1.finna i att stadgandet närmast var konstruerat kring den objektiva omöjlig - hetsläran. Bränder och liknande händelser kan uppfylla kravet på objektiv omöjlighet vid halvgeneriska köp, medan grundsatsen om genus nonquam perit i dylika fall utesluter ansvarsbefrielse vid rent generiska köp. Denna distinktion mellan rent generiska köp och halvgeneriska köp står att finna i det uttryckliga ställningstagandet i de skandinaviska köplagarna 24 §, att "förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser" i sig var en händelse som säljaren inte borde räkna med, och som därför medförde ansvars befrielse. Halvgeneriska köp jämställdes därmed de facto med regeln för speciesköp då det bestämda köpobjektet förstörts. I båda fallen var det fråga om en omöjlighetssituation och det ansågs inte finnas anledning att behandla de två köpen olika.213 Se även om brand och halvgeneriska köp t.ex. Rt 1921 s. 401. Denna tolkning godtogs även för finsk rätts del av bl.a. Vihma.214 Däremot företrädde i tidigare rätt t.ex. Taxell en betydligt strängare inställning. Taxell godtog i dylika fall inte gärna bränder och andra oförvållade olyckor som en acceptabel ursäktsgrund, om avtalet ingick som ett led i avtalsgäldenärens företagsverksamhet.215 Då man i tidigare köplagsförslag har utgått från vis major har man även strävat till att bibehålla och i viss mån utvidga tolkningen av de skandina viska köplagarna 24 § avseende halvgeneriska köp, genom att till uppräk ningen av de ansvarsbefriande omständigheterna hänföra också "omfattan de eldsvåda" i säljarens verksamhet oavsett brandorsaken. Kravet på en 211 Se Secretariat's Commentary s. 171 Example 65A. Jfr s. 173 Example 65G. 212 Se t.ex. NJA II 1906 N:r 1 s. 49 f., samt från den omfattande litteraturen t.ex. Almén s. 300 f., 303, Andersén s. 127 f., Hellner, TfR 1991 s. 149, idem, Festskr. Curt Olsson s. 125, idem, Köprätt s. 104, Norager-Nielsen & Theilgaard s. 338 f., Ussing s. 76, 81. 213 Se även t.ex. NJA II 1906 N:r 1 s. 49, Almén s. 300 f., Vihma s. 95 ff. Se även vidare om regleringen nedan kap. 4.1. 214 Se Vihma s. 95. 215 Se Taxell s. 318 f.s. 151
2.115s. 151
3.3.3 Kontrollrekvishet "omfattande eldsvåda" ansågs härvid uppfyllas inte enbart genom att sälja rens anläggningar brann ner till grunden. Ans var sbefrielse skulle även kunna medges vid mera begränsade brandtillbud i t.ex. en säljaren tillhörig kraftstation, förutsatt att detta orsakade ett omfattande driftstopp.216 — En tolkning som emellertid som sådan inte är helt oproblematisk mot bakgrund av begreppet vis major.217s. 222
4.Mot denna bakgrund är det dock knappast någon överraskning att man i litteraturen ofta har ställt sig kritiskt till den ovan citerade, i motiven fastslagna tolkningen. Från svenskt håll har i synnerhet Hellner framfört att han inte gärna godtar en dylik skärpning av säljarens ansvar jämfört med tidigare rätt. Hellner betonar istället att bränder oavsett brandorsaken bör godtas som hinder utom kontroll, och att enbart en prövning av om branden har medfört ett verkligt prestationshinder är tillräcklig.218 Också Hjerner förefaller vara inne på samma linje, om än han uttrycker sig mera försiktigt. Hjerner menar att "mera omfattande driftstörningar i säljarens företag till följd av eldsvåda eller liknande händelse" i regel kan räknas som hinder utanför säljarens kontroll.219 För finsk del anför Koskelo allmänt att ansvarsbefrielse kan medges om en brand "förstört hela det dåvarande varulagret", utan att vidare ta ställning till om brandorsaken bör vara utanför säljarens kontroll eller inte.220 Från norskt håll har motivuttalandet ifrågasatts av t.ex. Krüger.221 Vidare kan nämnas att Bergem & Rognlien förefaller godta moti vens tolkning i förhållande till NoKöpL 27 §,222 samtidigt som de i förhållan de till CISG art. 79 förefaller ge avkall på kravet om påvisad yttre orsak till 216 Se t.ex. Kom.bet. 1973:12 § 24, SOU 1976:66 § 24, samt Kbl. udkast 1975 § 24. 