9.3 · Domstolsbehörighet

1.9.3.1 Allmänt Ett av det ovan refererade kvarstadsinstitutets viktigaste syften är att grunda behörighet för kvarstadslandets domstolar att pröva ifrågavaran­ de tvistemål.6 Genom kvarstaden säkrar borgenären att domstols-s. 426

2.66 De praktiska åtgärderna för att hindra fartyget att avgå beskriver Långkvist 1986 s. 288 f. så här: ”Ett bevis på att kvarstaden verställts delges befälhavaren eller styrman­ nen ombord på fartyget. Vägrar han att mottaga detta eller vägrar han att kvittera dess mottagande, kan dokumentet anslås ombord (t.ex. i styrhytten). En kopia av beslutet bör dock alltid kvarlämnas ombord på fartyget. Efteråt anbringas kvarstadsmärken på styrinrättningen eller på annan synlig plats. Styrinrättningen på fartyget kan dessutom plomberas med ståltråd och sigill. [...] Om det kan befaras att fartyget ändå kommer att avsegla (trots vidtagna åtgärder), kan um på sökandens begäran och bekostnad vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa fartygets kvarhållande. För att förhindra att fartyget ger sig iväg kan det fastlåsas med kätting vid kajen, någon vital maskindel kan avlägsnas eller så kan vakthållning anordnas.”s. 426

3.67 Jfr UtsökningsL 4 kap. 14 § 2 mom. Dokument som skall avkrävas befälhavaren är bl.a. fartygets nationalitetscertifikat. Beträffande dokumenten, se närmare Långkvist 1986 s. 289 f.s. 426

4.68 Men också lasten kan beläggas med kvarstad i enlighet med RB 7 kap. 1 §. Jfr från norsk rättspraxis AD 2000 s. 341 (Nord-Troms namsrett), där sökanden beviljades kvarstad ”i ethvert formuesgode tilhorende JSC Sevryba (fartygets bare boat-befraktare, mitt tillägg), herunder ethvert pengekrav JSC Sevryba måtte ha mot tredjemann, all last og bunkers om bord i skipet ’Sevryba- 1”’. I detta sammanhang bör emellertid regeln i SjöL 22 kap. 5 § 1 mom. uppmärksammas: ”Gods som har inlastats i ett fartyg som är avgångsklart får inte utmätas eller beläggas med kvarstad, om dröjsmål därigenom skulle uppkomma och tredje mans rätt sålunda skulle kränkas.”s. 426

5.69 Jfr artikel 7 i 1952 års kvarstadskonvention. Enligt denna bestämmelse är dom­ stolarna i den stat där ett fartyg har belagts med kvarstad till säkerhet för en sjöfordran behöriga att avgöra den tvist som har föranlett beslutet om kvarstad. En förutsättning är att de enligt forumlandets egen lag har sådan behörighet. Alternativt anges ett antal fall då domstolarna skall ha behörighet. Se kommentaren av Pålsson 2002 s. 125.s. 426

6.Framställande av ersättningskrav427 behörigheten grundande egendom - eller i stället ställd säkerhet - finns i landet. Men reglerna och principerna om domstolarnas behörighet är givetvis av betydelse också för en skadelidande som ställer ersättnings­ krav mot en redare utan att tillgripa kvarstadsförfarande. Nedan grans­ kas de finska domstolarnas behörighet att handlägga mot redaren fram­ ställda miljörättsliga ersättningsanspråk.s. 427

7.Jag har berört frågan om förhållandet mellan internationell och intems. 427

8.domstolsbehörighet i ett tidigare arbete.70 Jag återger här min ståndpunkts. 427

9.som jag inte har funnit skäl att ändra:s. 427

10.”Frågan om förhållandet mellan internationell och intem domstols­s. 427

11.behörighet har varit omdebatterad i finsk doktrin. En del författare har för­s. 427

12.fäktat den ståndpunkten, att de interna forumreglema även innefattar ens. 427

13.reglering av domstolarnas internationella behörighet, medan andra förfat­s. 427

14.tare strävat till att hålla i sär frågorna om internationell och intem behörig­s. 427

15.het. Som ovan framgått, delar jag sistnämnda uppfattning. Sättet att utgås. 427

16.från de interna forumreglema synes principiellt felaktigt. Dessa har skapatss. 427

17.främst med tanke på tvister utan internationell anknytning. Frågan om dens. 427

18.internationella domstolsbehörigheten bör bedömas principiellt frikopplads. 427

19.från de interna forumreglema och de överväganden som ligger till grunds. 427

20.för dessa. De ökade internationella kontakterna mellan länder och folks. 427

21.förutsätter en friare tolkning av behörighetsreglerna och en mera nyanserads. 427

22.prövning av jurisdiktionskompetensen. Vid denna prövning bör beaktass. 427

23.bl.a. verkningarna av en dom i domstolslandet och utomlands, strävan tills. 427

24.jämlikhet i parternas processuella ställning, tvistens anknytning till dom­s. 427

25.70 Med den internationella domstolsbehörigheten avses domstolarnas behörighet att pröva mål med internationell anknytning, medan frågan om domstolarnas interna (inomstatliga) behörighet avser den internt processrättsliga frågan om fördelningen av mål mellan domstolarna inbördes på grundval av reglerna om funktionell, saklig och territoriell kompetens (”forumreglema”). I ett mål med internationell anknytning bör en domstol ta ställning till frågan om den internationella behörigheten principiellt fri­ kopplad från den interna behörigheten (petittexten ovan). Också förstnämnda fråga be­ döms utgående från den nationella rättsordningen. Det finns rätt få folkrättsligt bindan­ de principer för fördelningen av jurisdiktionskompetensen mellan domstolarna i olika stater. Se närmare Wetterstein 1986 s. 26 ff. jämte hänvisningar och nedan not 83. Helt generellt kan konstateras att staterna i regel förbehållit sina domstolar en rätt vidsträckt behörighet att pröva mål med internationell anknytning. Detta är förståeligt med beak­ tande av att staterna i allmänhet förhåller sig restriktivt till att erkänna utländska domar. Jfr ovan not 3. 428Kapitel 9s. 427

26.stolslandet samt processtekniska och -ekonomiska synpunkter. Jag är ävens. 428

27.böjd att omfatta den ståndpunkten, att man vid behov genom tolkning börs. 428

28.tillhandahålla ett internt forum då sådant enligt forumreglema saknas.”71 Som föreliggande arbete visat, grundas redarens miljöskadeansvar på be­ stämmelser i SjöL, VattenL, SkadeståndsL, FartygsavfallsL och MiljöskadeL. Enligt SjöL 21 kap. 3 § skall tvistemål som behandlas enligt denna lag72 och varom inte annorlunda stadgas ”instämmas till sjörättsdomstolen i den hovrättsdomkrets där svaranden har sin hemort eller där han varaktigt idkar rörelse eller där fartyget finns [min. kurs.]73”. Denna bestämmelse gäller sålunda endast ersättningskrav som bedöms enligt sagda lag (eller motsvarande utländsk lag74). Lagrummet tillämpas obe­s. 428

