KAPITEL 11

1.SAMMANFATTANDE VÄRDERING I detta avslutande kapitel skall undersökningens resultat sammanfattas och värderas. Som i inledningsavsnittet (1.4) sades, fokuseras intresset härvid till de brister och problem som granskningen av reglerna om re­ darens miljöskadeansvar har ådagalagt. Infallsvinkeln har varit skadelidarperspektivet. Nedan förs diskussionen utgående från de nationella reglerna mot ett mera internationellt perspektiv, beaktande både nordis­ ka, EU-anslutande och globala aspekter.s. 11

Den nationella dimensionen

1.Den grundläggande regeln om redarens principalansvar för medhjälpar­ nas fel och försummelser ingår i SjöL 7 kap. 1 §. Såvitt jag kan bedöma har detta omfattande principalansvar rätt väl fyllt sin funktion såväl hos oss som i de övriga nordiska länderna. Redaren som sjöfartens driftsherre har i regel ansvarat för de skador som fartygsdriften orsakat.s. 11

2.Men utformningen av nämnda lagrum kunde ses över. Jag avser främst det i lagrummet ingående z^^ragrrekvisitet, dvs. att arbetet i far­ tygets tjänst skall ha utförts ”på uppdrag av redaren eller befälhavaren”. Behövs detta rekvisit, som saknas i dansk och norsk rätt? Enligt min be­ dömning kan uppdragsrekvisitet orsaka vissa problem vid tillämpningen av redaransvarsregeln, t.ex. vid lastning och lossning av fartyg (avsnitt 2.2.2.2), då fartyg/båt kortvarigt överlåts till annans nyttjande (avsnitt 2.2.3) och i fråga om hjälp som redaren tvingas motta (avsnitt 3.1.1.3) Avlägsnandet av detta rekvisit från lagtexten skulle klargöra och förenkla regelns tillämpning samt vara förenligt med redaransvarsregelns syfte­ mål.s. 11

3.494Kapitel 11s. 494

4.En annan sak är sedan huruvida en allmän regel om strikt ansvar bor­s. 494

5.de införas för redarna. Jag diskuterade denna fråga i avsnitt 3.2.4. Dets. 494

6.framgick att strikt ansvar redan har en rätt utbredd tillämpning i frågas. 494

7.om redarens miljöskadeansvar, och att culpaansvaret närmast gäller ska­s. 494

8.dor som orsakas av fartyget som rörlig stömingskälla, dvs. skador soms. 494

9.inte omfattas av VattenL 1 kap. 25 § eller oljeansvaret i SjöL 10 kap.s. 494

10.I min undersökning förordar jag att det strikta ansvaret utsträcks tills. 494

11.att generellt omfatta miljöskador orsakade av fartyg (härvid kunde ävens. 494

12.specialregeln i VattenL 1 kap. 25 § slopas) — detta med hänsyn till delss. 494

13.de skadelidandes behov av reparation, dels internationella aspekter. Is. 494

14.fråga om de skadelidandes ställning skulle ett strikt ansvar lösa bl.a.s. 494

15.frågorna angående beviskravet om vållande, den av principalansvarets. 494

16.omfattade personkretsen samt tolkningen av kravet på anknytning tills. 494

17.fartygsdriften och uppdragsrekvisitet. Även ändamålsenlig riskspridnings. 494

18.och -pulverisering samt processekonomiska fördelar skulle härvid upp­s. 494

19.nås. Ett strikt ansvar gäller också för övriga trafikformer. Och i ett inter­s. 494

20.nationellt perspektiv är det strikta ansvaret på stark frammarsch. Jag kans. 494

21.hänvisa till ett flertal moderna nationella miljöskadelagar och utveck­s. 494

22.lingen inom EU, där polluter pays-principen starkt betonas, samt till sjö­s. 494

23.rättsliga ansvarskonventioner, t.ex. HNS-konventionen och bunker­s. 494

24.konventionen.s. 494

25.Frågan om ersättningsgill skada är ganska komplex och mångfacetterads. 494

26.även i föreliggande sammanhang. Reglerna om ersättning för person- ochs. 494

27.sakskada, inklusive ekonomisk följdskada, är likväl relativt klara ochs. 494

28.synes inte i sig kräva någon särbehandling i miljörättsligt avseende. Des. 494

29.skadelidande erhåller i allmänhet ersättning såvida de kan visa uppkom­s. 494

30.men skada, ansvarsgrund och ett orsakssamband mellan skadan ochs. 494

31.fartygsdriften. Beträffande sakskadorna kan dock särskilda bedömnings-s. 494

32.svårigheter uppkomma då det normala marknadsvärdet för den skadades. 494

33.egendomen inte reflekterar de förlorade värdena, t.ex. kulturhistoriskas. 494

34.värden. Även frågan om vem som är berättigad till ersättning vid sak­s. 494

35.skada kan vara svårbedömd. I avsnitt 4.3 betonade jag att rätten till er­s. 494

36.sättning bör inte vara för starkt bunden vid sakrättsliga bedömningar.s. 494

37.En mera nyanserad och flexiblare inställning i ersättningsfrågan gör dets. 494

38.möjligt att beakta specifika omständigheter och ersättningsbehov in casu.s. 494

39.Vidare rekommenderar jag med hänsyn till bl.a. reparationssynpunkters. 494

40.Sammanfattande värdering495 och rättstekniska synpunkter att det i VattenL 1 kap. 25 § ingående egendomsskadebegreppet tolkas så att också ekonomiska följdskador ersätts.s. 495

41.Ren förmögenhetsskada ersätts endast i begränsad utsträckning enligt SkadeståndsL 5 kap. 1 §. Däremot omfattar dels oljeskadebegreppet en­ ligt SjöL 10 kap., dels MiljöskadeL sådan skada. Detta är givetvis till för­ del för de skadelidande. Men som en följd av utvidgningen av rätten till ersättning för ren förmögenhetsskada har också avgränsningsproblem uppkommit, dvs. hur omfattande skall den krets av skadelidande vara som har rätt till ersättning? I motiven till reglerna om oljeskadeansvaret hänvisas till CMI:s riktlinjer, som i allt väsentligt bygger på den praxis som IOPC-fonden utvecklat för ersättning av ren förmögenhetsskada. Även om detaljerade regler kan befrämja strävandena till rättsenhet, ifrågasätter jag dock i viss mån ändamålsenligheten och utformningen av föreliggande riktlinjer. Med hänsyn till de osäkerhetsmoment som riktlinjerna skapar rekommenderade jag i avsnitt 4.43.4 som en utgångs­ punkt att ersättning inte ges till sådana skadelidande som stått i kontraktuellt förhållande till den som direkt lidit skada genom oljeförorening — dock så att variationen av uppkommande fall och särskilda omständig­ heter kan kräva en nyansering. T.ex. rättspolitiska och sociala skäl kan motivera att ersättning ges åt anställda hos direkt skadelidande. Och jag är benägen att i tillämpliga delar rekommendera samma linjedragningar även för MiljöskadeL:s del.s. 495

42.Beträffande frågan om ersättning för kränkning av allemansrätter kon­ staterade jag att enär miljöskadorna kan ge upphov till en mångfald av ekonomiska förluster, är det befogat att allemansrättema skyddas skadeståndsrättsligt. Och sådan ersättning synes åtminstone i viss utsträckning utgå både vid oljeskadorna och enligt MiljöskadeL. Men av bl.a. rättsoch försäkringstekniska skäl borde rätten till ersättning enligt min upp­ fattning begränsas till dem som i sin näringsverksamhet (eller i sitt livs­ uppehälle) lider ekonomisk förlust till följd av att allemansrätten inte kan utövas (avsnitt 4.4.4).s. 495

43.Fartygsdriften kan orsaka skada på själva miljön (”environment per se”). Härvid drabbas allmänna intressen, dvs. landets naturresurser och ekosystem, flora och fauna, den biologiska mångfalden, estetiska och kulturella värden etc. En rätt (i regel för myndigheterna) att framställas. 495

44.496Kapitel 11s. 496

45.krav för skada på miljön kan befrämja skyddet av miljön. Förorenarens. 496

46.tvingas att beakta ersättningen som en utgift i sin verksamhet, och däri­s. 496

47.genom kan preventionen befrämjas. Också i reparativt syfte är en talans. 496

48.för skada på miljön givetvis viktig. Men en sådan rätt kräver samtidigt ens. 496

49.viss anpassning i skadeståndsrättens traditionellt individorienterade sys­s. 496

50.tematik och begreppsapparat, som främst avser att skydda enskildas. 496

51.skadelidandens intressen.s. 496

52.Min studie har utvisat att redaren synes kunna åläggas skyldighet atts. 496

53.ersätta rimliga kostnader för återställande av miljön enligt både Skade-s. 496

54.ståndsL, SjöL 10 kap. (oljeskadorna) och MiljöskadeL. Beträffandes. 496

55.SkadeståndsL är dock rättsläget osäkrast. Utanför ansvaret för oljeska­s. 496

56.dor faller likväl skada genom oljebränder och -explosioner, och enärs. 496

57.MiljöskadeL inte gäller skador orsakade av rörliga störningskällor, fallers. 496

58.en stor del av skadorna orsakade av andra farliga och förorenande äm­s. 496

59.nen än olja, t.ex. gaser och kemikalier, utanför denna lags tillämpnings­s. 496

60.område. Men läget förändras ifall Finland ratificerar HNS-konvention­s. 496

61.en. Tills detta sker rekommenderade jag i avsnitt 4.6.2.1.1 att dom­s. 496

62.stolarna genom en anpassande tillämpning av SkadeståndsL verkar förs. 496

63.större harmoni inom det sjörättsliga ersättningssystemet. Jag sade ocksås. 496

64.att definitionen av oljeskada i SjöL 10 kap. 1 § inte i tillräcklig grad gers. 496

65.ersättning för skada på miljön och att den inte uppfyller modema miljö-s. 496

66.rättsEga skyddsbehov. Därför anförde jag att en precisering i lagtextens. 496

67.borde göras så att fartygsägaren åtminstone borde ha en skyldighet tills. 496

68.s.k. alternativt återställande, dvs. att förvärva motsvarande naturresursers. 496

69.när återställande av miljön rindigen inte kan ske (avsnitt 4.6.2.1.2). Förs. 496

70.de konventionsbaserade lagreglernas del (avsnitt 3.2.2.1) är frågan emel­s. 496

71.lertid beroende av en revidering av 1992 års oljeansvarighetskonventions. 496

72.(nedan avsnitt 11.2).s. 496

73.EnEgt min mening kunde också någon form av penningersättning över­s. 496

74.vägas i fall då återställandet av miljön (innefattande även alternativt åter­s. 496

75.ställande) inte är möjEgt eder om det framstår som orimEgt dyrt. Bådes. 496

76.reparations- och kostnadsfördelningssynpunkter (jfr poEuter pays-prin-s. 496

77.cipen) talar för att förlorade miljövärden ersätts också i sådana faU. Den­s. 496

78.na ersättning bör sedan kanaEseras tiU olika miljöfrämjande ändamål,s. 496

79.t.ex. genom fondarrangemang.s. 496

80.En utsträckning av ersättningsansvaret skapar emellertid avsevärdas. 496

81.Sammanfattande värdering497 värderingsproblem i fråga om den skadade naturmiljön och dess kom­ ponenter. Man bör placera ett penningvärde på naturobjekt, såsom le­ vande organismer, landskapskaraktäristika och rent vatten. I USA ersätts skador på naturresurserna i stor utsträckning, och där har man också utvecklat olika värderingsmetoder (avsnitt 4.6.2.2). Även om flera av dessa värderingsmetoder är högst kontroversiella, kan utvecklingen i USA dock i viss utsträckning vara riktgivande. Jag känner också sympati för någon form av standardiserad penningersättning. Hos oss har tanken framkastats av B. Sandvik (2001), och ett visst exempel härvidlag utgör den av miljöministeriet (år 1995) fastställda tabellen om fridlysta djur- och växtarters ekologiska värde uttryckt i pengar. Fördelar med schablonmässiga uträkningar kunde vara bl.a. snabbare ersättningar, större förutsebarhet och minskade transaktionskostnader. Också försäkringsmöjligheterna skulle härigenom befrämjas.s. 497

82.En regel om penningersättning för förlorade miljövärden kan dock vara svår att ”inpressa” i skadeståndsrättens hävdvunna systematik och begreppsbildning (jfr det svenska HD-avgörandet NJA 1995 s. 249, avsnitt 4.6.2.2). En rationellt inriktad skadeståndsrätt kräver emellertid en viss frikoppling från en begreppsinriktad analysmetod. En analys ut­ gående från de hävdvunna skadebegreppen blir lätt för begränsad och onyanserad. Härvid ”förenklas” analysen av om ersättning skall utgå, dvs. de olika skadesituationerna och växlande ersättningsbehoven beak­ tas inte i tillräcklig grad. Också hos oss bör domstolarna aktivt genom rättsskapande verksamhet utveckla rätten på sådana områden där tex. SkadeståndsL:s begreppsbildning inte längre motsvarar uppkommande rättspolitiska krav.s. 497

83.I avsnitt 4.7 behandlade jag frågan om redarens skyldighet att ersätta kostnaderna för förebyggande och skadebegränsande åtgärder. Enligt min be­ dömning är ersättningsansvaret tillfredsställande reglerat: en skyldighet att ersätta rimliga och ändamålsenliga kostnader föreligger enligt SjöL 10 kap, FartygsavfallsL 7 §, MiljöskadeL 6 § och allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer. En fråga som dock i rättspraxis skapat viss osäkerhet är huruvida redaren vid myndighetsingtipanden utöver tilläggskostnadema varit skyldig att ersätta också de fasta kostnaderna, dvs. så­ dana kostnader som ifrågavarande myndighet skulle ha haft i varje fall. Min slutsats är att myndigheternas faktiska, redovisade fasta kostnaders. 497

84.498Kapitel 11s. 498

85.bör ersättas oberoende av om utsläppet (eller riskerna härför) består avs. 498

86.olja eller andra farliga och förorenande ämnen.s. 498

87.Också vid fartygsdriften kan uppkomma betydande problem för dens. 498

88.skadelidande att visa Av/Wsamband mellan den lidna skadan och etts. 498

89.visst fartyg/verksamhet (kap. 5). En för tung bevisbörda härvidlag kans. 498

90.leda till att skadeståndsreglernas effekt minskas. Därför har man i Miljö-s. 498

91.skadeL strävat till att lindra den skadelidandes bevisbörda, dvs. sannolik­s. 498

92.het skall godkännas som tillräckligt bevis för orsakssambandet mellans. 498

93.verksamheten och skadan (3 §). Men enär sagda lag har en begränsads. 498

94.tillämpning i fråga om fartygsdriften, rekommenderar jag att domstolar­s. 498

95.na genom tillämpning av principen om fri bevisprövning (RB 17 kap. 2s. 498

96.§) utjämnar den normativa olikhet som härvidlag existerar mellan olikas. 498

97.ansvarsregler. Då skador och olägenheter av föreliggande typ inträffar,s. 498

98.bör inte skadelidandes ställning variera allteftersom störningskällan ärs. 498

99.rörlig eller stillaliggande. Beträffande öw^iw/zjkravet begränsar jag migs. 498

100.här till att endast konstatera att beräknelighetsmomentet bör anpassass. 498

101.till syftet med ifrågavarande ansvarsregel (jfr den s.k. normskyddsläran)s. 498

102.och den för verksamheten typiska skaderisken.s. 498

103.Kap. 6 behandlade frågan om ansvarsbegränsning, och jag framfördes. 498

104.flera förslag om hur dessa regler kunde förbättras: avsevärd förhöjnings. 498

105.av ansvarsbeloppen, uteslutning av kontraktuella last- och passagerar-s. 498

106.skadekrav från globalbegränsningen, sänkning av tröskeln för förlust avs. 498

107.begränsningsrätten osv. (avsnitt 6.2.6). Alla dessa åtgärder skulle för­s. 498

108.bättra de skadelidandes ställning. Men enär de i SjöL 9 kap. ingåendes. 498

109.stadgandena om ansvarsbegränsning är konventionsbaserade, bör änd­s. 498

110.ringar genomföras på internationell nivå (jfr nedan avsnitt 11.2).s. 498

111.Däremot är det möjligt att göra en reservation till 1996 års ändrings­s. 498

112.protokoll (till 1976 års begränsningskonvention) angående begränsning­s. 498

113.en av ansvaret för avlägsnande av vrak jämte last. I Norge har sjölags-s. 498