217 En händelse av karaktären vis major anses i regel förutsätta att orsaken tills. 222
5.händelsen är utifrån kommande; utom kontroll. Se närmare t.ex. definitionernas. 222
6.nedan kap. 4.2.2.1. Detta krav uppfylls inte vid t.ex. oförvållade eldsvådor soms. 222
7.sådana, utan ansvaret blir då snarare beroende av omöjlighet. I SOU 1976:66 s.s. 222
8.245 karaktäriseras ansvaret även som "i princip strikt men det görs undantags. 222
9.för omständigheter som gör prestationen omöjlig". 218 Hellner, Festskr. Curt Olsson s. 124; jfr även idem, TfR 1991 s. 149. Exempelviss. 222
10.Herre, Konsumentköplagen s. 36, Hultmark s. 72, Håstad s. 51, samt Ramberg,s. 222
11.Köplagskommentaren s. 348 förefaller däremot inte ha något att invända mots. 222
12.motiven till denna del. Runesson s. 237 f. betonar även aktivitetsrekvisitet. 219 Hjerner, Festskr. Jan Hellner s. 293. 220 Koskelo, JFT 1990 s. 310. 221 Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 461; jfr även idem, Kontraktsrett s. 808. 222 Bergem & Rognlien s. 155. På samma linje t.ex. Mestad s. 330, Selvig s. 212.s. 222
13.3.3 KontroHrekvssHet branden ("uforskyldt omfattende brann").223 Från danskt håll har t.ex. Gomard & Rechnagel i deras kommentarverk till CISG uttryckt stor tveksam het över hur man skall förhålla sig till dylika hinder.224 I grunden är det dock så, att kontrollansvaret har undanträngt den tidiga re vid halvgeneriska köp gällande omöjlighetsläran. Enligt kontrollansvaret är det inte längre tillräckligt att bränder och andra oförvållade olyckstillbud uppfyller hinderrekvisitet genom "förstörelse av allt gods av det slag eller det parti köpet avser". Det är även tveksamt om man genom lagtolkning kan uppnå ett annat resultat utan att man därigenom samtidigt urvattnar den rättspolitiska grundtanken bakom kontrollansvaret. En jämförelse mellan bränder som force majeure kan ge viss vägledning. För finsk rätts del kan man härvid konstatera att kontrollansvaret utgör en klar uppmjukning av säljarens ansvar i tidigare rätt. Hos oss har man nämli gen i allmänhet inte godtagit bränder som ursäktsgrund vid avtalsstörningar med mindre än att de har uppstått som en följd av krig, kravaller eller uppror etc., och då har det varit den bakomliggande orsaken som har till mätts relevans.225 I t.ex. HD 1945 II 131 hade säljaren vid hot om avtalsvite förbundit sig att leverera ett parti ved, såvida leveransen inte omöjliggjordes av force majeure. Skäl för ansvarsbefrielse ansågs inte föreligga p.g.a. att det tilltänkta vedpartiet gått förlorat genom en eldsvåda.s. 223
14.Jfr även t.ex. HD 1922 D137: Till transport inlämnat gods hade förstörts vid en brand som utbrutit till följd av att annat gods, vilket inlämnats under felak tig benämning, hade fattat eld. Järnvägen ansågs ersättningsskyldig.s. 223
