terna, skulle kunna ha möjlighet att inom preskriptionsfristen överta speditö-s. 31

31.rens (kommissionärens) kravrätt i analogi med 27 § KommL. Annars kan ocksås. 31

32.avsändaren och speditören komma överens om överlåtelse av kravrätten.s. 31

33.Om emellertid speditören hade haft ett eget fraktföraransvar, dvs. hade varits. 31

34.ansvarig för utförandet av transporten, så hade transportörens deliktsansvars. 31

35.däremot varit obegränsat och den skadelidande skulle ha möjlighet att väljas. 31

36.mellan att kräva speditören eller speditörens avtalspart. I den situationen skulles. 31

37.någon annan begränsningsregel, t.ex. kontraktsmedhjälparimmunitet, behövas. 31

38.användas för att spärra den deliktuella ansvarsgrunden.1788s. 31

39.435s. 31

När föreligger kommission i nu relevant mening?

1.En fråga är i vilka situationer ett avtalsförhållande kan betraktas som obligationsrättslig kommission.1789 En kritik som har riktats mot avgörandet är att beskrivningen av ett kommissionsförhållande såsom ett avtalsingående i eget namn men för annans räkning kan omfatta ett stort antal situationer. Konsekvensen av avgörandet skulle kunna bli att väldigt många tillfällen av parallella ansvarsregler skulle kunna besvaras utifrån att avtalet gäller.1790 En entreprenör skulle t.ex. kunna anses utföra sin prestation för beställarens räkning men i eget namn, eftersom ett avtal mellan en entreprenör och en underentreprenör syftar till att tjänsten ska tillgodogöras beställaren.1791 Det framstår alltså som svårt att avgränsa kommissionsregelns träffyta närmare.1792 Det är emellertid inget problem som är unikt för tillämpningen av den regel som HD fastslog i NJA 2014 s. 760, utan borde gälla generellt för frågan om kommissionsrättsliga regler kan tillämpas i olika situationer.1793s. 32

2.Vid bedömningen av om mellanparten ska betraktas som kommissionär i förhållande till den skadelidande (kommittenten) kan flera omständigheter ha betydelse. Den aspekt som lyfts fram i NJA 2014 s. 760 är att det i vissa fall av spedition inte föreligger något fraktföraransvar för speditören.1794 En speditör ansvarar inte för tredje man, som kontraktsmedhjälpare betraktad, utan ansvarar enbart gentemot huvudmannen (transportkunden) för uppfyllelse av åtagandet att förmedla transporten.1795 I doktrinen betraktas denna teknik som att speditören juridiskt uppträder som kommissionär.1796 Speditören står inte ansvaret för att transportören fullgör avtalet på vedertaget sätt och står därmed inte ett s.k. del credereansvar.1797 Om själva förmedlingen sker på ett försumligt sätt, t.ex. vid valet av transportör, kan speditören ansvara gentemot transportkunden för skador på godset. Det bygger därmed på ett ansvar för culpa in eligiendo, och inte på tillräknande av transportörens agerande eller ansvar, eftersom avtalsförpliktelsen avgränsats till att enbart avse förmedling.1798 436s. 32

3.Härvid kan man fråga sig om det inte i själva verket är avgränsningen avs. 33

4.speditörens uppdrag som är av relevans vid bedömningen av om rättsförhål-s. 33

5.landet ska betecknas som ”obligationsrättslig kommission” och därmed med-s. 33

6.föra att regeln slår till. Det kan jämföras med t.ex. entreprenadförhållanden.s. 33

7.Eftersom det är beställaren i en entreprenad som slutligen tillgodogörs tjäns-s. 33

8.ten kan hävdas att avtal mellan entreprenörer och underentreprenörer sker förs. 33

9.beställarens räkning men i eget namn. Entreprenören har emellertid som regels. 33

10.ett ansvar för entreprenadens utförande, vilket även innefattar uppfyllelse avs. 33

11.avtalsförpliktelser som utförs av underentreprenörer. Vad som framstår soms. 33

12.centralt för avgränsningen av kompetensregeln blir därför huruvida avtalspar-s. 33

13.tens åtagande syftar till att själv ansvara för uppdragets utförande, eller oms. 33

14.dennes funktion är rent förmedlande.1799s. 33

15.En sådan avgränsning skulle möjligen kunna bidra till att nyansera bilden avs. 33

16.att obligationsrättslig kommission kan tänkas förekomma i vilken kontrakts-s. 33

17.kedja som helst, där det ekonomiska intresset av fullgörelse i avtalskedjanss. 33

18.olika led primärt ligger hos en viss part, typiskt sett en beställare eller slutkö-s. 33

19.pare. Enbart om uppdraget avgränsas till att avse uppdrag att förmedla tjäns-s. 33

20.ter eller försäljning och inköp av varor binds huvudmannen till det avtal soms. 33

21.uppdragstagaren sluter. Den rättsliga positionering som detta medför, dvs. atts. 33

22.”huvudmannens ställs i uppdragstagarens skor” i förhållande till uppdragsta-s. 33

23.garens avtalspart, t.ex. en anlitad transportör, påverkar rättsställningen mellans. 33

24.huvudmannen A och avtalsparten C eftersom uppdragstagaren B genom för-s. 33

25.medlingsuppdraget har erhållit en sådan kompetens av huvudmannen. En sådans. 33

26.kompetens tillkommer inte den som i eget namn, men för annans räkning, åtars. 33

27.sig att fullgöra ett uppdrag, t.ex. en transport, även om själva utförandet skers. 33

28.genom anlitade medhjälpare vid uppfyllelsen.s. 33

29.Avgörande för kompetensregeln tillämpning är inte enbart att agerandets. 33

30.sker i eget namn men för annans räkning, utan också att uppdraget mellans. 33

31.kommittent och kommissionär avser förmedling. Det medför en avgränsnings. 33

32.av förmedlarens (kommissionärens) eget uppdrag till att enbart avse förmed-s. 33

33.lingen, samtidigt som det medför en bundenhet hos huvudmannen (kommit-s. 33

34.tenten) till det huvudavtal som kommissionären sluter. Kommittenten kans. 33

35.inte på avtalsrättslig grund kräva ersättning av tredje man om denne inte pre-s. 33

36.sterar – eftersom kommittenten inte är delaktig i avtalet – utan får hålla sig tills. 33

37.sin avtalspart, kommissionären.1800s. 33

38.Av intresse är då om det för kommissionsregelns tillämplighet är tillräckligts. 33

39.att avtalsparten har ett begränsat ansvar avseende uppdragets fullgörande tills. 33

40.den del uppdraget utförs av en annan part. Ansvaret för kontraktsmedhjälpares. 33

41.437 är dispositivt, vilket innebär att parterna kan avtala om att ett medhjälparansvar inte ska gälla. Man skulle därmed kunna hävda att till den del som avtalsparten inte har något kontraktsmedhjälparansvar, så har denne enbart en förmedlande funktion. I praktiken är det antagligen svårt för en mellanpart, dvs. ”kommissionären”, att få motparten att gå med på att kontraktsmedhjälparansvaret ska avtalas bort. Det skulle nämligen innebära en tämligen stor urgröpning av kontraktsansvaret, särskilt med tanke på att delegation av arbetsuppgifter är vanligt förekommande. Samtidigt kan det finnas situationer då en sådan fördelning av ansvaret kan framstå som välbehövlig och så har tydligen ansetts vara fallet i vissa fall av spedition.s. 33

42.Ett exempel på en situation där frågan om förmedling kan uppkomma är om en bostadsrättsförening sluter avtal med en entreprenör om stambyte och renovering av samtliga badrum i en byggnad, varvid bostadsrättshavarna tillgodogörs renoveringen till den del det avser ytskikt i lägenheternas badrum. I förhållandet mellan bostadsrättsföreningen och bostadsrättshavaren uppkommer då frågan om föreningen ska betraktas som utförare av tjänsten (entreprenad) eller om denna ska anses enbart förmedla tjänsten. I dessa situationer framstår det som enklare för både föreningen och bostadsrättshavaren att låta föreningen sköta upphandlingen av entreprenaden, såsom beställare, men samtidigt begränsa sitt ansvar gentemot bostadsrättshavaren till att enbart avse en rent förmedlande roll.s. 34

43.Om inte standardavtal i ”AB-familjen” finns på plats mellan föreningen och bostadsrättshavaren, får man vid bedömningen av bostadsrättshavarens eventuella krav mot en anlitad entreprenör falla tillbaka på den systematiskt givna huvudregeln att ett deliktsanspråk inte begränsas av avtalsvillkoren i något led. Man skulle då istället kunna argumentera för att den kommissionsrättsliga kompetensregeln ska tillämpas, vilket innebär att bostadsrättshavarens eventuella deliktsanspråk mot entreprenören är föremål för samma (eventuella) begränsningar som om det var bostadsrättsföreningen (beställaren) som gjorde gällande anspråket.1801 Beträffande situationer som inte omfattas av den förmedlade tjänsten, t.ex. skador på annan egendom vilka inte hade medfört ett kontraktsmedhjälparansvar ens för en utförande entreprenör, skulle emellertid kompetensregeln inte bli tillämplig alls och bostadsrättshavaren skulle kunna göra gällande deliktsanspråk mot utförande entreprenör utan hinder av eventuella avtalade begränsningar mellan entreprenören och föreningen.s. 34

Vad omfattas av kommissionärens kompetens?

1.I NJA 2014 s. 760 uttalade HD att det är en kommissionsrättslig grundsats att kommissionärens avtal även begränsar en sådan rätt som kommittenten kan ha mot tredje man genom t.ex. ett deliktsanspråk. Det ska dock inte förstås som 438s. 34

2.att HD har ansett att deliktsanspråket varit en rättighet som följt av avtalets. 35

3.mellan kommissionären och tredje man. Kommittentens förskjutna rättsligas. 35

4.position ska istället gälla även avseende kommittentens eget anspråk, i dettas. 35

5.fall grundat i ett deliktsansvar vid sakskada på det transporterade godset.1802s. 35

6.Beträffande förhållandet mellan kontrakts- och deliktsansvar gäller avtals-s. 35

7.villkoren mellan kommissionären och tredje man även i den mån dessa ärs. 35

8.till nackdel för kommittenten. Det får då antas att inte enbart bestämmelsers. 35

9.om korttidspreskription kan träffa deliktsanspråket, utan att samtliga avtals-s. 35

10.villkor kan få betydelse, men att frågan om enskilda villkors tillämplighet pås. 35

11.ett deliktsanspråk avgörs genom avtalstolkning. Det är dock osäkert vad soms. 35

12.gäller beträffande andra ansvarsfrågor vilka är kopplade till de enskilda par-s. 35

13.terna. Möjligheten till kvittning och huruvida betalning kan ske till någon avs. 35

14.parterna med befriande verkan är frågor där det är osäkert hur långt kompe-s. 35

15.tensregeln sträcker sig. Det är vidare osäkert om man kan tänka sig en analogs. 35

16.tillämpning av reglerna i KommL beträffande dessa frågor.s. 35

Kompetensregelns närmare förutsättningar och innebörd

1.Vid förmedling av tjänster i annans namn och för annans räkning skapas ens. 35

2.direkt bundenhet mellan huvudmannen och tredje man, dvs. genom fullmakt.s. 35

3.Fullmaktskonstruktionen skulle kunna användas i avtalsförhållanden för atts. 35

4.skapa en spärrverkan avseende krav mot avtalspartens medhjälpare. Vid spedi-s. 35

5.tion skulle fraktavtalet kunna ingås mellan kunden och transportören direkt,s. 35

6.under förutsättning att speditören haft erforderlig fullmakt.1803 Vid förmed-s. 35

7.ling i eget namn men för annans räkning uppstår dock det särskilda kommis-s. 35

8.sionsrättsliga förhållande som gör att kompetensregeln slår till. Även detta kans. 35

9.förklaras som en sorts mellanmansbindning, dvs. genom att kommissionärens. 35

10.tilldelas en kompetens att binda kommittenten, vilket här alltså betecknas soms. 35

11.kompetensregeln.1804s. 35

12.Själva poängen med kommission, och skillnaden i förhållande till fullmakt,s. 35

