Samexistensavtalet eller medgivandet kommer även att ha begränsad varumärkes- rättslig betydelse i senare registreringsförfaranden, om ena parten försöker registrera ett varumärke i strid med överenskommelsen. Registreringsmyndigheten har i den administ- rativa prövningen av en registreringsansökan begränsad möjlighet att pröva räckvidden av ett privaträttsligt samexistensavtal, även om ett visst utrymme till beaktande förefal- ler att finnas. Se till exempel Tribunalens dom i mål T-90/05, Omega ./. OHIM och Omega Engineering, punkt 49 och PBR mål 97-679 (Speedprofessor). Jfr även de bakom liggande sakomständigheterna i EU-domstolens mål C-320/12, Malaysia Dairy Industries ./. Ankenævnet for Patenter og Varemærker. Se vidare Elsmore, Trade Mark Coexistence Agreements: What is all the (Lack of) Fuss About? och Liin, Misligholdelse af immaterialretsaftaler s. 191. Tolkningen av innebörden får i stället prövas av en dom- stol vid en tvist. Se till exempel NJA 1987 s. 22 (Budweiser) och det engelska rättsfallet Apple Corps. Ltd ./. Apple Computer, Inc., [2006] EWHC 996 (Ch).
Hänvisas från p. 4 (s. 77)
4.Ur registreringssynpunkt upphör ett medgivande eller samexistensavtal att ha relevans efter att registrering skett. En hävning av ett sådant avtal efter att registrering beviljats har inte betydelse för registreringens giltighet. Varumärkesförordningen innehåller en uttrycklig bestämmelse i artikel 53.3 som reglerar förhållandet. Enligt bestämmelsen får ett EU-varumärke inte förklaras ogiltigt på grund av förekomsten av ett relativt registreringshinder, om innehavaren av den äldre rättigheten gett sitt medgivande till registrering.s. 77