29.71 Wetterstein 1986 s. 27 f. Se även Klami & Kuisma 2000 s. 264 f., vilka nämner flera författare som betonar samma principiella utgångspunkt. Själva anför de att ”soveltuva valtionsisäinen forum-normi luo olettaman siitä, että suomalaisella tuomioistuimella on myös yleistoimivalta, mutta tuo olettama on kumottavissa.” Och i Sverige synes Bogdan 2002 s. 109 utgå från en analogisk tillämpning av forumreglema på domsrättsfrågan, men påpekar samtidigt att denna tillämpning inte bör ske mekaniskt, enär avvikelser kan vara påkallade, dvs. internationell domstolsbehörighet kan tänkas före­ ligga i större eller mindre omfattning än vad forumreglerna ger vid handen. Som jag ovan sade innebär den principiella skiljelinjen mellan internationell och intern domstols­ behörighet att en domstol bör kunna beakta ändamålsenlighets- och rimlighetssynpunkter vid bedömningen av om internationell behörighet föreligger (jfr den angloameri­ kanska forum non convemensyranc^eNp Se närmare Wetterstein 1986 s. 77 fif. Tankar i samma riktning uttalas av Selvig i ND 1999 s. xii-xvi och i bl.a. avgörandet ND 1993 s. 328 (Eidsivating lagmannsrett) har domstolen funnit att saken har ”naturlig tilknytning til Norge”. Se även ND 1998 s. 277 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg). Men jfr beträffande dansk rätt Philip 1994 s. 43, som anför att ”[i]folge dansk ret har domstolene ikke nogen ret til at skonne over, om de onsker at behandle en sag, der indbringes for dem” och i finsk litteratur Koulu 2001 s. 16, som gör likadana uttalanden. Det kan också noteras att det i regel åligger svaranden att göra invändning om att en process i ifrågavarande dom­ stol vore orimlig för honom.s. 428

30.72 Frågan om när ett tvistemål med utländsk anknytning skall bedömas enligt SjöL är beroende av den internationella privaträttens lagvalsregler. Jfr ovan not 1. Se även nedan avsnitt 9.4.s. 428

31.73 För denna del av stadgandet nyttjas i fortsättningen beteckningen ”regeln om fartygsforum”.s. 428

32.74 Fastän det i lagrummet talas om tvistemål som skall behandlas enligt sagda lag, bör stadgandet tolkas så att tvistemål som bedöms enligt främmande sjölag (jfr ovan not 71) också skall behandlas av sjörättsdomstol. Sådana mål kräver möjligen än mers. 428

33.framställande av ersättningskrav 429 roende av om svaranden är finsk eller utländsk fysisk eller juridisk person.s. 429

34.Beträffande redarens principalansvar stadgas i SjöL 7 kap. 1 § (ovan avsnitt 3.1.1), och 10 kap. innehåller bestämmelser om oljeansvaret (ovan avsnitt 3.2.2). Domstolsbehörigheten för oljeansvaret är dock specialreglerad i 21 kap. 3 a § (nedan avsnitt 9.3.5.1), så utrymmet för tillämpningen av SjöL 21 kap. 3 § blir relativt begränsad i föreliggande sammanhang. Vidare bedöms redarens egen culpa enligt SkadeståndsL (likaväl som dennes allmänna arbetsgivar-/uppdragsgivaransvar), och denna lag saknar forumbestämmelser i fråga om redaransvaret.75 Följ­ aktligen blir RB:s allmänna regler om domstolsbehörighet tillämpliga, dvs. 10 kap. Också beträffande det strikta ansvaret enligt VattenL 1 kap. 25 § (ovan avsnitt 3.2.1.) saknas särbestämmelser om behörig domstol, men 14 kap. 1 § i nämnda lag innehåller en hänvisning till allmänna be­ stämmelser om domstolsbehörighet, dvs. i RB 10 kap.s. 429

35.I FartygsavfallsL 29 § ingår däremot en uttrycklig forumbestämmelse för mål som skall bedömas enligt sagda lag och som rör visst fartyg eller förorening av vatten som påståtts vara förorsakad av fartyget. Behörig domstol är tingsrätten på den ort ”där den tilldragelse som förorsakat rättegången har inträffat. Har tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid tingsrätten på den ort, till vars hamn fartyget först anländer.” Också för miljöskador enligt MiljöskadeL (ovan avsnitt 3.2.3) finns en uttrycklig forumbestämmelse i 11 §, som innehåller en hänvisning till RB 10 kap. och dessutom det viktiga tilläg­ sakkunskap av domstolen. Jfr Svea hovrätts anförande om 336 § i den svenska sjölagen (21 kap. 1 § i 1994 års sjölag) i avgörandet ND 1992 s. 121 (s. 123): ”Forumbestämmel­ sen i 336 § sjölagen fick sin nuvarande lydelse i samband med 1970 års ändringar i sjö­ lagen. Av uttalanden i förarbetena framgår att lagrummet avser ej endast mål om tilllämpning av svenska sjörättsregler, utan även sådana tvistemål där fråga är om tillämp­ ning av utländsk sjölagstiftning eller utländska sjörättsliga grundsatser (jfr NJA II1970 s. 736). Fråga om redaransvar är en sådan sjörättslig fråga som skall avgöras av sjörättsdomstol och det oberoende av vilken nationell lag som skall tillämpas.” En annan sak är sedan att tvistemålets anknytning till Finland kan vara så svag att domstolen bör begrun­ da huruvida skäl överhuvudtaget föreligger att uppta målet till prövning.s. 429

36.75 I SkadeståndsL 7 kap. 4 § ingår dock en särbestämmelse om forum vid skade­ ståndstalan mot ett offentligt samfund. Följaktligen kunde nämnda lagrum bli tillämpligt i fråga om det offentligas redaransvar då detta skall bedömas enligt SkadeståndsL. 430Kapitel 9 get att talan även kan väckas ”vid domstolen i den domkrets där den verksamhet som vållade miljöskadan pågick eller miljöskadan uppdaga­ des” (jfr nedan Bryssel I-förordning, art. 5.3). En sådan skrivning saknas nämligen i de allmänna forumreglerna i RB 10 kap.s. 429

37.I RB 10 kap. ingår stadganden om laga domstol, som i första hand tar sikte på den interna domstolsbehörigheten. Dessa regler gäller även udänningar. T.ex. regeln om behörighet på grund av svarandens bo och hemvist (1 § 1 mom.) kan tillämpas även på utlänningar med hemvist i Finland, och en utlänning som idkar rörelse i vårt land synes i enlighet med 1 § 2 mom. kunna sökas på den ort där rörelsen bedrivs.76 Bland forumreglema i 10 kap. knyts emellertid det största intresset i före­ liggande sammanhang till bestämmelsen i 1 § 1 mom.: ”Medborgare i främmande stat, som ej äger bo och hemvist inom Finland, må, så vitt ej för medborgare i viss stat är annorlunda särskilt bestämt, sökas å ort inom Finland, där han anträffas eller honom tillhörigt gods finnes.” Domstolsbehörigheten grundar sig således på den omständigheten att utlänningen 7 har en faktisk — om än svag78 — anknytning till vårt land på basen av att han befinner sig här eller har egendom inom landet.s. 430

38.Beträffande tvistemålets art används i RB 10 kap. 1 § 1 mom. for­ muleringen ”evad det är för gäld eller i annat tvistemål, som rörer dess person”. Denna formulering har i litteraturen ansetts böra tolkas bl.a. så att forumregeln omfattar tvistemål i allmänhet.79 Stadgandet synes inne­ bära bl.a. att en finsk kärande kan framställa förmögenhetsrättsliga an-s. 430

39.76 Stadgandet gäller endast talan föranledd av förbindelse som ingåtts omedelbart för sådan rörelse.s. 430

40.77 Fastän ovan citerade lagrum talar om ”medborgare i främmande stat” bör forumregeln även kunna tillämpas på juridiska personer.s. 430