114.kommittén föreslagit att landet gör nämnda reservation samt att sär­s. 498

115.skilda ansvarsgränser för fordringar med anledning av avvärjande ochs. 498

116.skadebegränsande åtgärder, inklusive avlägsnande av vrak och last, in­s. 498

117.förs i den norska sjölagen. Min uppfattning är att också Finland bör gås. 498

118.in för en liknande lösning (avsnitt 7.1.2). Åtgärder för att avlägsna fartygs. 498

119.och/eller last är ofta nödvändiga för ett effektivt miljöskydd. Sådana åt­s. 498

120.gärder förorsakar i regel stora kostnader, och om ansvarsgränserna ärs. 498

121.Sammanfattande värdering499 för låga, stannar kostnaderna samhället till last. Finland bör även fortast möjligt ratificera 1989 års bärgningskonvention. Denna konvention be­ tonar skyddet av miljön, och ett flertal av dess bestämmelser har ut­ formats i enlighet med denna strävan (avsnitt 7.2.1.2).s. 499

122.Skadeståndsansvarets utveckling påverkar givetvis ansvarsförsäkringens utformning. De förefintliga försäkringarna, i främsta rummet P&I, täcker tämligen väl redarens miljöskadeansvar (kap. 8). Det är närmast två påpekanden jag vill göra i detta sammanhang. Det ena gäller skade­ lidandes rätt att framställa krav direkt mot ansvarsförsäkringsgivaren (”direct action”). Den finska FörsäkringsavtalsL synes vid sjöförsäkring medge avtalsfrihet på denna punkt, vilket enligt min bedömning är otillfredsställande. Det vore betydelsefullt för de skadelidande att ha möjlighet till direkt talan mot försäkringsgivaren i enlighet med en tvingande lagregel också vid sjöförsäkring. Särskilt gäller detta vid redarens insolvens, då behovet av sådan talan ju är störst. Följaktligen rekom­ menderar jag en specificering i FörsäkringsavtalsL (avsnitt 8.2.2.3.1).s. 499

123.Det andra påpekandet gäller obligatorisk ansvarsförsäkring. Uppenbart är att en sådan försäkring gynnar såväl redaren som de skadelidande. Oljeansvaret är i dag i stor utsträckning obligatoriskt försäkrat, och om HNS- och bunkerkonventionerna samt en eventuell vrakkonvention blir bindande för Finland, är det större tonnaget tämligen väl försäkrat (med rätt till direkt talan för de skadelidande). Men en betydande del av den mindre sjöfarten, t.ex. mindre tank- och lastfartyg, fiskefartyg och nöjesbåtar, skulle fortsättningsvis falla utanför den obligatoriska försäk­ ringen. Därför föreslår jag att någon form av obligatoriskt försäkrings­ system genomförs också för denna sjöfart (avsnitt 8.4.2.1).s. 499

124.Vad sedan ankommer frågan om framställande av ersättningskrav mot redaren kan konstateras att tillämpliga regler om behörig domstol är rätt komplicerade. Utöver de nationella stadgandena, dvs. de allmänna reg­ lerna i RB 10 kap. 1 § och specialstadgandena i SjöL 21 kap., FartygsavfallsL 29 § och MiljöskadeL 11 §, får också internationella instrument betydelse. Sådana är i främsta rummet 2001 års Bryssel I-förordning och kvarstadskonventionen av år 1952. Ytterligare kan oljeansvarighets- och ansvarsbegränsningskonventionerna från år 1992 respektive 1976/96 skapa litispendens- och liknande problem.s. 499

125.Beträffande nationella förbättringar kunde en allmän forum delicti-regé. 500Kapitel 11 enligt norsk och svensk modell övervägas även hos oss. Härigenom skulle den nationella rätten föras närmare lösningen i Bryssel I-förord­ ningen (art. 5.3). Vidare borde övervägas huruvida sjöfartssakkunniga borde närvara också vid handläggningen av andra ersättningsanspråk än sådana som behandlas enligt SjöL. En ”splittring” av processen mellan sjörättsdomstol och allmän tingsrätt kan i en del fall framstå som mindre ändamålsenlig (avsnitt 9.3.3). Jag avser främst ärenden som behandlas enligt VattenL 1 kap. 25 § eller FartygsavfallsL.s. 499

126.I kap. 10 behandlades slutligen kompletterande ersättningsarrangemang Härom kan konstateras att den nationella oljeskyddsfonden utgör ett viktigt komplement till de internationella ordningarna. Från fonden kan beviljas ersättningar för oljeskador och bekämpningen av dessa. Särskilt viktiga är medlen för upprätthållande av en effektiv oljebekämpningsberedskap omfattande ändamålsenlig materiel och kunnig personal. Systemet bör kontinuerligt utvecklas och, som jag förordade i avsnitt 10.3.1, utvidgas till att ersätta även skador och bekämpningsåtgärder vid transport av andra farliga och förorenande ämnen än olja.s. 500

Den internationella dimensionen

1.Inledningsvis förtjänar igen upprepas det jag sagt tidigare, dvs. att en uppspjälkning av det sjörättsliga utomkontraktuella ersättningsansvaret i flera konventioner med varierande konventionsstater är mindre lyckat. Vi har nu konventioner om atomansvar, oljeansvar, HNS-ansvar, ansvar för bunkerutsläpp, ansvarsbegränsning (flera), avlägsnande av vrak (ett utkast) etc. Fömtom att en sådan utveckling skapar svåra frågor om konventionsbindning och -tillämpning, hämmar den strävandena till en­ hetliga och möjligast funktionella lösningar. Redan de olika ansvarsbe­ loppen i ersättningskonventionerna skapar problem.s. 500

2.Vid t.ex. en kollision mellan en kemikalietanker och en oljetanker kan olja från tankem dels läcka ut, dels börja brinna och lasten i kemikalietankem explodera och bunkerolja rinna ut. Personskador, egendomsskador och skador på miljön kan härvid uppkomma. Också skyl­ dighet att skrida till förebyggande åtgärder samt att bortskaffa vrak kan aktualiseras. De berörda konventionerna har olika ansvarsbelopp, ochs. 500

3.Sammanfattande värdering501 dessutom kan det vara mycket svårt att fastställa vilka skador/kostnader som omfattas av vilken konvention. Och osäkerheten härvidlag kan leda till ökade transaktionskostnader.s. 501

4.Vidare kan kravet på olika certifikat för försäkringsskyldighetens uppfyllande skapa administrativa problem (avsnitt 8.4.1.2) och strävan­ dena till att effektivt utnyttja försäkringsmarknadens kapacitet blir lidan­ de av en sådan mångfald av konventioner. Man borde kunna enas om att endast oljeansvaret på grund av sin homogenitet och sitt välutveck­ lade ersättningssystem samt atomansvaret på grund av dess särart skall specialregleras, och att allt annat ersättningsansvar förs in under en och samma konvention. Denna konvention skulle bygga på strikt ansvar, obligatorisk försäkring och möjligast höga ansvarsbelopp (eller obegrän­ sat ansvar).s. 501

5.Faktum kvarstår emellertid att det sjörättsliga ersättningsansvaret är uppspjälkt i olika konventioner och att ersättningssystemens ”effektivi­ tet” bedöms utgående från hur väl de ersätter de skadelidande vid ett skadefall. Enligt min mening bör sådana ersättningssystem eftersträvas som snabbt och smidigt tryggar full ersättning till de skadelidande även vid stora fartygskatastrofer.s. 501

6.Beträffande oljeskadorna har det nuvarande ersättningssystemet om­ fattande strikt ansvar med bl.a. force z%^m?-undantag, obligatorisk för­ säkring med direct action-möjlighet för de skadelidande samt den ersättningstryggande IOPC-fonden finansierad av oljemottagama fungerat övervägande väl. En kompletterande fond om 750 miljoner SDR har dessutom nyligen (den 16 maj 2003) antagits. Men jag anser ändå (av­ snitt 10.2.1) att ersättningstaket för den kompletterande fonden borde ha satts högre och att riskfördelningen mellan fartygsägama och oljein­ dustrin snarast bör ses över, dvs. fartygsägama bör påföras ett ökat an­ svar för ersättningen av oljeskadorna.s. 501

7.På grund av ersättningssystemets uppbyggnad har förhöjning av fartygsägarnas ansvarsbelopp mindre relevans för de skadelidande. Frågan gäller ju en förskjutning av ersättningsansvaret mellan fartygsägama och IOPC-fonden. Och som jag i olika sammanhang har påpekat (t.ex. i avsnitt 6.2.6), väcker en begränsning av skadeståndsansvaret inom ett fungerande ersättningssystem mindre principiell tveksamhet. Men en kraf­ tig förhöjning av fartygsägamas ansvarsdel kunde även befrämja olje­ 502Kapitel 11 industrins beredskap att öka sin ersättningsdel (i fonden) med positiv effekt för de skadelidande. Och vidare kan en ökning av ansvarsdelen också tjäna preventiva syften. Fattygsägama kunde förmås att bättre iaktta och följa internationella säkerhetsregler och -standarder.s. 501

8.I tillägg till att ersättningstaket i den kompletterande fonden borde höjas, kräver ersättningssystemet också en snabbare och smidigare me­ kanism för regelbundna inflations- och andra justeringar av ansvarsbe­ loppen (”tacit acceptance procedure”) än vad som nu gäller. För när­ varande är ändrings förfarandet tungrott och kräver en lång politisk process. Men dessa frågor sammanhänger med den mera allmänna pro­ blematiken att på det globala planet åstadkomma tillfredsställande lös­ ningar i ansvars- och ersättningskonventioner. Jag återkommer till pro­ blematiken nedan.s. 502

9.I fråga om föroreningsskador orsakade av /wzÅmitsläpp, som inte täcks av 1992 års oljeansvarighetskonvention, saknar bunkerkonven­ tionen av år 2001 en ersättningstryggande fondordning. Visserligen in­ nehåller sistnämnda konvention bestämmelser om försäkringsskyldighet och direkt talan mot försäkringsgivaren, men ersättning kan inte fås då den ansvarige är ekonomiskt oförmögen att uppfylla sina förpliktelser och också försäkringen är otillräcklig. Ett ytterligare problem är att an­ svaret enligt bunkerkonventionen synbarEgen kommer att begränsas i erdighet med allmänna regler, dvs. 1976 års begränsningskonvention (med senare ändringar). Dessa begränsningsregler kan också leda till att de skadeEdande inte erhåller full ersättning. Detta kan kite vara rimEgt och riktigt. FöljaktEgen förordar jag att ansvarsbeloppen ytterEgare kraftigt höjs (i tillägg till förhöjningen genom 1996 års ändringsprotokok), och att också annan revidering av begränsningskonventionen före­ tas (avsnitt 6.2.6).s. 502

10.Jag har även kritiserat den obalans som råder i fråga om ansvaret för olika intressenter enEgt 1992 års oljeansvarighetskonvention — en kritik som också anförts från EG-kommissionens sida. Riskerna i samband med oljetransportema borde reflekteras bättre i ansvar också för andra medverkande än fartygsägaren. I detta avseende synes bunkerkonven­ tionens lösning mera nyanserad (avsnitt 3.2.4).s. 502

11.För de skadeEdande är frågan närmast av preventiv betydelse — detta med hänsyn till oljeskadefondernas ersättningstryggande effekt. Därförs. 502

12.Sammanfattande värdering503 borde ansvaret påföras åtminstone den som innehar den operativa kontrollen över sjötransporten, dvs. ”the operator”, som närmast mot­ svaras av ”redaren”. Denne har ju det primära ansvaret för att säkerhets­ föreskrifter och -standarder efterföljs. Detta utesluter givetvis inte att även fartygsägaren fortsättningsvis skulle kunna vara ansvarssubjekt i situationer då dessa aktörer är olika personer (jfr 2001 års bunker­ konvention och lösningen i OPA 1990). Fartygsägaren är ju ofta också medförsäkrad under redarens P&I-försäkring.s. 503

13.EG-kommissonen har också föreslagit att tröskeln för förlust av ansvarsbegränsningsrätten i 1992 års oljeansvarighetskonvention bör sänkas. Förslaget har primärt preventiva syftemål, även om IOPC-fondens regressmöjligheter härigenom skulle förbättras. Kommissionen synes i främsta rummet vilja förmå fartygsägama att bättre följa gällande säker­ hetsföreskrifter och -standarder samt att begränsa nyttjandet av under­ måligt tonnage. Men en sänkning av nämnda tröskel vore även till fördel för de skadelidande, särskilt vid storolyckor av Prestige-X^. Härvid kunde P&I-försäkringens stora ersättningskapacitet (avsnitt 8.2.1) aktiveras.s. 503

14.Som tidigare framgått, är också jag kritisk till den nugällande regle­ ringen. Jag förordar med i stort sett samma argument som kommission­ en en sänkning av ”genombrytningströskeln”, t.o.m. så långt att även en återgång till actual fault or privity-rekvisitet (1969 års oljeansvarighets­ konvention) kunde övervägas (avsnitt 6.2.4.3). Enär dessutom modern kommunikationsteknik möjliggjort för redarna att i realtid utöva den operativa kontrollen, dvs. övervaka och följa med fartygens både nautis­ ka och kommersiella förehavanden, kunde en återgång till nämnda regel få preventiva verkningar. En reell risk för obegränsat ansvar kunde även aktivera P&I-klubbarnas kontrollverksamhet. Att däremot binda förlus­ ten av ansvarsbegränsningsrätten direkt till nyttjandet av ”substandard vessels” e.d. tekniska brister, vore mera tveksamt. Härvid skulle bl.a. rättstekniska problem uppkomma. Hur skall tex. ”substandard vessel” definieras så att det motsvarar den dynamiska verkligheten? Ur princi­ piell synvinkel kunde också ifrågasättas det riktiga i att utan vållandebedömningar anknyta begränsningsrätten till fartygets skick vid olycks­ tillfället.s. 503

15.Det kanske största revideringsbehovet gäller skrivningen av ”pollu­ tion damage” i oljeansvarighetskonventionen (art. I[6]). Som sades, upp­ 504Kapitel 11 fyller den inte modema miljörättsliga skyddsbehov. Ett mera nyanserat och omfattande ansvar för skada på miljön är motiverat. I motsats till den äldre definitionen i 1969 års konvention begränsas ersättning för annan skada på miljön än för förlust av inkomst på grund av förorening explicit till kostnaderna för rimliga åtgärder för återställande av miljön (också kommande åtgärder).s. 503

16.Redan ovan i avsnittet om den nationella rätten uttryckte jag mitt missnöje med definitionen av ”pollution damage”. Skrivningen är otill­ räcklig ifall återställandet av miljön inte är möjligt eller om det framstår som orimligt dyrt. Följaktligen borde preciseringar göras i konventionstexten. I likhet med EG-kommissionen föreslår jag att fartygsägaren ex­ plicit borde ha en skyldighet till åtminstone s.k. alternativt återställande, dvs. att förvärva ”equivalent resources and habitat” när återställande av miljön rimligen inte kan ske. Även preventiva syftemål i form av olika miljöskyddsåtgärder synes kunna uppnås härigenom.s. 504

17.Det kan också upprepas att någon form av ^//«figersättning kunde övervägas i fall då inte ens alternativt återställande av miljön är möjligt (ovan avsnitt 11.1). Och även om återställandet till rimliga kostnader är möjligt, kunde man diskutera en skyldighet för fartygsägaren att ersätta miljövärden som går förlorade under tiden för återställandet (vilket kan vara mycket tidskrävande).s. 504

18.En ändring av det internationella ersättningssystemet för oljeskador enligt ovan rekommenderade riktlinjer skulle även föra detta system när­ mare rättsläget i USA, där skadeståndsansvaret är ett viktigt miljöpolitiskt styrmedel. USA har inte tillträtt det internationella systemet, utan kong­ ressen antog i stället OPA-lagstiftningen (Oil Pollution Act) år 1990. Be­ träffande ersättningsgill skada är OPA täckande: både rena förmögenhetsskador och skador på miljön omfattas. Härvid ersätts både kostna­ derna för alternativt återställande och förlorade bruksvärden under tiden för återställandet. Särskilt i dessa avseenden föreligger sålunda bety­ dande skillnader i förhållande till det internationella ersättningssystemet. Vissa av de välfärdsekonomiska skadeberäkningsmetodema är dock kontroversiella (avsnitt 4.6.2.2).s. 504

19.OPA innehåller också bestämmelser om begränsning av ansvaret, men också i detta avseende föreligger väsentlig skillnad i förhållande till det internationella systemet. Möjligheterna till ansvarsbegränsning ärs. 504

20.Sammanfattande värdering505 nämligen starkt begränsade, och vad som är centralt, OPA förhindrar inte delstaterna att anta strängare regler för oljeansvaret och att införa även obegränsat ansvar.s. 505

