Den nordiska adekvansläran
Avlägsna och oförutsebara följder av avtalsbrott
1.Genom adekvansläran har man sedan länge försökt uppställa vissa allmän na kriterier för att begränsa ersättningsskyldigheten för avlägsna, onormala och opåräkneliga följder av avtalsbrott. Adekvansläran torde ha satts in i ett rättssystematiskt sammanhang först i tysk 1800-talsrätt, och kom därefter att omfattas av även nordisk rätt.14s. 8
2.I KöpL 67 § 1 mom. fastslås att skadestånd p.g.a. avtalsbrott omfattar det positiva avtalsintresset; "ersättning för utgifter, prisskillnad, utebliven vinst och annan direkt eller indirekt förlust med anledning av avtalsbrottet". Men någon uttrycklig bestämmelse om begränsning av skadeståndets omfattning genom adekvanskravet ingår inte i KöpL.151 motiven till 67 § 1 mom. beto nas dock att också enligt KöpL tillämpas "den s.k. adekvansteorin, enligt vilken mycket avlägsna, ovanliga och överraskande följder av avtalsbrott inte omfattas av ersättningsskyldigheten".16 Samtidigt betonas även att det inte är möjligt att ange några allmänna kriterier för hur gränsen för adekvata följder skall dras, varför detta måste överlämnas till rättstillämpningen.17s. 8
3.I motsvarande bestämmelse i NoKöpL 67 § 1 ledd tilläggs visserligen att 14 Adekvanslärans uppkomst och utveckling skildras utförligt av t.ex. Anderssons. 8
4.s. 29 ff., och s. 75 ff. om den nordiska rättsutvecklingen. Se även för ett historiskts. 8
5.perspektiv t.ex. Herre, Ersättningar s. 323 ff. om tysk rätt, samt s. 327 ff. oms. 8
6.upptagandet av adekvansläran i nordisk rätt. Se även för finsk del t.ex. Saxén,s. 8
7.Adekvans s. 19 ff., Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 130 ff. 15 Märk dock att enligt 67 § 1 mom. förlusten för att vara ersättningsgill under allas. 8
8.omständigheter bör ha uppkommit "med anledning av" avtalsbrottet. 16 Reg.prop. 1986:93 s. 116. Jfr även Prop. 1988/89:76 s. 193. 17 Se Reg.prop. 1986:93 s. 116, Prop. 1988/89:76 s. 193.s. 8
9.250s. 8
10.5.2 Adekvansiäran och med den besläktade metoder skadeståndet endast omfattar sådan förlust som part "med rimelighet kunne ha förutsett som en mulig folge av kontraktbruddet". (Jfr den nya isländska köplagen.) Också här betonas emellertid i motiven att tillämpningen måste bli beroende av omständigheterna in casu, och att det inte är meningen att med denna skrivning ta någon ståndpunkt för eller mot någon av de olika teorierna om adekvans.18 För internationella köp uppställs dock i 70 § 3 ledd en särskild begränsningsregel i linje med CISG art. 74 (se nedan kap. 5.2.3). Adekvansläran är en i högsta grad elastisk, mångfasetterad och därför svårbedömd lära. Saxén menar träffande att man med viss överdrift kunde säga, att de flesta i teorin uppställda adekvansreglerna är godtagbara. "De är nämligen med nödvändighet så vagt formulerade, att de i ett konkret fall kan tas som stöd såväl för ett fritagande från skadeståndsansvar som för ett ansvarsåläggande".19 Det skulle här föra för långt att närmare gå in på läran i alla dess olika varianter och bedömningsgrunder.20 Hellners beskrivning av adekvanskravet i det svenska köplagsbetänkandet från år 1976 kan dock 18 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 122. 19 Saxén, Adekvans s. 12. 20 Se närmare bland litteraturen om adekvansbedömningen inom kontraktsförhål landen t.ex. Gomard, Obligationsret s. 184 ff., Hellner, TfR 1966 s. 294 ff., Hem mo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 144 ff., idem, Sopimusoikeus s. 297 ff. (jfr 2. uppl. s. 293 ff.), idem, Sopimus ja delikti s. 153 ff., Herre, Ersättning ar s. 321 ff., Iversen s. 87 ff., Krüger, Kontraktsrett s. 819 ff., Palmgren s. 213 ff., Ramberg, Köplags- kommentaren s. 645 ff., Rodhe s. 231 ff., Saxén, Adekvans s. 161 ff., idem, Skadestånd s. 139 ff., Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 231 ff.s. 9
11.Enligt t.ex. Iversen s. 88-100 kan man finna stöd för 11 olika adekvanskrav eller adekvansbedömningar, mellan vilka det dock inte finns skarpa gränser:s. 9
12.1) skadan bör ha legat "i farans riktning",s. 9
13.2) skadan bör ha varit påräknelig,s. 9
14.3) skadan bör falla inom skyddsändamålet eller ligga "i löftets riktning",s. 9
15.4) skadan bör kunna anses som "direkt",s. 9
16.5) skadan bör ha en viss närmare förbindelse med den ansvarsgrundande handlingen,s. 9
17.6) skadan får inte ligga helt utanför avtalets förutsättningar,s. 9
18.7) förlusten bör vara åtminstone någorlunda normal,s. 9
19.8) det bör råda en viss ekvivalens mellan vederlagets storlek och ansvarets omfattning,s. 9
20.9) skadan får inte vara helt otypisk,s. 9
21.10) skadelidande får själv bära skadan eller en del av den om den skadeli dande har åvälvts en viss objektiv självrisk,s. 9
22.11) huruvida skadan ligger inom eller utom ersättningsansvarets gränser bör avgöras på basis av en konkret och samlad rimlighetsvärdering.s. 9
23.231s. 9
24.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoders. 10
25.tjäna som en god utgångspunkt för den följande framställningen. Adekvansbegränsningen sammanfattas där som uteslutande "dels vissa förluster soms. 10
26.till sin typ har ringa samband med kontraktsbrottet, dels också förluster soms. 10
27.visserligen till sin typ kan ersättas men som likväl i det enskilda fallet varits. 10
28.opåräkneliga eller opåräkneligt stora".21s. 10
29.Enligt denna beskrivning inverkar således adekvanskravet i förhållandes. 10
30.till såväl typen av skada som skadans omfattning.22 Dels kan det bli fråga om ens. 10
31.allmän uteslutning enligt skadetyp. Dels kan det bli fråga om en uteslutnings. 10
32.i det enskilda fallet av en opåräknelig skada eller en opåräkneligt stor skada.s. 10
33.Adekvansen ger m.a.o. uttryck för en yttersta gräns för skadeståndsansvarets. 10
34.utöver vilken skadan inte längre anses vara ersättningsgill.s. 10
35.Detta torde vara att förstås sålunda, att ansvaret helt faller bort i fråga oms. 10
36.skador som till sin typ inte är förutsebara.s. 10
37.Från finsk HD-praxis kan hänvisas till t.ex. följande fall:s. 10
38.I HD 1997:179 hade A sålt en tävlingsbil åt B för 100 000 mark, men efters. 10
39.som B hade problem med finansieringen meddelade han att köpet återgått. As. 10
40.hade efter köpet, och innan B:s meddelande om återgång av köpet, hunnits. 10
41.beställa en ny tävlingsbil för 130 000 mark. På grund av B:s betalningsdröjsmåls. 10
42.blev A tvungen att hos sin säljare be om tilläggstid med betalningen av den nyas. 10
43.bilen. Av denna orsak hade priset för den nya bilen höjts med 25 000 mark.s. 10
44.Dessutom hade A blivit tvungen att sälja sin gamla tävlingsbil till en annans. 10
45.köpare för 75 000 mark och sålunda gjort en förlust om 25 000 mark vid täck-s. 10
46.ningsförsäljningen. HD fann det styrkt att B känt till att A ämnade köpa en nys. 10
47.tävlingsbil. Av allmän livserfarenhet ansågs följa att det pris som erhålls vids. 10
48.försäljning av den gamla bilen beaktas vid finansieringen av en samtidig ans. 10
49.skaffning av en ny bil. Av detta följde enligt HD dock inte ett ansvar för sådanas. 10
50.skador som inte kunde förutses vid återgången av köpet. Eftersom den prishöjs. 10
51.ning som A kommit överens om med sin säljare (och som motsvarade mer äns. 10
52.18 månaders dröjsmålsränta) inte för B var en förutsebar följd av hans avtalss. 10
53.brott, var B inte skyldig att ersätta A denna skada. Därför ålades B att ersättas. 10
54.A för endast förlust i form av prisskillnad vid täckningsförsäljningen.s. 10
55.Jfr härmed t.ex. HD 1991:42: A hade för anskaffning av bostadsaktie ingåtts. 10
56.ett kreditavtal med banken B. Efter att A köpt aktien och flyttat till lägenhetens. 10
57.hade banken utan fog underlåtit att utge krediten. A var på grund därav oförs. 10
58.mögen att betala aktien och blev tvungen att bifalla till hävning av köpet. 21 SOU 1976:66 s. 162. 22 Se även Ot prp nr 80 (1986-87) s. 122 där förutsebarhetskriteriet i NoKöpL 67 §s. 10
59.1 ledd allmänt sägs knyta sig "til tapets art og omfång". Jfr till detta även t.ex.s. 10
60.Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 232, Iversen s. 109.s. 10
61.252s. 10