41.78 Ovan nämnda behörighetsgrunder, dvs. orten där utlänningen anträffas (porum deprehensionis) eller där honom tillhörigt gods finns (förmögenhetsforum), kan inte åbe­ ropas mot en person med hemvist i annan EU-stat. Se Bryssel I-förordningen artikel 3.2 med hänvisning till Bilaga I (Nationella bestämmelser om domstols behörighet som av­ ses i artiklarna 3.2 och 4.2). Dessa behörighetsgrunder är exorbitanta också enligt Bryssel- och Luganokonventionerna. Jfr även artikel 2 punkterna a och e i konvention­ en mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om erkännande och verkställig­ het av domar på privaträttens område (av år 1977). Se mera allmänt om exorbitanta fora t.ex. De Winter 1968 s. 710 f. och Nadelmann 1967 s. 995 ff.s. 430

42.79 Se Wetterstein 1986 s. 29 med hänvisningar.s. 430

43.Framställande av ersättningskrav431 språk mot en utlänning, t.ex en redare eller ett rederi, som har egendom här i landet.80 Ett fartyg som befinner sig i Finland uppfyller i regel sistnämnda rekvisit. Men härvid uppkommer flera frågor: Vilken är den tidpunkt då fartyget skall befinna sig i Finland för att konstituera domstolsbehörighet? Och när är fartyget befintligt ”inom landet”? Kan man i föreliggande avseende uppställa några krav på fartygets värde? Vilken betydelse för domstolsbehörigheten har säkerhet som ställts i Finland för att få fartyget fritt från kvarstads- och andra säkringsåtgärder? Och så vidare.s. 431

44.Som ovan framgått, gäller den i SjöL 21 kap. 3 § ingående regeln om fartygsforum enligt lagrummets ordalydelse endast tvistemål som be­ handlas enligt SjöL, medan RB 10 kap. 1 § 1 mom. har en vidare formu­ lering. Sålunda är dock tillämpningsområdet för regeln om förmögen­ hets forum enligt RB 10 kap. 1 § 1 mom. begränsat, att domstolsbe­ hörigheten förutsätter att den här befintliga egendomen tillhör svaran­ den. Domstolsbehörighet i fråga om tvistemål mot andra än egen­ domens (fartygets) ägare, t.ex. mot en redare som inte äger fartyget (ovan avsnitt 2.2) eller en rese-/tidsbefraktare av fartyget, kan således inte grundas på sagda regel om förmögenhetsforum. I detta avseende synes regeln om fartygsforum i SjöL 21 kap. 3 § vara vidare formulerad.s. 431

45.Av särskild betydelse för de finska domstolarnas behörighet är också internationella instrument som binder Finland. Tidigare i avsnitt 1.4 nämndes att Finland har ratificerat både den s.k. Luganokonventionen av år 1988 och Brysselkonventionen av år 1968, samt att Bryssel I-förordningen av år 2001 gäller i vårt land.81 Dessa konventioner och för­ ordningen gäller domstolarnas behörighet samt erkännande och verk­ ställighet av domar i privaträttsliga tvister inom EU/EFTA-området.82s. 431

46.80 Av forumreglema i RB 10 kap. 1 § 1 mom. följer att också en finsk medborgare, som saknar bo och hemvist här i landet, kan sökas där honom tillhörigt gods finns. Förmögenhetsforum blir enligt sagda lagrum enda tillgängligt forum i det fall att han inte anträffas i landet eller tidigare varit boende i Finland. Se även Havansi 1980 s. 708 f.s. 431

47.81 Den sakliga överensstämmelsen mellan Lugano- och Brysselkonventionen är nu­ mera nästan fullständig. Däremot innehåller Bryssel I-förordningen smärre förändringar i förhållande till Brysselkonventionen. Se närmare Pålsson 2002 s. 25 f.s. 431

48.82 Instrumenten strävar inte till att harmonisera medlemsstaternas materiella och processuella rättsregler, utan endast till att fördela domstolarnas behörighet mellan stat­ erna och att underlätta verkställandet av domar. Se även Pålsson 1997 s. 117. 432Kapitel 9 När sådan talan väcks mot en fysisk eller juridisk person med hemvist inom sagda område, bör sålunda instrumentens bestämmelser iakttas.83 Här kan också upprepas att den betydelsefulla kvarstadskonventionen av år 1952 (ovan avsnitt 9.2.1.) har företräde framom nämnda instru­ ment.84 Detsamma gäller även den specialreglerade domstolsbehörigheten för oljeskador som grundar sig på 1992 års oljeansvarighetskonvention (nedan avsnitt 9.3.5.1). 9.3.2 Kegeln omf artygefomm enligt SjoL, 21 kap. 3 J Regeln om fartygsforum har relevans också för den internationella domstolsbehörigheten (jfr petittexten ovan vid notema 70—71). Med hänsyn till att ersättningskrav ofta framställs mot utländska redare som varken har sin hemort85 i Finland eller varaktigt idkar rörelse här, är regeln om fartygsforum betydelsefull för en skadelidande.86 Denne kan väcka talan vid sjörättsdomstol87 ”där fartyget finns”, dvs. fartygets befintlighet inom landet utgör behörighetsgrund. Och av särskild vikt är 21 kap. 3 § 2 mom.:s. 431

49.”Har för fordran ställts säkerhet hos en myndighet för att befria fartygets. 432

50.från kvarstad eller annan säkringsåtgärd, får talan väckas vid sjörättsdom-s. 432

51.stolen i den hovrättsdomkrets där säkerheten har ställts. Talan angåendes. 432

52.fordran för vilken säkerhet har ställts får väckas vid denna sjörättsdomstol,s. 432

53.även om säkerheten har frigetts.”88s. 432

54.83 Bryssel I-förordningen binder EU-medlemsstaterna med undantag av Danmark. Brysselkonventionen är tillämplig i förhållande till denna stat. Luganokonventionen tillämpas i tvister mot personer med hemvist i Island, Norge, Polen och Schweitz. Se närmare Pålsson 2002 s. 21 ff.s. 432

55.84 Beträffande förhållandet mellan Lugano- och Brysselkonventionema och 1952 års kvarstadskonvention, se t.ex. Siig 1997 s. 362 ff.s. 432

56.85 Såsom ett rederibolags hemort anses fartygets hemort (SjöL 21 kap. 3 §).s. 432

57.86 Beträffande fartygsforumets historiska utveckling, se Wetterstein 1986 s. 50 ff. Jfr även Långkvist 1986 s. 226 ff.s. 432

58.87 Beträffande behöriga sjörättsdomstolar i de mål och ärenden som skall avgöras enligt SjöL, se SjöL 21 kap. 1 §.s. 432

59.88 Beträffande kraven på den ställda säkerheten, se ovan petittexten vid noterna 45— 46. Säkerheten bör täcka den fordran (eller de fordringar) som föranlett kvarstadsförfarandet.s. 432

60.Framställande av ersättningskrav433 Som tidigare framgått (avsnitt 9.2.1), är det ofta nödvändigt för borge­ nären att ansöka om kvarstad på fartyg, dels för att säkerställa behörig domstol89 och dels för att erhålla egendom för ett eventuellt verkstäl­ lande av domen. Då tjänar en ställd säkerhet för att befria fartyget från kvarstad bägge dessa syften.90s. 433