13.är emellertid att kommissionären inte binder kommittenten i förhållandes. 35

14.till tredje man. Det kommer även till uttryck direkt i lagen, då det i 24 § 1 st.s. 35

15.KommL anges att tredje man inte kan kräva kommittenten med anledning avs. 35

16.huvudavtalet.1805 En anledning till att tredje man inte har en sådan rätt är bl.a.s. 35

17.att tredje man ofta inte känner till att det finns en kommittent bakom kom-s. 35

18.439 missionären och att tredje man annars nöjt sig med att ha kommissionären som motpart.1806 Detta gäller emellertid tredje mans möjligheter att rikta krav mot kommittenten och tar alltså inte sikte på en begränsning av kommittentens krav mot tredje man.s. 35

Kommissionärens agerande utanför uppdraget

1.På samma sätt som anförts ovan om uppdragets betydelse för frågan om kommissionsregelns tillämplighet har uppdraget betydelse för kompetensregelns närmare innebörd. Att så är fallet anges inte i majoritetens domskäl i NJA 2014 s. 760, utan framgår av Lindskogs tillägg. Enligt Lindskog gäller att om kommissionären agerar utanför uppdraget, så är kommittenten A inte bunden i förhållande till B, varvid tredje man C inte kan göra gällande samma invändningsrätt mot kommittenten som mot kommissionären. Tredje mans eventuella goda tro i detta avseende är utan betydelse.1807s. 36

2.En jämförelse kan göras med vanliga fullmaktsregler, där gäller att om fullmäktigen agerar utanför sin behörighet så är huvudmannen inte bunden.1808 Kopplingen mellan uppdragets omfattning och kommissionärens kompetens medför en sammankoppling av uppdrag och fullmakt. Fullmaktsreglerna i AvtL bygger dock på en tudelning av uppdraget mellan huvudmannen och fullmäktigen och den viljeförklaring som grundar fullmakten.1809 Den rättsliga tekniken i AvtL följer denna uppdelning genom distinktionen mellan behörighet och befogenhet. Enbart vid uppdragsfullmakt sammanfaller behörighet och befogenhet, se 11 § 2 st. AvtL. Om kompetensregeln ”fotas på A:s uppdrag”1810 innebär det antagligen att behörigheten sammanfaller med befogenheten, vilket medför att tredje mans eventuella goda tro om B:s överskridande av uppdraget är utan betydelse för huvudmannens bundenhet, i likhet med reglerna om uppdragsfullmakt. För att tredje mans goda tro ska tillerkännas betydelse för huvudmannens bundenhet krävs alltså, om man följer AvtL:s fullmaktsregler, att fullmakten är självständig. Därmed kan man sluta sig till att kompetensregeln ligger närmare reglerna om osjälvständiga fullmakter (uppdragsfullmakter).1811s. 36

3.Avseende den fordran som kommittenten gör gällande mot tredje man angav HD i NJA 2014 s. 760 att den kommissionsrättsliga grundsatsen vilar på att kommittenten inte erhåller bättre rätt än kommissionären gentemot tredje man. Samtidigt ligger risken för kommissionärens uppdragsöverskridande helt 440s. 36

4.på tredje man. I relationen mellan kommittenten och tredje man skyddas alltsås. 37

5.kommittenten om kommissionären agerar utanför uppdraget.s. 37

6.En jämförelse kan göras med regleringen av tredje mans direktkrav i 25 §s. 37

7.KommL. Bestämmelsen avser direktkravsrätten för en skadelidande konsu-s. 37

8.ment (tredje man) gentemot kommittenten. Direktkravsregeln i 25 § KommLs. 37

9.innebär, till skillnad från bestämmelsen i 46 § KKöpL, att konsumentens rätts. 37

10.mot kommittenten utan undantag är lika omfattande som konsumentens rätts. 37

11.mot kommissionären.1812 Vid en första anblick verkar det alltså som att kon-s. 37

12.sumenten inte bär risken för kommissionärens överskridande av sitt uppdrags. 37

13.beträffande möjligheten till direktkrav, och det gäller då oberoende av konsu-s. 37

14.mentens goda eller onda tro.1813 Beträffande konsumenters direktkrav gente-s. 37

15.mot en kommittent skulle alltså risken för behörighetsöverskridande – liksoms. 37

16.Lindskog anfört i NJA 2014 s. 760 – ligga på kommittenten.s. 37

17.Detta kan, som ovan nämnts, anses svårförenligt med allmänna fullmakts-s. 37

18.regler, där risken för behörighetsöverskridanden ligger på tredje man samts. 37

19.att befogenhetsöverskridanden åtminstone medför obundenhet för huvud-s. 37

20.mannen vid tredje mans onda tro.1814 Man skulle därmed kunna tänka sig atts. 37

21.åtminstone tredje mans onda tro skulle påverka kommittentens bundenhet.1815s. 37

22.Till stöd för motsatt uppfattning, dvs. att kommittenten ska bli bunden ävens. 37

23.vid uppdragsöverskridanden och oavsett tredje mans goda eller onda tro, kans. 37

24.anföras att det i 26 § KommL finns en reglering avseende försäljning i strid meds. 37

25.kommissionsavtalet enligt vilken, mot bakgrund av allmänna kommissions-s. 37

26.rättsliga grundsatser, tredje man får en rätt till den aktuella varan som följer avs. 37

27.26 § KommL oavsett ond eller god tro om att kommissionären har agerat i strids. 37

28.mot sina instruktioner eller på annat sätt åsidosatt kommittentens intresse.1816s. 37

29.Överförbarheten avseende regleringen i 25 och 26 §§ KommL och relevan-s. 37

30.sen av riskfördelningen avseende uppdragsöverskridande vid konsumentenss. 37

31.direktkravsrätt är osäker. Den kommissionsrättsliga kompetensregeln avsers. 37

32.nämligen tredje mans invändningsrätt, inte en möjlig direktkravsrätt. Samti-s. 37

33.digt kvarstår dock diskrepansen mellan de allmänna fullmaktsreglerna, därs. 37

34.god tro hos tredje man i vissa situationer faktiskt får betydelse för frågan oms. 37

35.huvudmannens bundenhet.s. 37

36.441s. 37

Krav på insikt om avtalsinnehåll?

1.Även om kommissionärens kompetens i detta avseende begränsas till att avse ageranden inom ramen för uppdraget uppkommer frågan i vilken mån de villkor som gäller i avtalsförhållandet mellan tredje man och kommissionären måste komma till kommittentens kännedom för att göras gällande. Eftersom kommittentens bundenhet till avtalsvillkoren mellan kommissionären och tredje man enbart följer av kommittentens uppdrag förefaller det antagligt att det inte krävs någon närmare kännedom om innehållet i dessa villkor. Samtidigt framhåller Lindskog, i sitt tillägg till domen, att ”om A inte är bunden i förhållande till B, så brister det i den grundläggande förklaringsfaktorn för regeln (att A i sig får anses ha godtagit begränsningsvillkoret, låt vara i förhållande till B)”.1817 Denna koppling i avtalet mellan A-B till det aktuella begränsningsvillkoret, tyder snarare på att det krävs insikt om vilka villkor som förekommer i avtalet mellan B-C.s. 38

2.I och med att förklaringen till kommittentens bundenhet beskrivs som ett samtycke till ett begränsningsvillkor, visserligen i avtalet mellan A och B, får man förutsätta att det finns någon sorts överensstämmelse mellan avtalsvillkoren i de olika avtalsleden som medför en insikt hos A om vad denne är bunden av i relation till C. Även om kommissionären sluter avtal med tredje man som kan sägas ligga inom ramarna för uppdraget och några närmare bestämmelser om t.ex. korttidspreskription inte avtalats mellan A-B medför det alltså att kommittentens krav mot tredje man inte begränsas av ett sådant villkor, även om det skulle utgöra avtalsinnehåll mellan B-C.s. 38

3.Om det är en grundläggande förklaringsfaktor för regeln, att A:s godkännande av begränsningsvillkoret gentemot B ska medföra att samma villkor får åberopas om det också utgör avtalsinnehåll mellan B och C, borde det istället för en regel som baseras på att B tilldelas en kompetens att agera för A:s räkning vara fråga om en tredjemansavtalsliknande konstruktion, där det i själva verket är det begränsningsvillkor som A har gått med på i förhållande till B, som gäller även i förhållande till C, under förutsättning att C har en motsvarande invändningsrätt i avtalet med B. För att uppnå exklusivitetsverkan krävs alltså dubbel bundenhet, dvs. samma avtalsvillkor måste föreligga i såväl förhållandet mellan A-B som i förhållandet mellan B-C. En sådan tolkning medför ytterligare begränsningar av kompetensregelns räckvidd, till att enbart avse ett sådant avtalsinnehåll som kommittenten uttryckligen har gått med på (i sitt avtal med kommissionären).s. 38

4.Någon motsvarighet till den kommissionsrättsliga kompetensregeln, som ger tredje man en möjlighet att göra samma invändningar mot ett deliktskrav från kommittenten som ett kontraktskrav från kommissionären, finns inte såvitt känt i övriga nordiska rättsordningar. I engelsk rätt förekommer emellertid ett undantag från privity-doktrinen som har vissa likheter med denna 442s. 38

5.lösning. Där gäller s.k. special acceptance in bailments, vilket fastslogs i rättsfal-s. 39

6.let Morris v CW Martin and Sons Ltd.1818s. 39

7.Rättsfallet handlar om principalansvaret för en underdepositarie, innebärandes. 39

8.att underdepositarien (C) ansvarade för stöld av omhändertagen egendom ävens. 39

9.gentemot utomstående (A). I målet var omständigheterna ungefär följande. Ens. 39

10.minkpäls hade lämnats in på en kemtvätt av en kund. Kunden informeradess. 39

11.om att tvätterifirman inte själv utförde tvätten, utan att detta överläts till ens. 39

12.annan tvätterifirma. När pälsen förvarades hos den andra tvätterifirman blev dens. 39

13.stulen. Frågan var om ägaren till den stulna pälsen (ägaren av försvunnen päls)s. 39

14.kunde stämma den tvätterifirman som utförde uppdraget direkt p.g.a. agerandets. 39

15.av deras anställda. Rättsfallet anses vägledande avseende frågan om principalan-s. 39

16.svar i utomkontraktuella förhållanden (s.k. vicarious liability). Avseende frågans. 39

17.om avtalsvillkor i något led träffar ägarens anspråk i tort mot underdepositariens. 39

18.har rättsfallet ansetts ge uttryck för att en sådan bundenhet kan uppkomma oms. 39

19.ägaren uttryckligen eller implicit kan anses ha samtyckt till dessa villkor.s. 39

20.I rättsfallet uttalade Lord Denning, beträffande kundens bundenhet av avta-s. 39

21.lade begränsningar, att denne är bunden av sådana avtalsvillkor om kunden hars. 39

22.”expressedly or impliedly [...] consented to the bailee making a sub-bailments. 39

23.containing those conditions, but not otherwise”.1819 Grunden för kundens bun-s. 39

24.denhet avser alltså samtycke till att utförandet av uppdraget förmedlats tills. 39

25.någon annan, och till de villkor som finns i avtalet mellan B och C. Här ärs. 39

26.det dock inte enbart avtalsvillkoren mellan B och C som får göras gällande avs. 39

27.C, gentemot A, utan kundens samtycke kan medföra att även avtalsvillkorens. 39

28.mellan A-B kan gälla till förmån för C.1820 Något underförstått samtycke avs. 39

29.kunden som baseras på att dennes avtalspart enbart anses förmedla en tjänst,s. 39

30.utan att kunden har känt till de närmare villkoren i avtalsledet B-C, har dets. 39

31.dock aldrig varit fråga om.1821 Den skadelidande måste även vara införstådds. 39

32.med de aktuella villkoren.s. 39

33.Behovet av att tillämpa principen om special acceptance in bailments ansess. 39

34.ha minskat mot bakgrund av reglerna om tredjemansavtal i CRTP från års. 39

35.1999. Det är emellertid osäkert i vilken utsträckning CRTP kan ge stöd för atts. 39

36.ett avtal mellan en kund och en förmedlare kan medföra en begränsning avs. 39

37.kunden eventuella anspråk i tort mot utföraren av det förmedlade uppdragets. 39