21.Enligt min mening har OP A-lagstiftningen fungerat väl, och den har väsentligt minskat oljeutsläppen i USA. Fartygen som trafikerar till USA är modema, och enligt statistiska uppgifter minskade volymen av ut­ släppt olja med närmare 90 % under tidsperioden 1990-98. Det är dock svårt att uppskatta vilken betydelse OPA:s ansvarst^&s haft för den positiva utvecklingen. Oaktat detta, och med tanke på att en fjärdedel av den sjövägen transporterade oljan går till USA, vore det viktigt att det internationella ersättningssystemet göres möjligast överensstämmande med OPA. Särskilt gäller detta ersättningsbeloppen samt olika återställningsmetoder och förebyggande åtgärder. Detta kunde på sikt leda till att också USA ansluter sig till systemet, varvid bidragsunderlaget till IOPC-fonden skulle öka markant. Först sedan kan man tala om ett en­ hetligt ersättningssystem i global mening.s. 505

22.Det kan emellertid vara svårt att uppnå de av mig ovan skisserade lösningarna inom IMO. De drygt 160 stater som för närvarande är representerade i denna organisation företer avsevärda divergenser i fråga om synen på utvecklandet av miljörättslig skadeståndsrätt, för att inte tala om olikheterna beträffande politisk, social, ekonomisk och kulturell utveckling. De kompromisser som uppnås vid de diplomatiska konfe­ renserna tillfredsställer ofta inte länder med en mera progressiv syn på behovet att utveckla ersättningssystemen — detta har ju varit den främsta orsaken till att USA förblivit utanför det internationella systemet för ersättning av oljeskador. Härtill kommer tidsaspekten. Utvecklandet av ersättningsregler och -system genom internationella fördrag är en myck­ et tidskrävande uppgift och de nationella lagstiftningsbehoven kan kräva snabbare åtgärder.s. 505

23.Följaktligen kunde en lösning vara att sträva till regionala lösningar, t.ex. inom EU, om inte ändamålsenliga och acceptabla ersättningssystem kan uppnås internationellt. EG-kommissionen har redan signalerat bered­ skapen för en sådan lösning (”a Ez/r^-wide maritime pollution liability and compensation regime”) vid ett internationellt misslyckande. För en enhetlig EU-lösning talar även konkurrenssynpunkterna. Eventuellt kunde EU-lösningarna sedan inverka på rättsutvecklingen i andra länder 506 Kapitel 11 och på sikt påverka utformningen av det internationella ersättningssyste­ met.s. 505

24.För en mera global lösning talar emellertid att det är viktigt att olje­ industrin möjligast vidsträckt deltar i finansieringen av ersättningssys­ temet — jämför här den nyligen antagna kompletterande fonden till IOPC-fonden, där t.ex. Japans oljeindustri är en betydande bidrags­ givare. Ett EU-system skulle förmodligen begränsas till oljeskador på EU-vatten och finansieras med avgifter på till EU importerad olja. Därför kunde ett liknande tillvägagångssätt som vid antagandet av den kompletterande fonden övervägas, dvs. de behövliga ändringarna av 1992 års ansvarighetskonvention genomförs genom ett protokoll, vilket sedan tillträds av intresserade konventionsstater (däribland EU-staterna). En motsvarande anpassning i fondsystemet skulle också krävas.s. 506

25.En ytterligare ansvarsordning skulle givetvis medföra ökad byråkrati, men fördelen skulle vara ett moderniserat ansvarsprotokoll, vartill allt­ fler stater kunde ansluta sig. I anslutning till detta bör också noteras att EU med sina 25 medlemsstater, varav flera är betydande sjöfartsländer med sammanlagt närmare hälften av världstonnaget, kommer att få avsevärd tyngd vid utvecklandet av ansvarsinstrument inom IMO och därigenom att få lättare igenom den ”europeiska synen” på ersättnings­ frågorna. Härvid får EG-kommissionen sannolikt en central roll som koordinator och ”pådrivare” — det kan nämligen förmodas att graden av intresse och beredskapen till tillfredsställande lösningar på oljeskadeområdet varierar mellan EU-ländema. En del av dessa har ju inte ens kustområden som kan hotas av oljeutsläpp. Vidare skulle ett EU-medlemskap i IMO ytterligare öka gemenskapens inflytande.s. 506

26.Slutligen bör ännu sägas några ord om VK^S-konventionen. Denna konvention är uppbyggd enligt samma mönster som 1992 års oljeansvarighetskonvention. Följaktligen belastas HNS-konventionen även av samma brister och svagheter, dvs. ans varskanalisering till fartygsäga­ ren, ”ogenombrytbara” ansvarsbelopp och en restriktiv skrivning av ”damage”. Det största problemet synes dock vara HNS-fondens ansvarstak om 250 miljoner SDR (som fastställdes för snart tio år sedan), som vid en större olycka är helt otillräckligt (avsnitt 10.2.2). Jag har i tankarna t.ex. en kollision mellan ett HNS-fartyg och en passagerarfärja eller en exploderande gas- eller kemikalietanker nära ett tättbefolkat om­s. 506

27.Sammanfattande värdering507 råde. Personskadorna och de materiella skadorna kunde bli enorma. Ansvarstaket bör därför kraftigt höjas (eventuellt med en kompletter­ ande fond), och HNS-konventionen även i övrigt ändras enligt de rikt­ linjer som ovan framfördes i fråga om det internationella oljeersättningssystemet. Också det som sades om möjliga lösningar för genomförandet av dessa ändringar gäller i tillämpliga delar i föreliggande sammanhang. FÖRKORTNINGAR Adm. Admiralty Division Admlty Ct Admiralty Court (GB) AfS Arkiv for Sj orett AIDA Association Internationale du Droit des Assurances AMC American Maritime Cases art.artikel BIMCO Baltic and International Maritime Council C.A.Court of Appeal (GB) CCAUnited States Court of Appeals (t.ex. 5 CCA = Uniteds. 507

28.States Court of Appeals, Fifth Circuit) cl.clause CDTComité Départemental du Tourisme de Vendée CMIComité Maritime International CNCLe Comité National de la Conchyliculture COFRs Certificates of Financial Responsibility Colum. L. Rev.Columbia Law Review COMCommission of the European Communities Comm. CtCommercial Court (GB) C.S.Court of Session (GB) CWAClean Water Act (USA) DUnited States District Court (t.ex. ED = United Statess. 509

29.District Court, Eastern District) DL Defensor Legis Dsju Departementsserie, Justitiedepartementet EC European Communities EFTA European Free Trade Area EGEuropeiska gemenskaperna Env. Liability Environmental Liability Envtl Environmental EU Europeiska Unionen F Förordning F.Federal Reporter 510Förkortningar E2dFederal Reporter, Second Series FIO ”free in and out” (FIO-klausuler) FNFörenta Nationerna F. Supp. Federal Supplement Harv. L. Rev. Harvard Law Review HD Högsta Domstolen H.L.House of Lords ICC International Chamber of Commerce ICS International Chamber of Shipping IJOSL The International Journal of Shipping Law IMO International Maritime Organization IOPC Fund International Oil Pollution Compensation Fund ISM-koden International Safety Management Code ISU International Salvage Union JBL Journal of Business Law J FT Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland JMLCJournal of Maritime Law and Commerce JTJuridisk Tidskrift vid Stockholms universitet KOM Europeiska gemenskapernas kommission LLag L.J.Law Journal Ll.L.Rep Lloyd’s List Law Reports Lloyd’s Rep. Lloyd’s list Law Reports (1951—) LM Lakimies LMCLQ Lloyd’s Maritime and Commercial Law Quarterly LNG Liquefied Natural Gas LOF IJoyd’s Standard Form of Salvage Agreement LPG Liquefied Petroleum Gas L. Rev Law Review ND Nordiske Domme i Sjofartsanliggender NDs Nordisk Domssamling NFTNordisk Försäkringstidskrift NJA Nytt Juridiskt Arkiv NOAA National Oceanic and Atmospheric Administration NOU Norges offentlige utredninger NPFC Coast Guard’s National Pollution Funds Center NRDA Natural Resource Damage Assessment OCIMF Oil Companies International Marine Forum OPAOil Pollution Act (USA)s. 509

30.Förkortningar 511 Ot prp Odelstingsproposisjon (Norge) P&I Protection and Indemnity (försäkring) Publ.Public RBRättegångsbalken Reg. prop.Regeringens proposition Reg. prop, (sv.)Regeringens proposition (Sverige) RGRettens Gang Rt Norsk Retstidende SARASuperfund Amendments and Reauthorization Acts. 511

31.(USA) SCOPIC Special Compensation P&I Clause Sc.StL Scandinavian Studies in Law SDR Special Drawing Right SOU Statens offtenliga utredningar (Sverige) SvJT Svensk Juristtidning SvSjT Svensk Sjöfartstidning TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap Q.B. Queen’s Bench Division Tul.Tulane Tul. Mar. L. J. Tulane Maritime Law Journal UfRUgeskrift for Retsvaesen Univ, University use United States Code US scUnited States Supreme Court LITTERATUR I nedan angivna förteckning ingår med författarnamn citerad litteratur. Annat av författaren nyttjat material anges i separat förteckning. Aamio, A, 1981: ”Analyyttisesta ja hermeneuttisesta oikeustieteestä ja -teorias-s. 511

32.ta”, Studia Juridica. — 1986: Inledning till Peczenik, A.: Rätten och förnuftet: en lärobok i allmän rätts-s. 513

33.lära. Stockholm. — 1997: ”Oikeussäännösten systematisointi ja tulkinta”, i Häyhä, J. (toim.):s. 513

34.Minun metodini. Porvoo. Aasland, G., 1984: Forhandlingene ved det 30. nordiske juristmotet, Oslo 15—s. 513

35.17 august 1984, del I. Abecassis, D. W. & Jarashow, R L., 1985: Oil Pollution from Ships: International,s. 513

36.United Kingdom and United States law andpractice. London. Adamczak, W., 1996: ’The Legal Rules of the Maritime Salvage and the Pro­s. 513

37.tection of Environment”, i Wetterstein, P. & Beijer, A. (eds.): Essays ins. 513

38.Honour ofH ugo Tiberg. Stockholm. Agell, A., 1972: ”Orsaksrekvisit och beviskrav i skadeståndsrätten”, i Festskrifts. 513

39.till Per Olof Ekelöf. Stockholm. — 1994—1995: ”Adekvans eller skyddsändamål: Om rättsvetenskaplig metods. 513

40.och skadeståndsrättslig regelbildning”, JT. Alarcon, S. J. & Jennings, F. M., 1997: ”Monitoring Costs under the Oil Pol­s. 513

41.lution Act of 1990: A Blank Check for the Coast Guard?”, 21 Tul. Mar. Es. 513

42.J-2Allen, M., 1991: ”The International Convention on Salvage and LOF 1990”,s. 513

43.22JMEC1. Anda, M., 2003: ”Identifikasjonsinstituttet i norsk Sjoforsikringsplan av 1996”,s. 513

44.Marius, nr 307. Andersen, G. S., 2002: ”Oljevemberedskap for skip”, Marius, nr 288. Anderson, C. B., 1997: ”Litigating and Settling a Natural Resource Damages. 513

45.Claim in the United States: The Defence Lawyer’s Perspective”, i Wetter­s. 513

46.stein, P. (red.): Harm to the Environment: The Right to Compensation and thes. 513

47.Assessment ofD amages. Oxford. 514Litteratur Anderson, C. B. & Marinelli, M., 1997: ”CERCLA and the Carriage of Dan­s. 513

48.gerous Goods and Hazardous Substances”, 21 Tul. Mar. L. J. 2. Anderson C. B. & Monson, W.A., 2000: ”Controlling the costs of an oil spill ins. 514

49.the US”, Beacon, Skuld newsletter 2. Anderson, C. B. & de la Rue, C., 2001: ”Liability of Charterers and Cargos. 514

50.Owners for Pollution from Ships”, 26 Tul. Mar. L. J. 1. Anderson, P. 1998: ISM Code: A Practical Guide to the Legal and Insurance Impli­s. 514

51.cations. London. Andersson, H. 1993: Skyddsändamål och adekvans: Om skadeståndsansvarets gränser.s. 514

52.Uppsala. — 1997: Trepartsrelationer i skadeståndsrättenM^^M — 2001: ”Diversity and Unity: In Search of a Pluralistic View on Problemss. 514

53.in Tort Law”, i Wahlgren, P. (red.): Tort'Liability and Insurance, 41 Scandina­s. 514

54.vian Studies in Law. Andrews, A. & Sando, T., 2001: ’The Hill Harmony, routeing directions: Stri­s. 514

55.king a commercial balance”, 15 P&I International 3. Askheim, L.O. m.fl., 1991: Skipsfart og samarbeid. Maritime joint ventures i rettslig be-s. 514

56.lysning. Oslo. Augustine, J. C., 2002: ”Other States Should ’Get with the Program’ and Fol­s. 514

57.low Louisiana’s Lead: An Examination of Louisiana’s Direct Action Sta­s. 514

58.tute and its Application in the Marine Insurance Industry”, 27 Tul. Mar. Ks. 514

59.J-'* Bale, B., 1991: ”Funksjonsfordeling og ansvarsplacering”, i Askheim, L.O. m.s. 514

60.fl.: Skipsfart og samarbeid. Maritimej oint ventures i rettslig belysning. Oslo. Bardwick, D. S., 2000: ”The American Tort System’s Response to Environ­s. 514

61.mental Disaster: The Exxon Valdez Oil Spill as a Case Study”, 19 Stanfords. 514

62.EnvtlEJ. Barnes, R. A., 2002: ”Barecon 2001: the Barecon 89 bareboat charter revised”,s. 514

63.LMCLCj Part 4. Basse, E.M., Tonnesen, C. & Wiisbye, D. 1995: Miljoerstatningsloven med kommen­s. 514

64.tarer. Kobenhavn. Bates, J. & Benson, C., 1993: Marine Environment Law. London. Bauer, R G., 1994: ”Requirement of Financial Responsibility (under Uniteds. 514

65.States Law)”, PUT Insurance. Sjörättsföreningen i Göteborg, Skrifter 71. Baughen, S., 2001: Case and Comment: ”Navigation or Employment? The Hills. 514

66.Harmony”, LMCLQ, Part 2. Bengtsson, B., 1990: ”Svensk rättspraxis. Skadestånd utom kontraktsförhållan­s. 514

67.den 1985-1988”, SvJT. — 1993: ”Bör miljöskadelagstiftningen reformeras?”, SvJT.s. 514

68.litteratur515 — 1994: ”Anm. av H. Andersson: Skyddsändamål och adekvans”, SvJT. — 1998a: Eörsäkringsteknik och civilrätt. Stockholm. — 1998b: ”Svensk rättspraxis. Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1993-s. 515

69.1996”, SvJT. — Bengtsson 2002a: ”Allemansrätt och naturskydd — Problem vid en fri-s. 515

70.luftslagstiftning”, i Pestskrift till Gösta Walin. Stockholm. — 2002b: ”Om rättsvetenskapen som rättskälla”, TfR — 2003a: Björn Sandvik.- Miljöskadeansvar. En skadeståndsrättslig studies. 515

71.med särskild hänsyn till ansvarsmotiv, miljöskadebegreppet och ersättnings. 515

72.för skada på miljön. Åbo 2002. 496 sidor (recension),/FL — 2003b: ”Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk”, is. 515

73.Bengtsson, B. & Bjällås, U. & Rubenson, S. & Strömberg, R., 2002: Miljö-s. 515

74.balken 31—33 kap. En kommentar. Del II. Stockholm. Berdal, M .K, & Berg, M., 1987: Punksjonfordeling og rederidrift. Oslo. Berger, E., 1994: ”Myndighetsingrepp ved fare for akutt oljeutslipp fra skip”,s. 515

75.Marias, nr 206. Bergkamp, L., 1998: ”A Future Environmental Liability Regime”, 7 Europeans. 515

76.EnvtlE Rev. — 2000: ”The Commissions’s White Paper on Environmental Liability: As. 515

77.Weak Case for an EC Strict Liability^ Regime”, European Envtl E Rev. — 2001: ”The Proposed EC Environmental Liability Regime and EC Laws. 515

78.Principles”, 6 Env. liability. — 2002a: ”The Proposed Environmental Liability Directive”, European Envtls. 515

79.E Rev., November. — 2002b: ”The Proposed Environmental Liability Directive”, European Envtls. 515

80.E Rev., December. Bedingieri, F., 1987: ”Uniformity in Maritime Law and Implementation ofs. 515

81.International Conventions”, 18 JMEC3. — 2000: Berlingieri on Arrest of Ships: A Commentary on the 1952 and 1999 Arrests. 515

