1 · Presentation av ämnet

Inledning

1.Det straffrättsliga regelsystemet är till stor del utformat för enskilda, i tid och rum avgränsade, handlingar. Bestämmelserna i brottsbalken är generella och ger begränsat utrymme att ta hänsyn till det sammanhang i vilken en enskild gärning begåtts. När våld och andra kränkningar pågått under en längre tid och begås av en kärlekspartner, en mamma eller en pappa, fanns tidigare små möjligheter att beakta det samlade beteendets straffvärde vid lagföring. Gärningarna sågs, och bedömdes, som isolerade händelser som i många fall var för sig hade ett relativt lågt straffvärde.s. 1

2.Genom införandet av bestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a ges förutsättningar att inom det straffrättsliga regelsystemet kunna ta hänsyn till det straffvärda i att flera brottsliga gärningar begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person. De enskilda brottsliga gärningarna ska bedömas i sin kontext, dvs. mot bakgrund av den särskilda utsatthet som familjegemenskapen kan innebära. Bestämmelsen i BrB 4:4a ger därmed möjlighet att vid rättstillämpningen beakta den utsatta personens hela situation men också den särskilda kränkning det innebär att den här typen av brottslighet, till skillnad från annan brottslighet, ofta begås i hemmet – en plats där man ska ha en rätt att känna sig trygg och vara fredad från våld. Bestämmelsen öppnade upp för en ny lagstiftningsteknik inom straffrätten där det vid prövningen av bestämmelsen ska tas hänsyn till en bredare bild av verkligheten än som vanligtvis är fallet. Det sammanhang, dvs. kontexten, inom vilka de brottsliga gärningarna begås, ges därmed en avgörande betydelse för bestämmelsens tillämplighet.s. 1

3.Avhandlingen behandlar brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning (BrB 4:4a) som rättslig konstruktion. I avhandlingen beskrivs lagstiftningsmodellen i förhållande till den mer traditionella lag18 stiftningsteknik som vanligtvis används i straffrätten, dvs. enskilda gärningar avgränsade till tid och rum, och bestämmelsens rekvisit analyseras och diskuteras i förhållande till fridskränkningsbrottens bakomliggande syfte, dvs. i förhållande till intentionen att fånga det särskilda fenomen som upprepat våld mot närstående utgör.s. 1

Fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a

1.Som ett led i samhällets åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och för att ytterligare markera allvaret i brottslighet utövat mot en närstående person infördes år 1998 bestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a. Genom bestämmelsen kan flera, relativt lindriga (men givetvis också mer allvarliga) gärningar ses och bedömas som en enhet och hänsyn kan tas till den kontext i vilka de brottsliga gärningarna har begåtts. Därmed kan gärningarna, sedda sammantaget, ges ett högre straffvärde än om de enskilda gärningarna bedömts var för sig. Bestämmelsen har sedan den 1 juli 2013 följande lydelse:s. 2

2.Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligts. 2

3.24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigares. 2

4.närstående person, döms om var och en av gärningarna utgjort ett led i ens. 2

5.upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnades. 2

6.att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fäng-s. 2

7.else i lägst nio månader och högst sex år.s. 2

8.Har gärningarna som anges i första stycket begåtts av en man mot ens. 2

9.kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har sam-s. 2

10.19s. 2

11.manbott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska hans. 3

12.i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Bestämmelsen är konstruerad så att flera enskilda, i sig straffbara, gärningar som begås mot en närstående enligt förevarande lagrum kan ses och bedömas i sitt sammanhang under förutsättning att de särskilda rekvisit som ger brottet dess fridsstörande karaktär är uppfyllda – att var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den som utsätts. Flera moment måste därför vara uppfyllda för att bestämmelsen ska aktualiseras. För det första kräver brottsbeskrivningen att (1) flera var och en för sig kriminaliserade gärningar är uppe till domstolens prövning samtidigt och att det finns ett visst tidsmässigt samband mellan dessa gärningar. Gärningarna ska (2) ha begåtts mot samma person och denna ska vara någon som är eller har varit närstående till gärningsmannen. Vidare krävs att (3) de enskilda gärningarna var och en varit ett led i en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet och att (4) gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos denne.s. 3

13.Bestämmelsen i BrB 4:4a omfattar två brott, grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Rekvisiten är desamma för båda brotten förutom avseende den person som brottet riktar sig mot. I bestämmelsens andra stycke särregleras fall där gärningsmannen är en man och den utsatta en kvinna som mannen är eller har varit gift med, eller som han bor eller har sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden. Första stycket omfattar motsvarande situationer där brottet riktar sig mot en person som på annat sätt är, eller har varit, närstående till gärningsmannen. 20s. 3

Bakgrund och avhandlingens kontext

1.Familjen som en grundläggande enhet har en stark förankring i samhället och hänsynen till familjens privata sfär har haft stor betydelse för synen på hur mycket samhället ska blanda sig i ”familjeangelägenheter” samt med vilka medel. Från att fokus har legat på samhällets bästa har det från 1970-talet, i och med uppmärksammandet av brottsofferbegreppet, förskjutits till att allt mer handla om skydd för den enskilda individen. Under de senaste två decennierna har flera lagstiftningsåtgärder, bl.a. införandet av bestämmelsen i BrB 4:4a, vidtagits för att stärka skyddet för den som utsätts för våld inom familjen. Förslaget om att införa ett särskilt brott i brottsbalken gällande våld i nära relationer grundade sig på forskningsresultat som visade att mäns våld mot kvinnor snarare är knutet till föreställningar om mannens överordning och kvinnors underordning än till förklaringar där misshandeln ses som mer eller mindre isolerade handlingar, utförda av en man med andra problem, t.ex. alkoholmissbruk eller övergrepp i barndomen. Forskningen visade att det i ett förhållande där övergrepp förekommit under en längre tid inte främst var de enskilda fysiska övergreppen i sig som karaktäriserade den utsatta personens situation, utan också den psykologiska kränkning och belastning det innebär. Utgångspunkten i lagstiftningsarbetet var därför att kartlägga vilken typ av brott som vanligtvis begås i närståenderelationer men också mekanismerna bakom våldet. Mot bakgrund av vad forskningsresultaten visat skulle lagstiftningen göra det möjligt att ta hänsyn till helhetsbilden av den utsatta situationen, där straffbara gärningar visserligen förekommer men där beteenden som inte inryms under något straffbud utgör en del av våldet.s. 4

2.Förklaringsmodeller till våld i nära relationer och synen på våld inom familjen har därför legat till grund för hur bestämmelsen kom att utfor-s. 4

3.21 mas och de har också viss betydelse för hur den ska tolkas och tillämpas av domstolarna. Det har inom rättsvetenskapen hävdats att dessa förklaringsmodeller inte bara har betydelse för hur rätten utformas av lagstiftaren utan också för hur den förstås, eller rekonstrueras, i rättstillämpningen genom en förändrad samhällssyn på ett visst problem. I lagtexten anges att det ska vara fråga om upprepade kränkningar av den utsatta personens integritet vilka ska ha varit ägnade att allvarligt skada självkänslan. Det räcker därför inte enbart med att brott har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person för att bestämmelsen ska aktualiseras. Bestämmelsen syftar till att fånga den särskilda utsatthet som närståenderelationen kan medföra p.g.a. av känslomässiga och praktiska bindningar till och lojalitet med gärningsmannen. Definitionen i lagtexten utesluter därför tillfälliga utbrott, t.ex. ett enskilt fall av misshandel av en närstående person vid ett tillfälle.s. 4