38.till att avse avtalsvillkor mellan förmedlaren och utföraren.1822 Även i svensk rätts. 39

39.kan det anses osäkert i vilken utsträckning ett tredjemansavtal, eller en tredje-s. 39

40.mansfriskrivning, kan tillmätas den innebörden att en skadelidande får ansess. 39

41.443 ha godtagit att dennes deliktsanspråk begränsas i enlighet med villkoren i mellanpartens avtal med sin medkontrahent, dvs. det bakre ledet.1823s. 39

Skälen till kompetensregeln

1.De närmare skälen att låta den kommissionsrättsliga kompetensregeln styra frågan om avsändaren hade möjlighet att göra gällande deliktskrav mot transportören i NJA 2014 s. 760 framgår inte av HD:s domskäl. Istället ger Lindskog ett flertal olika förklaringar till kompetensregeln i sitt tillägg. En förklaring härtill ligger i en omständighet som Lindskog nämner närmast i förbigående, nämligen att ”A genom sitt uppdrag till B får anses i sig ha godtagit verkningarna av kommissionärsavtalet”.1824 Som nämnts ovan är uppdraget till B centralt för frågan om kommittentens bundenhet. En annan aspekt är att skadevållaren C:s skyddsbehov är avgörande för frågan om villkoren i bakre ledet ska tillämpas beträffande deliktsansvaret gentemot A. Detta gäller enligt Lindskog särskilt beträffande korttidspreskription.1825 Man kan också uttrycka det som att skyddsbehovet tar sikte på att skadevållaren inte ska behöva betala mer i skadestånd till skadelidanden än vad skadevållaren skulle behöva betala till sin avtalspart. Samma argument kan då även göras gällande avseende beloppsbegränsningar.s. 40

2.I denna del förefaller skälen till kompetensregeln överensstämma med de skäl som vanligtvis åberopas till stöd för avtals exklusivitetsverkan vid överlappande ansvarsregler. Skyddsbehovet tar nämligen sikte på att utestänga möjligheten att genom åberopande av att skadevållaren har ett deliktsansvar, denne ska bli ansvarig för någonting utöver vad som reglerats i avtalet, dvs. kringgåendeargumentet.1826 Dessa överväganden bidrar dock inte till att förklara bindningsmekanismen (kommission), om man inte kan tolka kompetensregeln såsom enbart innebärande en bundenhet till bestämmelser om korttidspreskription.s. 40

3.Även i avtalsförhållanden kan en avtalspart ha skyldighet att efter preskriptionstidens utgång ansvara för skador om anspråket baseras på ett deliktsansvar. Det avgörande för den frågan är hur avtalsvillkoret ska tolkas, dvs. det anses innefatta även skadeståndskrav som baseras på deliktsansvar.1827 Övervägandena tar inte sikte på förhållandena mellan kommittent-kommissionär, 444s. 40

4.utan avser den konflikt mellan olika regler som uppkommer genom att valets. 41

5.av anspråksväg medför olika tillämpningsresultat. Argumentet om tredje manss. 41

6.skyddsbehov fungerar alltså på ett mer allmänt plan, för att undvika orimligas. 41

7.resultat av alternativa anspråksvägar och ger inte stöd för att ett sådant resultats. 41

8.ska uppnås på ett visst sätt.s. 41

9.Som skäl för den kommissionsrättsliga kompetensregeln nämner Lindskogs. 41

10.även att det föreligger en skadeslöshetsplikt i samtliga avtalsled. Denna skades-s. 41

11.löshetsplikt innebär att om skadevållaren blir ansvarig gentemot skadelidan-s. 41

12.den utöver vad som är överenskommet kommer det leda till en rundgång avs. 41

13.betalningar, dvs. ett flertal betalningsomgångar vilka i slutändan kommer atts. 41

14.resultera i kompensationskrav även mot den skadelidande.1828 Om man godtars. 41

15.premissen att det föreligger en sådan skadeslöshetsplikt i avtalsförhållanden,s. 41

16.vilken innebär att den som utbetalt skadestånd till tredje man ska ha en rätt atts. 41

17.kräva beloppet åter av sin avtalspart, så kan man med enkelhet avskära rund-s. 41

18.gången genom nu nämnda kompetensregel.s. 41

19.En annan fråga är om skadeslöshetsplikten, om den föreligger, ger skäl förs. 41

20.att begränsa ansvaret till att medföra en tillämpning av avtalsvillkoren mellans. 41

21.mellanparten B och skadevållaren C, dvs. så att skadelidanden/kommittentens. 41

22.A står ”i kommissionärens skor”. Det kan jämföras med den transporträttsligas. 41

23.lösningen, som istället medför att mellanpartens ansvar gentemot den skadeli-s. 41

24.dande är normerande för skadevållarens ansvar. Om ansvarsbegränsningarna is. 41

25.fallen är utformade på samma sätt mellan A-B och B-C blir skillnaden emeller-s. 41

26.tid utan betydelse. Resultatet blir alltså en fullständig harmonisering av ansva-s. 41

27.ret mellan A-B, B-C och A-C.s. 41

Slutsatser

1.I det föregående har undersökts tre varianter av vad som här betecknats soms. 41

2.s.k. kontraktstypspecifik reglering. De närmare komponenterna hos respektives. 41

3.reglering, dvs. deras innebörd, har diskuterats och en slutsats är att dessa spe-s. 41

4.cialregleringar till stor del baseras på systeminriktade argument där kontrakts-s. 41

5.rätten och den kontraktsrättsliga regleringen utgör utgångspunkten för frågans. 41

6.om alternativa anspråksvägar vid parallella ansvarsregler. Dessa specialregle-s. 41

7.ringar medför skilda tillämpningsresultat, i bemärkelsen att den skadelidande is. 41

8.olika utsträckning kan rikta deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent.s. 41

9.I transporträtten medför den tvingande och enhetliga regleringen att de reglers. 41

10.445 om skadeståndsberäkning som förekommer avseende den skadelidandes avtal med en transportör även gäller i relation till en undertransportör. Det förekommer emellertid inte någon total spärrverkan avseende ett ansvar i den utomkontraktuella relationen. Synsättet baseras som ovan nämnts på en enhetlig utformning av ansvaret oavsett om det föreligger en direkt kontraktuell relation mellan skadevållare och skadelidande eller inte. Detta synsätt utsträcks också ibland till att avse mottagare av gods.s. 41

11.I entreprenadförhållanden, åtminstone där standardavtalen i AB-familjen utgör en del av beställarens avtal, medför förekomsten av avtalsregleringen att beställarens kontraktsmedhjälpare åtnjuter en s.k. kontraktsmedhjälparimmunitet. I denna bedömning utgör bl.a. förekomsten av ansvarsbegränsningar i AB 04 och ABT 06 ett argument till stöd för en sådan immunitet. Även om de argument som ligger till grund för en kontraktsmedhjälparimmunitet kan göras gällande också vid andra avtalstyper förekommer antagligen inte motsvarande immunitet vid annat än entreprenad.s. 42

12.I kommissionsförhållanden anses emellertid avtalsrelationen mellan kommittenten och kommissionären ge upphov till en särskild kompetensregel, vilket medför att kommissionären har behörighet att agera för kommittentens räkning och därmed begränsa möjligheterna för kommittenten att kräva ersättning av en skadevållare som också utgör kommissionärens avtalspart. Inom ramen för bedömningen av om kommittenten då kan göra gällande deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent beaktas avtalet mellan kommissionären och tredje man som om detta gällt mellan tredje man och kommittenten.s. 42

13.Det kan mot bakgrund av det föregående alltså konstateras att det inte föreligger enhetlighet avseende följderna av att en viss situation omfattas av en sådan kontraktstypspecifik reglering. Det kan också nämnas att någon kontraktstypspecifik hantering av parallella ansvarsregler som motsvarar de här diskuterade kontraktstyperna, bortsett från den transporträttsliga regleringen, inte förekommer i någon betydande utsträckning i andra rättsordningar.s. 42

Avtalsinnehåll och den specifika avtalskontexten

Inledning

1.I det följande ska den avtalade regleringens betydelse för frågan om anspråksvägarna är alternativa undersökas mer i detalj. Undersökningen behandlar vissa kontraktsrättsliga regler och avtalsvillkor i avtalsrelationerna dels på den skadelidandes sida, dels på skadevållarsidan samt regleringens eventuella effekter på ansvaret i den utomkontraktuella relationen. De typfall som behandlas anknyter till tidigare diskuterade teman, men betraktas här ur det s.k. kontraktsperspektivet. I det följande undersöks bl.a. frågor om den s.k. ansvarskretsen, avtalade ansvarsbegränsningar och friskrivningar samt preskriptions446s. 42

2.och reklamationsbestämmelser.1829 En särskild fråga är också betydelsen avs. 43

3.gäldenärernas inbördes ansvarsfördelning i form av s.k. skadeslöshetsklausuler.s. 43

4.Beroende på hur reglerna för avtals ingående är utformade och deras till-s. 43

5.lämpning i ett konkret fall kan det uppkomma en avtalsrelation direkt mellans. 43

6.den skadelidande och skadevållaren. Ett exempel härpå är att en transportörss. 43

7.omhändertagande av godset för transport ska kvalificeras som ett direkt avtals-s. 43

8.grundande rättsfaktum.1830 Därtill kan särskilda kompetensregler, t.ex. full-s. 43

9.maktsregler, medföra att det uppstår en avtalsrelation mellan skadevållare ochs. 43

10.skadelidande, vilket också upprätthåller avtalssubjektivitetsläran.1831 Frågors. 43

11.om bundenhet av avtalsvillkor kan också hanteras som en inkorporeringsfråga,s. 43

12.dvs. avgöras av huruvida avtalsvillkor i ett visst avtal kan anses inkorporerades. 43

13.även i ett annat avtal.s. 43

14.I en konkret skadesituation kan det även finnas argument till stöd för avta-s. 43

15.lets spärrverkan, vilka väger tillräckligt tungt för att åstadkomma en bunden-s. 43

16.het för den skadelidande. Sådana argument skulle – de lege ferenda – kunnas. 43

17.ligga till grund för en möjlig ansvarsbegränsande regel. En sådan regel skulles. 43

18.kunna betecknas som att skadevållaren i vissa situationer kan ha en faktisks. 43

19.och befogad uppfattning om att skadelidanden inte har en möjlighet att göras. 43

20.gällande ett deliktsanspråk och att den skadelidande måste eller borde insetts. 43

21.det.1832 Regeln baseras alltså på kognitiva argument om skadevållarens tillit is. 43

22.kombination med skadelidandens insikt.1833 De partsinriktade kognitiva argu-s. 43

23.menten kan göras gällande i dessa fall.1834 Sådana modifikationer av avtalsrät-s. 43

24.tens regler baseras på ett systematiskt perspektiv, eftersom det innebär etts. 43

25.upprätthållande av systemförståelsen, samtidigt som det baseras på en interns. 43

26.kontraktsrättslig hantering av parallella ansvarsregler i kontraktsrätten. Till-s. 43

27.skapandet av en avtalsrelation behöver emellertid inte innebära en lösning pås. 43

28.frågan om anspråksvägarna är alternativa. I det föregående har nämligen kon-s. 43

29.staterats att det kan föreligga överlappande ansvarsregler i avtalsförhållandens. 43

30.447 och en avtalsrelation mellan parterna medför inte nödvändigtvis att avtalet har en spärrverkan.1835s. 43

31.I svensk rätt är s.k. berättigande tredjemansavtal tillåtna.1836 En form av berättigande tredjemansavtal uppkommer om skadelidanden och dennes avtalspart begränsar eventuella förpliktelser som kan uppkomma för tredje man genom en s.k. tredjemansfriskrivning.1837 Avtalsförhållandet mellan skadelidanden och dennes avtalspart medför då att ett deliktsanspråk mot tredje man exkluderas eller begränsas. De berättigande tredjemansavtalens uppbyggnad är förmodligen likartad oavsett om avtalen avser att tillerkänna tredje man en självständig rätt enligt ett kontrakt eller att begränsa tredje mans ansvar. Det är dock osäkert om förutsättningarna för tredjemansavtal är helt liktydiga beträffande t.ex. ett krav på betalning och s.k. tredjemansfriskrivningar. Eftersom de generella förutsättningarna för tredjemansavtal inte undersöks i den följande framställning kommer denna fråga inte att belysas på ett djupare plan. I avsnitt 9.4.2 nedan behandlas emellertid vissa aspekter av den skadelidandes avtalsrelation, bl.a. möjligheter till tredjemansfriskrivningar.1838s. 44

