NJA 2013 s. 588. Mannen hade hämtat pojken på förskolan några dagar i veckan och b.la. frågat om tips på böcker när förskolan påtalat att pojken hade problem med utveck- lingen av talförmågan, men uppgav att han i övrigt inte deltog i omvårdnaden av pojken. Två justitieråd var skiljaktiga beträffande domslutet och menade att pojken vid tidpunk- ten för den aktuella händelsen var ett litet barn med betydande behov av vård och omsorg. Mannen var vid skadetillfället medlem i ett hushåll som bestod av honom själv, pojkens mor samt pojken. De skiljaktiga meningarna menade att det av utredningen framgått att mannen sedan en inte obetydlig tid tillbaka i praktiken agerat som en förälder för pojken i en familjekonstellation som åtminstone numera får anses vara vanligt förekommande. Mannen hade sålunda ett medinflytande över pojkens omvårdnad och deltog i de dagliga besluten rörande pojken. Mannen intog därför vid tidpunkten för händelsen en sådan garantställning i förhållande till pojken att hans underlåtenhet kunde grunda straffansvar för misshandel. Grov_fridskränkning_inlaga_tryck-148x215.pdf 1772016-08-15 11:06:11
Hänvisas från p. 3 (s. 2026)
1.Av motiven till bestämmelsen framgår att även barn till den som gärningsmannen bor tillsammans med ska betraktas som närstående till gärningsmannen. Förhållandet mellan barnet och den vuxna ska, enligt motiven, göra att den vuxna står i ett förhållande som styvförälder till barnet. Med styvförälder avses någon som har en sådan nära relation till barnet och en sådan ställning i förhållande till barnet att han eller hon har en del i och ett inflytande över barnets omvårdnad och fostran och som normalt bor med barnet.s. 2025
2.Det förhållandet att en vuxen stadigvarande bor med barnet kan göra att den vuxne är att anse som närstående (styvförälder) till barnet, men behöver inte göra det. En man som vid flera tillfällen misshandlat och på andra sätt kränkt sin hustrus dotter ansågs närstående till flickan med hänvisning till att de stadigvarande bott tillsammans i nära levnadsgemenskap. Flickan hade bott med sin mormor i ett annat land men 176 senare flyttat till mamman och mammans nya familj, som bestod av den tilltalade och tre gemensamma barn, där hon bott i två år.s. 2025
3.I sammanhanget kan jämföras med den bedömning som ska göras av huruvida någon är i garantställning på grund av nära levnadsgemenskap vid ansvar för underlåtenhet. I ett avgörande från HD ansågs en man som bott med sin flickvän och hennes son under en period av sex månader inte ha en sådan nära levnadsgemenskap med sin sambos son att det kunde grunda en garantställning som kunde ligga till grund för ansvar för underlåtenhet. Det ansågs inte visat att han hade en så nära relation till, och en sådan ställning i förhållande till barnet att det innebar att han var delaktig i, eller hade ett inflytande över, barnets omvårdnad och fostran.s. 2026
4.Också i de fall där det är fråga om växelvis boende eller ett mer sporadiskt boende, dvs. att barnen vid enstaka tillfällen bor hos den ena föräldern, kan frågan om förälderns partner är närstående till barnen aktualiseras.s. 2026
5.I ett fall var frågan om en kvinna kunde anses närstående med hänsyn till att barnen kunde betraktas som styvbarn till henne. Kvinnan hävdade att hon inte var närstående till de barn med vars far hon haft en relation eftersom barnen bara bott hos henne och pappan sporadiskt. Förhållandet hade varat under tre år och under denna tid hade barnen endast periodvis bott hos pappan. Domstolen fann att även om det inte var klarlagt hur ofta barnen bott tillsammans med kvinnan och pappan,s. 2026
6.177 var det utifrån den beskrivning som kvinnan själv lämnat om relationen klart att det inte var fråga om ett helt sporadiskt boende. Barnen var därför, enligt domstolen, att anse som närstående till kvinnan under den tid åtalet avsåg.s. 2026
7.Att vuxna med barn sedan ett tidigare förhållande väljer att inte flytta ihop med en ny partner torde inte vara ovanligt. Inte heller att de sover över hos varandra relativt ofta och har andra praktiska arrangemang. De vuxna i ett sådant förhållande skulle utifrån NJA 2004 s. 97 kunna betraktas som närstående om förhållandet präglats av en praktisk och känslomässig bindning av inte obetydlig varaktighet. Däremot är det inte lika självklart att den ena partens barn skulle betraktas som närstående. Frågan kan sägas gälla om de omständigheter som gör att gärningsmannen är närstående till den vuxna kan ”smitta av sig” på barnen till den utsatta om även barnet utsätts för våld eller kränkningar. Omständigheterna i sig kan inte med lätthet överföras på situationen. Barnet kan ju stå förälderns nya partner nära och partnern kan ha en speciell betydelse för barnet utan att det för den skull behöver vara en lika nära relation som föräldern har, t.ex. att föräldern träffar den nya partnern oftare än vad barnet gör. Det kan också vara så att förälderns nya partner umgås mycket med barnet utan att det innebär att partnern har del i omsorgen och fostran om barnet eller vistas i barnets hem i den utsträckningen att han eller hon kan likställas styvförälder. En konsekvens av det sagda är att det i och för sig är tänkbart att BrB 4:4a blir tillämplig i relationen mellan de båda vuxna, men inte i relation mellan den nya partnern och barnet.s. 2027