61.Som tidigare framgått, är föreliggande regel om fartygsforum be­ gränsad till tvistemål som behandlas enligt SjöL, dvs. tvistemål angående fartygets drift och dess kommersiella handhavande.91 9 9 B23land sådana mål kan med tanke på föreliggande arbete nämnas frågorna om redarens principalansvar (7 kap. 1 §), ansvarets begränsning (9 kap.), sjöpanträtt (3 kap.) och kvarstad i fartyg (4 kap.) samt bärgning (16 kap.). Dessa mål skall handläggas av sjörättsdomstol som besitter nödig sakkunskap och kompetens till att handlägga sjörättsliga tvister. Men om tvistemålet gäl­ ler t.ex. ett skadeståndskrav som inte skall behandlas enligt SjöL (ovan avsnitt 9.3.1), handläggs målet i normal ordning av allmän underrätt.9 Regeln om fartygsforum i SjöL utgör sålunda lex speåalis i förhållande till stadgandet om förmögenhetsforum i RB 10 kap. 1 § 1 mom. (nedan avsnitt 9.3.3). Domstolsbehörighet enligt sistnämnda regel kräver ju inte något samband mellan kravet och den behörighetsgrundande egendom­ en (fartyget).s. 433

62.Enär SjöL 21 kap. 3 §, som tidigare sades, inte synes uppställa krav på att fartyget skall ägas av svaranden, torde skadeståndsanspråk i prin­ cip kunna framställas även mot andra än ägaren av fartyget, t.ex. en redare som bare boat-befraktat fartyget. Detta är givetvis viktigt meds. 433

63.89 Jfr artikel 7 i 1952 års kvarstadskonvention.s. 433

64.90 De som säkerhet för fartygets frigivande ställda förbindelserna är ofta sådana att de kan utnyttjas så fort domstols avgörande föreligger. Se även ovan not 3.s. 433

65.91 Även en s.k. negativ fastställelsetalan torde kunna väckas i sjörättsforum i enlighet med SjöL 21 kap. 3 §. Beträffande stadgandets användbarhet som en forum rei sitae-rz^, se Wetterstein 1986 s. 55.s. 433

66.92 Se t.ex. HD 1996:108, som gällde skadeståndskrav för olaga blockad av fartyg.s. 433

67.93 Det ovan sagda innebär att sjörättsliga krav synes kunna uppställas också mot en annan befraktare än bare boat-befraktaren. I fall av utländska befraktare kan dock den enda anknytningen till Finland vara det här tillfälligt befintliga fartyget. Härvid upp­ kommer frågan om man inte på något sätt bör begränsa den internationella domstolsbehörigheten. Frågan om utrymmet för domstolens prövningsrätt beträffande behörig­ heten att uppta till behandling tvistemål med internationell anknytning förbigås dock 434Kapitel 9 tanke på temat för föreliggande arbete, men den praktiska betydelsen av stadgandet minskas av kravet på att anspråket skall behandlas enligt SjöL. En betydande del av miljöskadekraven har ju sin grund i annan lagstiftning än sagda lag (ovan avsnitt 9.3.1). Och enär redaren inte äger fartyget, minskas eller saknas även verkställighetsmöjligheterna. Detta gäller särskilt utländska redare vilka ofta inte har någon egendom i Finland. Att belägga fartyget med kvarstad förutsätter, som sades, att fartyget ägs av svaranden eller att fordran är säkrad genom sjöpanträtt. I regel erkänns inte heller finska domar utomlands — med undantag för t.ex. EU-området (nedan avsnitt 9.3.4).s. 433

68.För att domstolsbehörighet i enlighet med SjöL 21 kap. 3 § över­ huvudtaget skall bli aktuell bör det behörighetsgrundande fartyget be­ finna sig i Finland vid tidpunkten för inlämnandet av stämningsansökan till sjörättsdomstolen. Nämnda fråga bedöms utgående från finsk rätt. Fartyget skall i fysiskt avseende befinna sig på finskt territorium.94 Men även om ett främmande fartyg i princip befinner sig i Finland så fort det beträder vårt territorialhav, följer av folkrättsliga regler och principer be­ tydande begränsningar i kuststatens jurisdiktionskompetens. Jag åsyftars. 434

69.främst principen om ofarlig genomfart som omfattar dels främmande fartygs rätt att segla genom kuststatens territorialhav, dels det skydd dessa fartyg i ofarlig genomfart åtnjuter mot ingripanden från kust­s. 434

70.statens sida.95 Detta inbegriper också skydd mot kuststatens domstolsoch verkställighetsbehörighet. Och även om ett fartyg inte kan åberopas. 434

71.skydd mot civilrättslig jurisdiktion,96 är det förknippat med praktiska här. Närmare om frågan, se Wetterstein 1986 s. 56, 58 ff. med hänvisningar.s. 434

72.94 Beträffande avgränsningen av Finlands territorialvatten (territorialhavet och det inre territorialvattnet), se L om gränserna för Finlands territorialvatten 463/1956.s. 434

73.95 Principen om ofarlig genomfart har utvecklats i allmän folkrätt och senast kodi­s. 434

74.fierats i 1982 års havsrättskonvention (art. 17—26). Se t.ex. Hakapää 1988 s. 113 ff. och idem 2003 s. 280 f.s. 434

75.96 Undantag från det skydd mot civilrättslig jurisdiktion som ett främmande fartyg åtnjuter under sin resa genom kuststatens territorialhav har även inskrivits i 1982 års havsrättskonvention artikel 28: Kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd får beviljas avse­ ende förpliktelser eller ansvar som fartyget har ådragit sig under eller före dess genom­s. 434

76.fart av kuststatens sjöterritorium. Vidare kan kvarstad förordnas när fartyget ligger stilla i territorialhavet eller passerar genom detta efter att ha lämnat inre vatten. Om sålunda etts. 434

77.fartyg orsakar t.ex. miljöskada vid genomfarten av kuststatens sjöterritorium kans. 434

78.Framställande av ersättningskrav435 svårigheter att anknyta domstolsbehörighet till fartygets befintlighet på territorialhavet.97 Följaktligen synes man kunna konstatera att den prak­ tiska tillämpningen av regeln om fartygsforum begränsas till fall då fartyget befinner sig i hamn eller på de inre territorialvattnen (jfr även skrivningen i SjöL 21 kap. 3 §: ”sjörättsdomstolen i den hovrätts dom­ krets där [...] fartyget finns”). Härvid är också möjligheterna att vid be­ hov belägga fartyget med kvarstad reella. 9.3.3 Regeln om allmäntf örmögenhetsforum enligt RB 10 kap. 1 § Som tidigare framgått (ovan avsnitt 9.3.1), får även de allmänna forumreglerna i RB 10 kap. 1 § relevans vid framställande av ersättningskrav mot redaren. Också här knyts det största intresset till den i 1 mom. in­ gående regeln om förmögenhetsforum (”där [...] honom tillhörigt gods finnes”).98 Även om regeln bör ges en generell innebörd i fråga om tvistemålens att, koncentreras lagrummets betydelse i praktiken främst till mål angående utlännings betalningsskyldighet.99 Och när det gäller i Finland befintliga främmande fartyg behöver fordringen inte nödvän­ digtvis anknyta till fartygets drift, utan även andra fordringar kan fram­ ställas mot redaren.s. 435

79.Såväl en finsk som udändsk fysisk eller juridisk person kan väcka talan mot en utlänning i dennes förmögenhetsforum här i landet. Men om t.ex. båda partema i tvistemålet är utlänningar kan man stundom ställa frågan om det är rimligt och ändamålsenligt att domstolen grundar sin behörighet enbart på den omständigheten att svaranden har egen­ dom i landet.100 Särskilt gäller detta i fråga om så rörliga egendomsobjekt som fartyg. Men enär redaren skall vara ägare till fartyget för att domkvarstadsförfarande tillgripas — såvitt detta är praktiskt möjligt. Jfr även Abecassis & Jarashow 1985 s. 94.s. 435