62.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoder Härigenom hade A åsamkats skada i form av dröjsmålsränta på det obetalda priset, kostnader för anskaffning av en ny lägenhet liksom flyttnings- och rättegångskostnader i den rättegång som inletts till följd av att köpet hävts. Kostnaderna ansågs ha varit påräknelig skada för vilken banken svarade p.g.a. avtalsbrottet.23 — Jfr även t.ex. HD 1994:37 och HD 1990:30.24 Se även t.ex. de nedan kap. 5.2.2 ref. HD 1927II446 och HD 1977II74, samt HD 1982 II 52 (ref. nedan kap. 5.2.4). I HD 2002:44 hade säljaren, sedan ett fastighetsköp hävts p.g.a. köparens avtalsbrott, rätt till ersättning för skada i form av att fastigheten efter köpet hade förlorat i värde till följd av den allmänna prisutvecklingen. HD betonade att de omständigheter som medförde att fastighetsvärdet sjönk inte på förhand kunde ha förutsetts av vare sig säljaren eller köparen, och att köparen bl.a. därför stod närmare att bära risken för värdereduktionen. — Tydligen var ska dan inte så utom förutsebarhet att den även låg utanför adekvansens ram. I fråga om omfattningen av en skada som till sin typ i och för sig är påräkne lig, torde adekvansläran däremot föranleda att ansvaret reduceras med den del av skadans omfattning som legat utom förutsebarhetens gränser.25 Från finsk rättspraxis kan hänvisas till t.ex. följande fall: I HD 1997:199 hade bowlingspelaren A låtit borra ett bowlingklot hos B, som till sitt yrke var försäljare av bowlingtillbehör och borrare av bowlingklot. B hade utfört borrningen vederlagsfritt, medan den normala avgiften annars var 100-200 mark per klot. Med detta klot deltog A i en internationell bowling tävling i Singapore (den s.k. Martell Santa Claus Open). Till den tävlande som först gjorde 12 strike i rad hade utfästs ett specialpris om en bil vars värde motsvarade ca 260 000 mark samt en gåvocheck om 50 000 Singaporedollar. Nämnda pris vanns av A. Efter detta hade A haft möjlighet att vinna ett ytterli gare pris. Då A:s klot i detta skede av tävlingen kontrollvägdes konstaterades emellertid klotet vara regelstridigt, varför A till följd av diskvalificering gick miste om nämnda priser. A hävdade att förlusten hade orsakats av B:s grova vårdslöshet, då denne som yrkesmässig borrare av bowlingklot hade försum mat att kontrollväga klotet. A yrkade därför att B skulle åläggas att utge ersätt ning för nämnda förlust. TR fann B vårdslös då denne inte hade försäkrat sig om att A blivit medve 23 Jfr även från t.ex. svensk rätts NJA 1991 s. 217, kommenterat av Herre, Ersätt ningar s. 352 ff., Ramberg, JT1991-92 s. 99 ff. Se f.ö. även den motsatta situatio nen i t.ex. UfR 1997 s. 697 (DaHD), som gällde factoring och revisors ansvar för en banks förlust till följd av belåning av fiktiva fakturor; se även Iversen s. 93. 24 Bägge refererade av t.ex. Saxén, Skadestånd s. 144 f. 25 Se även t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 203, Hellner & Ramberg (2. uppl.) s. 248, Iversen s. 109.s. 11
63.253s. 11
64.5.2 Ädekvansiäran och med den besläktade metoders. 12
65.ten om att klotet efter borrningen inte hade kontrollvägts. B borde även has. 12
66.insett att A som bowlingspelare på internationell nivå kunde komma att använs. 12
67.da det borrade klotet i internationella pristävlingar. Det ifrågavarande prisets. 12
68.och förutsättningarna för att vinna detta ansågs inte heller så exceptionella atts. 12
69.de inte kunde ha förutsetts. Då A inte genom meddelande eller på annat sätts. 12
70.var säker på att klotet var regelmässigt, borde han emellertid ha utnyttjat dens. 12
71.möjlighet som gavs i tävlingsreglerna, att innan tävlingen kontrollväga klotet.s. 12
72.Skadeståndet jämkades därför till 75 000 mark p.g.a. A:s medvållande.s. 12
73.HovR fann att skadan var oförutsebar, varför skadeståndstalan ogillades.s. 12
74.Majoriteten i HD (fyra JR) fann att skadan som sådan inte kunde anses varas. 12
75.oförutsebar för B. I det ifrågavarande fallet ansågs emellertid prissumman has. 12
76.avvikit så betydligt från vid rådande tidpunkt normala nivå, att B inte skäligens. 12
77.kunde ha förutsett att A till följd av diskvalificering kunde drabbas av skada avs. 12
78.nämnda storlek. Av samma skäl som TR anfört ansågs A vara medvållande tills. 12
79.skadan. Vid en jämförelse av B:s vållande och A:s medvållande såsom skadorsa-s. 12
80.ker fick såsom de direkt skadeorsakande omständigheterna huvudvikt fästass. 12
81.vid A:s medvållande, som således utgjorde den väsentliga orsaken till skadan.s. 12
82.Av denna orsak ansågs B inte vara ansvarig för skada till följd av A:s diskvalifis. 12
83.cering ens till den del skadan varit förutsebar för B. — Ett JR i minoritet skulle has. 12
84.fastställt TR:s dom.s. 12
85.HD 1950 II 419: Ett hotell mottog ett paket adresserat till en av hotelletss. 12
86.gäster. Paketet kunde inte genast tillställas hotellgästen då denne inte befanns. 12
87.sig på sitt rum. Paketet förekom utan att hotellet kunde exculpera sig och sinas. 12
88.anställda. Att paketet innehöll värdefulla skinn var inte angivet på paketet,s. 12
89.utan endast på forsedeln. Hotellgästen krävde ersättning för paketets helas. 12
90.värde, men hotellet ålades att ersätta endast hälften av dess värde. Detta efters. 12
91.som paketets höga värde inte hade omtalats för hotellpersonalen, som då intes. 12
92.haft anledning att behandla paketet på ett sådant sätt som dess höga värdes. 12
93.betingade.26 — Minoriteten i HD (två JR) ansåg hotellet ansvarig för hela skas. 12
94.dan. Saxén menar att majoriteten gav förutsebarhetskriteriet en snäv tolkning.27s. 12
95.HD 1948II 3: A köpte en skrivmaskin av B som var underkastad myndig-s. 12
96.hetsreglementering. Köpet skulle inte ha ingåtts om A inte skulle ha meddelats. 12
97.B att han kommer att erhålla tillstånd att köpa maskinen, men tillståndet bevils. 12
98.jades inte. Då A sålt maskinen vidare och den därför inte kunde återställas till 26 Jfr till detta även t.ex. Iversen s. 96 med hänvisningar till en mängd liknandes. 12
99.danska rättsfall. I vissa fall har full ersättning utdömts, t.ex. i UfR 1954 s. 221s. 12
100.(DaHD) där dyrbara minkskinn förkommit under transport. I några fall hars. 12
101.ersättningsskyldigheten däremot helt bortfallit, t.ex. i UfR 1926 s. 98 (0L) därs. 12
102.bordssilver förkommit. I de flesta fall förefaller dock ersättning ha utgått meds. 12
103.ett reducerat belopp, som i t.ex. UfR 1945 s. 275 (DaHD) där ett dyrbart pälsverks. 12
104.förkommit. Se även t.ex. Trolle s. 360 f. med hänvisningar till rättspraxis. 27 Saxén, Skadestånd s. 153. Se även om fallet nedan kap. 5.2.1.2 och kap. 5.2.2.s. 12
105.254s. 12
106.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder B, ålades B att till reglementeringsmyndigheten utge ett avtalsvite om 20 000 mark, eftersom han olovligen hade överlåtit maskinen till A. Eftersom A ansågs ha haft skälig anledning att räkna med att B skulle drabbas av ersättningsskyl dighet om inköpstillståndet förvägrades och maskinen då inte kunde återstäl las, ålades A att utge skadestånd till B. Eftersom maskinens pris likväl uppgick till endast 11 300 mark och A inte på förhand kunde ha räknat med att B:s ersättningsskyldighet skulle uppgå till hela 20 000 mark, ålades A endast att till B utge hälften av avtalsvitet, d.v.s. 10 000 mark. Man kan emellertid fråga sig om inte adekvansläran i sist nämnda hänseen de numera i praktiken kan komma att undanträngas av jämkningsmöjligheten i KöpL 70 § 2 mom. Stadgandet medger jämkning av skadeståndet om det vore oskäligt med hänsyn till den skadeståndsskyldiges möjligheter att förutse och hindra skadans uppkomst samt omständigheterna i övrigt (se närmare nedan kap. 5.3). Och om skadan till dess omfattning ligger så utom all beräknelighet att den framstår som inadekvat, bör skälen för jämkning enligt 70 § 2 mom. givetvis kunna vara ännu starkare.28 Klart är i vilket fall som helst att reglerna går in i varandra, och att ovan stående kan gälla åtminstone i förhållande till KöpL och omfattningen av skadan (se även nedan kap. 5.3.1). Men KöpL 70 § 2 mom. kan möjligen också uppfattas som en allmän kontraktsrättslig princip, eller i varje fall som 28 Jfr även t.ex. Ramberg, Köplagskommentaren s. 698, Routamo & Ramberg s. 129. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 149 ff. vill dock hålla en klar åtskillnad mellan nedsättning av skadeståndet på basis av adekvansläran respektive jämkningsmöjligheten i 70 § 2 mom. (jfr Sovittelu s. 159 ff.) På s. 203 i not 210 utesluter dock inte heller Hemmo att 70 § 2 mom. kan komma att undantränga adekvansläran. Håstad (5. uppl.) s. 203 menar med hänvisning till SOU 1976:66 s. 162 att det för att en skada skall anses inadekvat normalt inte räcker enbart med att skadan till sitt belopp varit svårförutsebar, eftersom annars 70 § 2 mom. i stort blev överflödig. För norsk del menar Krüger, Kontraktsrett s. 820 not 13 att enligt "gjeldende rett vil erstatningsrettens hjemler for lempning ligge naer å ty til når det er behov for adekvansbegrensning av ansvaret". Han hänvisar till bl.a. Rt 1980 s. 1498 om jämkning av kontraktuellt ansvar då brand utbrutit vid reparation av ett fiskefartyg. Skadeståndet jämka des med hänvisning till erstatningslovens § 2-2 nr. 1. Detta bl.a. eftersom branden p.g.a. oförutsebara förhållanden fick stor omfattning. — Notera dock att NoKöpL 70 § 2 ledd inte ger uttryck för någon förutsebarhetsbedömning i överensstämmelse med motsvarande lösning i de finska och svenska köplagar na. Det antas att en hänvisning till möjligheterna att förutse skadans uppkomst i NoKöpL 70 § 2 ledd knappast skulle ha tillfört något utöver den begränsning till förutsebar skada som gäller redan enligt NoKöpL 67 § 1 ledd (ovan). Herre, Ersättningar s. 674 f. Se även om NoKöpL 70 § 2 ledd nedan kap. kap. 5.3.1.s. 13
107.2SSs. 13
108.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder en grund för analogier till andra kontraktsförhållanden än köp.29 Låt vara att HD inte lade detta synsätt till grund för bedömningen i det ovan anförda fallet 1997:199. Däremot förefaller det vara mindre naturligt att adekvansbedömningen med avseende på typen av skada skulle undanträngas av jämkningsmöjligheten. Detta eftersom adekvansläran till denna del medför att ansvaret faller bort, medan jämkningsregeln utgår från att ansvar föreligger men skadeståndet (ansvaret) reduceras. En annan sak är sedan att skade stånd vid behov även kan jämkas ända ner till noll. En klar principiell skill nad ligger dock däri, att skadeståndet enligt 70 § 2 mom kan jämkas om det är oskäligt, medan enligt adekvansläran ansvaret skall falla bort eller reduce ras till den del skadan är inadekvat. Och eftersom CISG saknar en regel om jämkning av skadestånd och på denna punkt knappast låter sig utfyllas med nationell rätt,30 blir här förutsebarhetsregeln i art. 74 (se nedan kap. 5.2.3) ensam styrande i förhållande till såväl typen som omfattningen av skada.s. 14
Adekvansbedömningens art
1.Adekvansbedömningen enligt det ovanstående utgår i allt väsentligt från en bedömning av vad den avtalsbrytande parten "kunnat förutse".31 På samma vis som kontrollansvarets oförutsebarhetsrekvisit bör emellertid inte heller här påräknelighetsfrågan tas för bokstavligt. Också nu har man ytterst att göra med en objektiv riskfördelningsprincip.321 litteraturen brukar man ofta förklara att bedömningen härvid skall ske utifrån vad en person med insiks. 14
2.ter i den aktuella branschen kunde förutse.33 Denna måttstock torde verifie29 Se även nedan kap. 5.3.1 vid not 112. 30 Se även nedan kap. 5.3.1 vid not 113. 31 Se även från senare finsk rättspraxis från HD t.ex. de ovan kap. 5.2.1.1. ref. HDs. 14
3.1997:179 (ej ansvar för skador som "inte kunde förutses” vid köpets återgång),s. 14
4.samt HD 1997:199 (prissumman hade avvikit så betydligt från normalnivån atts. 14
5.B "inte skäligen kunde ha förutsett" denna). Jfr även att i fall där skadan har ansettss. 14
6.vara adekvat man i rättspraxis ofta har betonat att den avtalsbrytande partens. 14
7."borde ha vetat” att motpart kunde drabbas av skadan. Se t.ex. HD 1977II74 (ref.s. 14
8.nedan kap. 5.2.2), samt t.ex. HD 1994:37 ("Nostaessaan yhtiön tililtä mainituns. 14
9.rahamäärän pankki on pitänyt tietää [kurs här], että konkurssiuhan alainen yhtiös. 14
10.tai sen konkurssipesä eivät noston johdosta mahdollisesti kykene selviytymääns. 14
11.maksuistaan"). 32 Jfr ovan kap. 3.1 samt kap. 3.2., särskilt 3.2.1.1 vid not 22-23. 33 Se bland litteraturen t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s.s. 14
12.(forts...)s. 14
13.256s. 14
14.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder ras av rättspraxis. I t.ex. HD 1997:199 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) lades sålunda vikt vid vad parten som yrkesmässig borrare av bowlingklot kunde förutse. I t.ex. HD 1977II74 (ref. nedan kap. 5.2.2) togs på liknande vis fasta på vad parten såsom specialaffär i branschen borde ha vetat. Härtill bör emellertid hänsyn även tas till bl.a. den specifika information som den avtalsbrytande parten hade i det enskilda fallet.3 343 Från rättspraxis kan nämnas t.ex. HD 1950II419 (ref. ovan kap. 5.2.1.1). HD betonade här att det endast på forsedeln och inte på själva paketet var angivet att detta innehöll värdefulla skinn. Då paketets höga värde inte heller hade omtalats för hotellpersonalen, ansågs personalen inte ha haft anledning att behandla paketet på ett sådant sätt som dess höga värde betingade. Från HD:s senare praxis kan på motsvarande vis nämnas t.ex. fallet 1982II52 (ref. nedan kap. 5.2.4). Fråga var om ett tillverkningsköp avseende en form att användas i köparens produktion. Då formen var funktionsoduglig kunde köparen inte fullgöra en avtalad leverans till ett svensk företag. Skadestånd utöver avtalsvite utdömdes inte, bl.a. med beaktande av att det inte visats att säljaren va rit medveten om den svenska beställningen och dess betydelse för köparen. Jfr från svensk rätt t.ex. NJA 1991 s. 217, där SvHD fäste vikt vid att en bank kund (en fastighetsmäklare) "tydligt klargjort för företrädare för banken att han var i behov av att snabbt få ut pengar för att slutföra en fastighetsaffär". Banken försummade sin skyldighet att utan dröjsmål utbetala pengarna. Med hänsyn till bl.a. nämnda klargörande ålades banken att utöver dröjsmålsränta ersätta kundens förlorade handelsvinst på den uteblivna fastighetsaffären såsom skada som varit förutsebar för banken.35s. 15
15.Jfr även från dansk rättspraxis t.ex. UfR 1990 s. 374 (DaHD), där en köpare av tältduk innan köpet hade upplyst säljaren om att det för köparens nygrunda de företag var särskilt viktigt att leveransen skedde i tid. Endast en del av den avtalade kvantiteten levererades. Till följd härav blev köparen tvungen att ge upp sin planerade verksamheten avseende produktion av förtält till husvagnar. Köparen erhöll skadestånd om sammanlagt 400 000 kronor som ersättning för bl.a. de kostnader för inledande av produktionen som blivit onyttiga till följd 33(...forts) 182 ff., Herre, Ersättningar s. 337 ff., särskilt s. 34, Iversen s. 107 f f., särskilt s. 108 f., samtliga med rikliga hänvisningar. 34 Jfr även t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 189 ff., Herre, Ersättningar s. 340, Bergem & Rognlien s. 366 f. 35 Se om fallet rättsfallskommentaren av Ramberg, JT 1991-92 s. 99 ff., samt t.ex. Herre, Ersättningar s. 352 ff. Se även om fallet nedan kap. 5.2.1.3 i not 42.s. 15
16.257s. 15
17.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoders. 16
18.av avtalsbrottet och för förlust av beräknad nettoavkastning.36 Fråga är dock om en i högsta grad elastisk, abstrakt och öppen bedömning. Det är därför helt säkert omöjligt att uppställa bestämda regler för när en skada skall anses vara adekvat eller inte. Sisula-Tulokas anför träffande att adekvansläran trots detta eller kanske just därför har visat sig vara användningsbar i rättspraxis.37s. 16
Adekvansbedömningens tidpunkt
1.Följande större problem är frågan om vilken tidpunkt som skall läggas till grund för adekvansbedömningen. Också denna centrala fråga lämnas öppen i propositionerna tillbåde KöpL och SvKöpL. I det nordiska köplagsbetänkandet hade man emellertid för norsk del och i linje med CISG art. 74 stannat för att bedömningen skulle förläggas till tiden för avtalsingåendet.381 propo sitionen till NoKöpL ansågs denna lösning vara alltför generell:s. 16