Skadelidandens avtal

Inledning

1.I det följande behandlas frågan om innehållet i den skadelidandes avtal kan vara av betydelse för förekomsten av alternativa anspråksvägar. Det har inledningsvis nämnts att s.k. tredjemansfriskrivningar är tillåtna i svensk rätt. I andra situationer kan fråga uppkomma om i vilken utsträckning avtalsrelationen mellan den skadelidande och mellanparten motverkar uppkomsten av parallella ansvarsregler.s. 44

2.Tidigare i denna avhandling har frågan om en avtalsparts kontraktsansvar för en medkontrahents skadegörande handlingar diskuterats inom ramen för det s.k. kontraktsmedhjälparansvaret.1839 Härvid har uppmärksammats att en kontraktsmedhjälpares skadegörande handling, vilket alltså ligger till grund för dennes eventuella deliktsansvar, också kan medföra ett ansvar för avtalsparten (här ”mellanparten”), vilket systematiskt kan beskrivas som en biförpliktelse i avtalet. Att det förhåller sig så vid biförpliktelser innebär emellertid inte att den skadelidande är förhindrad att rikta deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent när det skadegörande agerandet samtidigt medför att mellanparten har åsidosatt en avtalad huvudförpliktelse. Det föreligger därmed parallella ansvarsregler och anspråksvägarna är som utgångspunkt alternativa. 448s. 44

3.De omständigheter som i ett enskilt fall kan grunda ett kontraktsansvar ärs. 45

4.emellertid inte alltid tillräckliga för att samtidigt medföra ett parallellt delikts-s. 45

5.ansvar. För att ett deliktsansvar ska uppkomma måste det föreligga en ansvars-s. 45

6.grund som alltså inte enbart baseras på kontraktets förpliktelser.1840 Däremots. 45

7.finns det inte något stöd för att förpliktelsetypen har betydelse för frågan oms. 45

8.en anspråksväg ska anses utesluta tillämpningen av en annan. Det förhållan-s. 45

9.det att olika personer har olika plikter eller ansvarar enligt olika ansvarsn ivåers. 45

10.hindrar inte dem från att bli solidariskt ansvariga för samma skada.1841 Intes. 45

11.heller medför det förhållandet att avtalsparten och dennes medkontrahents. 45

12.har samma plikt gentemot den skadelidande att någon av skadevållarnas ansvars. 45

13.utesluts eller begränsas.1842 På samma sätt som vid överlappande ansvarsreglers. 45

14.gäller därmed att den avtalade förpliktelsen enbart har betydelse för frågan oms. 45

15.det föreligger parallella ansvarsregler med avseende på att förpliktelsetypen gers. 45

16.upphov till en viss konkret skadesituation.1843s. 45

Avgränsningen av mellanpartens kontraktsmedhjälparansvar

1.En avgränsning eller begränsning av kontraktsansvaret kan i vissa fall uppfat-s. 45

2.tas som en exklusiv reglering, vilket medför att risken bärs av den skadelidande,s. 45

3.med resultatet att denne inte får kräva ersättning av avtalspartens medkon-s. 45

4.trahent. Beroende på hur avtalsregleringen är utformad åstadkoms i olikas. 45

5.utsträckning en riskprecisering, vilket bidrar till att klargöra vilka risker soms. 45

6.omfattas av avtalet. Tidigare i denna avhandling har nämnts att regleringens. 45

7.av produktskador kan uppfattas som en avgränsning av mellanpartens kon-s. 45

8.traktsansvar, vilket motverkar uppkomsten av parallella ansvarsregler.1844 I dets. 45

9.föregående har också diskuterats hur ansvarsfriskrivningar eller ansvarsbe-s. 45

10.gränsningar kan ha inverkan på deliktsansvarets utformning i den utomkon-s. 45

11.traktuella relationen, vilket då kan betraktas som en avgränsning av deliktsan-s. 45

12.svaret som motverkar uppkomsten av parallella ansvarsregler.1845s. 45

13.I kontraktsrätten har avtalsparten, som nyss nämnts, ett ansvar för åtgärders. 45

14.som vidtas av dennes kontraktsmedhjälpare. En fråga är därmed om det före-s. 45

15.kommer motsvarande avgränsning av kontraktsmedhjälparansvaret som kor-s. 45

16.relerar med uppfattningen att vissa skadetyper enbart regleras i deliktsrättens. 45

17.och därmed bidrar till att motverka uppkomsten av parallella ansvarsregler.1846s. 45

18.449s. 45

19.En jämförelse kan göras med det norska rättsfallet HR-2020-1120A (Kystverket). I rättsfallet ansågs en entreprenör inte ha något kontraktsmedhjälparansvar när en transportör oaktsamt orsakat skador på annan egendom än entreprenaden, vilken ägdes av beställaren. Det i rättsfallet aktuella standardavtalet, NS 8406, innehöll inte någon bestämmelse om ansvar för skada på annan egendom som tillhör beställaren men som inte omfattas av entreprenaden.1847 Frågan fick därför avgöras genom en tillämpning av det allmänna kontraktsmedhjälparansvaret.1848 Høyesterett uttalade härvid att kontraktsmedhjälparansvaret innebär att den som använder en medhjälpare för att uppfylla sin avtalsförpliktelse som huvudregel ansvarar för avtalsbrott som sker p.g.a. medhjälparens handlingar på samma sätt som dessa utfördes av avtalsparten själv.1849 När oaktsamt orsakad skada drabbar ”objektet for kontraktsoppfyllelsen” rör det sig enligt Høyesterett om ”mislighold i snever forstand – kontrakten er ikke oppfylt etter sitt innhold”.1850s. 46

20.I det aktuella fallet hade skada drabbat något annat än avtalsföremålet, och frågan var alltså om huvudentreprenören i ett sådant fall kunde identifieras med medhjälparen. Med hänvisning till rättsfallet Rt 1986 s. 1386 (Block Watne) och diskussioner i norsk doktrin, anförde Høyesterett härvid att det inte fanns skäl för ett mer långtgående kontraktsmedhjälparansvar. Därefter uttalades vidare: ”Dersom kontraktsparten skal hefte, må de skadene kontraktshjelperen påfører byggherrens eiendom, i det minste ha en nærmere tilknytning til de oppgavene hjelperen er tildelt.”1851 Høyesterett uttalade vidare att kontraktsmedhjälparansvarets räckvidd ska avgöras utifrån en konkret värdering av den aktuella skadesituationen.1852s. 46

21.Det är osäkert om avgränsningen av kontraktsmedhjälparansvaret sker på ett liknande sätt i svensk rätt. Beträffande regleringen i entreprenadförhållanden kan framhållas att AB/ABT skiljer sig från det norska standardavtalet NS 8406. Enligt AB 5:11 och 5:12 föreligger ett kontraktsmedhjälparansvar vid skador på annat än entreprenaden, s.k. annan skada, om skadan uppkommit genom vårdslöshet eller p.g.a. fel. Det innebär alltså att kontraktsmedhjälparansvaret 450s. 46

22.omfattar vårdslöst orsakande av skada på annan egendom, till skillnad fråns. 47

23.vad som är fallet i de norska standardavtal där denna typ av skada regleras.1853s. 47

24.Ansvaret är dock beloppsbegränsat i AB 04.1854 AB 04 kan alltså i detta avseendes. 47

25.betraktas som en utvidgning av kontraktsmedhjälparansvaret avseende sakska-s. 47

26.dor på annat än avtalsföremålet i jämförelse med vad som vanligtvis är fallet is. 47

27.avtalsförhållanden, samtidigt som ansvaret också begränsas.1855s. 47

28.En fråga som uppkommer härmed är tolkningen av lokutionen ”annan egen-s. 47

29.dom”. Uttrycket kan inte rimligtvis omfatta all egendom som ägs av en skadeli-s. 47

30.dande beställare. En sådan tolkning skulle nämligen innebära ett vidsträckts. 47

31.kontraktsmedhjälparansvar men också, mot bakgrund av att entreprenadrät-s. 47

32.tens standardavtal anses utgöra en exklusiv reglering, att avtalspartens kon-s. 47

33.traktsmedhjälpare skulle ha en fullständig immunitet gentemot beställarens. 47

34.oavsett skadesituationens samband med entreprenadens utförande. En exakts. 47

35.gränsdragning av kontraktsmedhjälparansvaret i detta avseende är emellertids. 47

36.svår att åstadkomma på förhand.1856 Om egendom tillhörig beställaren skadas,s. 47

37.och egendomen inte har något samband med entreprenaden, är denna möjlig-s. 47

38.het särskilt tydlig. Bedömningen blir emellertid svårare om beställarens ska-s. 47

39.dade egendom finns i en viss geografisk närhet till entreprenaden men inte pås. 47

40.arbetsområdet. Även i dessa fall skulle man kunna tänka sig en närmast fysisks. 47

41.avgränsning avseende egendom, för vilka entreprenören inte har ett kontrakts-s. 47

42.medhjälparansvar.s. 47

43.Om man skulle göra motsvarande avgränsning av kontraktsmedhjälparan-s. 47

44.svaret i svensk rätt som i norsk rätt skulle det i dessa situationer finnas en möj-s. 47

45.lighet för den skadelidande beställaren att istället kräva skadestånd av under-s. 47

46.entreprenören på deliktuell grund. Det utgör emellertid inte ett undantag fråns. 47

47.den regel som fastslogs i NJA 2007 s. 758 (Ballofixen), utan kan helt enkelts. 47

48.betraktas som en situation då regeln om kontraktsansvarets exklusivitet intes. 47

49.ens är tillämplig; det finns inget kontraktsansvar. En avgränsning av mellan-s. 47

50.parten B:s kontraktsansvar skulle därmed motverka uppkomsten av parallellas. 47

51.ansvarsregler. Det innebär inte att avtalspartens medkontrahent också befriass. 47

52.från sitt ansvar, utan snarare att det därmed finns ett större behov av att dennes. 47

53.istället ska kunna rikta anspråk mot skadevållaren enligt deliktsregler.s. 47

54.451s. 47

Tredjemansfriskrivningar

1.Möjligheten att göra gällande anspråk mot avtalspartens medkontrahent kan vara uttryckligen reglerad i den skadelidandes avtal med sin avtalspart.1857 Ett tredjemansavtal innebär att ett avtal kan berättiga tredje man om detta framgår av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna åsyftat.1858 Beträffande s.k. tredjemansfriskrivningar blir den centrala frågan, i vilka situationer parternas riskfördelning kan anses ha syftat till att avlasta skadevållaren.1859s. 48

2.En jämförelse kan härvid göras med NJA 2010 s. 629 (Den borttappade nyckeln), där en bestämmelse om vite uppfattades som en ansvarsbegränsning avseende såväl en underentreprenörs som en entreprenörs skadeståndsansvar mot en beställare. I samband med utkvittering av en huvudnyckel, hade underentreprenören undertecknat en kvittenslista där vitesbestämmelsen ingick. Nyckeln försvann därefter. HD ansåg att vitet skulle uppfattas som en ansvarsbegränsning och att begränsningen även gällde till förmån för entreprenören. Ansvarsbegränsningen utgjorde alltså ett ansvarsbegränsande tredjemansavtal, dvs. en tredjemansfriskrivning. I det fallet resonerade HD bl.a. utifrån att det var tillfälligheter som gjorde att underentreprenören och inte entreprenören hade kvitterat ut nyckeln och därvid ingått avtal med beställaren.1860 De speciella omständigheterna i målet motiverade antagligen att tillfällighetsargumentet kunde göras gällande, eftersom avtalsingåendet i det aktuella fallet, dvs. utkvitteringen av nyckeln, utgjorde en åtgärd i nära förbindelse med utförandet av entreprenaden. Motsvarande resonemang skulle svårligen kunna användas avseende avtalsingående i andra situationer, t.ex. beträffande ingående av entreprenadavtal i allmänhet.s. 48