80.97Jfr härom Wetterstein 1986 s. 46.s. 435

81.98 Beträffande förmögenhetsforumets historiska utveckling, se Wetterstein 1986 s. 32 f.s. 435

82.99 Beträffande frågorna om regeln om förmögenhetsforum kan tillämpas i tvistemål som gäller kärandens betalningsskyldighet, s.k. negativ fastställelsetalan, och om regeln även gäller talan angående bättre rätt till ifrågavarande egendom eller andra sakrättsliga krav, se diskussionen i Wetterstein 1986 s. 34 ff.s. 435

83.100 Jfr ovan not 78. 436Kapitel 9 stolsbehörighet i enlighet med RB 10 kap. 1 § skall föreligga (se nedan), knyts intresset till kärandens möjligheter att erhålla verkställighet av en eventuell i Finland given dom. Härvid är givetvis kvarstadsmöjlighetema (ovan avsnitt 9.2), och i sista hand fartygets värde, relevanta.s. 435

84.Regeln om förmögenhetsforum talar om ”gods” utan närmare värdespecificeringar. Frågan om föreliggande lagrum kräver att den till grund för domstolsbehörigheten åberopade egendomen101 har något minimivärde har debatterats i finsk och övrig nordisk litteratur.102 Enligt min mening bör man vid bestämmandet av behörigheten kräva att egendomen är av visst värde. Man bör ta hänsyn till om den ifrågava­ rande egendomen är av sådant värde att det framstår som meningsfullt att söka dom och verkställighet i Finland.103 Men fartyg representerar is. 436

85.101 Enär i RB 10 kap. 1 § 1 mom. talas om svaranden tillhörigt ”gods” utan närmare preciseringar, torde i princip som grund för domstolsbehörighet kunna godtas all här i landet befintlig egendom som har förmögenhetsvärde: fast egendom, lösöre, fordringar, värdepapper etc. Finlands HD synes ha förutsatt att den behörighetsgrundande fordran dels skall vara ostridig, dels inte vara beroende av avgörandet i frågavarande mål. Sist­ nämnda krav är förståeligt med beaktande av att domstolen bör kunna avgöra behörig­ hetsfrågan innan den upptar målet till saklig prövning. Se från rättspraxis t.ex. HD 1975 II80 (ostridig, på räkning baserad fordran som ett danskt bolag hade hos ett finskt bo­ lag ansågs behörighetsgrundande), men jfr HD 1972 II34 (varken kärandens oguldna köpeskillingsskuld till svaranden eller hos magistraten med förbehåll deponerad penningprestation, som delvis motsvarade denna skuld, ansågs behörighetsgrundande). Rättsfallen kommenteras av Walamies 1982 s. 246 ff. och 1976 s. 46. Från svensk rättspraxis kan nämnas det intressanta avgörandet AD 1988 s. 9 (Sveriges HD), där käranden som grund för tingsrättens behörighet i ett skadeståndsmål åberopade att svaranden i Sverige hade tillgång till två konossement avseende granit i containrar. Käromålet avvisades då godset innan talan väcktes hade utlämnats utan företeende av konossementen och dessa efter godsets utlämnande ansågs sakna förmögenhetsvärde. Se även Selvigs kommentar i ND 1989 s. x. I avgörandet AD 1999 x 3 ansåg Sveriges HD däremot att en fordran mot en svensk försäkringsgivare som ett rederi med hem­ vist i Liberia överlåtit till en tysk bank som säkerhet för lån, var behörighetsgrundande, dvs. fordran tillhörde fortsättningsvis rederiet. Också i rättsfallet ND 1989 x 47 ansåg Svea hovrätt att en fordran som ett i Panama registrerat rederi hade mot sin P&I-klubb var behörighetsgrundande (konkursjurisdiktion). Beträffande svensk rättspraxis i övrigt, se t.ex. Pålsson 1989 s. 64 ff.s. 436

86.102 De nordiska kommentarerna gäller reglerna om förmögenhetsforum i respektive länder. Se närmare t.ex. Wetterstein 1986 s. 39 f., Långkvist 1986 s. 221 ff. och Bogdan 2002 s. 114 ff.s. 436

87.103 Att å andra sidan fastslå någon generellt tillämplig minimirelation mellan den be-s. 436

88.framställande av ersättningskrav437 allmänhet sådana förmögenhetsvärden att man inte behöver begrunda denna fråga. I regel gäller detta även om svaranden äger enbart en del av fartyget.104 Och även om fartyget belastas av inteckningar eller sjöpanthäftande fordringar (andra än kärandens), torde det kunna utgöra grund för domstolsbehörighet.10' En domstol synes nämligen inte kunna be­ grunda t.ex. en intecknings giltighet eller uppkomsten av en sjöpanträtt i samband med att den tar ställning till behörighetsfrågan.106s. 437

89.En förutsättning för tillämpningen av regeln om förmögenhetshörighetsgrundande egendomens värde och fordringens storlek är svårt. Frågan måste avgöras utgående från omständigheterna in casu och med beaktande av bl.a. ändamåls­ enlighets- och rimlighetssynpunkter. Från nordisk rättspraxis kan nämnas NJA 1966 s. 450, där Sveriges HD inte godtog som behörighetsgrund en svaranden tillkommande fordran hos käranden på ersättning för rättegångskostnader, vilken fordran uppkommit när i tidigare rättegång väckt talan rörande samma sak avvisats eller eljest lämnats utan prövning; NJA 1981 s. 386, där Sveriges HD ansåg att i landet tillfälligt införd egendom, avsedd för gäldenärens personliga bruk inte utgjorde grund för domstolsbehörighet och det danska avgörandet U/R i926 s. 17, där Hojesteret ansåg att en tysk banks danska banktillgodohavande om ca 212 kronor var tillräckligt för att grunda domstolsbehörig­ het i ett mål angående ca 62 000 kronor. Det bör också noteras att svaranden kan ha utmätningsbar egendom på många orter i landet, se närmare Halila 1982 s. 425. Här kan dock också sägas att enär domstolsbehörighet baserad på en regel om en utlännings förmögenhetsforum anses exorbitant inom EU/EFTA-området (ovan not 78), kan detta tala för en restriktiv tillämpning av ifrågavarande behörighetsregel även utanför detta område. Jfr ND 1998 s. 39 (Hovrätten för Västra Sverige). Men utanför EU/EFTA-området förvägras i allmänhet utländska förmögenhetsrättsliga domar erkännande och verkställighet, se t.ex. Koulu 1998 s. 229 ff. Det kan sålunda vara skäl att förfara med viss försiktighet vid ”skyddandet” av gäldenärens i Finland befintliga egendom. Borgenären kan ju ha intresse att få ut även en relativt obetydlig del av sin fordran, eller han kan endast vara intresserad av att erhålla dom i ärendet, tex. till grund för förhandlingar. Även processekonomiska synpunkter, t.ex. förefintligt bevismaterial i vårt land, kan tala för domstolsbehörighet. Ifall vidare den i Finland givna domen undantagsvis skulle vinna erkännande utomlands, t.ex. i svarandens hemland och kunna verkställas där, är detta en omständighet som kan sänka kravet på den här befintliga egendomens värde. Och även om den finska domen inte erkänns kan den dock ha bevisvärde vid en utomlands förd process.s. 437

90.104 Svaranden kan ju vara delägare i ett fartyg. Jfr t.ex. SjöL 1 §. Men stundom kan dock svarandens andel av fartyget vara så obetydlig att domstolen i enlighet med det sagda bör begrunda huruvida ifrågavarande mål upptas till prövning.s. 437

