Närliggande

4.Samtidigt som det är lätt att se vad bestämmelsen i BrB 4:4a syftar till så medför en lagstiftningsmodell som medger att man vid tillämpningen kan ta hänsyn till såväl det allmänna syftet bakom bestämmelsen som den utsattes hela situation, att det uppstår flera nya frågor och problem som ska hanteras av rättsväsendet. Då kraven på enhetlighet och förutsebarhet är särskilt höga inom straffrätten väcker en lagstiftningsmodell som tillåter att man vid tillämpningen ska ta hänsyn till en bredare bild av verkligheten både frågor av rättstillämpningskaraktär och frågor om hur modellen förhåller sig till grundläggande krav på rättssäkerhet och förutsebarhet. En brottskonstruktion som fridskränkningsbrotten utmanar på så sätt den mer traditionella straffrätten genom att det särskilt straffvärda, så att säga, delvis finns utanför eller mellan de enskilda gärningarna. Lagstiftarens intention att fånga upp allvaret i det upprepade och systematiska genom detta bredare perspektiv kan visserligen på ett tydligare sätt återspegla verkligheten vilket naturligtvis i sig är önskvärt. Frågan blir emellertid i vilken utsträckning man inom straffrätten kan och bör ta hänsyn till beteenden som inte passar in under något straffstadgande i brottsbalken, eller där det särskilt straffvärda ligger utanför 22 bedömningen av enskilda gärningar, dvs. i kontexten. Ett dilemma kan uppstå när lagstiftarens syfte, att skapa en bestämmelse som ger bättre skydd åt det skyddsvärda intresset, ställs mot legalitetsprincipen och andra grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Frågan blir vad som kan – och kanske viktigast vad som bör – medföra ansvar för fridskränkningsbrott. Avgörande för tolkningen blir i slutändan den rådande, men också den enskilda domarens syn på vad som utgör en upprepad kränkning av den personliga integriteten och vad som typiskt sett skadar självkänslan allvarligt.s. 5