2."I arbeidsgruppens forslag [d.v.s. NU 1984:5] og i FN-konvensjonen art 74 andres. 16
3.punktum er vurderingen knyttet til forhold som parten kjente eller burde kjents. 16
4.til på avtaletiden. Departementet er kommet til at en slik begrensning blir fors. 16
5.generell. Tidspunktet for påreknelighetsvurderingen må avhenge av kontrakts-s. 16
6.bruddets art og tidspunktet for dette. Skyldes kontraktsbruddet en objektivs. 16
7.hendling, er det rimelig å ta utgångspunkt i forhold som parten kjente ellers. 16
8.burde kjent til på avtaletiden. Er kontraktbruddet derimot en folge av feil ellers. 16
9.forsommelse fra partens side etter kjopet, må vurderingen skje ut fra den tids. 16
10.kontraktbruddet skjedde. Departementet har derfor tatt ut den uttrykkeliges. 16
11.henvisningen til hva parten kjente eller burde ha kjent på avtaletiden. Fors. 16
12.internasjonalt kjop er begrensningen likevel kommet til uttrykk i 70 (3) i lovuts. 16
13.kastet."39 Avsikten var sålunda att låta tidpunkten för adekvansbedömningen styras in casu av kontraktsbrottets orsaker och ansvarsgrunden. I fall där den avtalsbrytande parten svarar på basis av ett strikt ansvar skulle adekvansbe dömningen ske utifrån tidpunkten för avtalsingåendet. Om däremot den avtalsbrytande parten svarar på basis av ett culpaansvar skulle — i vart fall vid 36 Se utförligare om detta rättsfall t.ex. Iversen s. 524 ff., 663 f. Jfr även bedömnings. 16
14.en i t.ex. UfR 1970 s. 340 (DaHD). 37 Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 232. 38 Se NU 1984:5 s. 358 (NoKöpL 71 § försl.), samt nedan kap. 5.2.3 om CISG art. 74. 39 Ot prp nr 80 (1986-87) s. 123.s. 16
15.258s. 16
16.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder culpa efter köpet — tidpunkten för avtalsbrottet vara styrande. Således skulle vid t.ex. dröjsmål p.g.a. culpa in contractu tidpunkten för dröjsmålets in träde vara avgörande. Det sagda innebär även att avtalsborgenären då även kan öka motpartens risk efter avtalsingåendet genom att ge motparten infor mation om särskilda förhållanden som föreligger i det enskilda fallet.40 Man ser således här ett klart samband mellan ansvarsgrunden och ansva rets omfattning.41 Ett ansvar oberoende av vållande uppvägs av en för den avtalsbrytande parten förmånligare tidpunkt för adekvansbedömningen. Man kan tänka sig en mindre grad av förutsebarhet vid tiden för avtalsingå endet än om bedömningen flyttas fram till tidpunkten för avtalsbrottet. Och denna skillnad i förutsebarhet blir givetvis tydligare ju långvarigare avtalet är och ju längre tid som förflutit mellan avtalsingåendet och avtalsbrottet. Vid strikt ansvar skulle härtill saknas möjlighet att efter ingåendet av avtalet öka gäldenärens risk genom information om särskilda förhållanden. Denna skillnad i adekvansbedömningen mellan strikt ansvar och culpaansvar torde även motsvara den uppfattning som av tradition har kommit till uttryck i nordisk rätt.42 Dock så att man i finsk och svensk rätt — men synbarligen inte i dansk eller norsk rätt — härtill ofta har ansett att också vid presumerad culpa tiden för avtalsingåendetbör vara styrande för adekvansbedömningen.43 40 Se även t.ex. Herre, Ersättningar s. 342 med vidare hänvisningar. Herre s. 693 ff. ställer sig själv kritisk till denna möjlighet. 41 Jfr även till detta ovan kap. 5.1 vid not 2 med vidare hänvisningar. 42 Här kan hänvisas till exempelvis Almén s. 317, Hellner, TfR 1966 s. 304 f.,Herre, Ersättningar s. 340 ff., Iversen s. 110 f., Palmgren s. 216, Rodhe s. 306, Saxén, Adekvans s. 165 f., Ussing, Obligationsretten s. 144. Men se även för svensk del NJA 1991 s. 217 (ovan kap. 5.2.1.2), där vid strikt ansvar tidpunkten för avtals brottet lades till grund för bedömningen. Enligt Herre, Ersättningar s. 355 synes SvHD härvid ha utgått från en felbedömning av rättsläget. Med Ramberg, JT 1991-92 s. 103 menar han dock att man knappast kan dra slutsatsen att SvHD generellt tagit ställning till den relevanta tidpunkten för adekvansbedömning en, och att fallet måste ses mot bakgrund av de särpräglade omständigheterna. — SvHD:s bedömning i NJA 1991 s. 217 förefaller dock även kunna förklaras av att banken visserligen hade ett strikt ansvar, men i det aktuella fallet gjort sig skyldig till vårdslöshet genom försummelsen. Ansvaret grundades därmed på konstaterad culpa. Tidpunkten för avtalsbrottet får då även enligt traditionell syn läggas till grund för adekvansbedömningen. 43 Detta är för svensk del klart uppfattningen hos bl.a. Rodhe s. 306. Jfr härom även t.ex. Herre, Ersättningar s. 343 f. För finsk del förefaller denna uppfattning även företrädas av t.ex. både Saxén, Adekvans s. 165 f. och Palmgren s. 216, mens. 17
17.(forts...)s. 17
18.259s. 17
19.5.2 Adßkvansläran och med den besläktade metoders. 18
20.För KöpL:s del skulle sålunda tidpunkten för avtalsingåendetbli styrande för adekvansbedömningen såväl då säljaren svarar på basis av kontrollan svaret i 27 § 1-2 mom. respektive 40 § 1 mom. som då han svarar på basis av en särskild utfästelse enligt 40 § 3 mom. I bägge fall är det utan tvekan fråga om ett strikt skadeståndsansvar.4 4341 förhållande till culpaansvaret i 27 § 4 mom. respektive 40 § 3 mom. skulle däremot tidpunkten komma att variera mellan tiden för avtalsbrottet vid påvisad culpa och tiden för avtalsslutet vid presumerad culpa.s. 18
21.Någon enhetlig uppfattning om till vilken tidpunkt adekvansbedömning en borde förläggas föreligger dock knappast. Nämnas kan här att i finsk rätt Hemmo talar för att som en huvudregel förlägga adekvansbedömningen till tiden för avtalsingåendet oberoende av på vilken grund ansvaret baseras.45 I särskilda fall — t.ex. vid skada orsakad genom grov culpa eller uppsåt — kunde dock in casu tiden för avtalsbrottet läggas till grund för bedömning en.46 Visst stöd för denna inställning kan man även finna i senare HD-praxis.s. 18
22.Se HD 1997:179 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) där tidpunkten för avtalsbrottet lades tills. 18
23.grund för bedömningen. Notera härvid att avbeställning kan ses som ett upp-s. 18
24.såtligt avtalsbrott.47 Jfr att i HD 1997:199 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) tidpunkten förs. 18
25.avtalsslutet uppenbarligen var styrande för adekvansbedömningen, och att is. 18
26.detta fall avtalsgäldenärens culpa uppenbarligen ansågs vara endast ringa. Ytterligare skulle enligt Hemmo avtalsborgenären även vid strikt ansvar in casu kunna ha rätt att öka gäldenärens risk efter avtalsslutet genom informa tion om särskilda förhållanden.48 För svensk rätts del har därefter Herre tagit 43(...forts)s. 18
27.knappast av t.ex. Taxell s. 368 f. Tolkningen förefaller inte ha accepterats i dansks. 18
28.rätt. Se t.ex. Ussing, Obligationsretten s. 144, samt bland den senare litteraturens. 18
29.t.ex. Iversen s. 110 f. Herre, a.a. s. 343 not 100 förefaller i detta avseende nog dras. 18
30.förhastade slutsatser om inställningen i dansk rätt. Någon dylik distinktion is. 18
31.förutsebarhetsbedömningen mellan påvisad och presumerad culpa framgår väls. 18
32.inte heller för norsk rätts del — åtminstone inte entydigt — av den ovan citeras. 18
33.de passusen i Ot prp nr 80 (1986-87) s. 123. 44 Se även om särskild utfästelse kap. 3.3.2.4.4 vid not 306-309 och kap. 5.6.1.3. 45 Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 192 ff. 46 Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 199 ff., 250 ff. Jfr till dettas. 18
34.den oklara inställningen i common law; se Iversen s. Ill med hänvisningar. 47 Se även t.ex. Wilhelmsson m.fl. s. 148. 48 Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 201 f. med hänvisning tills. 18
35.(forts...)s. 18
36.260s. 18
37.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder steget fullt ut, och med förebild i bl.a. CISG art. 74 (nedan kap. 5.2.3) ansett att tidpunkten för avtalsslutet generellt borde vara styrande.44 98s. 19
Normalersättningsläran
