Jfr den allmänna redogörelsen i Hellners lärobok, Skadeståndsrätt, 4 u, 1985 s 308–311, oförändrat i 9 u, 2014 s 382–385. Se exempelvis även Lindskogs tillägg i NJA 2011 s 576. Likaså Richard Hager, Värderingsrätt, 1998 s 52–59. Ulf Persson, Skada och värde, 1953 s 262–300, 362–399, 505–513.
Hänvisas från p. 2 (s. 17)
1.Bland de normer jag identifierat kan lagregeln om ”ersättning för intrång i näringsverksamhet” förefalla användbar vid en första anblick. Den är dock aktuell vid sakskada där egendom inte kan användas under viss tid. I den mån normen hade varit relevant skulle den med andra ord handla om att ersätta bolaget för att det inte kunnat utnyttja sin verksamhet alls. Vads. 362
2.17 (M) Uppsägning av kredit som leder till bolags konkurs 363 bolaget förlorar är den framtida avkastningen av verksamheten. Normen om ”ersättning för intrång i näringsverksamhet” avser dock just sakskada. Att använda en motsvarande skadedefinition när verksamheten går under och bolaget inte kan fortsätta verksamheten, innebär en beräkning av alla framtida vinster, med avdrag för att beloppet blir förskotterat, d v s utbetalat tidigare. En sådan beräkning skulle vara närmast spekulativ i sammanhanget. Den skulle behöva bygga på schabloner. Det bör då noteras att en sådan schablon är att de framtida vinsterna skulle kunna beräknas utifrån vad en köpare hade varit beredd att betala för verksamheten. Det skulle innebära en marknadsvärdeslösning och med andra ord en annan skadedefinition, se nedan. Hur som helst finns det inget mer precist normativt stöd för att använda lagregeln om ”ersättning för intrång i näringsverksamhet” för bolagets förlust av sin verksamhet. De övriga normativa utsagor om förlust av resurser som jag identifierade är alla allmänna. Jag har inte identifierat några utsagor som ger mer precist stöd för att använda en viss skadedefinition vid ett bolags förlust av sin verksamhet. Vad jag identifierat är tre kategorier av normativa utsagor vid förlust av resurser. En av de allmänna kategorierna av normativa utsagor vid förlust av resur ser går ut på att resursen skall repareras. Med allmänna skadeståndsrättsliga principer är det då kostnaderna för att reparera den skadade resursen som motsvarar skadan. Något mer precist normativt stöd för att använda denna modell vid ett bolags förlust av sin verksamhet har jag som nämnts inte identifierat. En annan kategori av normativa utsagor handlar om att ersätta återan skaffningskostnaderna. En sådan skulle innebära en skada som motsvarar kostnaden för att förvärva en motsvarande verksamhet. Eftersom en verk samhet är unik är detta inte vad den normen är avsedd för. Att en resurs är unik hindrar dock inte att den ändå används, men i jämförelse med exempelvis en begagnad bil som också är unik, är en verksamhet en mer komplex resurs. Verksamhetsresursens karaktär är antagligen anledningen till att det inte går att hitta normativt stöd för att använda en sådan modell vid ett bolags förlust av sin verksamhet. 364 17 (M) Uppsägning av kredit som leder till bolags konkurss. 17
3.Den sista kategorin av allmänna normativa utsagor går ut på att ersätta det värde som resursen hade om den istället hade överlåtits. En sådan modell skulle innebära att skadan betraktades som verksamhetens marknadsvärde vid den skadegörande handlingen.s. 364
4.Beträffande den sista modellen identifierade jag att det finns ytterligare normer som är relevanta att beakta. Det finns relativt omfattande teorier om hur man bör bedöma en verksamhets marknadsvärde. Företagsvärde ring är en vanlig företeelse. I beaktande härav kan en verksamhets värde bedömas utifrån värdet av de möjligheter som verksamheten ger en köpare. Det centrala i en verksamhets möjligheter är att generera avkastning. Köparen betalar för avkastningen, d v s verksamhetens möjligheter att ge vinst till köparen. Eftersom en verksamhet kan generera vinst på olika sätt kommer köpare och säljare emellertid även att beakta möjligheten att avveckla verksamheten och istället behålla skillnaden mellan tillgångar och skulder. Ett sådant netto utgör typiskt sett det minsta värde som en verksam het kan anses ha vid försäljning av densamma. Värdet av vad ett bolag förlorar genom en konkurs blir med andra ord värdet av verksamheten i beaktande av att fordringarna blir reglerade. Även om en köpare inte kan ta över ansvaret för skulderna, utan fordringsägarnas samtycke, är detta inte ett problem i en marknadsprissättning mellan säljare och köpare. Vad som är relevant är att säljare och köpare i sin prissättning av verksamheten, beaktar att skulderna skall bli reglerade.s. 364
5.17 (M) Uppsägning av kredit som leder till bolags konkurs 365s. 17