3.En nackdel med att konstruera en ansvarsgräns utifrån skadelidandens avtal genom en s.k. tredjemansfriskrivning, är att ansvarets omfattning kan framstå som mindre förutsebart för skadevållaren. Vid tredjemansavtal kan fråga också uppkomma om självständigheten hos den rätt som tillkommer tredje man, dvs. i vilken utsträckning avtalsparterna – tillsammans eller enskilt – kan förändra den rätt som tillkommer tredje man. I dessa situationer blir det inte mer komplicerat, låt vara att det inte heller är helt okomplicerat, att tolka ett tredje452s. 48

4.mansavtal som medför en eventuell begränsning av en skadevållares ansvar äns. 49

5.om avtalet hade medfört en rätt för tredje man att rikta t.ex. betalningskravs. 49

6.mot en av avtalsparterna. Möjligen kan dock NJA 2010 s. 629 (Den borttap-s. 49

7.pade nyckeln) ses som att det tolkningsmässigt är enklare att åstadkomma ens. 49

8.tredjemansfriskrivning..s. 49

9.Ytterligare svårigheter uppkommer vid beaktande av att tredjemansavtals. 49

10.kan jämkas. En särskild fråga är då hur man ska avväga parternas intressen vids. 49

11.intressekonflikter.1861 Att det föreligger ett ansvarsbegränsande tredjemansav-s. 49

12.tal har också betydelse för den slutliga fördelningen av ansvaret mellan avtals-s. 49

13.parten och dennes medkontrahent. Vid deliktsanspråk mot medkontrahen-s. 49

14.ten har denne antagligen en skyldighet att fråga sin avtalspart om eventuellts. 49

15.ansvarsbegränsningar i avtalet med skadelidanden till förmån för skadevålla-s. 49

16.ren innan utbetalning sker till skadelidanden.1862s. 49

17.I engelsk rätt gäller enligt CRTP § 1(6) att avtalsparterna kan begränsa tredjes. 49

18.mans ansvar genom ett berättigande tredjemansavtal.1863 CRTP innebär alltsås. 49

19.att avtalsparterna kan begränsa sina inbördes möjligheter till tort-anspråk mots. 49

20.tredje man. Före införandet av CRTP år 1999 förekom diskussioner i engelsks. 49

21.doktrin kring s.k. network contracts eller kontraktsnätverk.1864 Inom ramen förs. 49

22.ett kontraktsnätverk skulle privity-regeln inte upprätthållas, utan ett kon-s. 49

23.traktsanspråk skulle kunna göras gällande även i utomkontraktuella relationer.s. 49

24.Krav mellan parterna (i olika avtal) i nätverket skulle dock vara föremål förs. 49

25.dubbla begränsningar, dvs. villkor i samtliga avtalsled skulle tillämpas.1865 För-s. 49

26.453 slaget om att på ett sådant sätt utsträcka avtalets verkningar till att avse även andra än avtalsparterna skulle alltså samtidigt medföra att eventuella anspråk enligt tort skulle vara exkluderade. Förslaget om contract networks vilar inte på parternas uttryckliga åtagande, till skillnad från CRTP, utan tar istället fasta på kommersiella förväntningar hos deltagare i nätverket.1866 Teorin har inte slagit igenom i engelsk rätt, bl.a. till följd av införandet av CRTP, vilken möjliggör tredjemanslöften, men visar att avtalsregleringen – även om det innebär ett undantag från avtalssubjektivitetsläran – ofta uppfattas som en mer lämplig reglering även i utomkontraktuella relationer.s. 49

Skadevållarnas inbördes ansvarsfördelning

Inledning

1.I det följande undersöks i vilken utsträckning skadevållarnas inbördes ansvarsfördelning genom avtal påverkar den skadelidandes möjlighet att rikta krav mot avtalspartens medkontrahent. Med utgångspunkt i avtalssubjektivitetsläran medför den inbördes ansvarsfördelningen inte rättsverkningar gentemot den skadelidande, eftersom denne inte är part i gäldenärernas avtal.1867 I deliktsrätten är det även vanligt förekommande att flera personer åläggs skadeståndsskyldighet samtidigt.1868 Förekomsten av flera potentiella ansvarssubjekt påverkar i allmänhet inte förutsättningarna för ett deliktsansvar.1869 I vissa avseenden kan dock hänsyn tas till att flera personer kan bli ansvariga för en uppkommen skada. Det kan t.ex. göras en skillnad mellan vem som inom ramen för culpabedömningen är att betrakta som primärt ansvarig, i betydelse av att denne har en plikt att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skador, respektive personer som t.ex. enbart har en plikt att utöva någon slags kontroll avseende andras agerande.1870 Ett annat exempel är ansvarsförutsättningarna 454s. 50

2.för arbetstagare enligt 4:1 SkL, vilka måste ses mot bakgrund av arbetsgivaress. 51

3.ansvar.1871s. 51

4.Enligt 6:4 SkL gäller att om två eller flera ska ersätta samma skada svarars. 51

5.de solidariskt för skadeståndet, i den mån inte annat följer av att begränsnings. 51

6.gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. Så länge skade-s. 51

7.ståndsskyldigheten avser samma skada medför inte t.ex. graden av vållande atts. 51

8.de skadeståndsskyldiga ansvarar i olika utsträckning mot den skadelidande.1872s. 51

9.Om flera är skadeståndsskyldiga för samma skada genom att någon har strikts. 51

10.ansvar och någon annan har ett culpaansvar, gäller fortfarande ett solidariskts. 51

11.ansvar. Inte heller medför det förhållandet att den ena parten har ett kontrakts-s. 51

12.ansvar och den andra ett deliktsansvar något undantag från det solidariskas. 51

13.ansvaret.1873 Det faktum att ansvaret är solidariskt medför emellertid inte atts. 51

14.den skadelidande kan kräva ersättning av sin avtalspart utöver t.ex. avtalades. 51

15.ansvarsbegränsningar. Det solidariska ansvaret omfattar skadeståndsbelopps. 51

16.som är olika stora, men medför då enbart partiell solidaritet.1874s. 51

17.Vid solidariskt ansvar har den som har reglerat skadan en möjlighet atts. 51

18.utkräva vad resterande gäldenärer är skyldiga. Regressrätten är inte lagfäst.1875s. 51

19.Den interna fördelningen av ansvaret (regressrätten) bestäms på ett annats. 51

20.sätt än skadeståndsskyldigheten gentemot den skadelidande, vilket som nysss. 51

21.nämnts är ett primärt solidariskt ersättande av hela skadeståndsbeloppet.s. 51

22.Vid deliktsansvar sker den interna fördelningen utifrån en skälighetsbedöm-s. 51

23.ning.1876 Därtill kan gäldenärerna inbördes avtala om fördelningen av ansvaret.s. 51

Medkontrahentens förpliktelse mot mellanparten

1.En närliggande fråga är om medkontrahenten C:s (skadevållarens) förpliktelsers. 51

2.mot sin avtalspart B har betydelse för åläggandet av ett deliktsansvar mot ens. 51

3.utomstående skadelidande A. Även utformningen av medkontrahentens kon-s. 51

4.traktsansvar skulle kunna ha betydelse för frågan om ansvarsförutsättningarnas. 51

5.enligt delikt är uppfyllda. Ett exempel, som nämns av Tørum i anslutning till ens. 51

6.diskussion i engelsk rätt, handlar om en underentreprenör som enbart anlitatss. 51

7.för att montera takstolar, inte lägga takpannor. Om entreprenören inte fullgörs. 51

8.sitt avtalsåtagande avseende takpannorna kan beställaren inte kräva ersättnings. 51

9.av underentreprenören för uteblivna takpannor. Exemplet visar enligt Tørums. 51

10.att utformningen av skadevållarens prestationsplikt gentemot sin avtalsparts. 51

11.i engelsk rätt kan eliminera skadevållarens ”duty of care in tort” mot skadeli-s. 51

12.danden.1877 Ett sådant resultat skulle enligt Tørum antagligen gälla även enligts. 51

13.455 norsk rätt.1878 Det sagda innebär emellertid inte att avtalsförpliktelsen i sig hindrar ett deliktsansvar, utan exemplet leder till slutsatsen att den skadelidande inte kan kräva ersättning av skadevållaren på grund av att ansvarsförutsättningarna inte är uppfyllda.1879s. 51

14.Huruvida en viss skadesituation ger upphov till alternativa anspråksvägar eller inte beror alltså på den deliktuella ansvarsgrundens utformning och en bedömning av om ansvarsförutsättningarna i ett konkret fall är uppfyllda. Det innebär emellertid inte att kontraktsförpliktelsens utformning utesluter möjligheten till deliktsanspråk mot underentreprenören. Även om hanteringssättet tar sikte på att ett visst agerande inte är ersättningsgillt enligt deliktsregler och skadestånd enbart kan erhållas av avtalsparten så är även det en lösning. Avtalets reglering är inte normativt reglerande avseende möjligheten till deliktskrav i denna situation, dvs. det medför inte en begränsning av deliktskravet genom att avtalet tillämpas, utan det klargör enbart vilka plikter som inte uppkommer genom avtalet mellan entreprenören och underentreprenören.s. 52

15.Som stöd för att avtalsförpliktelsen inte har betydelse för deliktsansvaret anför Stenvik att om man ändrar exemplet, så blir resultatet ett annat. Han uttalar följande:s. 52

16.”En kan f.eks. tenke seg at takstolene er underdimensjonert, slik at C må skiftes. 52

17.dem ut for å avbøte risikoen for at taket bryter sammen. Denne kostnaden kans. 52

18.C kreve erstattet av A etter alminnelige prinsipper om erstatning for preventives. 52

19.utgifter. En kan også tenke seg at As oppdrag i tillegg omfattet fjerning av dets. 52

20.gamle taket. Hvis dette var tilfellet, og A deretter setter opp nye takstoler utens. 52

21.å dekke taket med presenning eller forsikre seg om at andre gjør det før nestes. 52

22.regnvær, blir han også ansvarlig overfor C, fordi han har skapt en uforsvarligs. 52

23.risiko for skade på Cs ting. Her er det ikke et argument mot ansvar at As ytel-s. 52

24.sesplikt overfor B var begrenset.”1880 Det kan närmast uppfattas som en självklarhet att om man ändrar förutsättningarna i exemplet, så kan man komma fram till ett annat resultat; det är ett annat exempel. Att skadevållarens plikt gentemot avtalsparten varit begränsat blir inte ett argument mot ett ansvar gentemot den skadelidande, om det finns andra omständigheter som kan ligga till grund för en förpliktelse gentemot skadelidanden. Det av Stenvik anförda exemplet visar emellertid att den avtalade förpliktelsens betydelse hanteras genom den interna avgränsningen av deliktsansvaret. Den interna deliktuella avgränsningen, inom ramen för frågan om det finns en duty of care (eller en objektiv plikt att handla på ett sätt som inte medför en risk för skada hos tredje man), påverkas av vad underentreprenören 456s. 52

25.har åtagit sig att utföra (gentemot sin kontraktspart).1881 Det är en konsekvenss. 53

26.av den faktiska skadesituationen och inte av en tillämpning av kontraktetss. 53

27.normer. Exemplet visar också att även om underentreprenören har uppfyllts. 53

28.sina avtalade förpliktelser gentemot entreprenören kan underentreprenörens. 53

29.ändå bli ansvarig enligt deliktsregler gentemot beställaren.s. 53

30.En jämförelse kan göras med rättsfallet NJA 2001 s. 711 (Bankvalvet). I rätts-s. 53

31.fallet ansågs ett försäkringsbolag inte ha regressrätt mot försäkringstagarenss. 53

32.avtalspart, ett bevakningsföretag, vilket på grund av underlåtenhet orsakats. 53

33.skada för banken och de bankfackskunder som fått sina bankfack länsade vids. 53

34.ett inbrott i banken. Beträffande bevakningsföretagets eventuella ansvar mots. 53

35.bankfackskunderna resonerade HD med utgångspunkt i att det inte funnitss. 53

36.något avtalsförhållande mellan bankfackskunderna och bevakningsföretaget.s. 53