1.Den traditionella adekvansläran har dock — som ovan redan antytts — allt mera börjat ifrågasättas såsom en regel för begränsande av skadeståndets omfattning i kontraktuella förhållanden. Som en konkurrerande men knap past ersättande princip har i nyare juridik i stället en begränsning till normal ersättning vuxit fram. Enligt doktrinen betraktas ersättningen som normal när den begränsas till vanliga följder av avtal och avtalsbrott. Jämfört med adekvansläran skulle normalersättning innebära en reducering och samti digt en standardisering av ersättningen.50 Normalersättningsläran torde ursprungligen ha introducerats av dansken Evaldsen så tidigt som år 1870, men dess betydelse är (också) i dansk rätt alltjämt omstridd.511 finsk rätt har dock i synnerhet Taxell kommit att fram stå som en uttrycklig talesman för denna lära.52 Taxell har tidigare beskrivit den principiella skillnaden mellan ersättning enligt adekvanskriteriet och enligt normalersättning med att man i det förra 48(...forts) bl.a. NJA 1991 s. 217 (se dock härom ovan i not 42). Möjligheten att på detta vis efter avtalsslutet kunna öka gäldenärens risk har kritiserats; se ovan i not 40. 49 Herre, Ersättningar s. 679, 690 ff. Detta i kombination med slopande av bådejämkningsregeln i KöpL 70 § 2 mom. och differentieringen mellan direkt och indirekt förlust i KöpL 67 § 2-3 mom. (s. 679, 703 ff.). 50 Se bland litteraturen om normalersättningsläran t.ex. Gomard, Obligationsret s. 189 ff., Godenhielm, JFT 1970 s. 47 ff., Hellner, TfR 1966 s. 303 f., 335 f., Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 235 ff., Iversen s. 97, Jorgen sen s. 175, Krüger, Kontraktsrett s. 820, Lindholm, JFT 1983 s. 436 f., Saxén, Skadestånd s. 152 f., Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 238 ff., Taxell s. 367 ff., idem, Skadestånd s. 179 f., Ussing, Obligationsretten s. 145, Vinding Kruse, Ejendomskob s. 67 f. Se även från ett komparativt perspektiv t.ex. Eörsi, Festskr. Jan Hellner s. 259 f., 264. 51 Se Iversen s. 97 med vidare hänvisningar. 52 Se Taxell s. 367 ff., idem, Skadestånd s. 179 f. Också t.ex. Godenhielm, JFT 1970 s. 53 förefaller vara positivt inställd till normalersättningsläran. Också i t.ex. Kom.bet. 1973:12 s. 76 f. och SOU 1976:66 s. 259 kan i princip läran åtminstone delvis sägas ha accepterats.s. 19
2.261s. 19
3.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoder fallet utgår "från vad gäldenären förutsett eller kunnat förutse—beräknelighet, vanligen vid tidpunkten för avtalsbrottet". I det senare fallet sker däre mot "en jämförelse med liknande avtal och avtalsbrott utan att man primärt fäster avseende vid det som gäldenären förutsett eller kunnat förutse".53 Medan normalersättning enligt Taxell innebär en reducering från full ersätt ning, skulle adekvans och full ersättning höra ihop.54 Senare har Taxell även valt att precisera begreppet normalersättning utgående från uppräkningen av förlusttyper i KöpL 67 §.55 Stadgandet bestämmer enligt honom de olika slag av skador som är relevanta i fråga om köprättsligt ansvar. Det skulle därmed samtidigt också ange de skador som kan uppfattas som normala.56s. 20
4.Från finsk rättspraxis kunde man möjligen anse att t.ex. HD 1997:199 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) åtminstone delvis bygger på normalersättningsliknande tankegångar. HD uteslöt här ansvar bl.a. med motivering att den förlorade prissumman betydligt avvikit från den prisnivå som var normal vid rådande tidpunkt. Också t.ex. HD 1950II419 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) — om ett hotells ansvar för ett värdefullt paket som förkommit — har i litteraturen anförts som ett exempel på normalersättningsläran.57s. 20
5.Allt detta låter sig väl sägas på ett rent abstrakt och teoretiskt plan. Men i praktiken torde slutresultatet ofta kunna bli det samma oberoende av om man betonar att det är adekvansläran eller en bedömning enligt normaler sättning som ligger till grund för ett visst avgörande.58 Även förutsebarhetskriteriet i adekvansläran kan i stort sägas syfta till att urskilja onormala och därför avlägsna följder av avtalsbrott.591 HD 1997:199 anfördes sålunda den onormalt höga prissumman uttryckligen som skäl för att skadan ansågs ligga utom förutsebarhetens gränser. Att principerna i praktiken går in i 53 Taxell s. 368 f. Se dock ovan kap. 5.2.1.3 i fråga om den relevanta tidpunkten förs. 20
6.adekvansbedömningen. 54 Taxell s. 367. 55 Se närmare härom nedan kap. 5.6. 56 Taxell, Skadestånd s. 179. 57 Se Saxén, Skadeståndsrätt s. 110 f. Jfr härom t.ex. Hemmo, Vahingonkorvauksens. 20
7.määräytymisestä s. 239. Möjligen har dock Saxén senare ändrat uppfattning is. 20
8.Skadestånd s. 153 (se ovan kap. 5.2.1.1 vid not 27). Se även nedan not 64.Jfr ävens. 20
9.ovan kap. 5.2.1.1 i not 26 anförd dansk rättspraxis, som Iversen s. 96 och Trolles. 20
10.s. 360 f. anför som exempel på begränsning av ersättningen till det normala. 58 Jfr även t.ex. Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 232 f., 239. 59 Jfr även t.ex. Krüger, Kontraktsrett s. 820.s. 20
11.262s. 20
12.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoder varandra och att de kan bli svåråtskilda, kan även exemplifieras genom de i litteraturen ständigt återkommande HD-fallen 1927 II446 och 1977II 74. Situationen i HD 1927 II 446 var i korthet följande: A hade underlåtit att leverera ett parti ved till B på avtalad tid. B hade i sin tur i hot om avtalsvite förbundit sig att leverera veden vidare åt C. Genom A:s dröjsmål med leveransen nödgades B utge överenskommet avtalsvite till C, vilket B yrkade att A skulle ersätta. Majoriteten i HD (fyra JR) förkastade kravet då det inte visats att A haft skälig anledning att räkna med att B vid hot om avtalsvite åtagit sig leverans till C. Saxén återser i avgörandetberäknelighetskriteriet vid adekvansbedömningen,60 medan Taxell använder rättsfallet för att illustrera vad normalersätt ning innebär. Taxell medger dock själv att samma resultat eventuellt kunde ha uppnåts också genom en adekvansbedömning.61 Liknande gränsdragningsproblem återser man då de båda metoderna för begränsning av ansva rets omfattning läses mot bakgrund av det senare avgörandet HD 1977II74: I detta fall hade A förbundit sig att leverera material åt installationsföretaget B. Leveransen försenades. B krävde ersättning för skada i form av avtalsvite som han p.g.a. den försenade leveransen hade varit tvungen att utge åt C. Majorite ten i HD (4 JR) anförde att A såsom specialaffär i branschen borde vetat att B kunde vara bunden mot tredje man genom avtalsvite för dröjsmål. Då det inte heller visats att det kunde vara uppenbart oskäligt att utdöma full ersättning för den skada som dröjsmålet åsamkat B, förpliktades A att ersätta B:s skada till fullt belopp. Den skiljaktige medlemmen hade däremot nedsatt skadeståndet med beaktande av de levererade varornas värde och A:s förmögenhetsställning. Avgörandet har kommenterats av Sisula-Tulokas som menar att det här — till skillnad från HD 1927II446 — var fråga om ett allmänt förekommande avtalsvite inom branschen som säljaren såsom specialaffär borde ha räknat med. Enligt Sisula-Tulokasbelyser fallet därmed "mångsidigheten i övervä gandena vid adekvansbedömningen".62 Taxell ser dock även detta avgöran60 Se Saxén, Adekvans s. 163. Jfr även idem, Skadestånd s. 147 61 Se Taxell s. 367. 62 Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 233. Jfr redan Palmgren s. 259 samt även t.ex. Lindholm, JFT 1983 s. 436. Jfr f.ö. från svensk rättspraxis t.ex. situationen i NJA 1913 s. 276.1 detta fall var det fråga om leverans av ett parti järnbalkar som slutligen skulle användas av en byggmästare, vilken i hot om vite avtalat om uppförande av en fabriksbyggnad. Till följd av dröjsmål med leveransens. 21
13.(forts...)s. 21
14.263s. 21
15.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder de som ett uttryck för normalersättning.66 32s. 22
16.Hemmo ser dock som en avgörande skillnad mellan normalersättning och adekvans, att skadeståndets omfattning enligt normalersättningsläran inte påverkas av gäldenärens information eller i övrigt objektivt påvisbara insikt om borgenärens intressen i enskilda fall. Detta kan enligt Hemmo samtidigt ses som normalersättningslärans största brist.64s. 22