82.Conventions. Second Edition. London. Bianchi, A., 1994: ”The Harmonization of Laws on Dability for Environmen­s. 515

83.tal Damage in Europe: An Italian Perspective”, 6 J. Envtl E Blom, B., 1985: Sjölagens bestämmelserom redaransvar. Stockholm. Bocken, H., 1989: Alternative Compensation Systems for Pollution Damages. Reports. 515

84.prepared for the OECD Environment Directorate — 1998: ”A New EU Initiative with respect to Environmental Liability”,s. 515

85.AIDA, The Bulletin: Pollution, Products and Nein Technolog.es, No. 11. — 1999: Einancial Emits of Eability and Compulsory Insurance under the Drafts. 515

86.Protocol on Eability and Compensation for Damage Resulting from Transboundary 516Litteraturs. 515

87.Movement of Hazardous Wastes and Their Disposal, UNEP/CHW.5/INF/14s. 516

88.(30 November 1999). Bogdan, M., 2002: Svensk internationell privat- och processrätt. Femte upplagan.s. 516

89.Stockholm. Bonner, P., 2003: ”Insurance and Liability Issues Relating to an Oil Spill Caus­s. 516

90.ed by Terrorism”, 77 Tul. L Rev. 5 & 6. Boucht, J., 1999: ”De nordiska juristmötena och rättsgemenskapen i Norden”,s. 516

91.DL. Bowman, M., 2002: ”Biodiversity, Intrinsinc Value, and the Definition ands. 516

92.Valuation of Environmental Harm”, i Bowman, M. & Boyle, A. (eds.):s. 516

93.Lnvironmental Damage in International and Comparative Law. Oxford. Brans, E. H. P., 1995: ’The Braer and the Admissibility of Claims for Pollutions. 516

94.Damage under the 1992 Protocols to the Civil Liability Convention ands. 516

95.the Fund Convention”, 3 Lnv. Liability. — 1996: ”Liability and Compensation for Natural Resource Damage unders. 516

96.the International Oil Pollution Conventions”, 5 Liabilityf or Natural Resour­s. 516

97.ce Damage. — 2001: Liability for Damage to Public Natural Resources: Standing Damage ands. 516

98.Damage Assessment. The Hague. — 2002: ”EC Proposal for an Environmental Liability Directive: Standings. 516

99.and Assessment of Damages”, 4 Lnv. liability. Brautaset, L, 1997: ”Risks Associated with Trading to the US”, Northerns. 516

100.Shipowners’ Defence Club, Annual Report 1997. Breholdt, J. & Martens, J. & Philip, A., 2001: Soloven med kommentarer. Koben-s. 516

101.havn. Brice, G., 1986: ”The Scope of the Limitation Action”, i The limitation ofs. 516

102.Shipowners’ liability: The New Law. Institute of Maritime Law, The Univer­s. 516

103.sity of Southampton. — 1993: Maritime Law of Salvage. Second Edition. London. — 1999: ”The Law of Salvage: A Time for Change? NJo Cure — No Pay* Nos. 516

104.Good?”, 73 Tul. LRev.5& 6. Briggs, A., 1995: ”The Brussels Convention Tames the Arrest Convention: Thes. 516

105.Tarif \IMGfi Bruserud, H., 2002: ”Bortfrakterens ansvar for skipets fysiske egenskapens. 516

106.Ansvarsgrunnlagene”, Marius, nr 294. Braekhus, S., 1949: ”Rederansvarets begrensning hvor rederen opererer meds. 516

107.flere fartoyer”, ND 1949. — 1963-66: ”Retten til å berge”, 6 ArkivforSjorett. — 1968a: ”Omkring de nye P. & I.-vilkår”, i Braekhus, S.: juridiske arbeiderfras. 516

108.litteratur517s. 517

109.sjo og land. Oslo — Bergen —Tromso. — 1968b: ”Rederens husbondsansvar”, i Braekhus, S.: Juridiske arbeiderfra sjos. 517

110.og land, Oslo — Bergen - Tromso. — 1971: Rergnmg. Porelesmnger over sjorett. Del 7. Oslo — Bergen — Tromso. Braekhus, S. & Rein, A., 1979: Handbok i P&Iforsikring. 2. utgave. Oslo. Bugge, H. C., 1996: ”The Principles of ’Polluter Pays’ in Economics and Law”,s. 517

111.i Eide, E. & van den Bergh, R. (eds.): Eaw and Economics of the Environment.s. 517

112.Oslo. — 1999: ”FSB i EU- og EOS- retten - en ramme for norske regler om kost­s. 517

113.nadsansvar?”, i Eorurensningsansvaret: Det ekonomiske ansvaret for å forebygge,s. 517

114.reparere og ersatte skade vedforurensning. Oslo. Bull, H. J., 1988: Tredjemannsdekmnger iforsikringforhold. En studie av dekningsmodel-s. 517

115.kr, med basis i sjoforikringsretten og i petroleumskontrakienes ansvars- ogforsikrings-s. 517

116.reguelring, Oslo. — 1995: ”Direct Action under P&I Insurance”, i P&I Insurance. Sjörättsföre-s. 517

117.ningen i Göteborg, Skrifter 71. — 2002: ”Identifikasjon i forsikringsretten”, NFT 3. Bull, H. J. & Krokeide, K., 1975: ”Lystbåtansvar”, T/R Burlington, L. B., 2003: ”Valuing natural resource damages: a transatlantic les­s. 517

118.son”, 11 Environmental liability 5. Cane, P., 1996: Port Eaw and Economic Interests. Second Edition. Oxford. — 2001: ”Are Environmental Harms Special?”, 13 J. EnvtlEX. Chao, W., 1996: Pollution from the Carriage of Oil by Sea: liability and Compensation.s. 517

119.London. Cheka, C.N., 1987: ”Conduct Barring Limitation’’, 18 JMEC. Coghlin, T., 1996: ”The P&I clubs limit exposure to catastrophe calls ands. 517

120.claims”, IJOSE Part 3. — 1999: ”The P&I clubs limit exposure to catastrophe calls and claims —s. 517

121.continued”, IJOSE, Part 4. Cross, F. B., 1989: ”Natural Resource Damage Valuation”, 42 Vanderbilt E Rev. Dahlberg, G., 1988: ”Båtförsäkring i Finland”, i Wetterstein, P. (red.), Nq/esbat-s. 517

122.en: Juridiskafrågor. Åbo. Dalbak, S., 2002: ”Farlig gods i havn. Tredjemanns rett til erstatning for skades. 517

123.voldt av farlig gods i havnen”, Marius, nr 286. Dennemark, S., 1961: Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhets-s. 517

124.rättsliga mål. Stockholm. Dickerson, T.A., 1980: ”Travel Law. Baggage Claims”, V AirEaw.s. 517

125.Dobbins, J. C., 1994: ”The Pain and Suffering of Environmental Loss: Usings. 517

126.Contingent Valuation to Estimate Nonuse Damages”, 43 Duke E J. 518litteratur Dueck, G., 1989: ”Ersättning för att förhindra oljeskada”, Marius, nr 168. van Dunné, J. M., 1992: ”Environmental Liability — Continental Style”, 1 Conti­s. 517

127.nental Env. Eability, Reciel 2. Dykes, A., 1986: ”Limitation and Oil Pollution”, i Ehe Eimitation of Shipowners’s. 518

128.Mobility: The New Eaw. Institute of Maritime Law, The University ofs. 518

129.Southampton. London. Eckhoff, T., 1980: Nttsksldelaere. 3. oppl. Oslo. Edgcomb, J.D., 1997: ”Hazardous Substance Releases from Vessels: Currents. 518

130.U.S. Law, the HNS Convention and its Potential Impact if Ratified”, 10s. 518

131.Univ. ofS an Francisco E J. Eivindstad, K, 1998: ”En redegjorelse for International Group Agreement ogs. 518

132.spörsmålet om begrensning i P & I dekningen i lys av den verserende saks. 518

133.i EU Kommisjonen”, Marius, nr 239. Esko, T., 1978: Rikkomusperusteiseen korvausvastuuseen sovellettavasta laista erityisestis. 518

134.tuotevastuuta silmälläpitäen. Helsinki. Eubank, S. R., 1994: ”Patchwork Justice: State Unlimited Liability in the Wakes. 518

135.of the Oil Pollution Act of 1990”, 18 MD. J. of IntiEaw & Trade. von Eyben, B., 2001: ”Alternative Compensation Systems”, i Wahlgren, P (ed.):s. 518

136.41 Scandinavian Studies in Eaw. Faikanger, T., 1969: Leie av skib. Rettslige studier i bare-boat certepartiets pro-s. 518

137.blemer, 10 Arkivfor Sjorett. — 1991: ”Sjotransportoren og den norske forurensningsloven”, i Festskrift tills. 518

138.Kurt Grönfors. Stockholm. — 1996 : ”Arrest of Vessels: The Norwegian Rules Based upon the Arrests. 518

139.Convention of 1952”, i Esscysin Honour of Hugo Tiberg. Stockholm. — 2000: ”Arrest of Ships under Norwegian Law”, Marius, nr 258. Faikanger, T. & Bull, H. J., 1999: Innforingi sjorett. 5. utgave. Oslo. Faikanger, T. & Bull, H. J. & Brautaset, L, 1997: Introduction to Maritime Eaw.s. 518

140.Oslo. Faure, M., 2001: ”The White Paper on Environmental Liability: Efficiency ands. 518

141.Insurabality Analysis”, 9 Env. Mobility 4. Fisknes, T., 1991: ”LUGANOKONVENSJONEN og dens betydning is. 518

142.sjorettslige tvister”, Marius, nr 182. Forsman, B., 1999: ’Teknikutveckling och miljöpåverkan kräver helhetssyns. 518

143.och framförhållning”, SvSfT 40. Gaarder, K., 1975: Innforingiintemasjonalprivatrett. Oslo. Gaskell, N., 1998: ”New limits for passengers and others in the Uniteds. 518

144.Kingdom”, LMCLf), Part 3. — 2001a: ”Charterers’ Liability and Damage to the Vessel”, paper presenteds. 518

145.litteratur519s. 519

146.at the Ninth Hässelby Colloquium 2001. — 2001b: ”Decision Making and the Legal Committee of the Internationals. 519

147.Maritime Organization”, i Legislative Approaches in Maritime Law, Pro­s. 519

148.ceedings from the European Colloquium on Maritime Law. Lysebu,s. 519

149.Oslo, 7 — 8 December 2000, Marius, nr 283. Gaskell N. & Shaw, R.,1999: ”The Arrest Convention 1999”, LMCIfj. Gauci, Gotthard, 1997: QU Pollution at Sea. Civil Liability and Compensation fors. 519

150.Damage. Chichester. — 1998: ”Oil Pollution and Pure Economic Loss”, IJOSM Part 4. — 2000: ”Ship-source Oil Pollution Damage and Recovery for Relationals. 519

151.Economic Loss”, The J. of Business Daw, July 2000. Girvin, S., 1997: ”Special Compensation under the Salvage Convention 1989:s. 519

152.A Fair rate?”, DMCIfj — 2003: ”English Shipping Law. Cases: Alegrete Shipping Co Inc v. Inter­s. 519

153.national Oil Pollution Compensation Fund 1971 (The Sea Empress)”, is. 519

154.Rose, F. D. (ed.): International Maritime and Commercial Daw Yearbook. 2003. Gold, E., 1989: ”Marine Salvage: Towards a New Regime”, 20 JMDC 4. — 2002: Gard Handbook on P&I Insurance. Fifth Edition. London. Gombrii, K.-L, 1991: ”Rederifunks joner og rederisamarbeid”, i Askheim,s. 519

155.L. O. m.fl.: Skip fart og samarbeid. Maritimejoint ventures i rettslig belysning. Oslo. Gorton, L., 1999: ”Shipmanagement och standarddokument (Shipman)”,s. 519

156.SvSjTS Gorton L. & Ihre, R. & Sandeväm, A., 1999: Shipbroking and Chartering Practice.s. 519

157.Fifth Edition. London. Grapow, O., 1991: ”HNS — the Case for Shared Ijability”, Pairplay 11 July. Griggs, P., 2003: ”VI. Developments in international maritime law”, CMI Newss. 519

158.Letter 2 May/August. Griggs, P. & Williams, R., 1998: Limitation of Liability for Maritime Claims. Thirds. 519

159.Edition. London — Hong Kong. Grime, R, 1986: ”The Loss of The Right to Limit”, i The limitation of Ship­s. 519

160.owners’liability: The New Law, London. — 1991: Shipping Law. Second Edition. London. Grönfors, K., 1987: Sjölagens bestämmelserom passagerarbefordran. Stockholm. Göransson, M., 2001: ”Liability for Damage to the Marine Environment” is. 519

161.Boyle, A. & Freestone, D. (eds.) International Law and Sustainable Develop­s. 519

162.ment. Past Achievements and Future Challenges. Oxford. Hakapää, K., 1988: Dusi kansainvdlinen merioikeus. Helsinki. — 2003: ”Jurisdictional Developments and the Law of the Sea Convention:s. 519

163.Some Observations on Vessel-Source Pollution”, i Nordquist, M. H. & 520Litteraturs. 519

164.Moore, J. N. & Mahmoudi, S. (eds.): The Stockholm Declaration and Law ofs. 520

165.the Marine Environment. Haley, C.W., 1999: ”The Ballast Water Problem”, 94 BIMCO Bulletin 6. Halila, J., 1982: ”Ulkomaista asianosaista vastaan ajettavan siviilikanteen alueel-s. 520

166.lisesta oikeuspaikasta”, LM. Halila, H., 1999: HD 1999:32 (rättsfallskommentar), LM. Hamblen, N. & Jones, S., 2001: ”Charterers’ Orders — To Obey or Not tos. 520

167.Obey...’”, 26 Tul. Mar. L J. 1. Hamilton, J. & Little, G.F.M., 1996: ”Liability^ for oil spills: the Sea Empresss. 520

168.and recent developments under the Merchant Shipping Law 1995”. Thes. 520

169.IntiJ. ofI nsurance Law, Part 4. Hanley, N., 2002: ”The Economic Value of Environmental Damage”, i Bow­s. 520

170.man, M. & Boyle, A. (eds.): Environmental Damage in International and Compa­s. 520

171.rative Law. Oxford. Hare, J., 2000: ’Tanker matters — good and bad”, Beacon: Skuld newsletter2. Harvey, R, 1999: ”Casualties and the Environment - SCOPIC”, paper delive­s. 520

172.red at the Richards Butler Scandinavian Shipping Conference 1999 ins. 520

173.Helsinki. Havansi, E., 1985: ”Omistusoikeuden hylännästä”, i Juhlajulkaisu Simo Tittings. 520

174.1915-14/2-1985. Helsinki. — 1980: ”Forum rei sitae — miksi ja milloin?”, LM. — 1994: Uusi turvaamistoimilainsäädäntö selityksineen. Toinen, uudistettu painos.s. 520

175.Helsinki. Havansi, E. & Koskinen, P., 2002: Einlands straff- och processrätt: En introduktion.s. 520

176.Helsingfors. Hawke, N. & Hargreaves, P., 2003: ”Environmental funds, compensation ands. 520

177.liability’, 11 Env. Liability 2. Hayes, A., 1994: ”The Economics of Strict and Fault-based Environmentals. 520

178.Liability”, European EnvtlL Rev. Hazelwood, S. J., 2000: P.&I. Clubs: Law and Practice. Third Edition. London —s. 520

179.Hong Kong. Hellner, J., 1964: ”Juridiska personers skadeståndsansvar”, i Teori och Praxis:s. 520

180.Skrifter tillägnade Hjalmar Karlgren. Stockholm. — 1986: ”Compensation for Personal Injury: the Swedish Alternative”, 34s. 520

181.American J. of Comparative Law. — 1993-94: Andersson, H.: Skyddsändamål och adekvans: Om skadestånds­s. 520

182.ansvarets gränser (recension), JT. — 1995: Skackståndsrätt. Femte upplagan. Stockholm. — 1998a: ”Rättsvetenskaplig metod”, JET.s. 520

183.låtteratur521 — 1998b: ”Skadestånd och rättsekonomi”, T/R Hemmo, M., 1994: Vahingonkorvauksen määräytymisestä sopimussuhteissa. Siviihoikeu-s. 521

184.dellinen tutkimus. Helsinki: Suomalaisen lakimiesyhdistyksen julkaisuja, A-s. 521

185.sarja N:o 200. Helsinki. — 1995: ”KKO 1994:94” (rättsfallskommentar), LÅf. — 1997: ”KKO 1997:48” (rättsfallskommentar), Lakimiesuutiset 6. — 1999: Oikeustapauksia, kommentteja (rättsfallskommentarer), Lakimies­s. 521