91.105 Jfr även Dennemark 1961 s. 159.s. 437

92.106 Det kan noteras att frågor angående sjöpanträttens uppkomst handläggs av sjörättsdomstolar (ovan avsnitt 9.3.2). 438Kapitel 9 forum är att den i Finland befintliga egendomen ägs av svaranden (RB 10 kap. 1 § 1 mom.: ”[...] eller honom tillhörigt gods finnes.”). Vid svar­ andens bestridande av äganderätten åligger det käranden att styrka sitt påstående. Härvid kan man inte ställa så stora krav på käranden. Prima ^z^-bevisning torde räcka till. Men om inte käranden lyckas prestera bevis om äganderätten avvisas målet på grund av bristande behörig­ het.107 Besittningsrätten till egendomen är således i föreliggande avse­ ende inte tillräcklig.108 Vidare skall egendomen befinna sig i vårt land vid tidpunkten för inlämnandet av stämningsansökan till domstolen.s. 437

93.Beträffande ett fartygs befintlighet i Finland som förutsättning för domstolsbehörighet, hänvisas i tillämpliga delar till det tidigare sagda (ovan avsnitt 9.3.2).s. 438

94.Jfr från dansk rättspraxis109 UfK 1960 s. 428 (So- og Handelsretten is. 438

95.Kobenhavn): Förutsättningarna för domstolsbehörighet i enlighet med rpl.s. 438

96.248 §, 2 stk. var uppfyllda gentemot ett tyskt rederi, som hade bortfraktats. 438

97.sitt fartyg till en dansk befraktare för att användas i trafik mellan Köpen­s. 438

98.hamn, Landskrona och Helsingborg, då fartyget i allmänhet övernattade is. 438

99.Köpenhamn. Till åtskillnad från regeln om fartygsforum enligt SjöL 21 kap. 3 §, sak­ nar föreliggande behörighetsgrund omnämnade om betydelsen av säkerhet som ställts för att befria fartyg från kvarstad. Vilken reell betydelse har denna skillnad? Som tidigare framgått, kan ju ett flertal miljörättsliga ersättningskrav mot redaren bli att bedöma enligt andra materiella rättsnormer än SjöL:s. Och den skadelidande kan ha behov av att säkerställa fartygets befintlighet i Finland genom att ansöka oms. 438

100.107 Frågan om äganderätten till egendomen bedöms enligt privaträttsliga regler (eventuellt utländska, beroende på reglerna för lagvalet). Se även Dennemark 1961 s. 173.s. 438

101.108 Talan mot befraktare av fartyg kan sålunda inte föras i förmögenhetsforum — såvida inte befraktaren har annan behörighetsgrundande egendom i landet, t.ex. last eller bunkers. Dock bör noteras att sjöpantsäkrade fordringar belastar fartyget även om fartygsägaren inte bär personligt ansvar för dem.s. 438

102.109 En regel om förmögenhetsforum ingår också i dansk rätt, se t.ex. Siig 1995 s. 6. Se även ND 1996 s. 177 (So- og Handelsretten i Kobenhavn), där en stridig fordran ansågs behörighetsgrundande.s. 438

103."Framställande av ersättningskrav439 kvarstad.110 Här kan dock tilläggas att ifall svaranden är en finsk redare eller ett finskt rederi, föreligger domstolsbehörighet även i övrigt enligt RB 10 kap. 1 §, så ett fartygs beläggande med kvarstad tjänar närmast påtrycknings- och/eller verkställighetssyften.111s. 439

104.Svaranden kan förhindra verkställighet av kvarstad i fartyg genom att betala fordran eller ställa pant eller borgen hos utmätningsmannen. Den ställda säkerheten träder i stället för det kvarstadsbelagda fartyget, som därefter fritt kan lämna landet. Men om käranden inte hinner inlämna sin stämningsansökan till tingsrätten innan fartyget lämnar landet,112 kan fråga uppkomma om den ställda säkerhetens behörighetsgrundande verkan. Härvid synes den för fartygets frigivande ställda säkerhetens art få betydelse. Om redaren ställt honom tillhörig annan egendom som säkerhet (pant), synes denna regel fortsättningsvis kunna tillämpas. Men om som säkerhet ställts borgensförbindelser eller annan ansvarsförbin­ delse av tredje man, t.ex. förbindelse av en P&I-klubb, torde inte mera kriterierna för tillämpningen av RB 10 kap. 1 § 1 mom. (”honom tillhö­ rigt gods”) uppfyllas, och domstolen vore därmed inte behörig att uppta målet till prövning113 — låt vara att en sådan förbindelse tjänar verkställig-s. 439

105.110 Här bör även erinras om att enligt SjöL 3 kap. 6 § upphör sjöpanträtt i fartyg ett år från det att fordringen uppkom, om fartyget inte före det blir föremål för kvarstad eller utmätning som åtföljs av exekutiv försäljning (se petittexten ovan vid noterna 27— 29).s. 439

106.111 Jfr dock ovan not 80.s. 439

107.112 I praktiken inlämnar dock sökanden ofta stämnings- och kvarstadsansökan sam­ tidigt till domstolen.s. 439

108.113 Jfr även från dansk rättspraxis ND 1982 s. 69 (Danmarks Hojesteret) angående tillämpningen av rpl. 248 §, 2 stk: Det ryska fartyget M/T Tsesis hade transporterat ett parti olja till Danmark. Vid lossningen av lasten konstaterades manko och till säkerhet för sitt ersättningskrav ansökte lastens försäkringsgivare senare om kvarstad i samma rederi tillhöriga M/T Ralta som låg i dansk hamn. Efter att rederiet hade ställt tillräcklig ekonomisk säkerhet avvärjdes kvarstaden. I en senare sak gjorde försäkringsgivaren gäl­ lande att den ansökta kvarstaden hade medfört förmögenhetsforum mot det ryska rederiet även om den hade avvärjts. Domstolen ansåg att den för kvarstadens avvär­ jande ställda säkerheten inte kunde grunda förmögenhetsforum i enlighet med rpl. 248 §, 2 stk. Tidpunkten för målets anhängiggörande (stämningens delgivning) var be­ stämmande för frågan om domstolsbehörighet grundande egendom fanns i Danmark. I norsk rätt däremot följer domstolsbehörighet direkt av tvistemålsloven 31.3 §, se t.ex. AID 1990 s. 453 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg). 440Kapitel 9 hetssyftet.114s. 439

109.Sammanfattningsvis kan sägas att den här behandlade regeln om förmögenhetsforum kompletterar regeln om fartygsforum i SjöL 21 kap. 3 § i fråga om ersättningskrav som inte behandlas enligt SjöL. Men sådana mål handläggs i allmän tingsrätt, inte i sjörättsdomstol, såsom är fallet då domstolsbehörigheten grundar sig på SjöL 21 kap. 3 §. Vid behandling­ en av sistnämnda mål skall i regel två sjöfartssakkunniga vara närvarande och biträda domstolen (1 §). Hur betydelsefull avsaknaden av denna expertis är vid tillämpningen av t.ex. VattenL 1 kap. 25 § då ett fartyg orsakat miljöskada vid ”vattendrags befarande” har jag svårt att be­ döma.115 Till åtskillnad från ansvaret vid fartygskollisioner är ju nämnda ansvar strikt, så den rättsliga bedömningen koncentreras närmast till frågorna om orsakssambandet och den uppkomna egendoms skadans storlek. Måhända att nautisk expertis och sjörättslig sakkunskap härvid är av mindre betydelse.116 Men i alla fall är en sådan divergens i syste­ matiskt avseende mindre lyckad — särskilt när frågorna om sjöpant­ rättens uppkomst och ansvarsbegränsning bedöms enligt SjöL.117 Ocksås. 440

110.114 Se ovan notema 3 och 90. Kvarstadssökanden kan ju i mån av möjlighet kräva att även behörighetsfrågan är löst innan fartyget friges. Jfr om s.k. prorogationsavtal RB 10 kap. 11 § och SjöL 21 kap. 6 §.s. 440