Förutsebarhetskriteriet i CISG art. 74
Förebilden i angloamerikansk rätt
1.Den främsta konkurrenten till adekvansläran på det internationella planet torde vara det förutsebarhetskriterium som man har stannat för i bl.a. CISG art. 74. Enligt denna bestämmelse begränsas skadeståndet till den förlust som — enligt vad den felande parten vid avtalsslutet förutsåg eller borde ha förutsett — kunde bli en följd av avtalsbrottet i belysning av de omständig heter och förhållanden som han då kände till eller borde ha känt till.65 Tiden för avtalsslutet är m.a.o. här generellt styrande. CISG art. 74 lyder: 62(...forts)s. 22
2.blev byggmästaren tvungen att utge överenskommet vite, för vilket byggmästas. 22
3.ren krävde skadestånd av den part från vilken han beställt balkarna. Dennas. 22
4.avtalspart yrkade därefter motsvarande belopp som skadestånd av säljaren is. 22
5.första led. Sv HD fann att förlusten inte till omfattningen kunde anses överstigas. 22
6.vad säljaren skäligen borde ha tagit i beräkning vid avtalsingåendet. Se utförlis. 22
7.gare om fallet t.ex. Herre, Ersättningar s. 345 ff. med hänvisning till liknandes. 22
8.situationer i också NJA 1918 s. 629 och NJA 1919 s. 486. 63 Se Taxell, Skadestånd s. 180. 64 Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 240 f. Med denna distinktions. 22
9.kan f .ö. inte HD 1950II419 (ovan) ses som något uttryck för normalersättningss. 22
10.läran. Som framgått utvisar domskälen klart att utgången i detta rättsfall hades. 22
11.blivit en annan om hotellet de facto hade fått information om paketets onormalts. 22
12.höga värde. Se ovan kap. 5.2.1.2. 65 Se om bestämmelsen Secretariat's Commentary s. 181 ff., samt från den rikligas. 22
13.litteraturen t.ex. Bergem & Rognlien s. 645 ff., Bianca & Bonell (eds) s. 538 ff.,s. 22
14.Gomard & Rechnagel s. 209 ff., Honnold, Uniform Law s. 408 ff., Lookofsky,s. 22
15.Consequential Damages s. 23 ff., 270 ff., idem, CISG in Scandinavia s. 160 ff.,s. 22
16.Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 478 ff., Schlechtriem s. 97, Caemmerers. 22
17.& Schlechtriem (Hrsg.) Art. 74, Ziegel s. 36 ff.s. 22
18.264s. 22
19.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder "Damages for breach of contract by one party consists of a sum equal to the loss, including loss of profit, suffered by the other party as a consequence of the breach. Such damages may not exceed the loss which the party in breach fore saw or ought to have foreseen at the time of the conclusion of the contract, in the light of the facts and matters of which he then knew or ought to have known, as a possible consequence of the breach of contract." I NoKöp L 70 § 3 ledd återfinns samma begränsning för internationella köp.66 På det internationella planet accepterades denna begränsning redan i ULIS art. 82.67 Numera återfinns begränsningen med vissa modifikationer i både UNIDROIT Principles (art. 7.4.468) och European Principles (art. 9:50369). CISG art. 74 har hävdats ha sin förebild närmast i angloamerikansk rätt, där man av tradition tillmätt förutsebarheten vid avtalsingåendet väsentlig betydelse.70 Av särskilt intresse är engelsk rätt som har utövat stort inflytan de på också amerikansk rätt, och som tydligt visar utvecklingen då det gäller att bedöma "remoteness of damage". Utvecklingen tog här fart i och med det franskinspirerade71 och vida uppmärksammade fallet Hadley v. Baxendale72 från medlet av 1800-talet: En kvarnägare hade avtalat med en transportör om transport av en brusten kvarnaxel till en stad, där den skulle användas som modell vid tillverkningen av en ny axel. Transportören hade upplysts om att det var viktigt att transpor ten skedde snabbt, men inte om att verksamheten vid kvarnen skulle avstanna om så inte skedde. Transporten försenades med fem dagar. Kvarnägaren 66 Se närmare härom t.ex. Ot prp nr 80 (1986-87) s. 129. 67 Se allmänt om ULIS art. 82 t.ex. Riese, RabelsZ 1965 s. 87 f., samt Hellner, Scan. Stud. 1966 s. 46 f. 68 UNIDROIT Principles Art. 7.4.4 lyder: "The non-performing party is liable only for harm which it foresaw or could reasonably have foreseen at the time of the conclusion of the contract as being likely to result from its non-performance". 69 European Principles Art. 9:503 (ex art. 4.503) lyder: "The non-performing party is liable for loss which it foresaw or could reasonably have foreseen at the time of conclusion of the contract as a likely result of its non-performance, unless the non-performance was intentional or grossly negligent". 70 Se även exempelvis Honnold, Uniform Law s. 410 f., Ziegel s. 37 ff., Caemmerer & Schlechtriem (Hrsg.) Art. 74 Rn 4. Jfr även om ULIS art. 82 t.ex. Riese, RabelsZ 1965 s. 87, Hellner, Scan. Stud. 1966 s. 47. 71 Code Civil art. 1150 som lyder: "Le débiteur n'est tenu que des dommages et intéréts qui ont été prévus ou qu'on a pu prévior lors du contract, lorsque ce n'est point par son dol que 1'obligation n'est point exécutée." 72 (1854) 9 Ex. 341.s. 23
20.265s. 23
21.5,2 Ädekvansläran och med den besläktade metoders. 24
22.krävde ersättning för utebliven vinst på grund av att verksamheten vid kvars. 24
23.nen hade avstannat till följd av att transportören gjort sig skyldig till "negligents. 24
24.delay of delivery". Domstolen fann emellertid att skadan inte var ersättningss. 24
25.gill. Baron Alderson, som formulerade domen, uttalade följande berömda ochs. 24
26.ständigt citerade formulering:s. 24
27."Where two parties have made a contract which one of them has broken,s. 24
28.the damage which the other party ought to receive in respect of such breach ofs. 24
29.contract should be such as may fairly and reasonable be considered eithers. 24
30.arising naturally, i.e., according to the usual course of things, from such breachs. 24
31.of contract itself, or such as may reasonable be supposed to have been in thes. 24
32.contemplation of both parties, at the time they made the contract, as the pros. 24
33.bable result of the breach of it."s. 24
34.Vidare fastslogs att när kärande har "knowledge of special circumstances",s. 24
35.är de skador som avtalsgäldenären kan förutsätta i sina överväganden endasts. 24
36.dessa omständigheter "so known and communicated". I övriga fall skall endasts. 24
37.de skador som "generally" följer av avtalsbrottet beaktas.73 Hadley v. Baxendale ger uttryck för två viktiga grundprinciper, i common law allmänt kända som de två Hadley-reglerna.74 (1) Enligt den första s.k. Hadley-regeln betraktas skadan som ersättningsgill om den följer naturligt av avtalsbrottet. Måttstocken härför är vad som sannolikt—"in the ordinary course of things" — följer av avtalsbrottet enligt vad den felande parten förutsett eller borde ha förutsett i belysning av de omständigheter som han kände till vid ingåendet av avtalet. (2) Den andra Hadley-regeln medger att en skada som inte kan betraktas som naturliga enligt ovanstående ända kan vara ersättningsgill om parterna de facto "did contemplate that it might occur". Härmed avses de fall att avtalsborgenären vid avtalsslutet "commu nicates the likelihood of a particular loss" till avtalsgäldenären. Man brukar 73 Se vidare bland den lindrigt sagt omfattande litteraturen om fallet Hadley v.s. 24
38.Baxendale t.ex. Atiyah s. 541, Epstein, JLS 1989 s. 122 ff., Friedman s. 125 ff.,s. 24
39.Gomard s. 185, Guest s. 555 f., Hellner, Scan. Stud. 1966 s. 46 f., idem, TfR 1966s. 24
40.s. 299, Hemmo, Vahingonkorvauksen määräytymisestä s. 110 ff., Herre, Ersätts. 24
41.ningar s. 364 ff., 372 ff., Honnold, Uniform Law s. 410 f., James s. 329 f., Lookof-s. 24
42.sky, Consequential Damages s. 169 ff., Nicholas, LQR 1989 s. 230, Palmgren s.s. 24
43.213, Saxén, Adekvans s. 164, Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 236, Treitel,s. 24
44.Contract s. 965 ff., Whincup s. 240 f., Ziegel s. 37. — En ofta förekommandes. 24
45.uppfattning är att man i Hadley v. Baxendale närmast hämtade vägledning fråns. 24
46.den förutsebarhetsbegränsning som framgår av den franska Code Civil art. 1150s. 24
47.(cit. ovan i not 71). 74 Se t.ex. James s. 329 f., Guest s. 555, 559 ff., Whincup s. 240 f.s. 24
