1.3 · Bakgrund och avhandlingens kontext

1.Familjen som en grundläggande enhet har en stark förankring i samhället och hänsynen till familjens privata sfär har haft stor betydelse för synen på hur mycket samhället ska blanda sig i ”familjeangelägenheter” samt med vilka medel. Från att fokus har legat på samhällets bästa har det från 1970-talet, i och med uppmärksammandet av brottsofferbegreppet, förskjutits till att allt mer handla om skydd för den enskilda individen. Under de senaste två decennierna har flera lagstiftningsåtgärder, bl.a. införandet av bestämmelsen i BrB 4:4a, vidtagits för att stärka skyddet för den som utsätts för våld inom familjen. Förslaget om att införa ett särskilt brott i brottsbalken gällande våld i nära relationer grundade sig på forskningsresultat som visade att mäns våld mot kvinnor snarare är knutet till föreställningar om mannens överordning och kvinnors underordning än till förklaringar där misshandeln ses som mer eller mindre isolerade handlingar, utförda av en man med andra problem, t.ex. alkoholmissbruk eller övergrepp i barndomen. Forskningen visade att det i ett förhållande där övergrepp förekommit under en längre tid inte främst var de enskilda fysiska övergreppen i sig som karaktäriserade den utsatta personens situation, utan också den psykologiska kränkning och belastning det innebär. Utgångspunkten i lagstiftningsarbetet var därför att kartlägga vilken typ av brott som vanligtvis begås i närståenderelationer men också mekanismerna bakom våldet. Mot bakgrund av vad forskningsresultaten visat skulle lagstiftningen göra det möjligt att ta hänsyn till helhetsbilden av den utsatta situationen, där straffbara gärningar visserligen förekommer men där beteenden som inte inryms under något straffbud utgör en del av våldet.s. 4

2.Förklaringsmodeller till våld i nära relationer och synen på våld inom familjen har därför legat till grund för hur bestämmelsen kom att utfor-s. 4

3.21 mas och de har också viss betydelse för hur den ska tolkas och tillämpas av domstolarna. Det har inom rättsvetenskapen hävdats att dessa förklaringsmodeller inte bara har betydelse för hur rätten utformas av lagstiftaren utan också för hur den förstås, eller rekonstrueras, i rättstillämpningen genom en förändrad samhällssyn på ett visst problem. I lagtexten anges att det ska vara fråga om upprepade kränkningar av den utsatta personens integritet vilka ska ha varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det räcker därför inte enbart med att brott har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person för att bestämmelsen ska aktualiseras. Bestämmelsen syftar till att fånga den särskilda utsatthet som närståenderelationen kan medföra p.g.a. av känslomässiga och praktiska bindningar till och lojalitet med gärningsmannen. Definitionen i lagtexten utesluter därför tillfälliga utbrott, t.ex. ett enskilt fall av misshandel av en närstående person vid ett tillfälle.s. 4

4.Samtidigt som det är lätt att se vad bestämmelsen i BrB 4:4a syftar till så medför en lagstiftningsmodell som medger att man vid tillämpningen kan ta hänsyn till såväl det allmänna syftet bakom bestämmelsen som den utsattes hela situation, att det uppstår flera nya frågor och problem som ska hanteras av rättsväsendet. Då kraven på enhetlighet och förutsebarhet är särskilt höga inom straffrätten väcker en lagstiftningsmodell som tillåter att man vid tillämpningen ska ta hänsyn till en bredare bild av verkligheten både frågor av rättstillämpningskaraktär och frågor om hur modellen förhåller sig till grundläggande krav på rättssäkerhet och förutsebarhet. En brottskonstruktion som fridskränkningsbrotten utmanar på så sätt den mer traditionella straffrätten genom att det särskilt straffvärda, så att säga, delvis finns utanför eller mellan de enskilda gärningarna. Lagstiftarens intention att fånga upp allvaret i det upprepade och systematiska genom detta bredare perspektiv kan visserligen på ett tydligare sätt återspegla verkligheten vilket naturligtvis i sig är önskvärt. Frågan blir emellertid i vilken utsträckning man inom straffrätten kan och bör ta hänsyn till beteenden som inte passar in under något straffstadgande i brottsbalken, eller där det särskilt straffvärda ligger utanför 22 bedömningen av enskilda gärningar, dvs. i kontexten. Ett dilemma kan uppstå när lagstiftarens syfte, att skapa en bestämmelse som ger bättre skydd åt det skyddsvärda intresset, ställs mot legalitetsprincipen och andra grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Frågan blir vad som kan – och kanske viktigast vad som bör – medföra ansvar för fridskränkningsbrott. Avgörande för tolkningen blir i slutändan den rådande, men också den enskilda domarens syn på vad som utgör en upprepad kränkning av den personliga integriteten och vad som typiskt sett skadar självkänslan allvarligt.s. 5