111.115 T.ex. i avgörandet HD 1996:150 (ovan kap. 1 not 84) har Finlands HD tillämpat VattenL 1 kap. 25 §, då en sammankopplad fartygskombination hade kolliderat med ett i havet befintligt fast radarmärke.s. 440

112.116 I Reg. prop. 1984:10 s. 27 uttalas allmänt om betydelsen av sjöfartssakkunniga: ”Den tekniska utveckligen inom skeppsbyggnadsindustrin under de senaste åren har varit enorm. Detta kommer särskilt fram i fartygskonstruktioner, navigationsutrustning samt i maskineri och transmissionsanordningar. För att orsakerna till och förloppet av sjöolyckor skall kunna utredas objektivt måste domstolen ha möjlighet att fa uppgifter om de sjö- och maskintekniska anordningarnas verkningar och samverkan mellan dem och mänskliga faktorer. Därför är det ytterst viktigt att sakkunniga är antingen sjöfar­ ande i aktiv tjänst eller personer som aktivt utför uppgifter i anslutning till sjöfarts­ näringen och att dessa sakkunniga kan följa utvecklingen i fråga om sjö- och maskin­ tekniska anordningar.”s. 440

113.117 En ”splittring” av processen belyses av bl.a. det svenska avgörandet ND 1987 s. 98 (Göta hovrätt): J.T.S. Sjöfarts AB väckte vid Värnamo tingsrätt, som inte var sjö­ rättsdomstol, talan mot NA. Henriksen med yrkande om ersättning för tre bogseringar av en pråm med last som bolaget hade utfört för Henriksens räkning. Henriksen bestred yrkandet och åberopade att han hade en kvittningsgill motfordran avseende skador på pråmens last som uppkommit vid bogseringen. Enär bolagets krav mots. 440

114.Framställande av ersättningskrav441 avsaknaden i RB 10 kap. 1 § av ett uttryckligt stadgande om verkan av ställd säkerhet för fartygets frigivande kan vara av mindre betydelse med hänsyn till möjligheterna att utforma borgens- eller andra ansvarsför­ bindelser av tredje män så att möjligheterna att utfå ifrågavarande ford­ ran säkras. 9.3.4 Bryssel I-förordningen 9.3.4.1 Tillämpningen Ovan berörda regler om fartygs- respektive förmögenhetsforum åsido­ sätts inom EU-området av 2001 års Bryssel I-förordning. Denna för­ ordning gäller, som sades, domstolarnas behörighet i privaträttsliga118 tvister,119 och fastän den inte innehåller någon uttrycklig begränsning till tvister eller sakförhållanden av internationell natur, bör det för förord­ ningens tillämplighet i princip krävas att saken har någon form av anknytning till utlandet.120 Henriksen grundade sig på avtal om bogsering, och ett sådant rättsförhållande inte reglerades i den svenska sjölagen, ansågs tingsrätten behörig att uppta bolagets talan till prövning. Däremot avvisades Henriksens kvittningsyrkande, enär yrkandet avsåg ersättning för lastskada som orsakats av bogserbåten när lasten var i bolagets vård, och sådan tvist gällde förhållande som avses i sjölagen. Jfr ND 1992 s. 121 (Svea hovrätt), där fråga om rederiets ansvar för befälhavarens påstådda försummelse ansågs böra behandlas av sjörättsdomstol, medan talan mot rederiet om ersättning enligt ITF-avtal och underlåtenhet att teckna grupplivförsäkring skulle handläggas av allmän domstol. Andra rättsfall där bestämmelserna om sjörättsdomstol i 336 § i den svenska sjölagen inte ansetts tillämpliga är ND 1982 s. 21 (Sveriges HD, av rederi mot terminalföretag framställt anspråk på ersättning för förkommet gods) och ND 1981 s. 65 (Hovrätten för Västra Sverige, ersättning för bogserbåtar som legat ”stand by”). I avgörandet ND 1991 s. 41 (Svea hovrätt) ansågs däremot käromål angående avtal om tidsbefraktning av fartyg för användning som logement röra förhållande som avsågs i sjölagen. Jfr även från finsk rättspraxis ND 1990 s. 69 (Åbo hovrätt), som dock gällde skadeståndskrav i resebefraktningsförhållande.s. 441

115.118 Beträffande förordningens sakliga tillämpningsområde (art. 1), se närmare Pålsson 2002 s. 51 ff.s. 441

116.119 I förhållande till Danmark tillämpas 1968 års Brysselkonventionen, och 1988 års Luganokonvention tillämpas i tvister mot personer med hemvist i Island, Norge, Polen och Schweitz.s. 441

117.120 Enligt Pålsson 2002 s. 61 bör anknytningen vara av sådan beskaffenhet att målets. 441

118.442Kapitel 9s. 442

119.När en ersättningstalan väcks mot en redare med hemvist inom sag­s. 442

120.da område, bör förordningens bestämmelser iakttas.121 Bestämmelsernas. 442

121.är uttömmande och talan kan sålunda endast väckas i specifikt nämndas. 442

122.domstolar.122 Följande avgörande från finsk rättspraxis är belysande:s. 442

123.ND 1998 s. 73\ I mars 1994 sålde ett finskt företag till ett italienskt bolag cas. 442

124.2 000 ton hetvalssat stål på DDP (Incoterms 1990) San Polo di Torile vill­s. 442

125.kor. Godset transporterades från Brahestad i Finland till Ravenna i Italiens. 442

126.med fartyget C. Martin. Under sjötransporten skadades godset. Den finskas. 442

127.försäkringsgivaren erlade ersättning för det skadade stålet till mottagaren avs. 442

128.godset på grund av en transportförsäkring.s. 442

129.Försäkringsgivaren krävde utbetalda belopp av svarandena, dvs. farty­s. 442

130.gets tidsbefraktare och dess registrerade ägare. Svarandena gjorde en pro­s. 442

131.cessinvändning om att Åbo sjörättsdomstol utgjorde fel forum, varför des. 442

132.vägrade att ingå svaromål i huvudsaken. De anförde att tidsbefraktaren ha­s. 442

133.de hemvist i Norge och fartygets ägare i Italien.s. 442

134.Åbo tingsrätt ansåg att sjölagen och dess 260 §, som varit gällande dås. 442

135.ifrågavarande sak anhängiggjordes, är ett nationellt stadgande som viker förs. 442

136.Luganokonventionen som föreskriver att talan mot den som har hemvist is. 442

137.en konventionsstat bör väckas vid domstol i denna stat, oberoende av is. 442

138.vilken stat han har medborgarskap.123 Vidare hade fartyget C. Martin intes. 442

139.belagts med kvarstad i Åbo, och säkerhet för fordran till befrielse från kvar­s. 442

140.stad eller annan säkerhetsåtgärd hade inte ställts hos myndighet. Enär förut­s. 442

141.sättningarna i Luganokonventionens 54(a) artikel124 inte hade visats vara förs. 442

142.handen i föreliggande mål, kunde rätt forum inte baseras på de regler soms. 442

143.fanns intagna i sagda artikel. Processinvändningen godkändes och käromål-s. 442

144.inte från forumlandets synpunkt framstår som en rent intem angelägenhet.s. 442

145.121 I SjöL 21 kap. 21 8 a § sägs uttryckligen att det som bestäms i nämnda lag intes. 442

146.gäller om något annat följer av konventionerna om domstols behörighet och om verk­s. 442

147.ställighet av domar på privaträttens område och därtill anknytande protokoll, dvs. avs. 442

148.Lugano- och Brysselkonventionema. Bryssel I-förordningen gäller med verkan från dens. 442

