Prop. 1960:167 s. 86 och prop. 2009/10:225 s. 138 f. I förarbeten motiveras den svä- vande tidsavgränsningen med att det i annat fall skulle kunna uppstå situationer i vilka det inte är lämpligt med en formell tidsgräns. Såvitt möjligt bör innehavaren av den äldre rätten agera innan den yngre användningen lett till fullbordad inarbetning – längre dröjs- mål efter att inarbetning fullbordats godtas inte, se NJA 1985 s. 194 (EF).
Hänvisas från p. 3 (s. 71)
3.I 1 kap. 15 § varumärkeslagen finns en liknande bestämmelse gällande passivitet i förhållande till inarbetade kännetecken. Till skillnad från den explicita femårsgränsen avseende yngre registrerade varumärken, innehåller 1 kap. 15 § varumärkeslagen inte någon generell tidsgräns. Bestämmelsen är tillämplig om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet. Tidsperioden är således inte statiskt bestämd, utan bedömningen 148 ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån hur situationen tett sig för den äldre rättens innehavare. Beträffande äldre kännetecken som är kända inom en betydande del av omsättningskretsen, dvs. på marknaden väl etablerade kännetecken, anges i förarbetena att ett ingripande inom fem år från det att innehavaren erhöll kännedom om det yngre kännetecknet som utgångspunkt anses ha skett inom rimlig tid. För varumärken som inte är kända innebär det motsatsvis att passivitet under en kortare period än fem år kan medföra preklusionsverkan i förhållande till ett yngre varukännetecken.s. 71