4.Samtidigt som det är lätt att se vad bestämmelsen i BrB 4:4a syftar till så medför en lagstiftningsmodell som medger att man vid tillämpningen kan ta hänsyn till såväl det allmänna syftet bakom bestämmelsen som den utsattes hela situation, att det uppstår flera nya frågor och problem som ska hanteras av rättsväsendet. Då kraven på enhetlighet och förutsebarhet är särskilt höga inom straffrätten väcker en lagstiftningsmodell som tillåter att man vid tillämpningen ska ta hänsyn till en bredare bild av verkligheten både frågor av rättstillämpningskaraktär och frågor om hur modellen förhåller sig till grundläggande krav på rättssäkerhet och förutsebarhet. En brottskonstruktion som fridskränkningsbrotten utmanar på så sätt den mer traditionella straffrätten genom att det särskilt straffvärda, så att säga, delvis finns utanför eller mellan de enskilda gärningarna. Lagstiftarens intention att fånga upp allvaret i det upprepade och systematiska genom detta bredare perspektiv kan visserligen på ett tydligare sätt återspegla verkligheten vilket naturligtvis i sig är önskvärt. Frågan blir emellertid i vilken utsträckning man inom straffrätten kan och bör ta hänsyn till beteenden som inte passar in under något straffstadgande i brottsbalken, eller där det särskilt straffvärda ligger utanför 22 bedömningen av enskilda gärningar, dvs. i kontexten. Ett dilemma kan uppstå när lagstiftarens syfte, att skapa en bestämmelse som ger bättre skydd åt det skyddsvärda intresset, ställs mot legalitetsprincipen och andra grundläggande rättssäkerhetsprinciper. Frågan blir vad som kan – och kanske viktigast vad som bör – medföra ansvar för fridskränkningsbrott. Avgörande för tolkningen blir i slutändan den rådande, men också den enskilda domarens syn på vad som utgör en upprepad kränkning av den personliga integriteten och vad som typiskt sett skadar självkänslan allvarligt.s. 5

5.Även om det straffrättsliga skyddet utvidgades i och med fridskränkningsbrotten, är våld inom familjen på grund av gärningarnas komplexitet ofta svåra att utreda och lagföra. Svårigheterna kan handla om att bedöma vilka handlingar som uppfyller rekvisiten i en straffrättslig reglering såväl som processuella frågor. Beviskravet ställt utom rimligt tvivel gäller i alla brottmål och någon bevislättnad medges inte för mer svårbevisade mål eller brottskategorier som anses särskilt angelägna att beivra. När den som kränker är en närstående och brottsplatsen är hemmet, sker brottet ofta utom synhåll för vittnen och kränkningarna har många gånger pågått under en längre tid innan det kommer till myndigheternas kännedom. Att konkretisera vad man har varit med om på ett sådant sätt att orden uppnår de höga beviskraven kan i sådana fall ofta vara svårt. Dessutom kan lojalitet, rädsla och oro för vad som ska hända med familjen påverka både motivationen och förutsättningarna att medverka till en utredning. När det gäller våld mot barn, särskilt de yngre barnen, finns ytterligare faktorer som påverkar möjligheten att lagföra en gärning som begåtts av en vårdnadshavare eller annan omsorgsförälder. Det rör till viss del, den inte helt tydliga, gränsdragningen mellan otillåtet våld ochs. 6

6.23 sådan fysisk kraftutövning som faller in under vårdnadshavarens ansvar och rätt att utöva tillsyn över barnet (FB 6:2). Men det handlar också om att de yngre barnen ofta har begränsad förmåga att berätta vad som har hänt, vilket påverkar såväl utredningsmöjligheterna som möjligheterna att styrka att brott har begåtts. Med hänvisning till att det för någon som varit utsatt för en serie övergrepp som pågått under en längre tid kan vara svårt att i detalj redogöra för varje enskild händelse har vissa lättnader i åklagarens gärningsbeskrivning godtagits, vilket innebär att varje enskild gärning inte behöver vara individualiserad till tid, rum och plats.s. 6

7.Försök att komma förbi det enskilda och därigenom, i ett visst sammanhang, komma åt det särskilt straffvärda kan idag ses inom flera områden. Både fridskränkningsbrotten (BrB 4:4a) och brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b) utgör brottstyper som syftar just till att fånga inte bara enskilda gärningar, utan gärningar sedda i en viss kontext. Även kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6:10a) och äktenskapstvång (BrB 4:4c) eller vilseledande till äktenskapstvång (BrB 4:4d) är exempel på brott där kontexten ges en särskild betydelse. I det första fallet handlar det om ett utökat skydd för barn genom kriminalisering av vuxnas kontaktsökande med unga för att begå ett sexualbrott. I det andra fallet handlar det om att genom redan kriminaliserade gärningar, förmå någon att ingå äktenskap. Det är också, särskilt vad gäller fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, 24 tydligt att bestämmelserna införts för att hantera politiskt identifierade problemområden.s. 7

8.Oavsett om man främst ser fördelar eller nackdelar (risker) med denna utveckling utmanar lagstiftningstekniken straffrättens höga krav på förutsebarhet och rättssäkerhet. Obestämdhetsförbudet innebär vissa krav på rekvisitens konstruktion och ytterst vad som går att utreda och försvara sig emot. Rekvisit måste därför konstrueras så att de kan hanteras praktiskt i en brottmålsprocess där det ytterst handlar om hur vid tolkningen av ett rekvisit kan vara. Öppna, eller vaga, rekvisit ger utrymme för flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Det medför emellertid också att begrepp kan uppfattas på många olika sätt och att tillämpningen därmed kan variera beroende av den enskilda domarens tolkning. Det gör att lagstiftaren å ena sidan strävar efter att tillse att i en reglering fånga det man vill fånga, dvs. tillse att syftet med bestämmelsen tillgodoses, men å andra sidan behöver förhålla sig till de straff- och processrättsliga begränsningar som ska verka för att rättstillämpningen blir enhetlig och förutsebar. Det kan innebära att en straffrättslig reglering inte fullt ut kan täcka det skyddsvärda intresset och att lagstiftaren kanske måste godta att det större syftet inte alltid är helt förenligt med vad som faktiskt kan bli föremål för en prövning. Däremot måste ambitionen vara att så långt det är möjligt verka för att lagstiftarens intention med en viss reglering upprätthålls.s. 8

9.25s. 8

Avhandlingens syfte

1.I avhandlingen beskrivs och analyseras brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, i BrB 4:4a, som rättslig konstruktion. Avhandlingen syftar till att undersöka hur den lagstiftningsmodell som BrB 4:4a representerar förhåller sig till den mer traditionella lagstiftningstekniken som vanligtvis används inom straffrätten och hur modellen fungerar i det straffrättsliga systemet. Man skulle kunna säga att det övergripande syftet är att undersöka hur den rättsliga ambitionen att bestraffa systematiska kränkningar mot närstående – grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning – förhåller sig till och fungerar i ett straffrättsligt system som i grunden fokuserar på enskilda gärningar. Syftet med avhandlingen är därmed att undersöka hur konstruktionen av bestämmelsen i BrB 4:4a förverkligar målet bakom regleringen samt vilka frågor konstruktionen väcker, i såväl ett tillämpningsperspektiv som i ett rättspolitiskt perspektiv. I detta ligger frågan om hur nya politiska intentioner och värderingar förhåller sig till straffrättsteorin och hur detta avspeglas i lagstiftning och rättstillämpning. I dessa syften ingår ett intresse för hur en övergång från generella straffstadganden till mer individ- eller gruppbaserade straffbestämmelser påverkar den traditionella straffrätten.s. 9

2.Dessa övergripande syften kan brytas ned i följande frågeställningar: 1. En första fråga är vilka intentioner som ligger bakom den typ avs. 9

3.särreglering som avhandlingen behandlar. I denna del undersökss. 9

4.bestämmelsens historiska och politiska bakgrund och skapandet avs. 9

5.eller identifieringen av det samhällsproblem som regleras, samt arbe-s. 9

6.tet med att ta fram en lagstiftning. 2. En andra fråga handlar om hur lagstiftningsmodellen fungerar is. 9

7.det straffrättsliga systemet kopplat till straffrättens förutsättningars. 9

8.och villkor och vilka resultat den leder till. I denna del handlar dets. 9

9.om att undersöka rekvisitens utformning, innebörden av rekvisitens. 9

10.samt relationen mellan dessa. Detta innefattar en analys av potenti-s. 9

11.ella dilemman och konflikter som rekvisiten ger upphov till. Vilkas. 9

12.omständigheter kan beaktas när man talar om att hänsyn ska tass. 9

13.till den utsattes hela situation, vilka omständigheter kan tas med is. 9

14.bedömningen av om det rör sig om en upprepad kränkning och vads. 9

15.anses allvarligt skada självkänslan? Frågorna behandlas i förhållandes. 9

16.till straffrättens krav på enhetlighet, förutsebarhet och rättssäkerhet. 26 3. En tredje fråga gäller förhållandet mellan syftet med bestämmelsen,s. 9

17.bestämmelsens utformning samt hur rätten konstrueras i den prak-s. 10

18.tiska rättstillämpningen. I vilken utsträckning leder bestämmelsens. 10

19.till ett förverkligande av de tankar som ligger bakom bestämmelsen? 4. En fjärde och avslutande fråga gäller relationen mellan bestämmel-s. 10