15.— Som jämförelse kan nämnas att internationell rättspraxis om vägfraktförarens ansvar enligt CMR art. 17(2) framstår som delvis heterogen i fråga om bränder.226 Om brand uppstått medan fordonet varit i rörelse kan branden dock i regel hänföras till förhållanden i fordonet, och fraktföraren kan då svårligen undgå ansvar. Har brand uppstått medan fordonet stått parkerat anses situatio 223 Bergem & Rognlien s. 665 f. 224 Gomard & Rechnagel s. 221. 225 Se t.ex. Taxell s. 125. Se dock även t.ex. Saxén, Skadestånd s. 60 som kort anför: "I undantagsfall kan ... hinder som före KöpL betraktades som force majeure falla inom kontrollsfären, t.ex. en eldsvåda". Såvitt gäller avtalsstörningar är det emellertid svårt att finna stöd för att kontrollansvaret skulle innebära en sådan ansvarsskärpning. 226 Se närmare t.ex. Clarke s. 285 f. och Regnarsen s. 157 ff. med vidare hänvisning ar till rättspraxis.s. 223
16.117s. 223
17.3.3 KantreMrekvi sitets. 224
18.nen i stort påminna om stölder,227 varför det skall mycket till för ansvarsfris. 224
19.het.228 I t.ex. UfR 1980 s. 26 (DaHD) hade branden möjligen orsakats av tobakss. 224
20.rökning av de tullanställda som hade lossat lasten för undersökning, men dens. 224
21.närmare brandorsaken kunde inte klarläggas. Fraktföraren undgick inte ansvar. I t.ex. svensk och dansk rätt har däremot bränder ofta mera allmänt ansetts kunna konstituera force majeure mot bakgrund av omöjlighetsläran i de skan dinaviska köplagarna 24 §.229 Från norskt håll vill dock t.ex. Mestad hålla begreppen omöjlighet och force majeure klart åtskilda även beträffande bränder, varför han inte vill medge ansvarsbefrielse utan någon påvisad yttre brandorsak.230s. 224
22.Med tanke på den i motiven till SvKöpL och NoKöpL uttalade tolkningen är även följande äldre finska avgöranden av HD av intresse:s. 224
23.HD 1933II492: En brand som uppstått på grund av kortslutning i en transfors. 224
24.mator ansågs inte härröra av en övermäktig händelse, varför elektricitetsverkets. 224
25.befanns strikt ansvarig för den uppkomna skadan.s. 224
26.— Här var fråga om strikt ansvar enligt den tidigare L angående elektriskas. 224
27.anläggningar (11.5.1928) 11 §.2311 avgörandet finns det emellertid inget soms. 224
28.tyder på att branden inte kunde ha varit relevant som force majeure, såvida dens. 224
29.bara hade uppstått till följd av externa orsaker av mera ovanlig karaktär. Soms. 224
30.sådana ovanliga externa brandorsaker har i detta sammanhang inte räknatss. 224
31.t.ex. blixtnedslag (HD 1934 II 455) eller stormar som fällt träd över högspän-s. 224
32.ningsledningar (HD 1946 I 8). Som jämförelse till detta kan ytterligare hänvisas till exempelvis följande tyska avgörande av BGB:s. 224
33.142 BGHZ 66 (2000) gällde tillämpningen av det grannerättsliga ansvaret i BGBs. 224
34.906 §. I ett bostadshus hade brand utbrutit till följd av en defekt i en elektrisk 227 Se t.ex. Bull s. 78, Clarke s. 286. 228 Se ovan kap. 3.2.2.1 om bedömningen av stölder enligt CMR art. 17(2) och VbLs. 224
35.28 § 1 mom. 229 Se t.ex. Hellner, TfR 1991 s. 149, idem, Köprätt s. 106, Ussing s. 76, samt Vindings. 224
36.Kruse s. 91. 230 Se Mestad s. 330 ff. 231 Se närmare om regleringen t.ex. Saxén, Skadeståndsrätt s. 220 ff. med rikligas. 224
37.hänvisningar till övrig rättspraxis. Jfr nuvarande Elsäkerhetslag (14.6.1996/410),s. 224
38.som i 38 § föreskriver ett strikt ansvar utan undantag för force majeure. Enligts. 224
39.40 § kan emellertid skadeståndet jämkas om till skadan har medverkat någons. 224