186.uutiset 1. — 2001: ”Vahinkojen korvaaminen”, i Saamilehto, A. & Hemmo, M. &s. 521

187.Kartio, L.: Uarallisuusoikeus. Helsinki. Heder, C., 2003: ”EG.s regler om statliga stöd och offentligt finansierad sane­s. 521

188.ring av förorenade markområden”, DL. Heyde, J.M., 1995: ”Is Contingent Valuation Worth the Trouble?”, 62 Thes. 521

189.Univ, of Chicago L Rev.. Hill, C., 1995: Maritime Law. Fourth Edition. London — New York — Hamburgs. 521

190.— Hong Kong. — 1998: Maritime Law. Fifth Edition. London — Hong Kong. Hilton, C., 2000: ”The legal implications of the ISM Code”, 95 BIMCO Bul­s. 521

191.letin 1. Hobbs, R.E. & Levy, M.K., 1997: ”An Overview of Transporter Liabilitys. 521

192.under CERCLA”, 9 Lnvironmental Claims Journal 2. Hoftvedt, J., 2002: ”Bunkersoljekonvensjonen: En sammenligning med sjo-s. 521

193.loven § 208”, Marius, nr 289. Hollo, E. J. & Vihervuori, P., 1995: Ympänstövahinkolaki. Helsinki. Holt M. & Cecil, G.R., 1995: ”Natural Resource Damages for Oil Spills: Thes. 521

194.International Context”, 9 Matural Resources and environment. Honka, H., 1998: ”Finland” (översikt av finsk rätt), i Tedey, W: Maritime Lienss. 521

195.and Claims. Second Edition. Montreal. — 2000: ”Forum solutionis och forum deliciti i Brysselkonventionen i belys­s. 521

196.ning av två transportfall”, i Aine, A. & Kumpula, A. (toim.): Lansainvdli-s. 521

197.sestä kaupasta: Juhlajulkaisu Tuula Ämmälä 2.11.2000. Turku. Honoré, A. M., 1983: ”Causation and Remoteness of Damage”, Internationals. 521

198.encyclopedia of Comparative Law, Vol. XI, Torts. Hoppu, E., 1970: ”Kommentoituja oikeustapauksia”, DL — 1997: Suomen vakuutusmkeus. Toinen uudistettu painos. Helsinki. — 1998: ”Vahingonkorvauksen kehityslinjoja”, LM. Huybrechts, M.A., 1999: ”The International Safety Management Code froms. 521

199.Human Failure to Achievement”, XXXIV European Transport Law 1. Häyhä, J., 1996: Sopimus, lakija vakuutustoiminta, Suomalaisen lakimiesyhdistyk522iatteraturs. 521

200.sen julkaisuja, A-sarja, No. 208. Helsinki. Isaacs, M.D., 2002: ”A Critical Defect in the Limitation of Shipowner’s liabili­s. 522

201.ty Act: The Exclusion of the Master and Crew”, 27 Tul. Mar. EJA. Ivamy, E. R. Hardy, 1985: Marine Insurance. Fourth Edition. London. Jacobsson, M., 2001: The International Oil Pollution Compensation Funds ands. 522

202.the International Regime of Compensation for Oil Pollution Damage,s. 522

203.föredrag vid seminariet Compensation for Oil Pollution — Today and Tomorrow,s. 522

204.Helsinki 15.11.2001. Jacobsson, M., 1995: ”The International Conventions on Compensation fors. 522

205.Oil Pollution Damage”, Bimco Rev. — 1999: ”Ren förmögenhets skada i internationellt perspektiv”, i Pestskrift tills. 522

206.VfE Nordenson. Stockholm. Jacobsson M. & Trotz, N., 1986: ”The Definition of Pollution Damage in thes. 522

207.1984 Protocols to the 1969 Civil Liability Convention and the 1971 Funds. 522

208.Convention”, JMLC. Jacus, J. R. & Miller, D. C., 1999: ”Coming Full CERCLA: An Update ons. 522

209.Superfund Developments”, 3 Env. Liability. James, F. Jr., 1972: ”Limitations on Liability for Economic Loss Caused bys. 522

210.Negligence: A Pragmatic Appraisal”, Vanderbilt E Rev. Jendroska J. & Stec, S., 2001: ”The Aarhus Convention: Towards a New Era ins. 522

211.Environmental Democracy”, 3 Env. Eiability. Jivén A. & Jivén, K., 1999: ”Miljöindex för sjöfart: ett styrmedel mot långsiktigs. 522

212.hållbarhet”, SvSpT. Johansson, S.O., 1996: ”Direktkrav, sjöförsäkring och en ny försäkringsavtals­s. 522

213.lag”, SvJT. — 2002: ”Sjörätt och annan transporträtt 1991—2000”, SvJT. — 2003: ”Domsrätt vid direktkrav under en ansvarsförsäkring” i Johansson,s. 522

214.S. O. (red.): Nya och gamla perspektiv på transporträtten. Stockholm. Jones, C. A., 1996: ’The New Restoration-Based Measures of Compensations. 522

215.in Natural Resource Damage Assessment Regulations: Methodologicals. 522

216.Challenges”, 16 MERE Newsletter 1. Jones, C. A. & Tomasi, T. D. & Fluke, S. W., 1996: ”Public and Private Claimss. 522

217.in Natural Resource Damage Assessments”, 20 Harv. EnvtlE Rev. 1. Jänterä-Jareborg, M., 1997: Svensk domstol och utländsk rätt. En internationellts. 522

218.privat- och processrättslig studie. Uppsala. Karan, H., 2003: ”Revising Liability Limits in International Maritime Con­s. 522

219.ventions: A Turkish Perspective”, 34 JMLC 4. Kartio, L., 2000: ”Varallisuusoikeus”, i Saamilehto, A. (toim.): Varalksuusoikeu-s. 522

220.den kantavatperiaatteet. Helsinki.s. 522

221.Litteratur523 Kennedy, D., 1999: ”Oil at USD 300 per Gallon: the NOAA Perspective”,s. 523

222.BIMCO Bulletin, Special Issue: General Meeting Lisbon 99. Kerr, D.A., 1989: ”The 1989 Salvage Convention: Expediency or Equity?”, 20s. 523

223./MLC4. Kerr, M., 1990: ”The International Convention on Salvage 1989: How It cames. 523

224.to be”, 39 International and Comparative EawQuarterly, Part 3. Kiem, L. I., 1994: ”The Oil Pollution Act of 1990 and the National Pollutions. 523

225.Funds Center”, 25 JMEC4. — 1997: ”Damages In Maritime Cases: Environmental Damages Unders. 523

226.Federal Law”, 72 Tul E Rev. 2&3. — 2000: ”Liability, Compensation, and Financial Responsibility Under thes. 523

227.Oil Pollution Act of 1990: A Review of the First Decade”, 24 Tul Mar. Es. 523

228.J-2Kilpeläinen, K., 1987: Eikennevahingon johdosta syntyvään sopimussuhteen ulkopuoli-s. 523

229.seen vahingonkorvausvastuuseen sovellettavasta laista erityisesti Suomen kansainvälisens. 523

230.yksityisoikeuden kannalta. Helsinki. Kinnane, T. W., 1994: ”Recovery for Economic Losses by the Commercials. 523

231.Fishing Industry: Rules, Exceptions, and Rationales”, 4 J. EnvtlE 4. Kirkhusmo, M. E., 1997: ”Mannskapets rettsstilling når kontraktsmotparten ers. 523

232.et konsemselskap”, Marius, nr 228. Kiss, A. & Shelton, D., 1997: Manual ofE uropean Environmental Eaw. Cambridge. Klami, H. T. & Kuisma, E., 2000: Suomen kansainvälinenyksityisoikeus. Helsinki. Klausen, R., 1998: Maritimt oljesol og erstatningsvern: Ansvarfor mifoskader? Materielles. 523

233.ogprosessuelle ufordringer. Bergen. Kleineman, J., 1987: Ren förmögenhetsskada: Särskilt vid vilseledande av annan än kon­s. 523

234.traktspart. Stockholm. — 1993—94: ”Begreppsbildningen och den skadeståndsrättsliga analysen: ens. 523

235.renässans för begreppsjurisprudensen”, JT. Kopp, R J. & Smith, K. V. (eds.), 1993: ValuingNatural Assets: The Economics ofs. 523

236.Natural Resource Damage Assessment. Washington D.C. Koulu, R, 1998: ”Brysselin ja Luganon yleissopimukset”, i Sisula-Tulokas, L.s. 523

237.(toim.), Elkomaankauppaoikeus. Helsinki. — 2001: Kansainvälisenprosessi-j a insolvenssioikeudenpääpiirteet. Helsinki. — 2002: ”Lainvalinta oikeudenkäynnin ongelmana, osa II”, DE Kroon, M., 1994: ”Nye bjaergningsregler — nye muligheder”, Marius, nr 201. Krüger, K., 1973: Transportomlegning. Saerlig om deviasjon i sjötransport. Oslo. Kuikka, S. & SimiläJ., 1991: ”Syy-yhteyden osoittamisesta ympäristövahingois-s. 523

238.sa”, Ympäristöjuridiikka. Miljöjuridik 1—2. Kukkonen, P., 1996: Vahingonkorvaus virassa aiheutetusta vahingostaQ^i^syXi.. 524Utteratur Kumpula, A., 2002: ”Hovioikeuksista: Turun HO 12.4.2001, S00/97”, Oikeus-s. 523

239.tieto 5. Kuusiniemi, K., 2001: ”Ympäristöoikeus oikeudenalana”, i Kuusiniemi, K &s. 524

240.Ekroos, A. & Kumpula, A. & Vihervuori, P: Ympäristöoikeus. Helsinki. Kuusiniemi, K. & Kumpula, A., 1997: Ympänstöoikeudenperusteet. Turku. Labescat, J., 2002: ”Any port in a storm?”, 16 P&I International9. Lappalainen,J., 1986: Vahingonkorvausvaatimuksesta rikosjutussa. Prosessioikeudellinens. 524

241.tutkimus. Helsinki. Larsson, M.-L., 1999: The Yaw of Environmental Damage: liability and Reparation.s. 524

242.The Hague — London — Boston. Lefeber, R., 1995: ”International Civil Liablility and Compensation”, Yearbook ofs. 524

243.International Environmental Eaw. Lindfeit, L., 1995: ”Structure of P&I”, P&I Insurance, Sjörättsföreningen i Göte­s. 524

244.borg, Skrifter 71. Little, G., 1998: ”The Hazardous and Noxious Substances Convention: a news. 524

245.horizon in the regulation of marine pollution”, EMCLf), Part 4. Little, G. & Hamilton, J., 1997: ”Compensation for catastrophic oil spills: as. 524

246.transatlantic comparison”, EMCEQ, Part 3. Lovett, W., 2003: ”Exxon Valde^ Punitive Damages, and Tort Reform”, 38s. 524

247.ABA ’s Tort and Insurance Eaw Journal 4, Summer 2003. Lund, M., 2001: kommentar av ”Skogholmdommen” ND 1954 s. 445 (Norgess. 524

248.Hoyesterett) i Nordiske Domme i Sjofartsanliggender 1900-2000, Marius,s. 524

249.mTl^. Lund, 0.1965—1967, ”Egenfeil og globalbegrensning”, 8 Arkivfor Sjorett. Lundquist, F., 1998—99: ”Konkurrerande skadeorsaker — särskilt vid miljö­s. 524

250.skada”, JT. Luntinen, M., 1999: ”Ympäristövahinkoon liittyvä korvausvastuu viranomaisens. 524

251.torjunta- ja ennallistamiskustannuksista”. Suomen ympäristökeskuksens. 524

252.moniste 169. Helsinki. Lusted, W., 1997, ”Risks and constraints”, 11 P &I International 5. Långkvist, Kurt, 1986: ”Kvarstad i främmande fartyg”, i Wetterstein, P. (red.):s. 524

253.Pinsk jurisdiktion överfrämmandefartyg, Del I. Åbo. Majamaa, V., 1996: Recension av Hollo, E. J. & Vihervuori, P.: Ympäristövahin-s. 524

254.kßlaki, DE. Malet, D., 2002: ”Maritime Claims Limitation and Towage”, LMCL^. Marion, M. A., 1997: ”OPA 1990 revisited”, IJOSL, Part 4. Mason, M., 2003: ”Civil liability for oil pollution damage: examining the evol­s. 524

255.ving scope for environmental compensation in the international regime”,s. 524

256.27 Marine Policy 1— 2.s. 524

257.litteratur525 Mckie, D., 1998: The Arrest Convention Bites Back? Arrest Confers Meritss. 525

258.Jurisdiction despite Exclusive Jurisdiction Clause: The Bergen, Internationals. 525

259.case notes and commentaries, IJOSH McLachlan, C., 1996: ’Transnational Tort Litigation: An Overview”, i Mc­s. 525

260.Lachlan, C. & Nygh, P. (eds.), Transnational Tort 'Litigation: Jurisdictional Prin­s. 525

261.ciples. Oxford. Mensah, T. A., 1990: ”Deficiences found in the Regime Established under thes. 525

262.1910 Salvage Convention”, i Salvage: The 1989 Convention, Conferences. 525

263.Papers. Merialdi, A., 1994: ”The Patmos and Haven Cases: Recent Developments”, Thes. 525

264.InternationalJournal ofM arine and Coastal Haw. Michelet, H. P., 1997: Handbok i tidsbefraktning. Oslo. Mickwitz, A.-K., 1998: Redogörelse för finsk rätt i Baron van Lynden, C.J.H.s. 525

265.(ed.), To rum Shopping. London. Mollestad, A. S. E., 2001: ”Hvem nyder erstatningsrettslig vem etter norsk rett?s. 525

266.Begrensninger i tredjemanns erstatningsrettslige stilling”, 8 Hov og Rett. Mähönen, J. & Määttä K, 2003: ”Nya tendenser inom rättsekonomin”, JTT. Nadelmann, K. H., 1967: ”Jurisdictionally improper fora in treaties on recog­s. 525

267.nition of judgments: The common market draft”, 67 Colum. H Rev. Nicoll, James L., Jr., 1993: ”Marine Pollution and Natural Resource Damages:s. 525

268.The Multi-Million Dollar Damage Award and Beyond”, 5 Univ, of Sans. 525

269.Trancisco Mar. H J. 2. Nielsen, B., 2000: ”SCOPIC Clause: er bjaergningsretten igen under föränd­s. 525

270.ring?”, i Testskrift i anledning cf Den danske Soret förenings 100 års jubilaeum års. 525

271.2000. Nielsen, B. & Rasmussen, U. L., 1988: ”Ansvarsbjergning’? Nye bjergnings-s. 525

272.regler til beskyttelse af miljoet”, i Dov, dom og bok: Tests krift til SjurBraekhuss. 525

273.19. Juni 1988. Nielsen, D., 2000: ”Air pollution from ships: MARPOL Annex VI”, 95s. 525

274.BIMCO Bulletin 1. Nielsen, P. A., 1999: ”Revisionen af Domskonventionen og Luganokonven-s. 525

275.tionen. 2 del”, Juridisk Institut-Julebog. Kobenhavn. Nieminen, P., 1998: ”Laivatakavarikko”, Suomen merenkulku 7-8. Nordh, R 1999: Talerätt i miljömål. Särskilt om vattenrättsliga ansökningsmåls. 525

276.samt om talan rörande allmänna intressen. Norlin, K. S., 1998: ”A legal review of the International Safety Managements. 525

277.(ISM) Code”, Svenska Sjörättföreningen, Skrifter 72. Nygaard, N., 1998: ”Erstatningsretten”, i Knophs översikt over Notges Rett. — 2001: ”Placing the Burden of Proof of a Hypothetical Cause”, i Wahlgren, 526Litteraturs. 525

278.P. (ed.): Tort Inability and Insurance. Scandinavian Studies in Law, Vol. 41.s. 526

279.Stockholm. Oksanen, M., 1998: Nature as Property. Environmental Ethics and the Institution ofs. 526

280.Ownership. Turku. Oldertz, C. & Tidefelt, E. (eds.), 1988: Compensation for Personal Injury in Swedens. 526

281.and other Countries. Stockholm. Olsen, S., 1992: ”Recovery for the Lose Use of Water Resources: Ml V Test­s. 526

282.bank on the Rocks?”, 67 Tul. E Rev. Overgaard, B., 2002: ”Maritime sulphur in European air”, 97 BIMCO Bulletin 1. — 2003: ”A possible new emissions agenda”, 98 BIMCO Bulletin 3. Owen, D. R., 1987: ”Recovery for Economic Loss Under U.S. Maritime Law:s. 526