20.sens syfte och straffrätten som ”rättsområde” eller ”regleringsform”.s. 10

21.I vilken utsträckning är det möjligt att fånga brottslighet som intes. 10

22.består i enskilda gärningar och som förutsätter att en viss kontexts. 10

23.beaktas? Vilka särskilda frågor väcks, på rättstillämpningsnivå och pås. 10

24.rättspolitisk nivå, med en sådan reglering? Den första frågeställningen behandlas framför allt i kapitel 2 och utgör en grund för analys av bestämmelsen i BrB 4:4a. De tre följande frågeställningarna har sin grund i kapitel 2 och 3 och behandlas löpande i kapitel 4-9.s. 10

Utgångspunkter och avgränsningar

Mäns våld mot kvinnor som grund för lagstiftning

1.Våld i nära relationer förknippas ofta med mäns våld mot kvinnor. Vid utformningen av ett straffbud var det också mäns våld mot kvinnor som låg till grund för bestämmelsen i BrB 4:4a.s. 10

2.I diskussionen kring våld i nära relationer beskrivs våldet som ett uttryck för bristande jämställdhet mellan kvinnor och män. Det yttersta och bakomliggande syftet med den rättsliga regleringen kan därför sägas vara att lyfta våldet som en fråga om jämställdhet. Ett särskilt intresse inom våldsforskningen är kunskap som analyserar rätten med hjälp av genusrättsvetenskapliga teorier. Ett sådant perspektiv har dock inte en övergripande roll i avhandlingen. I avhandlingen undersöks hur den lagstiftningsmodell som den rättsliga regleringen av våld i nära relation innebär förhåller sig till mer traditionella straffrättsliga lagstiftningsmodeller och det straffrättsliga systemet. Det innebär inte att maktstrukturer ochs. 10

3.27 grundläggande frågor om våldet som en fråga om makt och kontroll är frånvarande, men att ett uttalat könsmaktsperspektiv saknas. Detta kan ändå sägas ligga i själva framväxten av bestämmelsen i BrB 4:4a och i förhållandet att tidigare straffrättsliga regleringar på olika sätt har särreglerat våld i nära relationer. En analys av rätten utifrån genusrättsvetenskapliga teorier kräver dock andra metoder och analysverktyg än de som används för att besvara de frågeställningar som avhandlingen fokuserar på.s. 10

4.Det torde däremot kunna anses empiriskt fastställt att gärningsmannen vid våld i nära relationer i de flesta fall kommer att vara en man och den som utsätts för våldet en kvinna. Brottsofferundersökningar och kriminalstatistik visar att män som grupp är överrepresenterad både som gärningsmän och offer när det gäller misshandel, men att kvinnor i betydligt högre utsträckning utsätts för våld i bostaden av en närstående.s. 11

5.Även om mäns våld mot kvinnor således var utgångspunkten vid lagstiftningsarbetet, och bestämmelsen i andra stycket uttryckligen tar sikte på kränkningar som riktas mot närstående kvinnor, omfattar bestämmelsen både kvinnor och män i såväl heterosexuella som samkönade relationer. Bestämmelsen omfattar också vuxnas våld mot närstående barn och barns våld mot varandra och mot närstående vuxna. I avhandlingen behandlas samtliga konstellationer av gärningsman och offer som bestämmelsen i BrB 4:4a är avsedd att träffa. Därmed behandlas inte endast mäns våld mot kvinnor. Under senare tid har olika gruppers särskilda utsatthet uppmärksammats i debatt och forskning. I avhandlingen kommer inte dessa gruppers utsatthet att behandlas särskilt. Vuxnas våld mot barn skiljer sig dock i flera hänseenden från våld mellan vuxna. Det beror dels på gränsdragningen till annan rättslig reglering, t.ex. föräldrabalkens regler för föräldrar, dels på de särskilda svårigheter som uppstår i rättstillämpningen, t.ex. barns förmåga att beskriva vad de varit utsatta för. Utöver detta är barn som utsätts för våld i en särskilt utsatt position 28 då det enda sättet för barnen att komma ifrån en våldsam relation många gånger är ett samhällsingripande, t.ex. ett tvångsomhändertagande enligt (LVU). Vuxnas våld mot barn kommer därför utifrån dessa förhållanden i vissa hänseenden att problematiseras särskilt i avhandlingen.s. 11

Kontextens betydelse för straffbarhet

1.En grundläggande utgångspunkt för avhandlingsarbetet är möjligheten att inom det straffrättsliga systemet fånga den särskilda kontext som våld i nära relation ofta innebär och vilken betydelse den kan tillåtas få ha i den straffrättsliga bedömningen. Ytterst gäller frågan vilka gärningar som kan bestraffas som fridskränkningsbrott. I detta ryms frågan om bestämmelsen, på det sätt som var avsett, har lett till att kontexten ges en större betydelse vid bedömningen och hur det kommer till uttryck i rättstilllämpningen. För att kunna använda kontext som analysverktyg behövs en definition av vad som straffrättsligt, men också i BrB 4:4a, utgör kontext. Den närmare betydelsen av kontexten i BrB 4:4a behandlas i avsnitt 3.6. Vid besvarandet av frågan aktualiseras bl.a. frågor om tolkning av bestämmelsen i BrB 4:4a, inte minst relationen mellan de båda brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning och innebörden av rekvisiten närstående, upprepad kränkning och ägnat att allvarligt skada självkänslan. Dessa frågor behandlas löpande i texten.s. 12

Brottskonstruktionen

1.Den lagstiftningsmodell, eller brottskonstruktion, som användes för BrB 4:4a innebär att flera i sig kriminaliserade gärningar bedöms som en enhet och ges ett högre straffvärde än det samlade straffvärdet för gärningarna bedömda var för sig. Lagstiftningsmodellen användes för första gången i svensk rätt i och med tillkomsten av fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, även om man kan se kopplingar till tidigare använda lagstiftningsmodeller, t.ex. konstruktionen av ett brott som ett fortlöpande, s.k. perdurerande brott eller som ett kollektivdelikt. Modellen har senares. 12

2.29 också använts vid införandet av brottet olaga förföljelse i BrB 4:4b, som tar sikte på sådana beteenden som i dagligt tal brukar kallas för stalkning (av engelskans stalking), dvs. att någon förföljer en för honom eller henne okänd, eller känd, person genom att begå vissa i bestämmelsen uppräknade brottsliga gärningar.s. 12

3.Eftersom modellen har använts, men också skulle kunna användas i andra lagstiftningssammanhang, för att bedöma flera gärningar som en helhet och i en viss kontext, kommer jag genomgående att uppmärksamma både vilka frågor som väcks genom konstruktionen i BrB 4:4a och i vilken utsträckning den har lett till avsett resultat. Man kan säga att modellen sätts i relation till straffrätten och dess grundvärden samt till det rättspolitiska syftet bakom bestämmelsen.s. 13

Avgränsningar och något om terminologi

Begrepp

1.De begrepp som används i avhandlingen kan ha olika betydelse beroende på det sammanhang i vilka de används. Begrepp ändrar karaktär och innebörd över tid och en förklaring till varför och hur jag har valt att använda ett visst begrepp behövs därför.s. 13

2.I diskussionen om mäns våld mot kvinnor kan man från 1900-talets mitt se en klar förändring i språkbruket och en förskjutning från kvinnans delaktighet till mannens ansvar för våldet. Från att under mitten av 1900-talet använda begrepp som hustrumisshandlare och (för de svårare fallen) hustruplågare, med ett tydligt fokus på äktenskapet, har man under senare delen av 1900-talet börjat använda sig av begrepp som kvinnomisshandel och senare också kvinnofridsbrott och våldsutövande män. 30 Förändringarna speglar utvecklingen på familjebildningens område, men visar också på en förändring i synen på våld i nära relationer från att vara ett till största delen privat problem där båda parter är delaktiga i ”den äktenskapliga osämjan” till att mannen i högre grad ges ansvar för våldet. I Sverige används fortfarande i vissa sammanhang begreppet kvinnomisshandel, vilket ibland avser misshandel av vuxna kvinnor som är gifta med gärningsmannen och ibland avser misshandel som riktar sig mot kvinnor – makar, sammanboende, döttrar, syskon och mödrar. Kvinnovåldskommissionen använde i sitt huvudbetänkande begreppet våld mot kvinnor med hänvisning till att begreppet kvinnomisshandel lätt kunde missförstås så som att bara omfatta det rent fysiska våldet och därigenom utesluta andra brott enligt brottsbalken, t.ex. våldtäkt och andra sexuella övergrepp.s. 13