40.omständighet som inte har samband med verksamheten. Se närmare häroms. 224
41.Sandvik s. 71 ff., särskilt s. 74 f.s. 224
42.118s. 224
43.3.3 KontroHrekvfeitet anordning. Branden hade spridit sig till ett i närheten beläget korsvirkeshus. Branden omfattades av BGB 906 §. BGH:s domskäl tyder på att ansvar i detta fall hade uteslutits vid brand orsakad av t.ex. blixtnedslag eller tredje man.232 Även då man inte har haft att göra med force majeure kan man i rättspraxis skönja ett uttryck för en mera objektiv riskfördelning beträffande bränder, till synes väl i linje med den rättspolitiska grundtanken som uppbär kontrollrekvisitet: HD 1944 II146: En bilägare hade åtagit sig transport av varor med lastbil som framfördes av en anställd chaufför. Varorna skulle transporteras från järnvägs stationen till en affär, men då bilen kom fram var affären redan stängd. Chauf fören tog då bilen med varorna till garaget, där de under natten brann upp. Då det inte visats att skadan orsakats av omständigheter som inte skäligen borde anses kunnat förutses eller förebyggas, dömdes bilägaren att ersätta skadan. Ytterligare framhölls att bilägaren måste anses ha iklätt sig ansvar för att varorna skulle avlämnas på avtalat ställe i oförändrat skick.s. 225
44.Jfr även t.ex. HD 1948 II 433 där transportören, med motiveringen att han måste anses ha iklätt sig ansvar för transporten, ålades ansvar när varorna gått förlorade genom eldsvåda under transporten.s. 225
45.— Andersson anför att i dessa fall ingen culpa hos medhjälparen uttalats eller presumerats, men att ansvar ändå ålades. Han menar att avgörandena bör ses som "en objektiv riskfördelningsprincip, varvid hänsyn tages till den objek tiva skadan (till följd av eldsvådan) och konstateras, att gäldenären haft prestationsskyldighet och varorna om hand, varför risken närmast måste åvila ho nom".233 Den citerade konklusionen är helt i linje med den rättspolitiska grund tanken som uppbär kontrollansvaret och dess kontrollrekvisit. En helt annan sak är sedan att man i HD 1944 II 146 även — i motsats till vad Andersson förmodar — kunde ha grundat ansvaret på en klar anknytning till culpa.234 Chauffören hade lämnat bilen utan tillsyn över natten med eld i gengasgenera torn. HD 1948 II 433 framstår däremot som ett tämligen klart uttryck för en objektiv riskfördelning, som närmast bygger på garantiliknande tankegångar. Med det ovan sagda för handen blir slutsatsen att man också beträffande bränder åtminstone som en grundläggande utgångspunkt bör hålla fast vid kontrollrekvisitet och dess krav på ett utifrån kommande hinder. Det över ensstämmer med en naturlig riskfördelning mellan parterna att säljaren snarare än köparen skall svara för bränder utan påvisad yttre orsak. Säljaren 232 Se även om fallet Sandvik s. 152. 233 Andersson, JFT 1955 s. 401. 234 Jfr även t.ex. UfR 1942 s. 551 (VL).s. 225
46.'HBs. 225
47.3,3 KontroHrekvisitet är vad man brukar kalla ''risksuperior".235 Att en oförvållad eldsvåda t.ex. har förstört hela det dåvarande varulagret rubbar inte utfallet av denna bedömning. Omfattande driftstopp till följd av begränsade bränder t.ex. i en säljaren tillhörig kraftstation eller i dennes maskiner torde i sakligt hänseen de närmast kunna hänföras till tekniska störningar i tillverkningsmaskineriet. Att utan vidare medge ansvarsbefrielse i dylika fall vore nog med säker het att gå för långt. Och även i formulärrätten finner man stöd för tolkning en att bränder inte bör godtas som befrielsegrund med mindre än att orsa kerna låg utom kontroll för den part som söker ansvarsbefrielse.236s. 226