37.Dessutom var omständigheterna inte sådana att det fanns någon grund till etts. 53

38.deliktsansvar. Medkontrahenten hade i och för sig en vårdplikt avseende egen-s. 53

39.domen gentemot avtalsparten, men denna vårdplikt kunde inte göras gällandes. 53

40.av de skadelidande bankfackskunderna. Alternativa anspråksvägar förelågs. 53

41.alltså inte, eftersom ansvarsförutsättningarna inte var uppfyllda i det konkretas. 53

42.fallet.s. 53

43.Inom ramen för culpabedömningen kan det i vissa fall göras en åtskillnads. 53

44.mellan vem som är att betrakta som primärt ansvarig, innebärande att dennes. 53

45.har en plikt att vidta rimliga åtgärder för att förhindra skador, respektive per-s. 53

46.soner som t.ex. enbart har en plikt att utöva någon sorts kontroll avseendes. 53

47.andras agerande.1882 Oavsett hur ansvarsförutsättningarna är utformade i dettas. 53

48.avseende anses emellertid ansvaret, när det väl uppkommer, vara solidariskt förs. 53

49.skadevållarna. Det medför att även om ansvarsgrunderna baseras på olika för-s. 53

50.utsättningar, t.ex. avtalspartens garantiansvar eller medkontrahentens vårds-s. 53

51.löshetsansvar, så föreligger alternativa anspråksvägar.s. 53

Avtalad plikt att hålla motparten skadeslös

1.Parterna i ett avtalsförhållande kan avtala om den interna fördelningen avs. 53

2.ansvaret gentemot tredje man på en mängd olika sätt. Ett exempel härpå ärs. 53

3.genom en s.k. indemnitetsklausul eller skadeslöshetsförbindelse, vilket inne-s. 53

4.bär att en avtalspart är skyldig att ersätta motparten för olika typer av skadors. 53

5.som kan uppkomma genom avtalet.1883 I detta sammanhang behandlas en typs. 53

6.av indemnitetsklausuler som medför att avtalsparten har rätt att få ersättnings. 53

7.av motparten för skadestånd som utges till tredje man. Detta avser alltså klau-s. 53

8.457 suler som tar sikte på en viss typ av skada eller kostnad. En indemnitetsklausul som har denna innebörd syftar till att reglera kostnadsfördelningen avseende tredje mans ersättningskrav, dvs. genom utpekande av ena parten som slutlig kostnadsbärare avseende eventuella skador som orsakas tredje man i samband med avtalsuppfyllelsen. En indemnitetsklausul kan uppfattas som en internalisering av kostnaden avseende utgivet skadestånd till tredje man, och en fördelning av denna kostnad enligt ett visst mönster.s. 53

9.En fråga är om sådana indemnitetsklausuler begränsar tredje mans rätt till ersättning gentemot den som enligt avtalet ska hållas skadeslös. Att indemnitetsklausuler inte begränsar tredje mans rätt att kräva ersättning gentemot avtalsparterna följer av att avtalet enbart binder dessa. Dessutom är syftet med klausulen att hantera just denna typ av krav. En sådan klausul förutsätter att tredje man har en rätt att rikta ett krav mot någon av avtalsparterna. Tredje mans ersättningskrav kan grundas i den ena avtalspartens deliktsansvar, men vanligare är att tredje man befinner sig i en avtalsrelation till ena avtalsparten, dvs. vid kedjevis ingångna avtal.s. 54

10.En indemnitetsklausul kan emellertid i praktiken fungera som ett sätt att hindra deliktskrav, om sådana klausuler förekommer i samtliga avtalsled. Enligt försäkringsbranschen är t.ex. kompensationskrav enligt NL mycket sällsynta, vilket tyder på att ”hopp i kontraktskedjan” inte förekommer mellan företag som avtalat om NL, antagligen p.g.a. en medvetenhet om att kravet ”studsar tillbaka”.1884 Man skulle också kunna tänka sig att indemnitetsklausulen i skadelidandens avtal tolkas som ett ansvarsbegränsande tredjemansavtal, men förekomsten av en sådan klausul medför inte i sig att avtalsvillkoret kan göras gällande av tredje man, även om en sådan effekt skulle kunna konstrueras tämligen enkelt.1885 Dessutom kan förekomsten av en skadeslöshetsklausul innebära att mellanparten har ett intresse av att den skadelidande inte ska kunna rikta deliktsanspråk mot mellanpartens medkontrahent, eftersom ansvaret slutligt hamnar hos mellanparten ändå.1886s. 54

11.En annan fråga är om en indemnitetsklausul medför en rätt för tredje man att rikta ett krav direkt mot den part som enligt avtalet är utpekad som slutlig kostnadsbärare. Även här skulle utgångspunkten om avtalssubjektivitet innebära att någon direktkravsrätt inte föreligger, i vart fall inte enbart på den grunden att avtalsparterna har reglerat den slutliga kostnadsfördelningen avseende skadan. 458s. 54

Närmare om standardavtalsreglerad skadeslöshetsplikt

1.I NL 17, 43 § 2 st. (tidigare NL 09 p. 35) regleras ansvaret för sakskada orsakads. 55

2.av produkten genom en ”hold harmless”-klausul.1887 Enligt 43 § 1 st. ansvarars. 55

3.säljaren inte för skada som produkten orsakar på annan egendom om skadans. 55

4.inträffar när produkten är i köparens besittning. Produktskador är alltså exklu-s. 55

5.derade från säljarens köprättsliga ansvar gentemot köparen. Köparen ska vidares. 55

6.enligt 2 st. hålla säljaren skadeslös i den utsträckning säljaren åläggs ansvars. 55

7.gentemot tredje man för sådan skada eller förlust som säljaren enligt förstas. 55

8.stycket inte ansvarar för. Köparens skyldighet att hålla säljaren skadeslös för-s. 55

9.utsätter alltså att säljaren skulle ha varit fri från ansvar om köparen (iställets. 55

10.för tredje man) hade framställt produktansvarskravet.1888 Det innebär att etts. 55

11.eventuellt deliktsansvar för produktskador slutligt ska bäras av köparen. I NLs. 55

12.17 hanteras alltså ett eventuellt senare köpleds skador på grund av produkten.s. 55

13.Dessa skador kan visserligen ersättas genom deliktsanspråk, dvs. ett krav fråns. 55

14.tredje man mot säljaren, men därefter ska slutlig reglering ske så att slutligs. 55

15.kostnadsbärare blir köparen.s. 55

16.Det har framhållits att säljaren genom ett sådant villkor har lättare ”att kal-s. 55

17.kylera sin skadeståndsexponering”, vilket medför att säljarens behov av att tas. 55

18.ytterligare betalt för risken att mötas av eventuella skadeståndskrav från tredjes. 55

19.man minskar, dvs. någon ”riskpremie” behöver inte avtalas.1889 Därmed minskars. 55

20.transaktionskostnaden som består i att kalkylera och prissätta risken, vilket is. 55

21.sin tur medför en prisminskning för köparen. På detta sätt har man genoms. 55

22.avtalet internaliserat de eventuella externa effekterna av avtalet, dvs. säljarenss. 55

23.produktansvar. Det innebär emellertid också att även om köparen i och för sigs. 55

24.inte hade haft något köprättsligt ansvar gentemot sin avtalspart (tredje man)s. 55

25.för en produktskada, så åstadkommer parterna en slutlig fördelning av kostna-s. 55

26.den för produktskadan som korresponderar med situationen att köparen hades. 55

27.haft ett sådant ansvar.s. 55

28.Om NL 17 är avtalat i samtliga led är frågan om säljarens krav mot köparens. 55

29.regleras på motsvarande sätt i förhållandet mellan köpare och tredje man (dvs.s. 55

30.i den situationen mellanparten istället är säljare och tredje man är köpare).s. 55

31.Frågan är alltså om tredje mans krav mot tidigare säljare, vilket utlöser skades-s. 55

32.löshetsklausulen, även leder till att tredje man blir ersättningsskyldig mot sins. 55

33.säljare (mellanparten) för vad mellanparten utgett till tidigare säljare. Bestäm-s. 55

34.melsen i NL 17 har i dansk doktrin beskrivits som en regel om ”omvendts. 55

35.regres”.1890 Konsekvensen av detta kan medföra komplicerade ansvarsfördel-s. 55

36.459 ningsproblem och resultat som inte alltid framstår som rimliga och/eller ändamålsenliga.1891s. 55

37.Även i entreprenadrättens standardavtal förekommer skadeslöshetsvillkor av olika karaktär. I AB och ABT regleras t.ex. entreprenörens ansvar att hålla beställaren skadeslös i 5:13. Enligt 5:13 1 st. är entreprenören ansvarig i förhållande till beställaren för dennes skadeståndsskyldighet gentemot tredje man till följd av entreprenaden. Enligt 5:13 2 st. är entreprenören dock fri från skadeståndsskyldighet enligt 1 st. om han kan visa att han inte rimligen kunnat förebygga eller begränsa skadan.s. 56

38.Beträffande entreprenörens ansvar för skada hos tredje man uppkommer frågan om förhållandet mellan situationer i 5:11 st. 2 som är undantagna ansvar (avbrott eller störning i industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet) och ersättningsskyldigheten enligt 5:13. BKK har i ett förtydligande uttalande angett att BKK:s avsikt inte varit att bestämmelsen om tredje mans skada skulle omfatta skadeståndskrav mot beställaren som har sin grund i något av beställarens avtalsförhållanden, t.ex. hyresavtal mellan beställare och dennes hyresgäst. Avsikten var alltså att avtalsgrundade skadeståndskrav skulle falla utanför bestämmelsen i 5:13 1 st. AB 04.1892 Om skadeståndsanspråk görs gällande av en avtalspart medför det att beställaren inte kan övervältra denna kostnad på entreprenören.s. 56

39.Denna ansvarsfördelning avser den interna fördelningen mellan beställare och entreprenör. Bestämmelsen reglerar enbart entreprenörens kontraktuella ansvar gentemot beställaren för skadestånd gentemot tredje man (eller avtalspart). Det innebär inte i sig att tredje man – även om denne är beställarens avtalspart – är förhindrad att göra gällande anspråk gentemot entreprenören enligt deliktsregler. För sådana krav gäller emellertid i allmänhet att entreprenadkedjan medför att en beställare är förhindrad att rikta ett deliktsanspråk mot en underentreprenör.1893 Om den skadelidande står i ett avtalsförhållande med beställaren, t.ex. är dennes hyresgäst eller en bostadsrättshavare, finns inga hinder mot att den skadelidande istället kräver skadestånd av skadevållande entreprenör.s. 56

40.Även beställaren har ett ansvar för att hålla entreprenören skadeslös, men denna skyldighet är begränsad till miljöskador. I 5:13 3 st. anges att beställaren ansvarar i förhållande till entreprenören för den skadeståndsskyldighet som entreprenören enligt 32 kap. miljöbalken (1998:808) har gentemot tredje man, om entreprenören kan visa att han rimligen inte kunnat förebygga eller begränsa skadan. Att skadan slutligt ska internaliseras till beställaren medför inte något hinder för skadelidanden att kräva entreprenören (det är dessutom en förutsättning för skadeslöshetsklausulens tillämplighet). 460s. 56

41.I norsk rätt finns likartade skadeslöshetsklausuler i entreprenadförhållan-s. 57

42.den. I det norska standardavtalet NS 8405 pkt 42.3 finns en bestämmelse oms. 57

43.ansvarsförhållandet mellan beställaren och entreprenören om tredje mans. 57

44.skadas. Enligt regeln är beställaren ansvarig mot entreprenören för sådanas. 57

45.skador om entreprenören har följt instruktioner av beställaren i kontraktets. 57

46.eller på annat sätt. Ett undantag från detta gäller om entreprenören har under-s. 57

47.låtit att meddela om risken för skada enligt NS 8405 pkt 42.1 eller om skadans. 57

48.orsakats av entreprenörens vårdslöshet.1894 Bestämmelsen anses utgöra en ska-s. 57

49.deslöshetsklausul, vilket medför en skadeslöshetsplikt om beställaren ellers. 57