3.Avhandlingen avgränsas inte till att behandla mäns våld mot kvinnor utan alla typer av gärningar som bestämmelsen i BrB 4:4a är avsedd att träffa. Genomgående används i avhandlingen begreppet våld i nära relationer, även om vissa undantag förekommer. Begreppet får anses vara väl vedertaget och kan sägas inkludera alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående i såväl heterosexuella som samkönade relationer, föräldrars våld mot barn, men också våld mot andra som på en eller annan grund kan betecknas som närstående. I vissa fall används begreppet familjevåld, vilket på samma sätt som våld i nära relation kan sägas omfatta allt våld mot en närstående, men lätt leda tankarna till att det endast rör sig om en man och en kvinna som stadigvarande bor tillsammans och där barnen också är utsatta, antingen direkt för våldet eller genom bevittnande av våldet. Båda dessa begrepp kan uppfattas som att de inkluderar, eller exkluderar, olika skyddsobjekt som omfattas av regleringen i BrB 4:4a. I avhandlingen görs ingen distinktion mellan om den som utsätts är en man eller en kvinna. Däremot uppmärksammas barn särskilt, där det är motiverat. I diskussionen är det bestämmelsens generella skyddsobjekt som avses, dvs. den som kan anses omfattas av rekvisitet närstående i bestämmelsen i BrB 4:4a. Vem denne närståendes. 14

4.31 är, dvs. vem som omfattas av närståendebegreppet i BrB 4:4a, är en av de frågor som kommer att analyseras i avhandlingen.s. 14

5.Med begreppet våld avses såväl fysiskt som psykiskt, sexuellt och materiellt våld (t.ex. skadegörelse). Våld kommer att behandlas som ett samlingsbegrepp i de fall det inte specificeras vilken typ av våld som avses. Användningen av begreppet våld är inte avgränsat till vad som i straffrättsligt hänseende faller in under t.ex. misshandel, ofredande eller sexuella övergrepp, utan har sin grund i vad som utifrån relevant forskning på området beskrivs som karaktäristiska handlingar för våld i nära relationer, vilka kan gå utanför det straffbara området. En utgångspunkt är FN:s definition av våld mot kvinnor: varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. Definitionen kan dock sägas snäva in området som undersöks genom att grunden till definitionen finns att hämta i bekämpandet av våldet som en jämställdhetsfråga, dvs. definitionen har ett vidare syfte än en beskrivning av vad våldet omfattar.s. 15

6.När det gäller våld och övergrepp mot barn finns flera begrepp och definitioner på vad begreppet våld mot barn omfattar. Barnmisshandelskommittén lade i sitt betänkande år 2001 fram en definition av barnmisshandel. Barnmisshandel definierades som att en ”vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets behov”. I barnkonventionens art. 19 anges att barnet ska skyddas mot ”alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård”. Att det är fråga om våld av viss frekvens eller att skadan har en viss svårhetsgrad är, enligt Barnrättskommittén, inte någon 32 förutsättning för definitionen av våld. När det gäller försummelse av barnet behandlas i avhandlingen endast sådan försummelse som har föranlett en utredning om brott. En vidare analys kräver en annan metod och ett annat material.s. 15

7.Ett annat begrepp som används genomgående i avhandlingen är fridskränkningsbrott. Begreppet som sådant kan sägas omfatta alla brott mot frihet och frid, dvs. alla brott i 4 kap. brottsbalken. I avhandlingen avses med fridskränkningsbrott brotten i BrB 4:4a, dvs. grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Rör det ett av de två brotten, så hänvisas det till grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning. Där andra brott i 4 kap. brottsbalken behandlas kommer det att framgå vilket eller vilka brott som avses, eller hänvisas till 4 kap. brottsbalken (eller BrB 4 kap.).s. 16

8.I flera avsnitt hänvisas till att brottskonstruktionen för fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a på olika sätt skiljer sig från en mer traditionell lagstiftningsteknik, eller en mer traditionell syn på straffrätten. Med en mer traditionell lagstiftningsteknik, eller syn, menar jag det fokus på enskilda gärningar preciserade i tid och rum som är utmärkande för straffrätten. Jag inkluderar här också perdurerande, fortlöpande brott, liksom kollektivdelikt. Gemensamt för dessa brott är att de, till skillnad från BrB 4:4a, hålls samman av att de ska ha begåtts under en viss sammanhängande tid, dvs. att de avser ett pågående tillstånd eller att flera handlingar utgör ett brott trots att gärningsmannen begått flera handlingar vid olika tillfällen, där brotten var för sig är tillräckliga för fullbordat brott.s. 16

9.33s. 16

Ett straffrättsligt perspektiv

1.Vid en rent straffrättslig diskussion om gällande rätt är utgångspunkten att fakta är klarlagda. Då rätten inte är helt tydlig, kan frågor om möjligheterna att bevisa att brott har förövats vara av relevans vid analys av gällande rätt, dvs. hänsyn till möjligheterna att bevisa olika faktorer påverkar hur ett visst rekvisit tolkas eller hur man i övrigt väljer att konstruera rätten i en rättstillämpningssituation. Perspektivet för avhandlingen är straffrättsligt men kommer att tangera såväl det processuella som det socialrättsliga och familjerättsliga området, även om dessa områden kommer att behandlas mer ytligt. Särskilt när det gäller straffrättsliga frågor som på olika sätt berör familjen kan olika rättsområden både påverka, och samverka med, den straffrättsliga prövningen.s. 17

2.Bestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a reser en rad processuella frågor. Det handlar t.ex. om kravet på gärningsbeskrivningens precisering, bevisvärdering av utsagor och rätten till en rättvis rättegång. Många gånger tangerar den materiella rätten bevisrätten och de frågor som behandlas i avhandlingen innehåller ofta både straffrättsliga och processrättsliga element. Processuella frågor kommer att lyftas i arbetet men utan en mer utförlig redogörelse av processrättsliga principer och för de processuella och bevisrättsliga problem som våld i nära relationer kan medföra. Likaså aktualiseras ämnet våld i nära relationer frågor om föräldrars rättigheter och skyldigheter enligt föräldrabalken, samt till viss del det offentligas ansvar att skydda och bereda stöd för dem som på olika sätt utsatts för våld inom familjen. Liksom när det gäller processrätten kommer dessa rättsområden inte att behandlas mer ingående.s. 17

3.Utöver de försvårande omständigheter som gäller vid straffvärdebedömning av brott (BrB 29 kap.) kommer påföljder inte att behandlas i avhandlingen. De försvårande omständigheterna kommer att behandlas i förhållande till begreppet närstående och i relation till gradindelning av brott. En i straffrättsligt hänseende central fråga är givetvis hur införandet av ett brott för att höja straffvärdet för våld i nära relation (BrB 4:4a) påverkar påföljdsbestämningen i förhållande till om de enskilda gärningarna bedöms som separata brott. En ursprunglig tanke med avhandling34 en var att undersöka detta förhållande. Med hänsyn till att straffvärdet, och därmed påföljd, baseras på omständigheter i det enskilda fallet och att det i de fall då gärningarna bedöms som brott enligt BrB 4:4a inte framgår vad straffvärdet skulle motsvara om gärningarna bedömts separat är jämförelser vanskliga att göra. Det har därför inte funnits utrymme att gå närmare in på denna fråga inom ramen för avhandlingen.s. 17

Internationell rätt

1.Avhandlingens fokus är innebörden av den nationella rättsliga regleringen av bestämmelsen om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning i BrB 4:4a. Hur den straffrättsliga regleringen av våld i nära relationer har hanterats internationellt ligger därmed utanför avhandlingens ramar och kommer därför inte att behandlas närmare.s. 18

2.Även om straffrätten av tradition har uppfattats och behandlats som ett rättsområde med utpräglad nationell inriktning så påverkas både den nationella opinionen och lagstiftningsarbetet av den internationella uppfattningen i en viss fråga och av de konventioner som Sverige har tillträtt. I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av FN:s arbete på det område som behandlar mäns våld i nära relationer och de deklarationer och konventioner i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld mot barn som Sverige ratificerat. Vidare beskrivs översiktligt det europeiska samarbetet och de deklarationer och konventioner som Sverige har skrivit under på detta område.s. 18