48.266s. 24
49.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder i dessa fall tala om "special damages".75 I Hadley v. Baxendale medgavs inte ersättning för utebliven vinst, efter som denna typ av skada här inte ansågs vara en naturlig följd av dröjsmål med transport av en bruten kvarnaxel. Kvarnägaren hade inte heller aktive rat den andra Hadley-regeln. Det enda transportören hade informerats om var att kärande var kvarnägare och att transporten gällde en brusten kvarn axel. Inget i denna information tydde enligt domstolen på att kvarnägaren kunde drabbas av utebliven vinst till följd av dröjsmål med transporten. De två Hadley-reglerna utvecklades vidare i fallet Victoria Laundry Ltd. v. Newman Industries Ltd.76 Här var det fråga om ett köp av en boiler, och i motsats till Hadley v. Baxendale ansågs i detta fall utebliven vinst vara en naturlig följd av säljarens dröjsmål med varans avlämnande. Däremot utgick inte ersättning för förlust av att köparen till följd av dröjsmålet inte kunnat ingå ett antal exceptionellt lönsamma avtal som säljaren saknat vetskap om: Köparen, ett företag i tvätteri- och färgningsbranschen, hade beställt en extra stor boiler. Dels för att kunna utöka sin verksamhet och dels för att kunna ingå ett antal exceptionellt lönsamma färgningsavtal. Avlämnandet av den beställda boilern försenades emellertid p.g.a. vårdslöshet hos säljarens underleverantör. Köparen krävde ersättning för utebliven vinst under den tid dröjsmålet varat. Vidare yrkades ersättning för förlust motsvarande den uppskattade summan av extra intäkter som de särskilt lönsamma färgningsavtalen skulle ha medfört. Eftersom säljaren vid ingåendet av avtalet kände till arten av köparens verksamhet och att boilern behövdes för omedelbart bruk, fastslogs att den uteblivna vinsten var ersättningsgill. Men med hänsyn till den andra Hadleyregeln utgick inte ersättning för den sistnämnda förlusten. Denna förlust ansågs vid tiden för avtalet inte vara "reasonable foreseeable". Denna förutsebarhet fick bedömas utgående från den kunskap en "reasonable person" har om händelser nas normalförlopp. Faktisk kunskap ansågs dock inte krävas. Tillräckligt var att förlusten för en "reasonable person" framstod som "liable to result". Inte heller krävdes att parten förutsett att avtalsbrottet med nödvändighet medför en förlust. Det räckte att förlusten var en "serious possibility", en "real danger" eller "on the cards". Denna förutsebarhet kompletteras av den andra Hadleyregeln och den faktiska kunskap som parten hade om särskilda förhållanden utanför händelsernas normalförlopp. Någon sådan kunskap om de exceptio75 Se t.ex. Atiyah s. 543. 76 [1949] 2 K.B. 528. Se även om fallet t.ex. Guest s. 557, Herre, Ersättningar s. 367 ff., James s. 330 f., Lookofsky, Consequential Damages s. 172 f., Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 236 f., Treitel, Contract s. 965 ff., Whincup s. 241.s. 25
50.267s. 25
51.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoders. 26
52.nellt lukrativa färgningsavtalen förelåg dock inte. Avtalets syfte får en väsentlig roll vid bedömningen av "remoteness". I linje härmed har utebliven vinst såsom förlusttyp i regel betraktats som en natur lig följd av kontraktsbrott vid köp, och även i övrigt har bedömningen varit tämligen köparvänlig med tanke på typiska följdförluster.77 Kontraktuella förhållanden anses dock kräva en högre grad av sannolikhet än utomkontraktuella förhållanden. I senare rättspraxis om kontraktuellt skadestånd har man därför valt att fråga sig om förlusten "ought to have been contemplated as a serious possibility",78 eller om den är av sådant slag som parten "when he made the contract, ought to have realised was not unlikely to result from the breach".79 Senast har dock House of Lords i fallet Farley v. Skinner valt att också inom kontraktuella förhållanden tala i termer av att förlusten bör vara "reasonable foreseeable as liable to result from the breach":80s. 26
53.A hade innan han köpte en landsortsfastighet anlitat B för att undersöka oms. 26
54.fastigheten var allvarligt utsatt för flygbuller. Efter köpet krävde A skadestånds. 26
55.av B för "negligent failure to discover that the property was so affected". 10 000s. 26
56.pund utdömdes som ersättning för "discomfort", med beaktande av att A:s syftes. 26
57.med köpet hade varit att uppnå "pleasure, relaxation and peace of mind". Dettas. 26
58.syfte och förlusten därav låg för B inom förutsebarhetens gränser. Men inte heller Hadley-reglerna har besparats från kritik. Så länge utebliven 77 Se närmare t.ex. Atiyah s. 189 f., 540 ff. med hänvisningar till rättspraxis. Avs. 26
59.särskilt intresse är Vacwell Engineering Co. Ltd. v. B.D.H. Chemicals [1969] 3s. 26
60.All E.R. 1681. Fråga var om ett köp av glasampuller innehållande kemikaliers. 26
61.som reagerade häftigt vid kontakt med vatten, vilket köparen var omedvetens. 26
62.om. Köparens produktionsprocess krävde att etiketterna på ampullerna tvättas. 26
63.des bort. Medan detta gjordes brast en av ampullerna med en våldsam explos. 26
64.sion som följd. Ampullerna ansågs inte ha varit "reasonable fit for their purpos. 26
65.se". Eftersom säljaren borde ha förutsett möjligheten av att kemikalien kundes. 26
66.komma i kontakt med vatten men inte upplyst köparen om risken därmed,s. 26
67.ansågs skadorna till följd av explosionen ersättningsgilla. — Enligt Atiyah s. 190s. 26
68.var skadorna "too remote in accordance with the ordinary principles of contracts. 26
69.law”. Att ersättning trots detta utgick ser han som ett tecken på att förutsebar -s. 26
70.hetskriteriet i dylika fall de facto är "identical with the question whether thes. 26
71.goods are reasonable fit for their purpose under [SGA] Sect. 14(3)". 78 Parson Ltd. v. Uttley Ingham & Co. Ltd. [1978] Q.B. 791. Se närmare t.ex. Atiyahs. 26
72.s. 541, Guest s. 558 f., Treitel, Contract s. 967 f., Whincup s. 241 f. 79 Koufos v. Czarnikow (The Heron II) [1969] 1 A.C. 350. Se närmare t.ex. Atiyahs. 26
73.s. 190, 529, Guest s. 557 f., Treitel, Contract s. 966 ff., Whincup s. 241. 80 Farley v. Skinner [2002] 2 A.C. 732 vid punkt 84.s. 26
74.268s. 26
75.5,2 Adekvansläran och med den besläktade metoder vinst eller andra följ dförluster såsom produktionsbortfall o.dyl. inte kan räknas som naturliga följder av avtalsbrott enligt den första Hadley-regeln blir ersättningsbarheten begränsad. Det avgörande enligt den andra Hadleyregeln är ju vad parterna vid avtalsslutet "did contemplate".811 den engelska Sale of Goods Act (SGA) från år 1979 har man dock intagit flera bestämmel ser som härstammar från rättsfallet Hadley v. Baxendale.82 De två Hadley - reglerna har på motsvarande vis också inarbetats i den amerikanska UCC.83s. 27
Tolkningen av CISG art. 74
1.Hur skall man då ställa sig till tolkningen av CISG art. 74 i belysning av det ovan anförda? Även om bestämmelsen har sin förebild i angloamerikansk rätt är detta givetvis inte entydigt med att tolkningen i alla avseenden även skall följa angloamerikansk rätt.84 Men med den allmänna formulering som CISG art. 74 har fått är det givet att också denna bestämmelse kan framstå som ett återseende av den nationella bakgrundsrätten.85 Såväl angloamerikansk rätt som CISG art. 74 förlägger dock bedömningen till avtalstidpunkten. Förutsebarheten bedöms objektivt.86 Enligt den första 81 Bland kritikerna märks bl.a. Epstein, JLS 1989 s. 105 ff., särskilt s. 122 ff. Epstein utdömer de två Hadley-reglerna som "wholly unmotivated by any commercial or business consideration". Utgående från Hadley v. Baxendale menar han bl.a. att "it is more accurate to say that lost profit from delayed shipment of any equipment are the natural and common consequences of the breach, even if the shipper knows nothing about the particulars of any given situation". Se även t.ex. Friedman s. 127 ff. med anknytning till amerikansk rättspraxis. 82 Se SGA sec. 50(2), 51(2) samt 53(2), vilka samtliga uttrycker den första Hadleyregeln. Vidare stadgas i see. 54 bl.a. att inget i denna lag hindrar parterna från att erhålla ersättning "for special damages in any case where by law ... special damages may be recoverable". Härmed torde åsyftas den andra Hadley-regeln. Se även ovan vid not 75, samt härtill t.ex. Atiyah (9th ed.) s. 485. 83 Se bl.a. § 2-714(1) och § 2-715(2)(a). Se närmare t.ex. White & Summers s. 430 ff. 84 Se ingående Murphey, Wash. J. Int'l L. & Econ. 1989 s. 415 ff. Se till detta även t.ex. nedan i not 90 anförda arbeten. 85 I t.ex. UNILEX d. 06.12.1995 (USA, U.S. Court of Appeals, 2nd Cir.) antogs utan närmare analys att "the familiar principle of foreseeability established in Hadley v. Baxendale" skulle gälla utan avvikelse även enligt CISG art. 74. Se för kritik t.ex. nedan i not 90 anförda arbeten. 86 Angloamerikansk rätt använder sig av "reasonable person"-standarden, medan avgörande enligt CISG art. 74 är vad "the party in breach ought to have forese-s. 27