50.entreprenören blir omedelbart ansvariga gentemot tredje man.1895s. 57

Skadeslöshetsplikt utan stöd i avtal

1.En närliggande fråga är om det kan föreligga en skadeslöshetsplikt i dispositivs. 57

2.rätt, dvs. att den avtalspart som har utgett skadestånd till tredje man har en rätts. 57

3.att kräva ersättning av sin avtalspart. Exempel på regler som stadgar en sådans. 57

4.skadeslöshetsplikt, förutom bestämmelserna i de nyss nämnda standardavta-s. 57

5.len, är svårfunna. I NJA 2014 s. 760 diskuterar Lindskog i sitt tillägg ett s.k.s. 57

6.rundgångsargument, till stöd för att möjligheten att kräva skadestånd av avtals-s. 57

7.partens medkontrahent ska vara begränsad. Rundgångsargumentet består i atts. 57

8.det i samtliga avtal skulle finnas en sådan plikt att hålla motparten skades-s. 57

9.lös.1896 Möjligen kan uppfattningen om en sådan skadeslöshetsplikt vara base-s. 57

10.rad på att det i det aktuella fallet avsåg just kommission. Till stöd för nämndas. 57

11.plikt anför nämligen Lindskog att den skadelidande A (kommittenten) har ens. 57

12.plikt att hålla mellanparten B skadeslös så länge kommissionärsavtalet svarars. 57

13.mot kommissionsavtalet. Dessutom ansvarar mellanparten B mot skadevålla-s. 57

14.ren C som om den skadelidande A inte fanns.1897 Beträffande andra avtalstypers. 57

15.är det osäkert vilken regel en sådan skadeslöshetsplikt hos den skadelidandes. 57

16.själv ska baseras på.s. 57

17.En avtalspart kan i och för sig ha rätt till skadestånd av motparten för skadors. 57

18.som består i utgiven ersättning till tredje man.1898 Om t.ex. en säljare som hars. 57

19.utgett skadestånd till en köpare riktar krav mot en tillverkare på grund av fel is. 57

20.den sålda varan omfattar tillverkarens skadeståndsansvar även utgiven ersätt-s. 57

21.461 ning till tredje man, vilket kan uppfattas som en sorts skadeslöshetsplikt.1899 Om det är tillverkaren av en defekt produkt som har utgett skadestånd till tredje man är en förutsättning för säljarens ansvar att säljaren har begått ett avtalsbrott gentemot tillverkaren. Om tredje mans skada orsakats av vårdslöshet från tillverkarens sida som ger upphov till ett deliktsanspråk mot tillverkaren, så innebär det emellertid inte i sig att säljaren begått ett avtalsbrott mot tillverkaren.1900s. 57

22.En skadeslöshetsplikt kan dock anses föreligga om det följer av parternas avtal att säljaren ska bära ansvaret för kostnader som består av tillverkares utbetalda ersättning för tredje mans skada. Huruvida det föreligger en sådan skadeslöshetsplikt blir i praktiken en fråga om avtalstolkning. En första fråga handlar då om omfattningen av säljarens riskbärande avseende tillverkarens skadevållande handlingar gentemot tredje man. Det agerande som ger upphov till ett skadeståndsansvar måste vara föremål för parternas riskfördelning, och träffas av den reglering som placerar risken på säljaren. Om t.ex. tillverkarens skadegörande handling gentemot tredje man inte har något närmare samband med avtalet kan risken inte anses vara avtalsreglerad, varvid skadeslöshetsplikten inte kan göras gällande. En annan fråga är om mellanparten ska anses bära ett strikt ansvar för att ersätta motpartens kostnader eller om ersättningsskyldigheten kan begränsas genom krav på t.ex. vårdslöshet eller att skadan till sin storlek måste vara förutsebar för avtalsparten. Mellanparten kan t.ex. ha små möjligheter att förhindra att tredje man riktar ett krav mot en tillverkare. Mellanparten kan i praktiken enbart avtalsvis förhindra att den egna motparten, dvs. köparen, riktar ett sådant krav, men har ingen möjlighet att kontrollera en efterföljande köpares anspråk.s. 58

23.Ett annat synsätt är att tillverkarens krav mot säljaren uppfattas som ett regressanspråk. Om tillverkarens skadegörande handling gentemot tredje man innebär att säljaren har begått ett kontraktsbrott gentemot köparen blir både tillverkare och säljare ansvariga för skadan. Det föreligger då parallella ansvarsregler och ansvaret är solidariskt.1901 Om tillverkarens krav mot säljaren betraktas som ett regressanspråk kommer frågan alltså istället att kretsa kring den interna fördelningen av ansvaret mellan två solidariskt ansvariga gäldenärer. Denna situation har som nämnts i anslutning till NL 17 i den danska doktrinen beskrivits som en fråga om omvänd regress.1902 Uttryckssättet antyder att det ”omvända” i denna situation är partsställningen, dvs. att det är en omvänd partsställning i jämförelse med ett ”ordinärt” regresskrav.1903 Ett ordinärt regresskrav avser istället säljarens krav mot tillverkaren. 462s. 58

24.Om t.ex. en tillverkare C lämnar felaktig information till säljaren B oms. 59

25.användningen av en vara, och säljaren därefter vidarebefordrar denna informa-s. 59

26.tion till köparen A, kan fråga uppkomma om köparen A har rätt att göra gäl-s. 59

27.lande deliktsanspråk mot tillverkaren C. Denna typ av instruktionsfel kan t.ex.s. 59

28.resultera i en produktskada, vilken anses ersättningsgill enligt deliktsreglers. 59

29.och kontraktsregler.1904 Om tillverkaren C har begränsat sitt ansvar för skadors. 59

30.som uppkommer på grund av det aktuella instruktionsfelet, t.ex. till ett vissts. 59

31.bestämt belopp, kommer denna begränsning inte att binda den skadelidandes. 59

32.köparen A, eftersom denne inte är part i avtalet (utan är att betrakta som tredjes. 59

33.man). Frågan blir då om tillverkaren C, vid utgiven ersättning till köparen A,s. 59

34.kan kräva ersättning av säljaren B, om det belopp som tillverkaren betalat tills. 59

35.köparen överstiger en avtalad beloppsbegränsning mellan tillverkaren och säl-s. 59

36.jaren.s. 59

37.Antagligen blir det en fråga om avtalstolkning, huruvida en ansvarsbegräns-s. 59

38.ning i avtalsförhållandet kan medföra att säljaren har en skyldighet att hållas. 59

39.tillverkaren skadeslös i en sådan situation, vilket medför att det inte är möjligts. 59

40.att ge ett säkert besked avseende samtliga situationer där liknande frågor kans. 59

41.uppkomma. En ansvarsbegränsning kan tolkas extensivt, vilket då innebär atts. 59

42.det inte enbart är skadeståndsansvaret mot avtalsparten som begränsas, utans. 59

43.även att ansvarsbegränsningen har en riskreglerande effekt avseende samtligas. 59

44.typer av kostnader som kan uppkomma vid utförandet av uppdraget. Med etts. 59

45.sådant synsätt skulle ett begränsat ansvar för tillverkaren alltså betraktas soms. 59

46.en slutlig ansvarsfördelning mellan flera gäldenärer, dvs. säljare och tillverkare.s. 59

47.En sådan tolkning skulle emellertid kunna hävdas utgöra en för långtgåendes. 59

48.inskränkning av den skadeståndsskyldige C:s ansvar, på bekostnad av mellan-s. 59

49.parten B som kanske inte alls varit delaktig i skadans uppkomst och även kans. 59

50.ha avtalat om en motsvarande ansvarsbegränsning gentemot sin avtalspart, dvs.s. 59

51.den skadelidande A. Däremot kan det föreligga en skyldighet för bakre led atts. 59

52.fråga mellanparten om det föreligger några invändningar beträffande mellan-s. 59

53.partens ansvar, om dessa också kan göras gällande av skadevållaren.1905 Om ens. 59

54.ansvarsbegränsning ger uttryck för en skadeslöshetsplikt kan emellertid etts. 59

55.sådant villkor jämkas om det anses oskäligt gentemot säljaren med hänsyn tills. 59

56.den skadeståndsskyldige tillverkarens förfaringssätt.s. 59

57.En ytterligare fråga är då om säljaren därefter i sin tur kan kräva ersättnings. 59

58.från köparen om även deras avtal skulle innehålla motsvarande ansvarsbegräns-s. 59

59.ning. Även här blir frågan om ett anspråk ska uppfattas som ett skadestånds-s. 59

60.ansvar eller som ett regressanspråk.1906 I dessa situationer är alltså frågan om ens. 59

61.ansvarsbegränsning kan uppfattas som en skyldighet för den skadelidande atts. 59

62.eventuellt återbära vad denne fått erhållit i skadestånd av tredje man, till dens. 59

63.del beloppet överstiger avtalad ansvarsbegränsning.s. 59

64.463s. 59

65.I den danska doktrinen anses ”omvänd regress” kunna leda ett problem genom att det medför ett oändligt antal regresser. Så är alltså fallet om en säljare möts av ett ”omvänt regresskrav” från producenten, som därefter vidareför detta mot skadelidanden (om det finns motsvarande ansvarsbegränsning i samtliga led). Skadelidanden kan därefter (igen) göra gällande ett produktansvarskrav mot producenten i all oändlighet.1907 Av den anledningen skulle man därför i dansk rätt enbart tillåta omvänd regress om det finns uttryckligt stöd för det i avtalet.1908 Man kan emellertid ifrågasätta varför det skulle finnas en möjlighet för den skadelidande att kräva tillverkaren på betalning ”igen” för den skada som då har ersatts. Resonemanget om ett ”oändligt antal” regresser förefaller väl teoretiskt och grunden för ett sådant ”nytt” anspråk från skadelidanden är tämligen oklar. Den skadelidande har fått ersättning för sin skada och har, typiskt sett, inte heller något avtalsförhållande med tillverkaren där motsvarande ansvarsbegränsning förekommer.s. 60

66.Avsaknaden av avtalsförhållande mellan skadelidanden A och skadevållaren C kan emellertid i sig utgöra ett skäl för att mellanparten B ska anses ha en skadeslöshetsplikt gentemot C.1909 Frågan om eventuella återkrav gentemot den skadelidande ska dock enligt min mening hållas åtskild från frågan om det kan anses föreligga en skadeslöshetsplikt mellan gäldenärerna. Syftet med en skadeslöshetsplikt mellan gäldenärerna är förmodligen i allmänhet att det inte ska spela någon roll för den inbördes ansvarsfördelningen om den skadelidande riktar sitt krav mot sin avtalspart eller någon annan, med avtalsparten solidariskt ansvarig, gäldenär.s. 60

67.Om mellanparten B har en skadeslöshetsplikt gentemot C ligger det visserligen i B:s intresse att den skadelidande A inte kan kräva C direkt. Detta anfördes som skäl till den sjörättsliga regleringen, som innebär att transportörens ansvarsbegränsningar gäller även till förmån för en undertransportör. Att ansvarsbegränsningar mellan A och B generellt ska anses tillämpliga till förmån för tredje man C förefaller emellertid drastiskt. B:s skyddsbehov kan nämligen hävdas vara begränsat eftersom denne – i egenskap av mellanpart – har en möjlighet att påverka utformningen av avtalsvillkoren i förhållande till såväl den skadelidande A som skadevållaren C. Ett tydliggörande av den skadelidande A:s eventuella skadeslöshetsplikt ligger i mellanpartens intresse, om gäldenärernas inbördes ansvarsfördelning medför att mellanparten annars är den som står kostnaden när den skadelidande riktar krav ”direkt” mot tillverkaren. I avsaknad av direkt avtalsreglering kan emellertid skadevållarnas inbördes ansvarsfördelning inte påverka den skadelidandes rätt till ersättning. 464s. 60

Ansvarsbegränsningar och beloppspreciseringar

1.I det följande undersöks om och hur ett deliktsanspråk påverkas av ansvarsfri-s. 61

2.skrivningar och ansvarsbegränsningar i avtalsförhållanden mot bakgrund avs. 61

3.att dessa utgör särskilda avtalsvillkor vilka begränsar skadeståndsansvaret. Oms. 61