3.Det internationella arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor har sedan 1980-talet varit ett prioriterat område vilket givetvis också har påverkat den nationella rätten. Det gäller såväl samhällsingripanden som hur den nationella lagstiftningen ska utformas. FN:s kvinnoårtionde, år 1975–1985, uppmärksammade våldet som en fråga om kvinnors jämlikhet, utveckling och frid både i samhället och i hemmet. Våld mots. 18

4.35 kvinnor blev en fråga om mänskliga rättigheter och om jämställdhet. Ett viktigt steg i bekämpandet av mäns våld mot kvinnor var FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (Declaration on the Elimination of Violence against Women) som antogs 1993. Genom deklarationen utökades definitionen av våld från att tidigare omfatta enbart fysiskt våld till att även omfatta sexuellt och psykiskt våld. Våld mot kvinnor definieras i art. 1 som:s. 18

5.Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommers. 19

6.att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvin-s. 19

7.nan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihets-s. 19

8.berövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. I ingressen till konventionen definieras mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem som har sin grund i en ojämlik maktrelation mellan könen och där det könsrelaterade våldet bidrar till att upprätthålla en könsmaktsordning och diskriminering på grund av kön.s. 19

9.Arbetet med jämställdhet hade emellertid pågått sedan andra världskrigets slut och flera konventioner och internationella dokument om skydd för kvinnor på olika plan hade utarbetats och undertecknats. Sedan år 1946 har FN:s kvinnokommission (Commission of the Status of Women, CSW) arbetat för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män med uppdrag att lägga fram och förslå förändringar för FN:s ekonomiska och sociala råd (United Nations Economic and Social Council, ECOSOC) på dessa områden. Kommissionen var initiativtagare till 36 den första kvinnokonferensen som hölls i Mexico City 1975 och det var också efter kommissionens förslag som FN utlyste ett kvinnoårtionde, 1975-1985. Det kanske starkaste dokumentet för att stärka kvinnors rättigheter, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), också kallad Kvinnokonventionen eller CEDAW, antogs av FN:s generalförsamling 1979 och trädde i kraft 1981. Konventionen syftar bl.a. till att garantera rättsligt skydd för kvinnor. Ett särskilt övervakningsorgan med samma förkortning, CEDAW (Committee on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), infördes, till vilket konventionsstaterna vart fjärde år ska avge rapport med redogörelse för den lagstiftning och övriga rättsliga, administrativa eller andra åtgärder som vidtagits utifrån konventionen.s. 19

10.Också på det europeiska planet har fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor varit föremål för åtgärder. Europarådets jämställdhetskommitté uppmärksammade i slutet av 1970-talet fysiskt och sexuellt våld mot kvinnors. 20

11.37 som ett av de sociala problem som borde föranleda särskilda åtgärder från Europarådets sida, både inom familjen och i samhället i stort. Våld inom familjen inkluderades år 1980 i det särskilda handlingsprogrammet för ökad jämställdhet och år 1985 och år 1990 antog Europarådets ministerråd rekommendationer som tar sikte på frågor om våld mot kvinnor och strategier för bekämpandet av sådant våld. Ämnet för Europarådets tredje ministermöte år 1993 om jämställdhet mellan kvinnor och män var våld mot kvinnor och inför konferensen utarbetades en särskild deklaration om strategier för att bekämpa våld mot kvinnor i Europa, Deklarationen om strategier för att bekämpa våld mot kvinnor i ett demokratiskt Europa. I samband med detta antogs en resolution mot våldtäkt och sexuellt utnyttjande av kvinnor.s. 20

12.Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den s.k. Istanbulkonventionen (Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence) trädde i kraft i Sverige i november 2014. I ingressen understryks att förebyggande av våld, både i samhället och i hemmet, är avgörande för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.s. 21

13.Också inom EU har frågan om mäns våld mot kvinnor uppmärksammats, låt vara att EU i huvudsak saknar straffrättslig kompetens på detta område. Europaparlamentet har antagit flera resolutioner och betänkanden som berör mäns våld mot kvinnor, bl.a. resolutionen av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor.s. 21

14.Barns rättigheter, och då särskilt rätten till skydd mot att utsättas för våld av närstående, har inte uppmärksammats i samma omfattning som mäns våld mot kvinnor. Av särskild vikt är dock FN:s konvention om barnets rättigheter (The Convention on the rights of the child), barnkonventionen, vilken initierades i samband med FN:s barnår 1979 och som 38 antogs av FN:s generalförsamling år 1989. Konventionen ratificerades av Sverige i juni 1990 och arbetet med att inkorporera konventionen i nationell rätt pågår. Konventionen har varit, och är, en viktig utgångspunkt för arbetet med att på olika sätt förbättra barns situation genom förändringar av både materiella rättsregler och rättsväsendets hantering av frågor som rör barn. Enligt konventionens första artikel ska med barn förstås alla barn under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Konventionens artiklar ska förstås mot bakgrund av konventionens samtliga artiklar, särskilt gäller det konventionens grundartiklar, art. 2 (om icke-diskriminering), art. 3 (principen om barnets bästa), art. 6 (rätten till liv, överlevnad och utveckling) samt art. 12 (barns rätt att komma till tals). För ämnet för denna avhandling är, utöver konventions grundartiklar, främst art. 19 av intresse. Enligt art. 19 p. 1 i barnkonventionen, ska konventionsstaterna vidta ”alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård”.s. 21

15.Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (Protection of Children against Sexual Exploitation and Sexual abuse) också kallad Lanzarotekonventionen, ratificerades av Sverige i juli 2013. Konventionens syfte är bl.a. att främja såväl nationellts. 22

16.39 som internationellt samarbete och att öka skyddet mot sexuella övergrepp och sexuell exploatering, också inom familjen.s. 22

17.Internationella konventioner och dokument har främst betydelse för lagstiftningens utformning på olika områden; lagstiftningen utformas för att tillgodose de krav som ställs enligt konventionen. Som nämndes inledningsvis ligger avhandlingens fokus på innebörden av den nationella rättsliga regleringen och tillämpningen av densamma. Internationella konventioner och överenskommelser kommer därför att behandlas så som de har transformerats och inkorporerats i svensk rätt. I de fall där det kan ifrågasättas om Sverige lever upp till sina internationella åtaganden kommer detta att uppmärksammas i det sammanhang där frågan aktualiseras.s. 23

Metod, material och forskningsläge

Inledning

1.Avhandlingen behandlar fridskränkningsbrottens konstruktion, tillämpning och ändamålsenlighet med utgångspunkt i straffrättens krav på legalitet. Avsikten är också att utreda vilken betydelse familjekontexten får, och bör tillåtas få, i det straffrättsliga systemet samt hur synen på familjen som enhet påverkar den straffrättsliga bedömningen. De frågor som ska besvaras går således längre än att fastställa gällande rätt avseende den rättsliga regleringen av grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Det gör att såväl andra rättsliga regleringar, t.ex. föräldrabalken, som andra kunskapsområden än det rent rättsvetenskapliga kommer att behandlas.s. 23

Metod och material

1.Syftet med avhandlingen är att göra en analys av gällande rätt samt att, utifrån den rättspolitiska intentionen bakom bestämmelsen och utifrån vad som i förarbeten till bestämmelsen anges vara karaktäristiskt för sådant våld, problematisera och utvärdera i vilken mån bestämmelsen 40 fyller den funktion den är avsedd att ha. En röd tråd genom avhandlingen är därför kopplingen mellan bestämmelsens syfte, konstruktion och tillämpning.s. 23

2.Studien av gällande rätt utgår från den metod som i allmänhet betecknas som den rättsdogmatiska metoden. Metoden kan förenklat sägas innebära ett fastställande av regleringens innehåll genom en analys och tolkning av rättskällor. Vill man betona att rättsdogmatiken inte bara handlar om att återge något som redan finns färdigt därute kan man tala om konstruktion av gällande rätt, snarare än om fastställande av gällande rätt. Även om det tycks råda en viss konsensus om de huvudsakliga dragen i metoden är varken metodens närmare innebörd eller vad som innehar status som rättskälla given. En allmän acceptans tycks föreligga om att lag, förarbeten och praxis har status som rättskällor och att doktrin kan användas till stöd för analysen. I straffrätten sägs metoden beskriva en normativ verklighet där det faktiska beslutsfattandet är av sekundärt intresse såvida det inte utgör rättspraxis av normativ betydelse som rättskälla. Bestämmelsens ordalydelse utgör utgångspunkten för såväl tolkning som tillämpning av bestämmelsen. Med straffrättens högt ställda krav på enhetlighet och förutsebarhet har en tolkning av bestämmelsens ordalydelse en särskild betydelse. Detta kan tolkas som att denna tradition har inneburit att rättsvetenskapliga verk som behandlar straffrätt utgår från en relativt snäv syn på rättsvetenskap. Häremot talar att det under senare år har publicerats flera verk på det straffrättsliga området som behandlar straffrätten ur ett vidare perspektiv.s. 24