2.(forts...)s. 27
3.26»s. 27
4.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoders. 28
5.Hadely-regelnbör emellertid förlusten utgöra en "serious possibility",88 76 ellers. 28
6.framstå som "liable"88 eller "not unlikely to result from the breach".89 CISGs. 28
7.art. 74 förutsätter däremot endast att förlusten framstår som en "possibles. 28
8.consequence of the breach". Det har antagits att Hadley-regeln på dennas. 28
9.punkt är betydligt mera restriktiv än lösningen i CISG art. 74.90 Man kan is. 28
10.varje fall inte utesluta att skillnaden kan bli avgörande i särskilda fall.91s. 28
11.En annan fråga är bl.a. vad som egentligen skall vara förutsebart. I litteras. 28
12.turen om CISG har flera författare hävdat att förutsebarheten i art. 74 avsers. 28
13.dels den möjliga förlust som kan orsakas av ett avtalsbrott, dels den möjligas. 28
14.omfattningen av denna förlust. Däremot skulle enligt dessa författare art. 74s. 28
15.inte avse skadeståndets omfattning.92 Mot denna tolkning invänder Herre.s. 28
16.Enligt Herre bör art. 74 läsas så att det är skadeståndets storlek som skall has. 28
17.varit förutsebart som en möjlig följd av avtalsbrottet. Detta skulle innebäras. 28
18.att "skadeståndet i form av ett belopp ('a sum') i kronor eller annan valutas. 28
19.inte får överstiga vad som varit förutsebart".93 Samtidigt betonar dock Herres. 28
20.att den relativt vaga ordalydelsen i art. 74 bör medge en förhållandevis fris. 28
21.och flexibel tolkning. Bestämmelsen skulle därför få tolkas som att förutses. 28
22.barheten avser både skadeståndets storlek och typen av skada.94 Enligts. 28
23.denna tolkning skulle dock en skada som till sin typ kan förutses men soms. 28
24.86(...forts)s. 28
25.en". Båda skrivsätten ger uttryck för ett objektivt moment. Se även t.ex. Rams. 28
26.berg & Herre, CISG-kommentaren s. 488.s. 28
27.87 T.ex. Parson Ltd. v. Uttley Ingham & Co. Ltd. [1978] Q.B. 791.s. 28
28.88 T.ex. Farley v. Skinner [2002] 2 A.C. 732s. 28
29.89 T.ex. Koufos v. Czarnikow (The Heron II) [1969] 1 A.C. 350s. 28
30.90 Se t.ex. Cook, J. Law & Com. 1997 s. 257 ff., särskilt s. 259 f., samt Darkey, J. Laws. 28
31.& Com. 1995 s. 139 ff., särskilt s. 145 ff. Men se även t.ex. Ziegel s. 9 ff.s. 28
32.91 I detta avseende skiljer sig CISG art. 74 även från UNIDROIT Principles art.s. 28
33.7.4.4 ("likely to result) och European Principles art. 9:503 ("a likely result"). Mens. 28
34.dessa skillnader bör å andra sidan inte överbetonas. Se även t.ex. Herre, Ersätts. 28
35.ningar s. 407 ff., Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 489 f. Ziegel s. 9 ff.s. 28
36.förefaller mena att det på denna punkt i praktiken inte existerar någon skillnads. 28
37.mellan CISG art. 74 och dess angloamerikanska förebild.s. 28
38.92 Denna tolkning företräds i t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 541 och Caemmerer &s. 28
39.Schlechtriem (Hrsg., 2 uppl.) s. 641. 93 Herre, Ersättningar s. 403 ff. Denna tolkning av förutsebarhetsrekvisitet i CISGs. 28
40.art. 74 skulle i så fall samtidigt även innebära en ytterligare skillnad jämförts. 28
41.med angloamerikansk rätt. Se a.a. s. 387 ff.s. 28
42.94 Herre, Ersättningar s. 406. Jfr Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 488 f.s. 28
43.270s. 28
44.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder medför en oförutsebart stor förlust inte medföra en reduktion enligt art. 74 så länge skadeståndet för samtliga uppkomna förluster ändå håller sig inom förutsebarhetens gränser. I åtminstone följande rättsfall har man dock inte lagt en sådan bokstavlig tolkning till grund för CISG art. 74: IUNILEX d. 27.03.1997 (Finland, Court of Appeal of Eastern Finland) yrkade köparen bl.a. skadestånd i form av utebliven vinst, vissa arvoden, samt ränte kostnader om 223 000 dollar på en kredit som hade upptagits i en litauisk bank för att finansiera en förskottsbetalning. Den uteblivna vinsten och arvodena ersattes till fullo. Säljaren ansågs vidare ha varit medveten om att köparen varit tvungen att finansiera förskottsbetalningen genom en kredit. Skadeståndet inkluderade därför även ersättning för räntekostnaderna. Men det ansågs inte utrett att säljaren vid avtalsslutet borde ha förutsett den höga räntenivån i Litauen, "which essentially differs from interest rates in Western Europe". Enligt rätten borde säljaren endast ha förutsett en ränta motsvarande 10 procent av kontraktssumman eller 8 000 dollar, vilket belopp säljaren ålades att ersätta. Förutsebarhetskriteriet i CISG art. 74 torde framförallt rikta sig mot typiska följ dförluster,95 såsom utebliven vinst, minskad omsättning el.dyl. Avtalsgäldenärens branschkännedomen torde härvid tillmätas en central betydelse med tanke på typförutsebarheten. Följande fall är illustrerande: I t.ex. UNILEX 28.10.1998 (Schweiz, Schweizeriches Bundesgericht) uttalas att köparens förlust i form av utebliven vinst kunde anses förutsebar om säljaren vid tidpunkten för avtalsslutet var medveten om eller borde ha varit medveten om att köparen var partihandlare på en känslig marknad. Eftersom säljaren varit medveten om detta ansågs den uteblivna vinsten förutsebar enligt CISG art. 74 och därför ersättningsgill. — I lägre instans hade däremot ersättningskra vet för utebliven vinst förkastats med hänvisning till art. 74. Detta eftersom det inte hade visats att risken för utebliven vinst skulle ha diskuterats under avtals förhandlingarna .s. 29
45.Jfr t.ex UNILEX d. 06.02.1996 (Österrike, Oberster Gerichtshof) där fastslogs att den vinst som köparen skulle ha erhållit på en avsedd vidareförsäljning av varorna måste anses vara ersättningsgill om en sådan vinst från vidareförsälj ningen var förutsebar för den avtalsbrytande parten. "Beim Verkauf handelba rer Ware an einen Kaufmann ist dies [utebliven vinst på vidareförsäljning av varan] auch ohne Anhaltspunkte stetz zu bejahen". Och då säljaren vid avtalsingåendet hade varit medveten om köparens verksamhet och att denne ämnade 95 Jämför att enligt Treitel, Contract s. 973 frågor om "remoteness" i engelsk rätt bör aktualiseras "only [kurs, här] in respect of... consequential loss, such as loss suffered by the buyer through his use of the goods".s. 29
46.271s. 29
47.5,2 AdßkvansSäran och med den besläktade metoders. 30
48.sälja varan vidare, ansågs den uteblivna vinsten utgöra en förutsebar förlust.s. 30
49.Jfr till detta även bedömningen i t.ex. UNILEX d. 21.05.1996 (Tyskland,s. 30
50.OLG Köln): En italiensk säljare och en tysk köpare — bägge bilhandlare —s. 30
51.ingick avtal om köp av en begagnad bil, som köparen sedan sålde vidare. Efters. 30
52.att bilen hade sålts vidare framkom att den var två år äldre än dess dokumentes. 30
53.rade ålder, och att den var medkörd längre än vad dess mätarställning visade.s. 30
54.Köparen krävde skadestånd av säljaren för den ersättning köparen själv hades. 30
55.varit tvungen att utge åt sin egen kund till följd av felet. Säljaren ålades ersätts. 30
56.ningsskyldighet under presumtionen att den uteblivna vinsten var förutsebars. 30
57.enligt CISG art. 74, eftersom säljaren vid avtalsslutet var medveten om atts. 30
58.köparen var bilhandlare. Också produktskada i form av skada på annan egendom än den sålda varan har ansetts falla inom förutsebarhetens gränser (CISG tillämpas enligt art.s. 30