4.skaderisken i ett visst avseende fördelas mellan skadelidanden och skadevål-s. 61

5.laren, t.ex. genom en beloppsprecisering, är frågan om detta är av särskild bety-s. 61

6.delse för frågan om anspråksvägarna är alternativa.s. 61

7.Som ovan nämnts tillämpas i transporträtten de lagstadgade begränsnings-s. 61

8.beloppen i samtliga avtalsled.1910 Det baseras emellertid på uttrycklig lagstift-s. 61

9.ning eller en tolkning mot bakgrund av behovet av en enhetlig skadeståndsreg-s. 61

10.lering. I NJA 2007 s. 758 (Ballofixen), ansågs ett beloppsbegränsat ansvar talas. 61

11.för en spärrverkan, dvs. beloppspreciseringen användes som argument för atts. 61

12.deliktsansvar skulle vara uteslutet.1911 En fråga är därmed om det i tolknings-s. 61

13.hänseende i allmänhet kan uppfattas som att den skadelidande gått med på atts. 61

14.även en medkontrahent till avtalsparten kan göra gällande motsvarande avtals-s. 61

15.villkor. Så kan i allmänhet inte uppfattas vara fallet. Det skulle nämligen likas. 61

16.gärna kunna förhålla sig så att den skadelidande har accepterat en ansvarsbe-s. 61

17.gränsning i förhållande till sin avtalspart, eftersom skadelidanden räknar meds. 61

18.att det finns en möjlighet att kräva ersättning från skadevållaren.1912s. 61

19.Typiskt sett kan man emellertid anta att det är enklare att tillerkännas. 61

20.enskilda villkor eller kontraktsregler företräde, dvs. att dessa ska tillämpas, äns. 61

21.att avtalet ska ha total spärrverkan. Det sammanhänger antagligen med att dets. 61

22.medför en sorts ”mellanlösning”, dvs. behöver inte bli ”allt eller inget” om dets. 61

23.avser t.ex. ansvarsbegränsning. Dessutom åstadkoms en symmetri avseendes. 61

24.ansvarets utformning och om samma villkor tillämpas i samtliga avtalsled ärs. 61

25.ansvaret enhetligt åtminstone på den punkt som det aktuella villkoret berör.s. 61

26.Frågan om en viss avtalad riskreglering ska anses medföra att den skadeli-s. 61

27.dande är förhindrad att göra gällande ett deliktsanspråk måste emellertid avvä-s. 61

28.gas mot vissa argument som generellt har ersättningsfrämjande karaktär, t.ex.s. 61

29.argument med anknytning till att den skadegörande handlingens karaktär.s. 61

30.Dessa ersättningsfrämjande argument kan göras gällande antingen till stöd förs. 61

31.att anspråksvägarna ska vara alternativa eller komma till uttryck inom ramens. 61

32.för kontraktsrättsliga genombrottsregler.1913 Exempelvis kan den restriktivas. 61

33.inställningen till ansvarsfriskrivningar vid brottsligt beteende då ha betydelses. 61

34.för om anspråksvägarna är alternativa vid parallella ansvarsregler. Om mot-s. 61

35.svarande restriktivitet också kommer till uttryck i kontraktsrätten föreliggers. 61

36.emellertid inte något behov av att tillåta ett alternativt deliktsanspråk för atts. 61

37.åstadkomma ett rimligt tillämpningsresultat i ett konkret fall, dvs. ersättnings. 61

38.till skadelidanden.s. 61

39.465s. 61

Tidsgränser för ansvaret

1.Olikartad reglering avseende tidsgränserna vid kontrakts- och deliktsansvar medför att den konkreta tillämpningsfrågan kan komma att avgöras genom den skadelidandes val av anspråksväg. Tillämpningen av en viss preskriptionsregel kan därmed ha omedelbar betydelse för ersättningsfrågan i ett konkret fall.1914 Mot bakgrund av syftet med den förevarande framställningen skulle det föra för långt att i detalj undersöka vilken eller vilka preskriptionsregler som kan anses tillämpliga avseende ett deliktsanspråk vid parallella ansvarsregler.1915 Liknande frågor uppkommer i samband med förekomsten av reklamationsregler i kontraktsrätten.1916 I dessa situationer är frågan om den skadelidandes skyldighet att reklamera gentemot sin avtalspart kan medföra motsvarande reklamationsskyldighet i relation till skadevållaren. Härvid uppkommer även frågan om till vem reklamation ska ske. Inte heller dessa frågor kan behandlas på ett uttömmande sätt i det följande.s. 62

2.Eftersom utgångspunkten är att anspråksvägarna är alternativa för den skadelidande är det därmed följdriktigt att regelvalet avseende ansvarsgrunden också får betydelse för vilken preskriptionsregel som ska anses tillämplig. Som ovan nämnts förekommer emellertid olika lösningar avseende frågan om alternativa anspråksvägar, vilka beror på innehållet i den kontraktstypspecifika regleringen. Så är även fallet beträffande situationen att den skadelidandes kontraktsanspråk mot avtalsparten är preskriberat. Exempelvis gäller att transporträttens preskriptionsregler i allmänhet tillämpas även vid deliktsansvar.1917 I rättsfallet NJA 2014 s. 760 (Cargo Center) ansågs en bestämmelse om korttidspreskription i avtal tillämplig på skadelidandens deliktsanspråk. I det aktuella fallet hade skadelidanden först väckt talan mot sin avtalspart på kontraktsrättslig grund, vilken hade ogillats p.g.a. preskriptionsbestämmelsen i avtalet.1918 Det förhållandet att ett anspråk mot avtalsparten var preskriberat 466s. 62

3.nämndes inte av HD som ett särskilt skäl till att den avtalade korttidspreskrip-s. 63

4.tionen skulle tillämpas även vid deliktsanspråk.1919s. 63

5.Vid parallella ansvarsregler kan även fråga uppkomma om vilken betydelses. 63

6.kontraktsrättsliga reklamationsregler har för den skadelidandes deliktsan-s. 63

7.språk. Även här medför den systematiska indelningen av ansvarsreglerna atts. 63

8.ett deliktsansvar som utgångspunkt inte träffas av kontraktsrättsliga reklama-s. 63

9.tionsregler. Utifrån ett funktionellt kontraktsperspektiv kan dock argumen-s. 63

10.teras för att det skulle utgöra ett kringgående av kontraktsreglerna om intes. 63

11.reklamationsskyldigheten upprätthölls även i den utomkontraktuella relatio-s. 63

12.nen. Exempelvis gäller enligt 33 § KöpL ett undantag från köpares reklama-s. 63

13.tionsskyldighet vid säljarens grova vårdslöshet eller agerande i strid mot tros. 63

14.och heder. Om en skadelidande istället skulle kunna göra gällande ett delikts-s. 63

15.anspråk redan vid förekomsten av vårdslöshet hos skadevållaren, kan hävdas atts. 63

16.den balanserade avvägning mellan olika partsintressen som kommer till uttrycks. 63

17.i dessa regler skulle åsidosättas om köparen undgick reklamationsplikten redans. 63

18.vid culpa. Även om resultatet utifrån ett funktionellt kontraktsperspektiv kans. 63

19.uppfattas som mindre lämpligt saknas det tydliga normer som ger stöd för atts. 63

20.kontraktsreglerna ska tillämpas i dessa fall. Situationen kan emellertid myckets. 63

21.väl vara den omvända, dvs. att tillämpningen av en kontraktsregel leder till etts. 63

22.otillfredsställande resultat.s. 63

23.En jämförelse kan göras med det danska rättsfallet U 2002.249 H (Eternit-s. 63

24.sagen). Ett antal husköpare riktade krav mot en tillverkare av eternitplattors. 63

25.på grund av att ett fabrikationsfel i plattorna medförde att dessa bl.a. fått ens. 63

26.försämrad hållbarhet och behövde bytas ut. Tillverkaren ansågs ha varit vårds-s. 63

27.lös vid marknadsföringen av takplattorna, men ansågs inte ha agerat svekfullt,s. 63

28.vilket är förutsättningen för att åsidosätta reklamationsregeln enligt dansks. 63

29.rätt.1920s. 63

30.Majoriteten i Højesteret uttalade att tillverkaren inte var ansvarig gentemots. 63

31.husköparna eftersom ett ansvar för tillverkare efter utgången av den absolutas. 63

32.reklamationsfristen i 54 och 83 §§ købeloven skulle göra en ändring av dessas. 63

33.bestämmelser nödvändig. Rättsfallet avsåg direktkrav på grund av fel, dvs. intes. 63

34.deliktsansvar. Grunden för direktkravet var tillverkarens felaktiga informations. 63

35.om takplattornas egenskaper, både estetiskt och hållbarhetsmässigt. Lösningens. 63

36.i Højesteret baserades alltså på den principiella utgångspunkten om att dens. 63

37.absoluta reklamationsfristen tillämpas vid direktkrav, eftersom de köprätts-s. 63

38.liga reglerna då ska tillämpas. Efter domen ändrades KBL 54 § om den absolutas. 63

39.reklamationsfristen. Enligt 54 § 3 st. gäller den absoluta reklamationsfristens. 63

40.inte om skador uppkommer på byggmaterial till fast egendom.1921s. 63

41.467s. 63

42.Möjligheten att göra ett reduktionsslut vid tolkningen av reklamationsregeln ansågs alltså i praktiken obefintlig i det nyss nämnda danska rättsfallet. Ett skäl för en sådan tolkning avseende byggmaterial hade t.ex. kunnat baseras på att om byggmaterial är behäftat med fel, så kan felet vanligtvis inte upptäckas förrän efter en viss tid. Att tillämpa den absoluta reklamationsfristen avseende sådana fel kan därmed, mot bakgrund av felens typiskt sett stora konsekvenser för en köpare, betraktas som orimligt. Att den danska lagstiftaren uppenbarligen såg skäl att göra undantag från den absoluta reklamationsfristen beträffande byggmaterial kan dock ses som ett uttryck för att det i resultathänseende inte hade varit problematiskt för domstolen att göra ett sådant undantag baserat på skadesituationens karaktär, trots att det alltså inte rörde sig om svikligt beteende från tillverkarens sida.s. 64

Slutsatser

1.Friskrivningar och begränsningar av skadeståndsansvar kan ha betydelse för frågan om anspråksvägarna är alternativa på en mängd olika sätt. Ovan har diskuterats att utgångspunkten, mot bakgrund av avtalssubjektivitetsläran, är att den avtalade riskregleringen inte innebär att den skadelidande är förhindrad att göra gällande ett deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent. Ibland kan emellertid den avtalade riskregleringen – eller avtalspartens begränsade ansvar –medföra att den skadelidande inte kan göra gällande ett deliktsanspråk gentemot avtalspartens medkontrahent, vilket då kan betraktas som en form av tredjemansfriskrivning. Härvid har också riskregleringens karaktär i vissa situationer betydelse som ett argument för avtalets spärrverkan, men karaktären kan också motsatsvis uppfattas som ett argument till stöd för att anspråksvägarna ska vara alternativa.s. 64

2.Det går inte att ge något enhetligt svar på vilken betydelse olika kontraktsregler och avtalsvillkor har för frågan om alternativa anspråksvägar. Den avtalade riskregleringens betydelse kan ses mot bakgrund av riskregleringens omfattning, dvs. vilka risker som täcks av regleringen, samt riskregleringens riskplacerande och riskfördelande effekter. Om den aktuella skaderisken inte omfattas av avtalsregleringen motverkas uppkomsten av parallella ansvarsregler genom en intern avgränsning av kontraktsansvaret, t.ex. om skadan inte har närmare samband med avtalsuppfyllelsen. Genom att kontraktsansvaret kan avgränsas på olika sätt varierar riskregleringens omfattning. Det kan också uttryckas som att det beroende på situationen kan anges uttryckligen i avtal eller följa av kontraktsregler att vissa risker inte är reglerade mellan parterna. En sådan icke-reglering av risken möjliggör för den skadelidande att istället rikta deliktsanspråk mot avtalspartens medkontrahent, även om ”upplösningen” av de parallella ansvarsreglerna medför att situationen svårligen kan betraktas som att det föreligger alternativa anspråksvägar. 468s. 64

Exkurs: Överlappande ansvarsregler i