283.Sixty Years Under Robins Dry Dock”, 18 JMLC 2. Oya Özgayir, Z., 2003: ”Ports of Refuge”, 9 The J. ofM ar. E 5. Palmgrens, N-G. & Kjos, B. & Grönfors, K., 1988: Poolsamarbeide, manage­s. 526

284.ment, åpne registre. Föredrag holdt på det 13. nordiske sjorettsseminar.s. 526

285.Oslo, 12.-14. September 1988, Marius, nr 155. Paterson, D., 1998: ”On the Alert for Invasion of Marine Pests”, 93 BIMCOs. 526

286.Bulletin 5. Peczenik, A, 1979: Causes and Damages. Lund. — 1986: ”Skäl och dom: Fyra nivåer inom argumentationen i adekvansfrå-s. 526

287.gor”, i Pestskrift till Torstein Eckhoff. Peczenik, A., 1995: Vad är räti? Om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk argu­s. 526

288.mentation. Stockholm. Pedersen, P. V., 1999: ”Skadelidtes direkte krav mod skadevolderens ansvars-s. 526

289.forsikringsselskab”, U/R Peltomaa, H., 1997: ”Maisemamuutosten korvattavuudesta lunastustilanteissa”.s. 526

290.Ympäristöjuridiikka 1. Philip, A., 1994: EU-IP. Europeisk international privat- og procesret. 2. udgave.s. 526

291.Kobenhavn. — 1999:’ ’Arrest i skib”, Marius, nr 251. Philip, A. & Bredholt, J., 1986: Soloven med kommentarer. 2. udgave. Kobenhavn. Pietilä, J., 1970: ”Jäteveden vesistöön johtamiseen liittyvästä korvausvastuusta”,s. 526

292.EM. Platou, O., 1929: Porelaesninger over Norsk Sjoretl. 2. utgåve. Oslo. Polinsky, M. A. & Shavell, S., 1998: ”Punitive Damages: An Economic Analy­s. 526

293.sis”, 111 Harv. E Rev. Popp, A. FL E., 1993: ”Limitation of Liability in Maritime Law: An Assessments. 526

294.of its Viability from a Canadian Perspective”, 24 JMLC 2. Power, W. & Casey, D., 2003: ”The Prestige: The European Union legals. 526

295.Etteratur527s. 527

296.dimension”, 9 7& J. of Inti Mar. E 4. Pålsson, L., 1989: Svensk rättspraxis i internationellprocessrätt. Stockholm. — 1997: ”Nyare rättspraxis till Bryssel- och Luganokonventionema”, SvJT. — 2002: Brysselkonventionen, Euganokonventionen och Bryssel I-förordningen. Domstolss. 527

297.behörighet samt erkännande och verkställighet av domar i privaträttsliga tvister inoms. 527

298.EU/EFTA-området. Stockholm. Radetzki, M., 1998: Orsak och skada: Om tolkning av ansvarsbärande orsaksvillkor i av­s. 527

299.tal om egendomf örsäkring, Rättsvetenskapliga biblioteket N° 10. Stockholm. Rahmn, L., 1993: ”Förebyggande och skadebegränsande åtgärder”, i Miljoska-s. 527

300.der og risikofordeling - sjöfartens losninger i dag og i morgon, Marins, nrs. 527

301.195. Rasmussen, U. L., 2000: ”Tvungen forsikring af ansvar til sos”, i Festskrift i an­s. 527

302.ledning af Den danske Soret förenings 100 årsjubilaeum år2000. Rehbinder, E., 2000: ”Towards a Community Environmental Liability Regime:s. 527

303.The Commission’s White Paper on Environmental Liability”, 3 Env. Lia­s. 527

304.bility. Reid, D., 2002: ”Definition and Valuation of Environmental Damage: Thes. 527

305.Contribution of the Scottish Legal System”, i Bowman, M. & Boyle, A.s. 527

306.(eds.), Environmental Damage in International and Comparative Law: Problems ofs. 527

307.Definition and Valuation. Oxford. Reuter, P. (translated by Mico, J. and Haggenmacher, P.), 1989: Introduction to thes. 527

308.Law of Treaties. London and New York. Ringbom, H., 1996: ”Environmental Protection and Shipping: Prescriptives. 527

309.Coastal State Jurisdiction in the 1990’s”, Marius, nr 224. — 2001: ”The Erika Accident and Its Effects on EU Maritime Regulation”, is. 527

310.Norquist, M. H. & Moore, J. N. (eds.J, Current Marine Environmental Issuess. 527

311.and the International Tribunal for the Law of the Sea, Proceedings of thes. 527

312.Twenty-Fifth Annual Seminar to the Center for Oceans Law and Policy.s. 527

313.The Hague. — 2004: ”EU Regulation 44/2001 and its implications for the internationals. 527

314.maritime liability conventions”, 35 JMLC1. Riska, O., 1969: ”Redarens rättsliga ställning vid konflikter mellan sjörättsligas. 527

315.och vattenrättsliga ansvarsbestämmelser”,/FT. Robertson, D. W. & Sturley, M. F., 2001: ”Recent Developments in Admiraltys. 527

316.and Maritime Law at the National Level and in the Fifth and Elevenths. 527

317.Circuits”, 26 Tul. Mar. E JA. Rodriguez, A. J. & Hubbard, M. C., 1999: ”The International Safety Manage­s. 527

318.ment (ISM) Code: A New Level of Uniformity”, 73 Tul. E Rev. 5 & 6. Rogers, W. V. H., 2002: Winfield and Jolowity on Tort. Fifteenth Edition. London. 528litteratur Roos, C. M., 1987: ”Analys och värdering av ersättningssystemet”, 7JR — 1989: ”Ersättning för ideell skada — i ett internationellt perspektiv”, SvJT. Rosas, A., 1986: ”Främmande fartygs immunitet”, i Wetterstein, P. (red.), Finsks. 527

319.jurisdiktion överfrämmandefartyg. Åbo. Rose, F. D., 2002: Kennedy and Rose.- The Eaw of Salvage. Sixth Edition. London. Rosenmeyer, K., 1975: Soret. Kobenhavn. Routamo, E., 1985: ”Varallisuusvahingon korvaamisen ongelmia”, EM. Routamo, E. & Stahlberg, P., 2000: Suomen vahingonkorvausoikeus. 4. uudistettus. 528

320.painos. Helsinki. de La Rue, C., 1993: ”Environmental Damage Assessment”, i Kröner, R. P.s. 528

321.(ed.): Transnational Environmental liability and Insurance. — 1996: ”Oil Spill Compensation: Long Awaited Changes in Force”, 10s. 528

322.P&I International (No. 5 Pollution Supplement). de la Rue, C. & Anderson, C. B., 1998: Shipping and the Environment: Eaw ands. 528

323.Practice, London — Hong Kong. — 2001: ”Liability of Charterers and Cargo Owners for Pollution froms. 528

324.Ships”, 26 Tul. Mar. E J. Runde, A. 1995: ”Vrakfjeming”, Marlas, nr 213. Rune, C., 1991: Rätt till skepp. Göteborg. Runesson, E. M., 2001: ”Foreseeability and Law & Economics”, i Wahlgren, P.s. 528

325.(ed.), Tort liability and Insurance, Scandinavian Studies in Law, Vol. 41. Ruuska, S., 2001: Pilaantuneiden alueiden kunnostamistaja riskinarviointia koskeva lain-s. 528

326.säädäntö. Helsinki. — 2002: ”Maaperän pilaamiskielto ja ympäristön roskaamiskielto puhdista-s. 528

327.misvastuun kannalta”, Ympäristöjuridiikka 1. Rosaeg, E., 2000: ”Compulsory Maritime Insurance”, Scandinavian Institute ofs. 528

328.Maritime Earn, Yearbook 2000, Marius, nr 258. Saamilehto, A.. 2001: ”Vahingonkorvauksen sovittelu oikeuskäytännön valos-s. 528

329.sa”, DE Sandvik, B., 1994: Säljarens kontrollansvar, Meddelanden från Ekonomisk-stats­s. 528

330.vetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi, Rättsvetenskapliga institution­s. 528

331.en, Ser. A: 424. Åbo. — 1995: ”Broadening the Scope of Compensation for Damage to Naturals. 528

332.Resources: What Can We Learn from U.S. Law?”, Marius, nr 218. — 1996—97: ”Miljöskadestånd: några utvecklingstrender i miljöskaderätten”, — 1998: ”Hur strikt är det strikta skadeståndsansvaret enligt lagen om ersätt­s. 528

333.ning för miljöskador?”, JET. — 1999: ”Skadeståndsinstitutets preventiva betydelse: särskilt om strikt an-s. 528

334.Eitteratur529s. 529

335.svar och ekonomisk prevention”, Retfaerd 3. — 2001: ”Skadeståndsansvar vid skada på miljön: särskilt om ersättnings-s. 529

336.metoder och skadevärdering”, i Blomqvist, E. M. (red.): Från teknik, tills. 529

337.etik. Miljöförståelse i universitet.sperspektiv. — 2002: Miljöskadeansvar. En skadestandsrättslig studie med särskild hänsyn tills. 529

338.ansvarsmotiv, miljöskadebegreppet och ersättning för skada på miljön. Åbo. Saxe, D., 1994: ”Canadian Reflections on Environmental Restoration: Thes. 529

339.Legal Questions”, Env. Eiability. Saxén, H., 1975: Skadeståndsrätt. Kote Academiae Aboensis, Ser. A, Vol. 50,s. 529

340.Nr 3. — 1983: Tillägg tillskadeståndsrätt. Åbo. — 1995: Skadestånd vid avtalsbrott. HD praxis i Finland. Stockholm. Schaar, J. A., 2000: ”The Shipowners’ Limitation of Liability Act: Still Afloat ofs. 529

341.Sinking Fast?”, 24 Tul. Mar. E J. Schmid, R, 1987: ”With Twin-jets across the North Atlantic — a legal reflec­s. 529

342.tion”, XII Air Eaw. Schoenbaum, T. J., 1994: Admiralty and Maritime Eaw. Second Edition, Volumes. 529

343.2. St. Paul, Minnesota. Selvig, E., 1968: Det såkalte husbondsansvar. Oslo. — 1977: ”Rederansvaret. § 3. Objektivt rederansvar”, Marius, nr 20. — 1978: ”Rederansvaret. 4 § Ansvarsbegrensning. Del II”, Marius, nr 35. — 1986: ”An Introduction to the 1976 Convention”, i Eimitation of Ship­s. 529

344.owners’ Eiability: The New Eaw, Institute of Maritime Law, The Universitys. 529

345.of Southampton. — kommentarer i ND1979,1981,1982,1983,1985,1987,1989,1995,1997,s. 529

346.1989,1999,2001. Sevön, L., 1987: ”Tolkning av samnordisk lagstiftning”, i Förhandlingarna vid dets. 529

347.31. nordiskaj uristmötet i Helsingfors 19—21 augusti 1987, dell. Sharpe, D. J., 1997: ”The Measure of Pollution, or MOP”, 28 jMECS Shaw, R., 1998: ”The ISM Code and limitation of liability”, IJOSE, Part 3. — 1998: ”The 1989 Salvage Convention: Its Strengths and Weaknesses”,s. 529

348.skriftligt inlägg under 3rd International Conference on Maritime Law 27—s. 529

349.30 May 1998 i Aten. — 2003: ”Places of Refuge: International Law in the Making?”, 9 The J. ofI ntis. 529

350.Mar. E 2. Sheen, Barry, 1987: ”Limitation of Liability: The Law gave and the Lords haves. 529

351.taken away”, 18 JMLC 4. Siesby, E., 1983: Eaerebog i international privatret. Admindelig del og formueret.s. 529

352.Kobenhavn. 530Litteratur Siig, K. M.: ”Forum og lowalg vedrorende transportansvaret”, Marius, nr 215. — 1997: ”Maritime Jurisdiction Agreements in the EU: The Bergen”, Case ands. 529

353.Comment, LMCI^. Sisula-Tulokas, L., 1985: Dröjsmålsskador vidpassagerartransport. Helsinki. — 1987: ”Om konventionstolkning: om att äta kakan och ha den kvar”, J TT . — 1995: Sveda, värk och annat lidande. Helsingfors. — (ed.) 2001: Contract and Tort Taw: Twenty Cases from the Finnish Supreme Court.s. 530

354.Helsinki. Slettemoen, A., 1991: ”Forurensningsansvaret ved utslipp fra skip”, Marius,s. 530

355.nr 181. Sets, H., 1997: ”COSCA: A Complementary System for Compensation ofs. 530

356.Accidental Pollution Damage”, i Wetterstein, P. (ed.): Harm to the environ­s. 530

357.ment: The Bight to Compensation and the Assessment ofD amages. Oxford. Snyder, M. A., 1997: ”Maritime Collision Damage to Vessels and Fixed Struc­s. 530

358.tures”, 72 Tul. L Rev.. Stager, D. M., 1995: ”From Kepone to Exxon Valdez Oil and Beyond: Ans. 530

359.Overview of Natural Resource Damage Assessment”, 29 University of Rich­s. 530

360.mond Taw Review. Stewart, T. S., 1994: ”Utah v. Kennecott Corporation: Seeking Ultimate Valuess. 530

361.with the ’Grossly Disproportionate’ Test for Natural Resource Damages. 530

362.Assessments”, 13 St. Louis Univ. PlcL Rev. Stone, D. J., 2001: ”The Limitation of Liability Act: Time to Abandon Ship?”,s. 530

363.32 JMLC 2. Stahlberg, P., 1993: ”Kaksi täysistuntoratkaisua sopimuskumppanin työntekijäns. 530

364.vahingonkorvausvastuusta III: Näkökohtia vähemmistön lausunnoista”,s. 530

365.DL. — 1994: ”Causation and the Problem of Evidence in Cases of Nuclears. 530

366.Damage”, 53 Muckar Law Bulletin. — 2001: ”Sopimusvastuun soveltamisesta sopimussuhteen ulkopuolella”, DL Suksi, M., 1994: ”Klassificeringssällskapen som maktutövare: några reflexioners. 530

367.med utgångspunkt i finländsk rätt’, Marius, nr 208. — 2002: Finlands statsrätt. Un sammanställning av material och tolkningar i anslutnings. 530

368.tillFinlands grundlag. Åbo. Sundberg,}., 1978: Fr. Fddan t. FkrkpLxcA. Sorheim, E., 1996: ”Sjöfarten och miljö-problemen”, SvSfT 50. Tankersley, T. D., 2000: ”The Robins Dry Dock Rule: The Tar Baby of Mari­s. 530

369.time Tort Law”, 25 Tul. Mar. L JA. Tetley, W., 1995: ”Special Legislative Rights and Wreck Removal”, 55 Louisianas. 530

370.L Rev. 4.s. 530

371.I ätte ratur531 Thorbjomsen, K., 1951: No cure— no pay og andre hovedemneri bjergningsretten. Oslo. Tiberg, H., 1973: Rajundik. Stockholm. — 1984: ”Oil pollution of the sea and the Swedish Tsesis’ decision”,s. 531

372.LAfCL^?, Part 2. — 1995: ”History of P&I Insurance”, i P&I Insurance, Sjörättsföreningen is. 531

373.Göteborg, Skrifter 71. — 2002: ”Swedish Maritime Law 1999—2000”, LMCLff Part 4. Tideström, M., 2001: ”En konkurrensrättslig granskning av Kommissionenss. 531

374.beslut 1999/329/EEC International Group of P&I Clubs”, Årsbok 2000.s. 531

375.Axel Ax:son Johnsons institut för sjö- och annan transporträtt vid Stockholms uni­s. 531

376.versitet. Tikkanen, S., 1996: ”Oikeuspaikkasäännökset riita-asioissa de lege ferenda”,s. 531

377.DL. Todd S. G., 1995: ”Economic Loss in Maritime Law: On Course for Re­s. 531

378.evaluating the Exclusionary Rule”, 53 Univ, of Toronto Faculty ofL Rev. 2. Trepte P.-A., 1992: ”Civil Liability for Environmental Damage: The Greens. 531

379.Shoots of a Community Policy”, 1 Redel. Tulokas, M., (1978): Oljyvahingoista: erityisesti aluksista aiheutuvien vahinkojen kor-s. 531

380.vaamisen kannalta. Suomalaisen lakimiesyhdistyksen julkaisuja, A-sarja N:os. 531

381.133. Helsinki. Tuomainen,J., 2001: Vastuu saastuneestaympäristöstä. Vantaa. Tuomisto, J., 1993: Typpipakosta aikaprioriteettiin. Aäkökohtia esineoikeudellisens. 531

