Stycket

14.5.2 Adekvansläran och med den besläktade metoder ras av rättspraxis. I t.ex. HD 1997:199 (ref. ovan kap. 5.2.1.1) lades sålunda vikt vid vad parten som yrkesmässig borrare av bowlingklot kunde förutse. I t.ex. HD 1977II74 (ref. nedan kap. 5.2.2) togs på liknande vis fasta på vad parten såsom specialaffär i branschen borde ha vetat. Härtill bör emellertid hänsyn även tas till bl.a. den specifika information som den avtalsbrytande parten hade i det enskilda fallet.3 343 Från rättspraxis kan nämnas t.ex. HD 1950II419 (ref. ovan kap. 5.2.1.1). HD betonade här att det endast på forsedeln och inte på själva paketet var angivet att detta innehöll värdefulla skinn. Då paketets höga värde inte heller hade omtalats för hotellpersonalen, ansågs personalen inte ha haft anledning att behandla paketet på ett sådant sätt som dess höga värde betingade. Från HD:s senare praxis kan på motsvarande vis nämnas t.ex. fallet 1982II52 (ref. nedan kap. 5.2.4). Fråga var om ett tillverkningsköp avseende en form att användas i köparens produktion. Då formen var funktionsoduglig kunde köparen inte fullgöra en avtalad leverans till ett svensk företag. Skadestånd utöver avtalsvite utdömdes inte, bl.a. med beaktande av att det inte visats att säljaren va­ rit medveten om den svenska beställningen och dess betydelse för köparen. Jfr från svensk rätt t.ex. NJA 1991 s. 217, där SvHD fäste vikt vid att en bank­ kund (en fastighetsmäklare) "tydligt klargjort för företrädare för banken att han var i behov av att snabbt få ut pengar för att slutföra en fastighetsaffär". Banken försummade sin skyldighet att utan dröjsmål utbetala pengarna. Med hänsyn till bl.a. nämnda klargörande ålades banken att utöver dröjsmålsränta ersätta kundens förlorade handelsvinst på den uteblivna fastighetsaffären såsom skada som varit förutsebar för banken.35s. 15