48.Med den utformning som KöpL 27 § 1 mom. och CISG art. 79(1) har fått är det svårt att tolka kontrollansvaret på annat sätt, än att det beträffande bränder typiskt skärper säljarens ansvar vid halvgeneriska köp jämfört med vad som tidigare följde av de skandinaviska köplagarna 24 §. Vill man att bränder och andra oförvållade olyckor som sådana skall godtas som ansvarsbefriande hinder, borde man uppenbarligen ha infört något annat än ett kontrollansvar.s. 226
Särskilt om uppgifter om varan
Tolkningen i motiven till KöpL
1.Av särskilt intresse med tanke på tillämpningen av kontrollansvaret vid fel i varan (se närmare härom nedan kap. 4.3), är ett kort uttalande i motiven till KöpL om att även uppgifter som säljaren ger om varan ligger inom hans kontrollsfär:s. 226
2."Också de uppgifter som säljaren lämnar om varan ligger inom hans kontrolls. 226
3.sfär. Om en uppgift rörande varan visar sig vara felaktigt blir säljaren såledess. 226
4.alltid skadeståndsskyldig även om det att uppgiften är oriktig skulle innebäras. 226
5.att någon sådan vara som säljaren har åtagit sig att lämna överhuvudtaget intes. 226
6.finns att tillgå. Om det t.ex. visar sig att ett konstverk, som enligt vad säljarens. 226
7.har uppgett har skapats av en viss konstnär, är förfalskat, är säljaren skyldig att 235 Se t.ex. Posner & Rosenfield, JLS 1977 s. 92 f. 236 Se t.ex. ECE 188 para. 10.1:"... industrial disputes and any other circumstancess. 226
8.(e.g.fire ...) when such other circumstances are beyond the control of the parties." Jfrs. 226
9.även t.ex. NL 01 para. 36 och ORGALIME S 2000 para. 39. Se dock även t.ex.s. 226
10.ICC:s modell för force majeure-klausuler para. 2(c), men på denna punkt blirs. 226
11.bedömningen av "impediment beyond his control" så konkret att man närmasts. 226
12.står inför ett presumtionsansvar. Se även ovan kap. 2.4.s. 226
13.12Ös. 226
14.3.3 KantroHrekvssHet ersätta köparen för den direkta förlust som köparen lider också om säljaren skulle ha varit i god tro."237 Det kan nämnas att ett motsvarande uttalande även återfinns i propositio nen till NoKöpLz238 men inte i propositionen till SvKöpL. Också i Sverige har dock åtminstone Hultmark accepterat att uppgifter som säljaren lämnar om köpobjektet faller inom kontrollrekvisitet,239 medan Runesson förefaller anse att kontrollansvaret i varje fall inte kan medge ansvarsbefrielse "om varan avviker från vad säljaren särskilt har utfäst".240 Som jämförelse från senare svensk rättspraxis kan nämnas, att i NJA 2002 s. 477 en felaktig uppgift om lägenhetsytan i hyresavtalet och hyresförhandlingarna har ansetts utgöra en sådan särskild utfästelse, som för hyresvärden medför strikt skadeståndsansvar. Jfr NJA 2002 s. 62 om köp av fast egendom. Något uttryckligt stöd för att olika uppgifter om varan skulle anses höra till säljarens kontrollsfär enligt CISG art. 79 har jag däremot inte funnit. Det är över huvud taget åtminstone delvis oklart i vilken utsträckning olika upp gifter om varan utanför det egentliga köpavtalet medför ett felansvar enligt CISG (se närmare nedan kap. 3.3.2.4.2).s. 227
Ansvar för lämnade uppgifter