382.sivullissuojanperusteista. Helsinki. Tyrén, C. W., 1990: Porurensningsloven ogforskriftene til loven ipraksis med kommen­s. 531

383.tarer. Oslo. Ulenius B. & Långkvist, K., 1986: ”Verkställighetsåtgärder gentemot främman­s. 531

384.de fartyg”, i Wetterstein, P. (red.), Finskj urisdiktion över främmandefartyg Dels. 531

385.I. Åbo. Ulfbeck, V., 2001: ”Modem Tort Law and Direct Claims Under the Scandi­s. 531

386.navian Insurance Acts”, i Wahlgren, P. (ed.), Tort'Liability and Insurance, 41s. 531

387.Scandinavian Studies in Law. Underhill, S.-A, 1998: ”Limitation of liability: forum shopping”, IJOSL, Part 2. Vanheule, B., 2003: ”Oil Pollution: The International Liability and Compen­s. 531

388.sation Regime”, 38 Uuropean TransportLaw 5. Vihervuori, P., 2001: ”Luonnon virkistyskäyttö”, i Kuusiniemi, K., Ekroos, A.,s. 531

389.Kumpula, A. & Vihervuori, P.: Ympäristöoikeus. Helsinki. Viinikka, T., 2001: ”Törkeä huolimattomuus tiekuljetussopimuslaissa”, ULI. Vincenzini, E., 1987: International Regulation of Salvage at Sea. London. Vinding Kruse, A., 1987: ”Prevention i ersättningsrätten: firms den?”, SvJT. 532Utteratur Vlasto, T., 1998: ”The impact of ISM on limitation of liability”, 93 BIMCOs. 531

390.Bulletin 6. Walamies, J., 1976: ”Korkeimmasta oikeudesta”, DE. — 1982: Tuomioistuimen yleistoimivalta siviiliprosessissa. Suomalaisen Lakimies-s. 532

391.yhdistyksen julkaisuja, A-sarja n:o 158. Vammala. Weiss, J.A., 2001: ”Maritime Disasters through the Ages”, 32 JMLC. Wetterstein, P., 1980: Globalbegränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar. En skade-s. 532

392.ståndsrättstig studie. Acta Academiae Aboensis, Ser. A, Vol. 58. Åbo. — 1981: ”Gäller stadgandena om fartygsredare och befälhavare även beträf­s. 532

393.fande ägare och förare av småbåtar”, JET 4. — 1982a: ”Certepartiklausulers inverkan på redarens skadeståndsansvars. 532

394.gentemot tredje man vid lastnings- och lossningsverksamhef ’, JET. — 1982b: ”Globalbegränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar: några kritis­s. 532

395.ka reflektioner”, ATT 1. — 1985: ”Utländsk rätt i finsk rättstillämpning”, JET. — 1986: ”Främmande faryg som grund för finsk domstolsbehörighet” is. 532

396.Wetterstein, P. (red.): Einskjurisdiktion över främmandefartyg. Åbo. — 1988a: ”Nöjesbåtägarens skadeståndsansvar”, i Wetterstein, P. (red.):s. 532

397.Nöjesbåten: Juridiskafrågor. Åbo. — 1988b: ”Synpunkter på sjörättsforskningen”, i Eov, dom og bok: Festskrift tils. 532

398.SjurBraekhus 19.juni 1988. — 1988c: ”Rätten till bärgarlön — särskilt med beaktande av besättningenss. 532

399.rätt till andel i bärgarlön”, Marius, nr 150. — 1989: ”Försäkring av miljöskadeansvar”, i Festskrift Curt Olsson 1919.28/-s. 532

400.9.1989. Ekenäs. — 1990: Damage from International Disasters in the Eight of Tort and Insurance Eaw,s. 532

401.General Report Submitted to the AIDA 8th World Congress on Insuran­s. 532

402.ce Law in Copenhagen, June 18—22,1990, Copenhagen. — 1991a: ”Recent Trends in the Development of International Civils. 532

403.Liability”, 60 Nordic Journal oflntemational Eaw. — 1991b: ”Wilful misconduct’ och redarens globalbegränsningsrätt”, i Fest­s. 532

404.skrift till Kurt Grönfors. — 1992: Environmental Impairment Inability in Admiralty: A Note on Compensables. 532

405.Damage Under U.S. Earn, Åbo. — 1993: ”Some Comments on the Finnish Proposal for an Act on Compen­s. 532

406.sation for Environmental Damage (Government Bill 1992:165)”, SvJT. — 1994a: ”Merten saastumisen ehkäiseminen”, i Nordström, N. m.fL: Johda-s. 532

407.tus kansainväliseenympäristöoikeuteen. Helsinki. — 1994b: ”Trends in Maritime Environmental Impairment Liability”,s. 532

408.Vtteratur533s. 533

409.EMCLQ. — 1995a: ”The Finnish Environmental Damage Compensation Act — ands. 533

410.some Comparisons with Norwegian and Swedish law”, 3 Env. Liability 3. — 1995b: ”P&I and Environmental Damage”, i P&I Insurance, Sjörätts-s. 533

411.föreningen i Göteborg, Skrifter 71. — 1996: ”Oil Pollution and Pure Economic Losses”, Annuaire de Droit Mari­s. 533

412.time et Océanique, Tome XIV. — 1997a: ”A Proprietary or Possessory Interest: A Conditio Sine Qua Nons. 533

413.for Claiming Damages for Environmental Impairment?”, i Wetterstein, P.s. 533

414.(ed.): Ham to the Environment: The Tight to Compensation and the Assessment ofs. 533

415.Damages. Oxford. — 1997b: ”Reflektioner om HNS-konventionen”, i Eestskrift till Jan Sand­s. 533

416.ström. Göteborg. — 1998a: Compensation for Pure Economic Loss in Finland, i Finnish Na­s. 533

417.tional Reports to the XVth Congress of the International Academy ofs. 533

418.Comparative Law. Helsinki. — 1998b: ”Country Analysis for Limitation of I.lability for Maritime Claims:s. 533

419.Finland”, i Griggs, P. & Williams, R.: Limitation of Liability for Maritimes. 533

420.Claims. Third Edition. London — Hong Kong. — 1999a: ”Det offentligas skadeståndsansvar — särskilt med hänsyn till sjö­s. 533

421.farts förhållanden”, Marias, nr 253. — 1999b: ”Salvage and the Environment”, 5 Env. Liability. — 2000a: ”Pollution from Vessels in Finland”, 7 International Maritime Eaws. 533

422.9/10. — 2000b: ”Vrak och gamla skatter”, JF 7 — 2001a: ”Compensation for Pure Economic Loss in Finnish Tort Law”, is. 533

423.Wahlgren, P. (ed.): Tort Liability and Insurance, 41 Scandinavian Studies ins. 533

424.Law. — 2001b: ”The Principles of Limitation and Sharing of Friability”, i Legis­s. 533

425.lative Approaches in Maritime Law, Marius, nr 283. — 2002: ”Environmental Damage in the Legal Systems of the Nordics. 533

426.Countries and Germany”, i Bowman, M. & Boyle, A. (eds.), Environmentals. 533

427.Damage in International and Comparative Eaw: Problems of Definition and Valu­s. 533

428.ation. Oxford. Wilford M. & T. Coghlin & Kimball, J. D., 1989: Time Charters. London. Wilheimsen, T.-L., 2002: ”Issues of marine insurance: Misconduct of the assur­s. 533

429.ed and identification”, i Simply, Scandinavian Institute of Maritime Laws. 533

430.Yearbook 2002, Marius, nr 295. Wilhelmsson, T., 1985: ”Den nordiska rättsgemenskapen och rättskälleläran”, 534I ätter at ur — 2001: Senmodem ansvarsrätt: Privaträtt som redskapf ör mikropolitik. Helsingfors. Williams, R., 1997: ”What limitation is there on the right to limit liability unders. 533

431.the 1976 Limitation Convention?”, IJOSL, Part 3. Willingale, M., 1998: Ship Management. Third Edition. London — Hong Kong. de Winter, L. I., 1968: ”Excessive Jurisdiction in Private International Law”, 17s. 534

432.International and Comparative CawQuarterly. Womer, M. C., 1997: ”Ballard Shipping Co. v. Beach Shellfish.1 The End of the Eras. 534

433.when Bobins Dy Dock foreclosed State Jurisdiction over the Recovery ofs. 534

434.Economic Damages from Oil Spills”, 2 Ocean and Coastal Daw Journal. Wooder, J. B., 1990: ”The New Salvage Convention: A Shipowner’s Perspec­s. 534

435.tive”, 21JMLC1. Wu, C., 2002: ”Liability and Compensation for Bunker Pollution”, 33 JMLC 4. Wyatt, M. J., 1995: ”Financing the Clean-up: Cargo Owner Liability for Vessels. 534

436.Spills”, 7 Univ, of San Francisco Paw Journal. Ylöstalo, M., 1975: ”Vahingonkorvauslain 5 luvun 1 §:n tulkintaa”, UM. ANNAT MATERIAL Betaenkning 1992 nr. 1237 om erstatning for miljoskader. Afgivet af Justitie-s. 534

437.ministeriets udvalg om erstatning for miljoskader. BIMCO Bulletin 3/1993,5/1993, 6/1999. BIMCO kontraktf ormulär — ”BARECON” 1989, 2001 (Standard Bareboat Charter) — ”GENTIME” (General Time Charter Party) — ”NYPE 46”, 93” (New York Produce Exchange) — ”SHIPMAN 98” (Standard Ship Management Agreement) — ”Wreckcon 93” — ”Wreckhire 93” — ”Wreckhire 99” — ”Wreckstage 99” — ”Wreckfixed 99” CMI — CALL Colloquium on Environmental Damage Assessment. Discussions. 534

438.Paper, 1992. — Guidelines on Oil Pollution Damage. Approved by the XXXVth Confe­s. 534

439.rence of the Comité Maritime International. Sydney, 8th October 1994. — Yearbook 1994 Annuaire. Sydney II, 1995.s. 534

440.I att eratur535 CMI News Letter 1/2002,2/2000,2/2002. Council of Europe — (DIR/JUR 92) 2 (1993). Draft Convention on Civil Liability for Damages. 535

441.Resulting from Activities Dangerous to the Environment and Explanato­s. 535

442.ry Report. Ds 1997:61. Ändrade regler om begränsning av redares ansvar. EC/EU Council oft he European Vnion — Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5 of 18 Septembers. 535

443.2003 with a view to the adoption of a Directive of the European Parlia­s. 535

444.ment and of the Council on environmental liability with regard to the pre­s. 535

445.vention and remedying of environmental damage. — Annex II to Council Common Position No. 10933/5/03 REV 5. Reme­s. 535

446.dying of Environmental Damage. — Council Decision 2002/762/EC of 19 September 2002 authorising thes. 535

447.Member States, in the interest of the Community, to sign, ratify or accedes. 535

448.to the International Convention on Civil Inability for Bunker Oil Pollu­s. 535

449.tion Damage, 2001. — Council Decision 2002/971/EC of 18 November 2002 authorising thes. 535

450.Member States, in the interest of the Community, to ratify or accede tos. 535

451.the International Convention on Liability and Compensation for Damages. 535

452.in Connection with the Carriage of Hazardous and Noxious Substancess. 535

453.by Sea, 1996. — Council Decision 2004/246/EC of 2 March 2004 authorising the Mem­s. 535

454.ber States to sign, ratify or accede to, in the interest of the Europeans. 535

455.Community, the Protocol of 2003 to the International Convention on thes. 535

456.Establishment of an International Fund for Compensation for Oil Pollu­s. 535

457.tion Damage, 1992, and authorising Austria and Luxembourg, in the in­s. 535

458.terest of the European Community, to accede to the underlying instru­s. 535

459.ments — Council Regulation (EQ No. 44/2001 of 22nd December 2000 on juris­s. 535

460.diction and the recognition and enforcement of judgments in civil ands. 535

461.commercial matters. — Directive 2002/59/EC of the European Parliament and of the Council ofs. 535

462.27 June 2002 establishing a Community vessel traffic monitoring and in­s. 535

463.formation system and repealing Council Directive 93/75/EEC. Economic and Social Committee — Opinion of the Economic and Social Committee on the Communications. 535

464.from the Commission to the Council and Parliament and the Economic 536Eitteraturs. 535

465.and Social Committee: Green Paper on Remedying Environmental Da­s. 536

466.mage (COM(93) 47 final), 23 February 1994 (CES 226/94). European Commission — COM(93) 47 final (14 May 1993): Green Paper on Remedying Environ­s. 536

467.mental Damage. — COM(2000) 66 final (9 February 2000): White Paper on Environmentals. 536

468.Liability. — COM(2000) 142 final (21 March 2000): Communications from the Com­s. 536

469.mission to the European Parliament and the Council, on a Set of Com­s. 536

470.munity Measures on Maritime Safety Following the Sinking of the Oils. 536

471.Tanker Erika. — COM(2000) 802 final: Communication of 6 December 2000 on a Set ofs. 536

472.Community Measures on Maritime Safety Following the Sinking of thes. 536

473.Oil Tanker Erika. — COM(2002) 17 final: Proposal for a Directive of the European Parlia­s. 536

474.ment and of the Council on Environmental Liability with Regard to thes. 536

475.Prevention and Restoration of Environmental Damage. — COM(2002) 595: Proposal for a Directive on the Sulphur Content ofs. 536

476.Marine Fuels. — COM(2002) 595/1 (25 October 2002)Communication from the Com­s. 536

477.mission to the European Parliament and to the Council on an EU Strate­s. 536

478.gy to Reduce Atmospheric Emissions from Seagoing Ships. — COM(2002) 595/2 (31 October 2002): Proposal for a Directive of thes. 536

479.European Parliament and of the Council amending Directive 1999/-s. 536

480.32/EC as regards the Sulphur Content of Marine Fuels. — COM(2002) 681 final (3 December 2002): Communication from thes. 536

481.Commission to the European Parliament and to the Council on Improv­s. 536

482.ing Safety at Sea in Response to the Prestige Accident. — COM(2003) 92 final: Proposal for a Directive of the European Parlia­s. 536

483.ment and the Council on Ship-Source Pollution and on the Introductions. 536

484.of Sanctions, including Criminal Sanctions, for Pollution Offences. — COM(2003) 427 final: Proposal for a Regulation of the European Parlia­s. 536

485.ment and the Council on the Law Applicable to Non-Contractual Obli­s. 536

486.gations (”Rome II”). — COM(2003) 534 final: Proposal for a Council Decision authorisings. 536

487.European Union Member States to sign, ratify or accede to the Supple­s. 536

488.mentary Fund Protocol. — A European Union Strategy to Reduce Atmospheric Emissions froms. 536

489.Seagoing Ships. (Europe Environment 623 (2002)s. 536

490.Eitteratur537 — Working Paper on Environmental Liability (17 November 1997). European Parliament — Report on Environmental Damage Caused by Oil Spills from Ships.s. 537

491.(Document Supplement to Europe Environment 396—20, October 1992) 6 Environmental Liability (1998): Current Survey. Europe Environment 614 (25 June 2002), 623 (29 November 2002), 652 (11s. 537

492.March 2004). 25 European Transport Law 1 (1990): ”The Safe Transport of Dangerous,s. 537

493.Hazardous and Harmful Cargoes by Sea”. Finlands sjöfart 1—2/2000. Fairplay 1 May 1997,28 November 2002. Finska kaskoförsäkringsvillkor för fartyg 2001 (FKV 2001). Gard News 161 (March/May 2001), 171 (August/October 2003), 152 (De­s. 537

494.cember 1998/February 1999). Gard P & I Statutes and Rules 2003. Gardservices Circular 6/2001. Golob’s Oil Pollution Bulletin 1 November 1996, 18 September 1998, 27 No­s. 537

495.vember 1998. 99 Harvard Law Review (1986): Note: Developments in the Law: Toxic Wastes. 537

496.Litigation. Helsingin Sanomat 20.11.2002,1.12.2002. Hufvudstadsbladet 24.8.1996,1.3.1998,4.7.1999,29.3.2000,21.4. 2001. If Skadeförsäkringsbolag Ab:s Villkor för ansvarsförsäkringsskydd 201: verk­s. 537

497.samhetsansvar 1.4.2001 och Villkor för ansvarsförsäkringsskydd 223:s. 537

498.miljöansvar 1.4.2001. IMO — LEG 75/4/3 (21 March 1997). Provision of Financial Security. Submis­s. 537

499.sion by the United States. — LEG 76/3 (5 August 1997). Appendix A. Percentage of ocean-going ton­s. 537

500.nage entered in Clubs members of the International Group. (Provision ofs. 537

501.Financial Security. Submission by the International Group of P & I Asso­s. 537