3.41s. 24

4.När det gäller tolkning brukar man göra en åtskillnad mellan objektiv och subjektiv lagtolkning. Med en subjektiv lagtolkningsmetod kan lagstiftarens (subjektiva) intentioner med bestämmelsen beaktas, medan den objektiva lagtolkningsmetoden i högre grad betonar att lagtexten ska tillämpas med utgångspunkt i vad ordalydelsen ger uttryck för. Med en subjektiv tolkningsmetod menas att det i de fall där lagstiftarens intentioner inte klart kan utläsas i lagtexten kan en subjektiv tolkning användas för att fastställa innebörden av bestämmelsen, vilket vanligtvis sker genom en tolkning av motiven till bestämmelsen. Inom ramen för den rättsdogmatiska metoden kan, när svaret inte finns att hitta i lagtexten, främst två tolkningsmetoder utläsas – den teleologiska och den eklektiska metoden. Den teleologiska metoden bygger på att lagtolkning utgår från de klara fallen, dvs. fall som tydligt faller in under bestämmelsens ordalydelse, och man använder dessa för att fastställa bestämmelsens ändamål, syfte och funktion. Den elektiska metoden betonar i stället att tolkning bör ske genom en sammanvägning av ett flertal faktorer som måste tas i beaktande samtidigt. En särskild övergripande norm för rättstillämpningen saknas och det blir i stället fråga om att välja de argument som passar bäst – eller är av störst betydelse – i det enskilda fallet.s. 25

5.Den betydelse som tillmäts olika rättskällor, och därmed den metod som används, kan dock variera beroende på det rättsområde som behandlas och de frågor som ska besvaras. Enligt den straffrättsliga rättskälleläran har lagen, i jämförelse med andra rättsområden, en särskilt stark ställning. Man skulle, om man knyter an till Peczeniks indelning i ska-, 42 bör- och får-källor kunna säga att lagen ska beaktas, att förarbeten och praxis bör beaktas, medan doktrin får beaktas. Det rättsliga materialet granskas med utgångspunkt i den rättsdogmatiska rättskälleläran men med hänsyn till avhandlingsämnets särskilda karaktär. Avhandlingens ämne tangerar flera rättsområden, inte bara straffrätt. Av särskild betydelse är straffprocessuella regler och rättigheter men också t.ex. föräldrars tillsynsansvar enligt föräldrabalken får betydelse för hur de straffrättsliga bestämmelserna ska tolkas och förstås. Vid en analys av de enskilda rekvisitens innebörd och betydelse måste dessa därför analyseras i förhållande till andra rättsliga regleringar.s. 25

6.Straffbestämmelserna i brottsbalken är vanligtvis generellt utformade såtillvida att det inte spelar någon roll vem som utför gärningen och vem den utförs emot. Normalt så fokuserar straffrätten vidare på enstaka gärningar och liten hänsyn tas till den bredare kontext i vilka gärningarna begås. Den rättsliga regleringen av våld i nära relationer medförde en lagstiftningsmodell som på flera sätt skiljer sig från den traditionella lagstiftningstekniken inom straffrätten. Vid bedömningen av vad som är straffbart som grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska såväl det allmänna syftet bakom bestämmelsen som den utsattes hela situation beaktas, något som inte framgår vid en läsning av bestämmelsen i BrB 4:4a. I det ligger att motiven till bestämmelsen får en särskild betydelse. Förarbetena studeras inte enbart i syfte att utgöra en del av underlaget för att konstruera rätt utan också för att studera bakgrunden och tillkomsten av lagen. Av särskilt intresse är Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande ”Kvinnofrid”, regeringens proposition avseende den ursprungliga lagstiftningen, samt det betänkande och den proposition som låg bakoms. 26

7.43 2013 års ändringar av fridskränkningsbrotten. Den syn som förmedlas och de diskussioner som framkommer, både i det bakomliggande utredningsbetänkandet och i propositionen kan bidra till ytterligare förståelse för det sätt på vilket ett rättsligt problem har hanterats.s. 26

8.När det gäller praxis har endast ett fåtal frågor gällande fridskränkningsbrotten prövats i HD och de avgöranden som finns är långt ifrån heltäckande. För att besvara avhandlingens frågeställningar har jag därför, utöver publicerade avgöranden från HD och refererade avgöranden från hovrätterna, också sökt vägledning i publicerade och opublicerade avgöranden från hovrätterna som behandlar den problematik som diskuteras och som ger exempel på tolkningar av de olika rekvisiten. Dessa avgörandens ställning i rättskällehierarkin, hur urvalet av dessa gjorts och hur de används redovisas nedan i avsnitt 1.6.4.s. 2013

9.Vid bedömningen av enskilda brottsliga gärningar som fridskränkningsbrott ska hänsyn tas till den utsattes hela situation. Utöver rättsligt material har därför också använts material som beskriver den särskilda kontext som våld i nära relationer innebär. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett relativt sett välbeforskat område i Sverige och internationellt. Likaså är barns upplevelser av våld och trauma ett stort forskningsområde, liksom barns möjlighet att berätta i rättsprocess. Det material som används baseras i första hand på svensk forskning om våld i nära relationer. Materialet består till stor del av akademiska avhandlingar, rapporter och utvärderingar.s. 2013

10.Inte bara statliga utredningar utan även interna utredningar inom polis- och åklagarväsendet har varit av betydelse, däribland Riksåklaga44 rens handbok ”Handläggning av fridskränkningsbrotten” (Riksåklagaren 2006) och Åklagarmyndighetens rapport ”Domstolarnas åklagarpraxis vid vissa våldsbrott” (Åklagarmyndigheten, 2007). Ett flertal rapporter som på olika sätt behandlar våld i nära relationer har beaktats, liksom flera rapporter från Brå som behandlar mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.s. 2013

Andra kunskapsområden

1.Att använda andra vetenskaper i den rättsvetenskapliga analysen har en särskild betydelse inom områden med anknytning till det samhälls- och beteendevetenskapliga fältet. I flera fall framstår det också som naturligt att i den rättsvetenskapliga forskningen hänvisa till forskningsresultat inom andra discipliner och det kan nog sägas att synen på vad som är juridiskt relevant under senare år har blivit vidare. Bland annat har intresset för rättsordningen och politiska reformer gjort att beslut om kriminalisering ofta måste tolkas och analyseras mot bakgrund av lagstiftningens syfte. Gunnarsson och Svensson menar t.ex. att:s. 2014

2.Politiska och rättsliga beslut grundas på kunskap som utvecklas och formu-s. 2014

3.leras inom akademin. Ändringar av lagen som bygger på nya forskningsröns. 2014

4.som till exempel brottet grov kvinnofridskränkning och positiv särbehand-s. 2014

5.ling förutsätter att jurister som ska tillämpa lagen har kunskap om dessa rön.s. 2014

6.Det är en fråga om rättssäkerhet för medborgarna att jurister har relevants. 2014

7.kunskap. Bestämmelsen i BrB 4:4a bygger på olika förklaringsmodeller till våld, bl.a. på tanken om den s.k. normaliseringsprocessen, en förklaringsmodell till våldet som är hämtad från forskning inom det samhällsvetenskapliga området, med vilket jag här främst avser sociologi, socialt arbete, kriminologi och förgreningar till dessa. Enligt motiven till BrB 4:4a ska vid bedömning (av flera) av bestämmelsens rekvisit beaktas den utsattas. 2014

8.45 personens hela situation (kontexten). En fråga av betydelse i avhandlingen är hur straffrätten kan formas utifrån den verklighet som beskrivs inom andra kunskapsområden, i det här fallet våld i nära relationer, och hur den straffrättsliga bestämmelsen kan, men också bör, förhålla sig till denna bild. I en rättsvetenskaplig avhandling som behandlar ett område med bakgrund i något som identifierats som ett samhällsproblem kan införandet av kunskap från andra områden på så sätt berika det juridiska forskningsfältet. På samma sätt kan den historiska bakgrunden, dvs. hur något uppfattats av samhället och lagstiftarens (o)vilja att hantera detsamma bidra till både en förståelse för och förklaring av den kritik (både positiv och negativ) som har riktats mot eller kommit fram inom det straffrättsliga systemet.s. 2014