5.Även om det straffrättsliga skyddet utvidgades i och med fridskränkningsbrotten, är våld inom familjen på grund av gärningarnas komplexitet ofta svåra att utreda och lagföra. Svårigheterna kan handla om att bedöma vilka handlingar som uppfyller rekvisiten i en straffrättslig reglering såväl som processuella frågor. Beviskravet ställt utom rimligt tvivel gäller i alla brottmål och någon bevislättnad medges inte för mer svårbevisade mål eller brottskategorier som anses särskilt angelägna att beivra. När den som kränker är en närstående och brottsplatsen är hemmet, sker brottet ofta utom synhåll för vittnen och kränkningarna har många gånger pågått under en längre tid innan det kommer till myndigheternas kännedom. Att konkretisera vad man har varit med om på ett sådant sätt att orden uppnår de höga beviskraven kan i sådana fall ofta vara svårt. Dessutom kan lojalitet, rädsla och oro för vad som ska hända med familjen påverka både motivationen och förutsättningarna att medverka till en utredning. När det gäller våld mot barn, särskilt de yngre barnen, finns ytterligare faktorer som påverkar möjligheten att lagföra en gärning som begåtts av en vårdnadshavare eller annan omsorgsförälder. Det rör till viss del, den inte helt tydliga, gränsdragningen mellan otillåtet våld ochs. 6

6.23 sådan fysisk kraftutövning som faller in under vårdnadshavarens ansvar och rätt att utöva tillsyn över barnet (FB 6:2). Men det handlar också om att de yngre barnen ofta har begränsad förmåga att berätta vad som har hänt, vilket påverkar såväl utredningsmöjligheterna som möjligheterna att styrka att brott har begåtts. Med hänvisning till att det för någon som varit utsatt för en serie övergrepp som pågått under en längre tid kan vara svårt att i detalj redogöra för varje enskild händelse har vissa lättnader i åklagarens gärningsbeskrivning godtagits, vilket innebär att varje enskild gärning inte behöver vara individualiserad till tid, rum och plats.s. 6

7.Försök att komma förbi det enskilda och därigenom, i ett visst sammanhang, komma åt det särskilt straffvärda kan idag ses inom flera områden. Både fridskränkningsbrotten (BrB 4:4a) och brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b) utgör brottstyper som syftar just till att fånga inte bara enskilda gärningar, utan gärningar sedda i en viss kontext. Även kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6:10a) och äktenskapstvång (BrB 4:4c) eller vilseledande till äktenskapstvång (BrB 4:4d) är exempel på brott där kontexten ges en särskild betydelse. I det första fallet handlar det om ett utökat skydd för barn genom kriminalisering av vuxnas kontaktsökande med unga för att begå ett sexualbrott. I det andra fallet handlar det om att genom redan kriminaliserade gärningar, förmå någon att ingå äktenskap. Det är också, särskilt vad gäller fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, 24 tydligt att bestämmelserna införts för att hantera politiskt identifierade problemområden.s. 7

8.Oavsett om man främst ser fördelar eller nackdelar (risker) med denna utveckling utmanar lagstiftningstekniken straffrättens höga krav på förutsebarhet och rättssäkerhet. Obestämdhetsförbudet innebär vissa krav på rekvisitens konstruktion och ytterst vad som går att utreda och försvara sig emot. Rekvisit måste därför konstrueras så att de kan hanteras praktiskt i en brottmålsprocess där det ytterst handlar om hur vid tolkningen av ett rekvisit kan vara. Öppna, eller vaga, rekvisit ger utrymme för flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Det medför emellertid också att begrepp kan uppfattas på många olika sätt och att tillämpningen därmed kan variera beroende av den enskilda domarens tolkning. Det gör att lagstiftaren å ena sidan strävar efter att tillse att i en reglering fånga det man vill fånga, dvs. tillse att syftet med bestämmelsen tillgodoses, men å andra sidan behöver förhålla sig till de straff- och processrättsliga begränsningar som ska verka för att rättstillämpningen blir enhetlig och förutsebar. Det kan innebära att en straffrättslig reglering inte fullt ut kan täcka det skyddsvärda intresset och att lagstiftaren kanske måste godta att det större syftet inte alltid är helt förenligt med vad som faktiskt kan bli föremål för en prövning. Däremot måste ambitionen vara att så långt det är möjligt verka för att lagstiftarens intention med en viss reglering upprätthålls.s. 8

9.25s. 8