1.Enligt den tolkning som förfäktas i motiven till KöpL, skulle det på denna punkt föreligga ett klart samband mellan säljarens ansvar för marknadsföringsuppgifter enligt KöpL 18 § (jfr 19 § 1 mom. 1 punkten) och hans skade ståndsansvar för direkta förluster enligt kontrollansvaret. KöpL 18 § lyder: "Fel föreligger även, om varan inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat vid marknadsföring av varan eller annars före köpet och som kan antas ha inverkat på köpet.s. 227
2.Fel föreligger även, om varan inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som någon annan än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning, före köpet har lämnat vid marknadsföringen av varan och som kan antas ha inverkat på köpet. Fel föreligger dock inte om 237 Reg.prop. 1986:93 s. 87. Se även t.ex. Wilhelmsson m.fl. s. 113. 238 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 92. Se även t.ex. Bergem & Rognlien s. 241. 239 Hultmark s. 228 not 77. 240 Runesson s. 251.1 not 409 talas mera allmänt om "kontrollansvaret och säljarens ansvar för enuntiationer", med hänvisning till Sandvik, Kontrollansvar s. 68 ff.s. 227
3.123s. 227
4.3.3 KontroKrekvishels. 228
5.säljaren varken kände till eller borde ha känt till uppgifterna.s. 228
6.Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller inte om uppgifterna har rättats i tids. 228
7.på ett tydligt sätt." Vid preciseringen av marknadsföringsbegreppet kan man här hämta viss vägledning från konsumenträtten/41 där man har utgått från en vidsträckt definition. Marknadsföring kan i enlighet härmed allmänt definieras som innan köpet mot köparna riktade påverkningssträvanden både generellt och i det enskilda fallet, vilka har som sitt syftemål att främja försäljningen av varan.2 2442 1Av KöpL: förarbeten framgår vidare att även kretsen av marknadsföringsuppgifter skall tolkas extensivt. Stadgandet omfattar alla marknadsföringsuppgifter om varans egenskaper eller användning oberoende av på vilket sätt uppgifterna har lämnats och oberoende av vilken informations kanal som har använts.243s. 228
8.CISG saknar däremot en motsvarighet till de nordiska köplagarnas stadganden om säljarens marknadsföringsansvar. CISG innehåller endast ett stadgande i art. 35(1), enligt vilket säljaren skall avlämna en vara som över ensstämmer med det som avtalet förutsätter. Om parterna inte har avtalat om annat, följer vissa utfyllande felbedömningskriterier i art. 35(2).244 Regle ringen motsvarar KöpL 17 §.s. 228
9.Det faktum att CISG saknar en uttrycklig bestämmelse om säljarens marknadss. 228
10.föringsansvar sägs innebära, att konventionen på denna punkt kongruerar meds. 228
11.skandinavisk och engelsk rätt.245 De tidigare skandinaviska köplagarna saknades. 228
12.även en dylik normering, och hos oss har även säljarens ansvar för uppgifters. 228
13.tidigare varit delvis oklart.246 Även den engelska SGA (Sale of Goods Act, 1979)s. 228
14.innehåller endast en reglering i see. 13-15, som i sak närmast motsvarar regles. 228
15.ringen i CISG art. 35 och KöpL 17 §.s. 228
16.I engelsk rätt görs härvid en distinktion mellan contractual terms och repre241 Jfr t.ex. Bärlund, JFT 1992 s. 8 f., som även pekar på vissa diskrepanser mellans. 228
17.marknadsföringsbegreppet i KSL och KöpL. 242 Se t.ex. Reg.prop. 1977:8 s. 16 ff., samt från litteraturen Kivivuori m.fl. s. 135,s. 228
18.Wettersten, Garantiutfästelser s. 86, Wilhelmsson, Konsumentskyddet s. 88 f.,s. 228
19.Ämmälä, Kuluttajansuoja s. 14 ff. 243 Se Reg.prop. 1986:93 s. 59. 244 Se närmare t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 268 ff., Caemmerer & Schlechtriems. 228