9.Att använda sig av andra vetenskapsområden i den juridiska analysen är dock inte utan problem. Det kan hävdas att det kräver att den som använder materialet fullt ut besitter de kunskaper som krävs för att tillägna sig desamma. Det måste också anses föreligga ett krav, på samma sätt som när det gäller källor inom juridiken, på att den forskning som används är etablerad och accepterad inom det område som behandlas. Inom den rättsvetenskapliga forskningen används, för det material som inte direkt är knutet till rättskälleläran, begreppet hjälpvetenskaper. Anledningen till att jag har valt att se det som att jag använder mig av hjälpvetenskaper har, enligt mig, betydelse för hur jag väljer att presentera materialet. Materialet presenteras så som det framställs i forskningen vilket innebär att jag inte lägger in egna värderingar om hur t.ex. våldet kan förklaras eller att en viss förklaringsmodell till våldet har, eller bör ha, tolkningsföreträde framför någon annan.s. 2015

10.Materialet används för en förståelse för hur människor agerar och reagerar inom ramen för en familjerelation. Å ena sidan handlar det om förklaringar till våldets bakomliggande faktorer och vad som utlöser våldet. Å andra sidan handlar det om faktorer som möjliggör att våldet kan fortgå. 46s. 2015

11.Andra vetenskaper kan på så sätt bidra till kunskap om och en förståelse av den bredare bild av verkligheten som bestämmelsen i BrB 4:4a är avsedd att fånga och detta kan ytterst påverka brottsrekvisitens innebörd och hur dessa ska tolkas. De förhållanden av utsatthet som beskrivs inom olika områden, framförallt den särskilda utsattheten som anses karaktäristisk för våld i nära relationer, är av relevans både i fråga om hur straffrätten kan bemöta denna utsatthet men också vid diskussion av hur denna kan och bör hanteras i rättstillämpningen. I avhandlingen finns därför en betydande mängd hänvisningar till litteratur som inte räknas till de traditionella rättskällorna.s. 2016

12.I de avsnitt som i huvudsak behandlar dessa områden har jag presenterat respektive forskare inte bara med namn utan också med titel.s. 2016

Empiriskt material

1.Det finns endast ett fåtal avgöranden från HD och endast ett mindre antal refererade avgöranden från hovrätterna avseende fridskränkningsbrotten. Med tanke på den begränsade ledning som ges i praxis från HD finns anledning att också undersöka hur bestämmelsen tolkas och tillämpas i tingsrätterna och hovrätterna. Även om avgöranden från tingsrätter och hovrätter kan ge vägledning och ökad förståelse för ämnet är de inte, såsom avgöranden från HD, prejudicerande, vilket naturligtvis måste beaktas i granskningen. Avgöranden från tingsrätter och hovrätter kan emellertid användas som exempel på hur olika frågor har bedömts och de kan också användas för att illustrera rättsliga och praktiska problem och frågeställningar som bestämmelsen ger upphov till. Vidare kan de beskrivas som ”gällande rätt i faktisk mening”, dvs. användas för att ge en bilds. 2016

2.47 av hur rätten kan tillämpas (även om detta inte nödvändigtvis kan anses motsvara gällande rätt).s. 2016

3.Utöver publicerade avgöranden från HD och refererade avgöranden från hovrätterna ingår i materialet också orefererade avgöranden från hovrätterna. Urvalet är gjort med utgångspunkt i att materialet ska vara tillräckligt stort för att tillåta generella slutsatser, även om detta inte är huvudsyftet. Det handlar således inte om att presentera statistiskt fastställda slutsatser. Syftet är i stället att använda underrättsavgöranden för att finna exempel på resonemang som förs av domstolarna och för att belysa omständigheter hänförliga till bedömningen av om och när enskilda gärningar kan konstituera fridskränkningsbrott. Genomgången av hovrättsavgöranden omfattar i princip samtliga avgöranden där saken gällt grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning mellan åren 2012 och 2015. I vissa fall har även äldre och senare avgöranden använts. I dessa fall har syftet varit att lyfta en särskild fråga, t.ex. närståendebegreppet efter HD:s avgörande 2004. Sammanlagt omfattar genomgången cirka 1480 avgöranden från hovrätt mellan åren 1998 till 2016. Anledningen till att urvalet har gjorts utifrån åtal är att genomgången ska omfatta såväl fällande domar som ogillade åtal avseende fridskränkningsbrott.s. 2017

4.Syftet med att inkludera detta material är, som nämnts ovan, att använda underrättsavgöranden som exempel på resonemang som förs av domstolarna vid prövningen av bestämmelsens rekvisit och för att belysa omständigheter hänförliga till bedömningen av om och när enskilda gärningar kan konstituera fridskränkningsbrott. Avgörandena används därför inte som ett led i att fastställa gällande rätt utan som ett material för att illustrera och identifiera problem som kan uppstå vid bedömningen av bestämmelsens olika rekvisit. Eftersom tanken är att genom dessa belysa omständigheter och identifiera problemområden vid tillämpningen har långt ifrån alla avgöranden använts i avhandlingen. De exempel 48 som ges i avhandlingen är dock sådana där det framkommer resonemang och bedömningar som återfinns i ett flertal avgöranden. Domarna analyseras med utgångspunkt i avhandlingens frågeställningar och på samma sätt som vid en rättsanalys av ett prejudicerande avgörande, men utan att de för den sakens skull direkt läggs till grund för slutsatser om vad som utgör gällande rätt.s. 2017

Forskningsläget

1.Våld i nära relationer, och mer specifikt fridskränkningsbrotten, är relativt lite behandlat i svensk straffrättsvetenskaplig forskning även om inslag förekommer i ett flertal publikationer. Av stort intresse är Monica Burmans avhandling som behandlar mäns våld mot kvinnor och straffrättens förmåga att producera jämställdhet där fridskränkningsbrotten ges ett relativt stort utrymme. Kerstin Berglund tar i sin avhandling som behandlar straffrätten ur ett genusperspektiv upp fridskränkningsbrotten. Clas Lernestedt har i flera verk använt fridskränkningsbrotten som exempel för att problematisera strukturella konstruktioner inom straffrätten och fridskränkningsbrottens förhållande till konkurrensläran hars. 2018

2.49 diskuterats av Magnus Ulväng. Maria Forsmans avhandling om rättsliga ingripanden vid föräldrars våld och övergrepp mot barn tar övergripande upp fridskränkningsbrotten. Vidare finns ett antal artiklar som behandlar fridskränkningsbrotten ur ett straffrättsdogmatiskt perspektiv. Nämnas bör särskilt Suzanne Wennbergs artikel som problematiserar konstruktionen av brottet kvinnofridskränkning. Vidare har brottsofferperspektivet i NJA 2004 s. 97 behandlats i en artikel av Monika Burman och nödvärnsrätten i förhållande till våld mot kvinnor av Petter Asp och av Monica Larsson.s. 2018

3.En annan sak är att mäns våldsbrott mot kvinnor och barn mer generellt har uppmärksammats inom den juridiska forskningen och i skilda lagstiftningssammanhang. Bland forskningsbidragen märks bland annat Helena Sutorius postumt utgivna avhandling i processrätt om bevisprövning vid sexualbrott, Lena Schelins avhandling i processrätt om bevisvärdering av utsagor i brottmål, Ulrika Anderssons avhandling i straffrätt, en könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella övergrepp och Linnéa Wegerstads avhandling om skapandet av sexualbrott. Den rättsliga hanteringen av mäns våld mot kvinnor har behandlats i Christian Diesen och Eva Diesens forskningsprojekt ”Övergrepp 50 mot kvinnor och barn”. Rättsvetenskapliga studier om den rättsliga hanteringen vid våld och övergrepp mot barn har bland annat gjorts i Anna Kaldals avhandling i processrätt om riskbedömningar i vårdnadsoch LVU-mål. Till bilden av forskningsläget hör vidare att det angränsande till den rättsvetenskapliga forskningen finns studier som på olika sätt behandlar våld mot närstående, t.ex. inom kriminologi och viktimologi. Flera interdisciplinära studier finns som delvis behandlar de rättsliga aspekterna av mäns våld mot kvinnor.s. 2019