502.ciations.) — LEG 81/4/3 (21 February 2000). Compensation for Pollution froms. 537

503.Ships’ Bunkers. Submitted by the Delegations of Australia, Canada, Fin­s. 537

504.land, Norway, South Africa, Sweden and the United Kingdom for LEGs. 537

505.75-April 1997. — LEG 81/10 (8 February 2000). Any other business. Seaborne trade ands. 537

506.insurance aspects. Submitted by the European Chemical Industry Councils. 537

507.(CEIFC). 538Utteratur — LEG 83/13/1 (7 August 2001). Legal Committee. 83rd session. Agendas. 537

508.item 13. Any other business. Implementation and Interpretation of Inter­s. 538

509.national Conventions. Report by the Committee Maritime Internationals. 538

510.(CMI). — LEG 86/4 (25 February 2003). Draft Convention on Wreck Removal.s. 538

511.Submitted by the Nethedands. — LEG 87/11 (6 August 2003). Legal Committee. 87th session. Agenda items. 538

512.11. Monitoring the Implementation of the HNS Convention. Report ofs. 538

513.the Special Consultative meeting of the HNS Correspondence Group ins. 538

514.Ottawa, 3—5 June 2003. Submitted by the United Kingdom. — LEG 88/4 (16 February 2004) (utkastet till Draft Convention on Wrecks. 538

515.Removal). — LEG/CONF.10/6(a) (21 July 1995). Consideration of a Draft Interna­s. 538

516.tional Convention on Liability and Compensation for Damage in Con­s. 538

517.nection with the Carriage of Hazardous and Noxious Substances by Sea. — LEG/CONF.10/DC.1 (2 May 1996). Final Act of the International Con­s. 538

518.ference on Hazardous and Noxious Substances and Limitation of Liabili­s. 538

519.ty 1996. — LEG/CONF.14/20 (27 May 2003). Protocol of 2003 to the Internationals. 538

520.Convention on the Establishment of an International Fund for Compen­s. 538

521.sation for Oil Pollution Damage, 1992. — Annex to Resolution A. 868(20): Guidelines for the Control and Manage­s. 538

522.ment of Ship’s Ballast Water to Minimize the Transfer of Harmful Aqua­s. 538

523.tic Organisms and Pathogens. — Resolution A. 898(21) (1999): Guidelines on Shipowners’ Responsibilitiess. 538

524.in Respect of Maritime Claims. — Resolution A. 949(23) (2003): Guidelines on Places of Refuge for Ships ins. 538

525.Need of Assistance. IMO News 8/1996,4/1997,2/1998. IOPCFund71192 — Annual Report 1994,1996,1997,2000,2001,2002. — Claims Manual 2000, 2002. — FUND/EXC.52/9 (20 January 1997): Admissibility of Claims Relating tos. 538

526.Salvage Operations and Similar Activities. Note by the Director. — 71FUND/AC.12/13/4 (19 September 2003). Incidents involving thes. 538

527.Fund. Sea Empress. Note by the Director. — 71FUND/AC.13/4 (23 January 2004). Incidents involving the 1971s. 538

528.Fund. Sea Empress. Note by the Director. — 92FUND/A.7/4 (15 June 2002). Report on the Fifth Meeting of thes. 538

529.Litteratur539s. 539

530.Third Intersessional Working Group. Review of the International Com­s. 539

531.pensation Regime. Note by the Director.s. 539

532.92FUND/A.8/12 (10 October 2003). Non-Submission of Oil Reports.s. 539

533.Note by the Director.s. 539

534.92FUND/A.8/26 (10 October 2003). International Convention ons. 539

535.Liability for Damage in Connection with the Carriage of Hazardous ands. 539

536.Noxious Substances by Sea. Note by the Director.s. 539

537.92/FUND/A.8/26 (10 October 2003) Annex I. The Interrelationships. 539

538.between the Maritime Liability Conventions. Mans Jacobsson. Director.s. 539

539.92FUND/A/ES.7/4 (31 March 2003). Preparations for the Entry intos. 539

540.Force of the HNS Convention. Note by the Director.s. 539

541.92FUND/A/ES.7/6 (25 March 2003). Report on the Fifth Meeting ofs. 539

542.the Third Intersessional Working Group. Review of the Internationals. 539

543.Compensation Regime. Note by the Director.s. 539

544.92FUND/EXC.35/7/Add. 1 (4 June 1993). Applicability of the Funds. 539

545.Convention to Oil Pollution Damage Caused by Spills from Unidentifieds. 539

546.Sources. Note by the Director.s. 539

547.92FUND/EXC.20/3 (9 January 2003). Incidents involving the 1992s. 539

548.Fund. Erika. Note by the Director.s. 539

549.92FUND/EXC.20/4 (16 January 2003). Incidents involving the 1992s. 539

550.Fund. Incident in Germany. Note by the Director.s. 539

551.92FUND/EXC.20/5/1 (31 January 2003).s. 539

552.92FUND/EXC.20/6 (9 January 2003). Incidents involving the 1992s. 539

553.Fund. SLOPS. Note by the Director.s. 539

554.92FUND/EXC.20/7 (7 February 2003). Record of Decisions of thes. 539

555.Twentieth Session of the Executive Committee.s. 539

556.92FUND/EXC.22/2 (13 October 2003). Incidents involving the 1992s. 539

557.Fund. Note by the Director.s. 539

558.92FUND/EXC.22/12 (1 September 2003). Lesson learned from thes. 539

559.Nakhodka incident. A review of the Claims handling, assessment ands. 539

560.settlement process. Note by the Director.s. 539

561.92FUND/EXC.22/8 (7 October 2003). Incidents involving the 1992s. 539

562.Fund. Prestige. Note by the Director.s. 539

563.92FUND/EXC.22/8/1 (14 October 2003) Incidents involving the 1992s. 539

564.Fund. Prestige. Submitted by Spain.s. 539

565.92FUND/EXC.22/8/2 (14 October 2003). Incidents involving the 1992s. 539

566.Fund. Prestige. Submitted by Spain.s. 539

567.92FUND/EXC.22/10 (17 September 2003). Incidents involving thes. 539

568.1992 Fund. Two Korean Incidents: Buyang and Hana. Note by the Di540litteraturs. 539

569.rector. — 92FUND/EXC.22/14 (24 October 2003). Record of Decisions of thes. 540

570.Twenty Second Session of the Executive Committee. — 92FUND/EXC.24/2 (23 January 2004). Incidents involving the 1992s. 540

571.Fund. Erika. Note by the Director. — 92FUND/EXC.24/5 (26 January 2004). Incidents involving the 1992s. 540

572.Fund. Prestige. Note by the Director. — 92FUND/EXC.24/5/Add.l (11 February 2004). Incidents involving thes. 540

573.1992 Fund. Prestige. Estimate of the Cost of the Incident and Level ofs. 540

574.Payments. Note by the Director. — 92FUND/EXC.24/6 (19 February 2004). Incidents involving the 1992s. 540

575.Fund. SLOPS. Note by the Director. — FUND/WGR7/9/2 (10 January 1994). Criteria for the Admissibility ofs. 540

576.Claims for Compensation. 2. Economic Loss. Note by The Internationals. 540

577.Tanker Owners Pollution Federation Limited. — FUND/WGR7/3 (12 January 1994). Criteria for the Admissibility ofs. 540

578.Claims for Compensation. Review of Decisions Taken by the IOPCs. 540

579.Fund 1979-1993. Note by the Director. — 92FUND/WGR3/5/2 (27 February 2001). Review of the Internationals. 540

580.Compensation Regime. Admissibility of Claims for Compensation fors. 540

581.Environmental Damage under the 1992 Civil liability and Fund Conven­s. 540

582.tions. Submitted by The International Tanker Owners Pollution Federa­s. 540

583.tion Limited. — 92FUND/WGR3/8/3 (1 June 2001). Review of the International Com­s. 540

584.pensation Regime. Submitted by the International Club of P & I Clubs. — 92FUND/WGR3/14/2 (7 January 2003). Review of the Internationals. 540

585.Compensation Regime. Proposal for the Revision of the Civil Liabilitys. 540

586.and IOPC Fund Conventions. Submitted by the Oil Companies Inter­s. 540

587.national Marine Forum. — 92FUND/WGR3/14/3 (9 January 2003). Review of the Internationals. 540

588.Compensation Regime. Uniform Application of the Conventions. Notes. 540

589.by the Director. — 92FUND/WGR.3/16/1 (16 October 2003) Review of the Internationals. 540

590.Compensation Regime. Study of the Costs of Past Spills in Relation to thes. 540

591.Current and Future Limitation Amounts of the 1992 Conventions. Notes. 540

592.by the Director. — 92FUND/WGR.3/19 (26 January 2004) Review of the Internationals. 540

593.Compensation Regime. Study of the Costs of Past Spills in Relation to thes. 540

594.Current and Future Limitation Amounts of the 1992 Conventions. Notes. 540

595.Utteratur541s. 541

596.by the Director. — 92FUND/WGR.3/19/2 (27 January 2004). Review of the Internationals. 541

597.Compensation Regime. Amendments to the Civil Liability and Funds. 541

598.Conventions. A Discussion Paper. — 92FUND/WGR.3/19/4 (2 February 2004). Review of the Internationals. 541

599.Compensation Regime. List of Previous Documents. Note by the Direc­s. 541

600.tor. — Resolution No. 3 on Pollution Damage (October 1980). Kommunikationsministeriets promemoria EU/2003/0290. Förslag till Euro­s. 541

601.paparlamentets och rådets direktiv om föroreningar orsakade av fartygs. 541

602.och införandet av påföljder, inbegripet brottspåföljder, för förorenings-s. 541

603.brott; KOM(2003) 92 slutlig. Lagutskottets betänkande 1994:10 (1994 rd — LaUB — RP 165/1992 rd).s. 541

604.Lagutskottets betänkande nr 10 om regeringens proposition med förslags. 541

605.till lag om ersättning för miljöskador samt till lagar om ändring av vissas. 541

606.lagar som har samband med den. Liability, Risk & Insurance, January 1997. Lloyd’s Open Form-villkor (LOF) 1980 (Lloyd’s Standard Form of Salvages. 541

607.Agreement), 1995,2000. Meddelanden från Åbo Akademi 11 / 1999. Miljöförsäkringscentralen, 1998: Den lagstadgade miljöskadeförsäkringen. NJA II 1986: Ersättning för miljöskador, 1988. Norsk Sjoforsikrings Plan, 1996. NOD — 1980:55: Begrensning av rederansvaret. Passasjerbefordring. — 1982:19: Generelle lovregler om erstatning for forurensningsskade. — 1994:23: Berging. — 2002:15: Ansvar for oppryddingstiltak etter sjoulykker. Oljeskyddsfondens årsberättelse 1995-2001. (Öljysuojarahaston toimintakerto-s. 541

608.mus vuosilta 1995-2001). Ot prp nr 33 (1988-89) om lov om endringer i lov av 13 mars 1981 nr 6 oms. 541

609.vem mot forurensninger og om avfall (forurensningsloven) m v (Erstat-s. 541

610.ningsansvar ved forurensningsskade). 11 P&I International 3 (March 1997), 12 P&I International 4 (April 1998), 13s. 541

611.P&I International 5 (May 1999), 14 P&I International 11 (Novembers. 541

612.2000), 17 P & I International 7 0uly 2003). 2 Ports International (2000). R^. prop. — 1966:18 till Riksdagen med förslag till lag om ändring av sjölagen. 542litteratur — 1973:187 till Riksdagen angående lagstiftning om skadestånd. — 1978:228 till Riksdagen med förslag till lagar om förhindrande av vattnenss. 541

613.förorening, förorsakad av fartyg och angående ändring av lagen om olje-s. 542

614.skyddsfonden. — 1984:10 till Riksdagen med förslag till lag om ändring av sjölagen och tills. 542

615.vissa lagar som ansluter sig därtill. — 1992:165 till Riksdagen med förslag till lag om ersättning för miljöskadors. 542

616.samt till lagar om ändring av vissa lagar som har samband med den. — 1993:77 till Riksdagen med förslag till avfallslag och lag om ändring avs. 542

617.lagen om miljötillståndsförfarande. — 1993:114 till Riksdagen med förslag till lagen om försäkringsavtal och tills. 542

618.vissa lagar som ansluter sig därtill. — 1994:344 till Riksdagen med förslag till lagar om ändring av sjölagen ochs. 542

619.5 § lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartygs. 542

620.samt till lag om tillsyn över fartygssäkerheten. — 1995:26 till Riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen om an­s. 542

621.svarighet för oljeskador förorsakade av fartyg. — 1995:158 till Riksdagen med förslag till ändring av lagstiftningen oms. 542

622.kvarstad på fartyg. — 1996:265 till Riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om olje-s. 542

623.skyddsfonden. — 1997:82 till Riksdagen med förslag till lag om miljöskadeförsäkring och lags. 542

624.om ändring av 1 § lagen om försäkringsavtal. — 1999:15 till Riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om för­s. 542

625.hindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg samt om godkän­s. 542

626.nande av vissa bestämmelser i ändringen av bilaga IV till konventionens. 542

627.om skydd av Östersjön. — 1999:190 till Riksdagen med förslag till lag om ändring av 9 kap. sjölagens. 542

628.samt godkännande av vissa bestämmelser i 1996 års ändringsprotokoll tills. 542

629.1976 års konvention om begränsing av sjörättsligt skadeståndsansvar. — 2002:5 till Riksdagen med förslag om godkännande av ändringen avs. 542

630.begränsningsbeloppen som gjorts i 1992 års protokoll till 1969 års inter­s. 542

631.nationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorenings. 542

632.genom olja och ändringen av ansvarsbeloppen i 1992 års protokoll tills. 542

633.1971 års internationella konvention om upprättandet av en internationells. 542

634.fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja och förslags. 542

635.till lag om ikraftträdande av den sistnämnda ändringen samt förslag till lags. 542

636.om ändringen av 10 kap. 5 § sjölagen. — 2002:44 till Riksdagen med förslag till revidering av lagstiftningen oms. 542

637.Utteratur543s. 543

638.straffrättens allmänna läror. — 2002:187 till Riksdagen med förslag till en reform av lagstiftningen oms. 543

639.preskription av skulder och offentlig stämning. — 2003:33 till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om förhind­s. 543

640.rande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg, och till lag om ändrings. 543

641.av miljöskyddslagen. — 2003:165 till Riksdagen om godkännande av konventionen om tillgång tills. 543

642.information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång tills. 543

643.rättslig prövning i miljöfrågor [Arhuskonventionen] och med förslag tills. 543

644.lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör tills. 543

645.området för lagstiftningen samt till lagar om hur vissa projekt som påver­s. 543

646.kar användningen av miljön skall handläggas i ett inlösningsförfarandes. 543

647.och om ändring av kämenergilagen. — 2003:171 till Riksdagen om godkännande av 2003 års protokoll till 1992s. 543

648.års internationella konvention om upprättande av en internationell fonds. 543

649.för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja samt till lagars. 543

650.om sättande i kraft och tillämpning av de bestämmelser i protokollet soms. 543

651.hör till området för lagstiftningen och om ändring av 10 kap. 8 § sjölagen. Reg. prop, (sv.) 1995/96:16. Ändrade regler om bärgning. — 1982/83:159. Ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) m.m. (begränsning av reda­s. 543

652.res ansvar, befordran av passagerare). Sampo-Leonias ansvarsförsäkringsvillkor för båtar 2002. Scandinavian Standard Form of Salvage Agreement 1994. SCOPIC-2000 klausulen (Special Compensation P&I Clause). Sjöfartens bok 2000, SvSjT 50/1999. SOU 1981:8: Översyn av sjölagen 1. Begränsning av redares ansvar. Befordrans. 543

653.av passagerare. Betänkande av sjölagsutredningen. Standard Shipping Terms, 1996. (Finska avdelningen vid ICC). Svensk Sjöfarts Tidning 9-10/2000,46/1999,50/1999. Turun Sanomat 22.5.2002,27.8.2002. Utlåtande av Industriförsäkring Ab/Finska Sjö den 16 mars 1998. Vaarallisten aineiden merikuljetusvastuusopimuksen täytäntöönpanosta Suo-s. 543

654.messa. Liikenneministeriö B 19/1998. Vattenrättsutskottets betänkande N:o 1: Hans Kejs. M:ts nådiga propositions. 543

655.N:o 1 om antagande af lag angående vattenrätten. Helsingfors 1900. Vat­s. 543

656.tenrättsutskottets däröfeer afgifna betänkande N:o 1, jemte reservationer. Veritas båtförsäkringsvillkor 2002. RÄTTSFALLSREGISTERs. 543