1.Adekvansbedömningen enligt det ovanstående utgår i allt väsentligt från en bedömning av vad den avtalsbrytande parten "kunnat förutse".31 På samma vis som kontrollansvarets oförutsebarhetsrekvisit bör emellertid inte heller här påräknelighetsfrågan tas för bokstavligt. Också nu har man ytterst att göra med en objektiv riskfördelningsprincip.321 litteraturen brukar man ofta förklara att bedömningen härvid skall ske utifrån vad en person med insiks. 14
2.ter i den aktuella branschen kunde förutse.33 Denna måttstock torde verifie29 Se även nedan kap. 5.3.1 vid not 112. 30 Se även nedan kap. 5.3.1 vid not 113. 31 Se även från senare finsk rättspraxis från HD t.ex. de ovan kap. 5.2.1.1. ref. HDs. 14
3.1997:179 (ej ansvar för skador som "inte kunde förutses” vid köpets återgång),s. 14
4.samt HD 1997:199 (prissumman hade avvikit så betydligt från normalnivån atts. 14
5.B "inte skäligen kunde ha förutsett" denna). Jfr även att i fall där skadan har ansettss. 14
6.vara adekvat man i rättspraxis ofta har betonat att den avtalsbrytande partens. 14
7."borde ha vetat” att motpart kunde drabbas av skadan. Se t.ex. HD 1977II74 (ref.s. 14
8.nedan kap. 5.2.2), samt t.ex. HD 1994:37 ("Nostaessaan yhtiön tililtä mainituns. 14
9.rahamäärän pankki on pitänyt tietää [kurs här], että konkurssiuhan alainen yhtiös. 14
10.tai sen konkurssipesä eivät noston johdosta mahdollisesti kykene selviytymääns. 14
11.maksuistaan"). 32 Jfr ovan kap. 3.1 samt kap. 3.2., särskilt 3.2.1.1 vid not 22-23. 33 Se bland litteraturen t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s.s. 14
12.(forts...)s. 14
13.256s. 14
14.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder ras av rättspraxis. I t.ex. HD 1997:199 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) lades sålunda vikt vid vad parten som yrkesmässig borrare av bowlingklot kunde förutse. I t.ex. HD 1977II74 (ref. nedan kap. 5.2.2) togs på liknande vis fasta på vad parten såsom specialaffär i branschen borde ha vetat. Härtill bör emellertid hänsyn även tas till bl.a. den specifika information som den avtalsbrytande parten hade i det enskilda fallet.3 343 Från rättspraxis kan nämnas t.ex. HD 1950II419 (ref. ovan kap. 5.2.1.1). HD betonade här att det endast på forsedeln och inte på själva paketet var angivet att detta innehöll värdefulla skinn. Då paketets höga värde inte heller hade omtalats för hotellpersonalen, ansågs personalen inte ha haft anledning att behandla paketet på ett sådant sätt som dess höga värde betingade. Från HD:s senare praxis kan på motsvarande vis nämnas t.ex. fallet 1982II52 (ref. nedan kap. 5.2.4). Fråga var om ett tillverkningsköp avseende en form att användas i köparens produktion. Då formen var funktionsoduglig kunde köparen inte fullgöra en avtalad leverans till ett svensk företag. Skadestånd utöver avtalsvite utdömdes inte, bl.a. med beaktande av att det inte visats att säljaren va rit medveten om den svenska beställningen och dess betydelse för köparen. Jfr från svensk rätt t.ex. NJA 1991 s. 217, där SvHD fäste vikt vid att en bank kund (en fastighetsmäklare) "tydligt klargjort för företrädare för banken att han var i behov av att snabbt få ut pengar för att slutföra en fastighetsaffär". Banken försummade sin skyldighet att utan dröjsmål utbetala pengarna. Med hänsyn till bl.a. nämnda klargörande ålades banken att utöver dröjsmålsränta ersätta kundens förlorade handelsvinst på den uteblivna fastighetsaffären såsom skada som varit förutsebar för banken.35s. 15
15.Jfr även från dansk rättspraxis t.ex. UfR 1990 s. 374 (DaHD), där en köpare av tältduk innan köpet hade upplyst säljaren om att det för köparens nygrunda de företag var särskilt viktigt att leveransen skedde i tid. Endast en del av den avtalade kvantiteten levererades. Till följd härav blev köparen tvungen att ge upp sin planerade verksamheten avseende produktion av förtält till husvagnar. Köparen erhöll skadestånd om sammanlagt 400 000 kronor som ersättning för bl.a. de kostnader för inledande av produktionen som blivit onyttiga till följd 33(...forts) 182 ff., Herre, Ersättningar s. 337 ff., särskilt s. 34, Iversen s. 107 f f., särskilt s. 108 f., samtliga med rikliga hänvisningar. 34 Jfr även t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 189 ff., Herre, Ersättningar s. 340, Bergem & Rognlien s. 366 f. 35 Se om fallet rättsfallskommentaren av Ramberg, JT 1991-92 s. 99 ff., samt t.ex. Herre, Ersättningar s. 352 ff. Se även om fallet nedan kap. 5.2.1.3 i not 42.s. 15
16.257s. 15
17.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoders. 16
18.av avtalsbrottet och för förlust av beräknad nettoavkastning.36 Fråga är dock om en i högsta grad elastisk, abstrakt och öppen bedömning. Det är därför helt säkert omöjligt att uppställa bestämda regler för när en skada skall anses vara adekvat eller inte. Sisula-Tulokas anför träffande att adekvansläran trots detta eller kanske just därför har visat sig vara användningsbar i rättspraxis.37s. 16