4.Mäns våld mot kvinnor har utanför den rättsvetenskapliga forskningen fått betydligt mer uppmärksamhet än inom densamma, främst inom sociologi och socialt arbete, men också inom t.ex. psykologi, statsvetenskap och medicin. Forskningen på dessa områden rör hur våldet ska förstås, förklaras och motverkas och forskning inom dessa områden beskrivs i avhandlingen som våldsforskning. Inom det psykologiska forskningsfältet kan nämnas Mona Eliasson och Margareta Hydéns forskning. Mona Eliasson har gjort flera studier om misshandlade kvinnor, bl.a. en kunskapsöversikt av mäns våld mot kvinnor. Också Margareta Hydén behandlar i flera verk mäns våld mot kvinnor som de har en nära relation till. Hydén har bl.a. studerat framväxten och vidmakthållandet av misshandel inom äktenskapet men också misshandlade kvinnors uppbrottsmönster och menar att könsmaktsordningen inte kan användas som den enda faktorn för att förklara mäns våld, utan att ett sådant perspektiv kan osynliggöra den komplexa verklighet kvinnor och män lever i. Inom sociologi ska också nämnas Eva Lundgrens forskning om våldets normaliseringsprocess. Eva Lundgren var den som introducerades. 2020

5.51 den s.k. normaliseringsprocessen i Sverige, vilken har haft betydelse för såväl utformningen av lagstiftningsmodellen beträffande grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning som vidare forskning om våld i nära relationer. Inom statsvetenskap har Maud Eduards i sin forskning bl.a. behandlat kvinnors och mäns maktförhållanden ur ett generellt perspektiv, vilket också inbegriper mäns våld mot kvinnor. Inom statsvetenskap har också Maria Wendt Höjer undersökt hur det svenska politiska systemet hanterar frågor om våldtäkt och mäns våld mot kvinnor.s. 2020

6.Våld inom familjen innebär ofta en särskild utsatthet jämfört med om brottet begåtts mot, eller av, en utomstående, genom att våldet kan pågå kontinuerligt under en längre tid. Genom brottskonstruktionen i BrB 4:4a ska hänsyn tas till den utsattes hela situation. Vad denna utsatthet består i har därför en praktisk betydelse i avhandlingen bl.a. genom bestämmelsens krav på att de enskilda gärningarna ska ha varit riktade mot en närstående, men också att de enskilda gärningarna var och en ska vara led i en upprepad kränkning och vara ägnade att allvarligt skada självkänslan. I den särskilda utsattheten ligger t.ex. frågan om vilken betydelse den känslomässiga och praktiska bindningen till gärningsmannen har, för hur den som utsätts för våld uppfattar våldet. Det kan t.ex. handla om en förståelse för hur en närstående upplever våld och svårigheter att lämna ett destruktivt förhållande, dvs. varför våldet kan fortgå. Bakomliggande faktorer till våld och våldet som ett socialt problem har i flera studier behandlats av Per Isdal och Anna Meeuwisse m.fl. Uppbrottsprocessen från ett våldsamt förhållande med fokus på den känslomässiga och praktiska bindningen till gärningsmannen har behandlats av 52 Carin Holmberg och Viveka Enander. Bland senare års forskningsinsatser inom våldsforsking kan nämnas Charlotte Agevalls avhandling om våldsutsatta kvinnors berättelser om våldsutsatthet, Susanne Boethius avhandling om män som sökt behandling för våld i nära relationer och Sara Uhnoos avhandling om ungdomars syn på våld.s. 2021

7.Barns upplevelser av våld har behandlats av bl.a. Maria Eriksson, Katarina Weinehall och Caroline Överlien. Barns utsatthet för våld inom familjen tas upp av bl.a. Barbro Hindberg och Eva-Maria Annerbäck. Den historiska och nutida synen på barnmisshandel behandlas av Eva Bergenlöv. På det rättsvetenskapliga området har forskning som direkt rör föräldrars våld mot barn, som nämns ovan, behandlats av Maria Forsman. Agaförbudet och dess roll i barnskyddssystemet som helhet behandlas i en artikel av Pernilla Leviner. Nämnas bör också ett pågående forskningsprojekt vid Stockholms universitet som rör gränsen för föräldrars beslutsbefogenhet och bl.a. frågan om vad som är, respek-s. 2022

8.53 tive inte är, tillåtet att göra inom ramen för en förälders uppfostrans- och tillsynsansvar.s. 2022

9.Sammantaget kan sägas att avhandlingen behandlar ett ämne som i tidigare forskning belysts ur andra perspektiv. Flera av dessa inriktningar berörs i avhandlingens frågeställningar och belyses i avhandlingen genom att de sätts in i ett straffrättsligt sammanhang.s. 2023

Disposition

1.Avhandlingen kan, utöver detta inledande kapitel 1 i vilket avhandlingsämnets kontext, syfte, metod och utgångspunkter beskrivits, sägas bestå av två teman.s. 2023

2.Det första temat utgörs av tre kapitel (2–4) och behandlar den rättsliga och politiska utvecklingen av samhällets syn på våld i nära relationer som ledde fram till regleringen i BrB 4:4a. I kapitel 2 ges inledningsvis en övergripande beskrivning av den historiska utvecklingen av hur våld mot närstående har hanterats i straffrätten. I kapitel 3 ges vidare en beskrivning av, samt diskuteras, några av de förklaringsmodeller till våld i nära relationer som låg till grund för förslaget om införandet av en särreglering av sådant våld. Här utvecklas också innebörden av den särskilda kontext som ska beaktas vid bedömningen av brott enligt BrB 4:4a. Avslutningsvis redogörs i kapitel 4 för lagstiftningsprocessen och vägen från ett rättspolitiskt identifierat mål till en färdig straffbestämmelse. I sammanhanget berörs bestämmelsen utformning och tänkta funktion, samt de ställningstaganden som gjordes inom ramen för lagstiftningsarbetet.s. 2023

3.Avhandlingens andra, och mest omfattande, tema utgörs av fem kapitel (kap. 5–9). Här behandlas fridskränkningsbrottens rekvisit. Framställningen inleds i kapitel 5 med en översiktlig redogörelse för de rekvisit som omfattas av bestämmelsen samt andra förutsättningar för bedömningen av enskilda gärningar som fridskränkningsbrott, vilka sedan i efterföljande kapitel analyseras utifrån vad som framkommit i avhandlingens första del. Kapitel 6 behandlar närståendebegreppet i BrB 4:4a. Valet att behandla närståendebegreppet först, och inte följa den ordning i vilken rekvisiten framgår av lagtexten, baseras på att bestämmelsen enbart omfattar personer som är, eller har varit närstående till gärningsmannen. Närståendebegreppet, dvs. vem som är att anse som närstående i 54 bestämmelsens mening, utgör således en förutsättning för prövningen av bestämmelsens övriga rekvisit. En tydlig definition av begreppet saknas i motiven till bestämmelsen varför begreppet närstående i BrB 4:4a jämförs med hur närstående tolkas och förstås i andra bestämmelser i brottsbalken, men också inom vissa andra regleringar. Vidare analyseras vilka omständigheter som har betydelse för att någon är att anse som närstående i fridskränkningsbrottens mening. I kapitel 7 behandlas de brott som ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten, dvs. vilka enskilda brott som sammantaget kan bedömas som brott enligt BrB 4:4a. Här redogörs kortfattat för de olika brottstyperna ur ett fridskränkningsperspektiv och valet att bygga lagstiftningen på enskilda brott problematiseras. I kapitel 8 analyseras de rekvisit som är utmärkande för fridskränkningsbrottet, att de enskilda gärningarna var och en utgjort en upprepad kränkning av den utsatta personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla. Det är dessa rekvisit som, utöver att brotten begåtts mot en närstående, ger brottet dess fridsstörande karaktär och som kan sägas hålla samman bestämmelsens övriga rekvisit samt gör att de enskilda gärningar som gärningsmannen begått kan bedömas som ett fridskränkningsbrott. Tyngdpunkten ligger på prövningen av den utsattes hela situation och vad den kan, och med hänsyn till bestämmelsens syfte och utformning bör, omfatta. I avhandlingens avslutande kapitel, kapitel 9 sammanfattas de resultat som undersökningen har visat vad gäller bestämmelsens konstruktion och de enskilda rekvisitens innebörd, men också eventuella problem som identifierats, dels i förhållande till lagstiftningsmodellen, dels vid tolkning och tillämpning av bestämmelsen.s. 2023

4.55s. 2024