20.(Hrsg), Art. 35, Honnold, Uniform Law s. 249 ff., Schlechtriem, Seller's Obligas. 228
21.tions s. 19 ff., Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 223 ff., särskilt s. 230 ff. 245 Se t.ex. Bianca & Bonell (eds) s. 270. 246 Se närmare nedan vid not 261-266.s. 228
22.122s. 228
23.3.3 Kontrollrekvmitet sentations. Den förra kategorin omfattas av det objektiva ansvaret i SGA see. 13(1), medan kontraktuellt ansvar för den senare kategorin tidigare saknades i engelsk rätt. I Hedley Byrne & Co. Ltd. v. Heller & Partners Ltd.247 godtogs dock ett utomkontraktuellt ansvar vid negligent misrepresentation. Genom Misrepresentation Act 1967 har därefter frågan lagregierats. Utgångspunkten är härvid att felaktiga eller missvisande uppgifter betraktas som misrepresenta tion oavsett om fråga är om dolöst, eulpöst eller icke eulpöst lämnade uppgif ter. Beträffande säljarens skadeståndsansvar är emellertid huvudregeln i see. 2(2) ett presumtionsansvar. Strikt skadeståndsansvar förekommer enligt see. 2(2) endast i vissa fall som substitutskadestånd istället för hävning ("in lieu of rescinding the contract"), och då är det fråga om ersättning enligt det negativa avtalsintresset.248 Distinktionen mellan contractual terms och representations kan därför i vissa fall fortfarande bli av stor betydelse.249 Distinktionen är likväl inte helt entydig och har i viss mån uppluckrats i rättspraxis.s. 229
24.I fallet Harrison (T. & J.) v. Knowles and Foster250 såldes två fartyg, vilka i den specifikation som tillställdes köparen hade uppgivits omfatta en dödviktskapacitet om 460 ton vardera. I köpavtalet intogs emellertid ingen hänvisning till specifikationen. Efter köpet visade det sig att kapaciteten endast uppgick till 360 ton per fartyg. Court of Appeal frifann säljaren från ansvar med motive ringen att uppgifterna i specifikationen inte utgjorde contractual terms. Jfr dock Howard Marine & Dredging Co. Ltd. v. A. Ogden & Sons (Excavations) Ltd.,251 där fakta i målet var i det närmaste identiska och där skadestånd utdömdes enligt Misrepresentation Act sec. 2(1).s. 229
25.Härmed kan jämföras t.ex. Beale v. Taylor,252 där en bil hade utannonserats som en "Herald, convertible, white, 1961". I själva verket var bilen sammanfo gad av två olika bilar av vilka endast den ena motsvarade den lämnade uppgif ten. Köparen ansågs skäligen ha fullgjort sin undersökningsplikt. Court of Ap peal fastslog att orden "1961 Herald" i annonsen utgjorde contractual terms och skadestånd utdömdes.s. 229
26.— Enligt Atiyah kan det senare avgörandet möjligen ses som en modern trend, enligt vilken man i allt större utsträckning uppfattar uppgifter om varan som contractual terms.253 Skillnaden mellan avgörandena får väl även ses mot bakgrund av att det i Beale v. Taylor inte var fråga om ett handelsköp utan om ett civilköp. Rättsläget kan dock knappast beskrivas som entydigt. Och för att 247 [1964] A.C. 465. 248 Se t.ex. James s. 310 ff., Guest s. 126 ff., Whincup s. 205 ff., Atiyah 520 ff., 546. 249 Se t.ex. Atiyah s. 71. 250 [1918] 1 K.B. 608. 251 [1978] Q.B. 574. 252 [1967] 1 W.L.R. 1193. Jfr från Sverige NJA 1949 s. 750; se härom Kihlman s. 199. 253 Atiyah s. 126 ff.; jfr 9th ed. s. 115 f.s. 229
27.123s. 229
28.3.3 KontröIIrekvisHets. 230
29.uppgifter om varan — i själva avtalet eller eljest — skall tillmätas relevans soms. 230
30.contractual terms, krävs i alla händelser att köparens förlitan på uppgifterna lågs. 230
31."within the reasonable contemplation of the parties".254 Felbegreppet i CISG kan således inte anses uttömmande. Men huruvida man i denna fråga enligt art. 7(2) kan ty sig till olika nationella lösningar och principer får anses vara en åtminstone delvis omtvistad fråga. Ett marknadsföringsansvar kan dock rätt långt in tolkas i art. 35(1) i kombination med art. 8, medan ansvaret för uteblivna uppgifter (nedan kap. 3.3.2.4.3) får antagas bli beroende av vad man efter omständigheterna anser att säljaren borde ha känt till och därför upplyst köparen om för att undgå ansvar.s. 230
32.Exempelvis Ramberg har tidigare menat att man inte kan utfylla CISG meds. 230
33.hjälp av KöpL 18 §, men att man kan komplettera CISG med allmänna principers. 230
34.om culpa in contrahendo och ersättning för det negativa avtalsintresset.255s. 230
35.Häremot har dock bl.a. invänts, att en dylik metod knappast är förenlig meds. 230
36.CISG art. 7(2) eftersom konventionen enligt art. 74 klart bygger på principens. 230
37.om ersättning för det positiva avtalsintresset, och att det föreligger ringa stöds. 230
38.för att metoden skulle accepteras på ett mera allmänt internationellt plan.256s. 230
39.Senare har Ramberg förklarat att marknadsföringsansvaret enligt KöpL 18 § is. 230
40.viss mån kan ses som en överflödig reglering i förhållande till vad som kans. 230
41.uppnås redan genom CISG art. 35 (jfr KöpL 17§) i kombination med avtalstolk-s. 230
42.ning enligt CISG art. 8(1).257 Visst stöd för denna bedömning kan man ävens. 230
43.finna i rättspraxis om CISG.258 254 Harlingdon & Leinster Enterprises Ltd. v. Christopher Hull Fine Art. Ltd. [1991]s. 230
44.1 Q.B. 564, 574. En såld tavla hade beskrivits som en "Gabriele Münther"; ens. 230
45.känd tysk expressionist. Denna beskrivning visade sig vara felaktig. Köparens. 230
46.— som hade undersökt tavlan — var expert på expressionister, vilket säljarens. 230
47.inte var. Säljaren ansågs inte svara för den felaktiga beskrivningen som för ens. 230
48.contractual term, eftersom det inte ansågs ligga "within the reasonable contems. 230
49.plation of the parties that the buyer is relying on the description". 255 Se Ramberg, Köprätten s. 96. 256 Se Sandvik, Kontrollansvar s. 70 not 159. 257 Se Ramberg, Köplagskommentaren s. 259 f. Jfr även Ramberg & Routamo s. 134s. 230
50.f. samt Ramberg & Herre, CISG-kommentaren s. 227 f. Även jag själv hars. 230
51.tidigare varit inne på samma linje i Kontrollansvar s. 69 f. 258 Se t.ex. UNILEX d. 28.10.1998 (USA, U.S. District Court, N.D. Illinois): CISG art.s. 230
52.8 och 35 lades till grund för att varan ansågs felaktig då den inte motsvarade des. 230
53.uppgifter som säljaren lämnat om varan i sin databas, vilken köparen innans. 230
54.köpslutet hade anlitat och förlitat sig på. Se f.ö. även t.ex. UNILEX d. 14.05.1993s. 230
55.(Tyskland, LG Aachen), där det uttalas att nationell rätt inte kan tillämpas bl.a.s. 230
56.(forts...)s. 230
57.124s. 230
58.3.3 KontröHrekvishet Enligt KöpL 18 § 1 mom. gäller att ett ansvarsgrundande fel föreligger om varan inte motsvarar de uppgifter som säljaren har lämnat om denna, även om uppgifterna har lämnats i god tro. Se även t.ex. ND 2001 s. 443 (Borga ting lagmannsrett). Marknadsföringsansvaret är således strikt.2 2559 8Den tolk ning som företräds i motiven till KöpL innebär på motsvarande vis — såvitt den godtas (se nedan kap. 3.3.2.4.4) — att säljaren enligt kontrollansvaret is. 265