149.1 mars 2002.s. 442

150.122 Det har dock också hävdats att regelsystemet måste kompletteras med en oskriv­s. 442

151.en grundsats om ”nödkompetens” i vissa speciella situationer där käranden annarss. 442

152.skulle drabbas av déni de justice. Se Pålsson 2002 s. 83 med hänvisningar.s. 442

153.123 Fastän detta mål gällde Luganokonventionen ingår samma princip i Bryssel I-s. 442

154.förordningen.s. 442

155.124 Denna bestämmelse motsvarar i sak kvarstadskonventionens bestämmelser oms. 442

156.domstolsbehörighet. Numera är ju sistnämnda konvention bindande för Finland.s. 442

157.Framställande av ersättningskrav443s. 443

158.et avvisades till denna del.s. 443

159.Åbo hovrätt godkände tingsrättens domskäl. Tingsrättens domsluts. 443

160.ändrades inte. Högsta domstolen beviljade inte besvärstillstånd. Men om den nationella domstolsbehörigheten grundar sig på att ett fartyg har belagts med kvarstad i enlighet med 1952 års kvarstadskonvention, har detta forum företräde framom bestämmelserna i Bryssel Iförordningen.125 För Finlands del gäller detta fartyg som har belagts med kvarstad i enlighet med SjöL 4 kap. (ovan avsnitt 9.2.2).126 9.3.4.2 Reglerna om domstolsbehörighet Förordningens grundregel om domstolsbehörighet ingår i artikel 2.1, dvs. om inte annat föreskrivs i förordningen, skall talan mot den som har hemvist127 i en medlemsstat väckas vid domstol i den staten.128s. 443

161.125 Se artikel 71.1 i Bryssel I-förordningen. Beträffande denna bestämmelse, se närmare Pålsson 2002 s. 71 ff. Jfr även från EG-domstolens praxis t.ex. The owners of the cargo lately laden on board the ship ’Tatry” v The owners of the ship ”Maciej Tataj”, (1994) ECRI5439, där domstolen konstaterade att kvarstadskonventionen har företräde framom Brysselkonventionen (1968) endast ”in cases governed by the specialized convention and not in those to which it does not apply”, och från engelsk rättspraxis The Bergen, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 380, där Mr. Justice Clarke ansåg att bestämmelsen om forum­ klausul (art. 17) i Brysselkonvention inte fråntog verkan av artikel 7 i kvarstadskonven­ tionen. Avgörandena kommenteras av bl.a. Briggs 1995 s. 161 ff, Mckie 1998 s. 185 ff. och Siig 1997 s. 362 ff.s. 443

162.126 Det synes mig att avgörandet ND 1998 s. 73 skulle ha bedömts på annat sätt om fartyget hade belagts med kvarstad och/eller säkerhet ställts hos myndighet till fartygets frigivande. Jfr ovan nämnda domskäl. Jfr även från engelsk rättspraxis The Anna H, (1995) 1 Lloyd’s Rep. 11. Se också diskussionen i avgörandena The Deichland, (1989) 2 Lloyd’s Rep. 113 och TheTrinsengracht, (1993) 1 Lloyd’s Rep. 41.s. 443

163.127 Beträffande fysiska personer skall frågan om en part har hemvist i den medlems­ stat där talan är väckt bedömas utgående från lexfori, medan frågan om han har hemvist i en annan medlemsstat avgörs utgående från lagen i den staten (art. 59). Av artikel 60.1 följer att ett bolag eller annan juridisk person skall anses ha hemvist i orten för dess a) stadgeenliga säte, eller b) huvudkontor, eller c) huvudsakliga verksamhet. Beträffande förordningens hemvistbegrepp, se närmare Pålsson 2002 s. 86 ff.s. 443

164.128 Artikel 2.1 reglerar endast den internationella domstolsbehörigheten, medan frågan om domstolarnas interna behörighet bestäms av ”forumreglema”, dvs. främst RBlOkap. 1 §. 444Kapitel 9 Detta oberoende av i vilken stat svaranden är medborgare.129 När en redare med hemvist i en annan EU-medlemsstat har orsakat miljöskada i Finland, bör således ersättningstalan väckas utomlands (om inte kvar­ stad i enlighet med SjöL 4 kap. utverkats). Men Bryssel I-förordningen anvisar också alternativa fora till domstolen i svarandens hemviststat. Käranden kan sålunda välja mellan två eller flera medlemsstaters dom­ stolar.130 Med hänsyn till undersökningens tema knyts intresset bland dessa särskilda behörighetsgrunder till artiklarna 5.3 och 7.131 9.3.4.2.1 Deliktforum enligt artikel 5.3 Enligt artikel 5.3 kan talan om utomkontraktuellt skadestånd mot den som har hemvist i en medlemsstat väckas i en annan medlemsstat vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa.132 Följaktlig­s. 443

165.129 Irrelevant är också om tvisten på annat sätt har utländsk anknytning, t.ex. genom kärandens hemvist eller genom tvisteföremålets belägenhet. Om däremot svaranden helt saknar hemvist inom EU-området faller tvisten utanför förordningens (och Brysselkonventionens) tillämpning. Därvid blir nationella behörighetsregler och -prin­ ciper tillämpliga, dock med vissa undantag (se närmare art. 4). Jfr t.ex. det engelska avgörandet The Kin Yang, (1996) 2 Lloyd’s Rep. 217, där domstolen tillämpade forum non «w^/wzr-överväganden i fråga om svaranden med hemvist utanför Brysselkonven­ tionens medlemsstater.s. 444

166.130 Dessa särskilda behörighetsregler har motiverats både med den nära förbindel­ sen mellan tvisten och den som behörig utpekade domstolen och med processekono­ miska skäl. Se Pålsson 2002 s. 93 f. Han framhåller också att dessa behörighetsregler i princip bör ges en restriktiv tolkning, då de har karaktär av undantag från huvudregeln i artikel 2.1.s. 444

167.131 Det kan dock noteras att också artikel 5.4 kan vara av viss relevans i detta sammanhang. Av sagda bestämmelse följer nämligen att om talan avser enskilt anspråk, t.ex. skadestånd, i anledning av brott, kan talan väckas vid den domstol där brottmålet är anhängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är behörig att pröva enskilda anspråk. Om således brottsmålstalan väcks mot en redare kan en tillämpning av artikel 5.4 bli aktuell. Och om redaren är en av flera svaranden, kan av artikel 6.1 följa att han instäms till domstol där någon av svarandena har hemvist, ”förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom skall vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar”. Jag förbigår dock bestämmelserna med ett omnämnande och hänvisar till kommentarer. Se bl.a. Pålsson 2002 s. 118 f. och 129 ff.s. 444

168.132 Tillägget ”eller kan inträffa”, som saknas i Brysselkonventionen, infördes is. 444

169.Framställande av ersättningskrav445 en öppnar denna bestämmelse möjlighet att instämma ovan nämnda redare till domstol i Finland. Avvikande från artikel 2.1 hänvisar denna bestämmelse till en domstol på en bestämd ort och har därmed relevans för både den internationella domstolsbehörigheten och den interna fo­ rumfrågan.1s. 445

170.En allmän forum delicti-rcpf saknas i RB 10 kap.1 1334 3Vissa specialstadgandens. 445

171.ingår likväl i FartygsavfallsL 29 § och MiljöskadeL 11 § (se närmare avsnitts. 445

172.9.3.5.2). Däremot ingår en regel om deliktforum i den svenska RB 10 kap.s. 445

173.8 §. Utomkontraktuell skadeståndstalan må väckas i Sverige, om den skade-s. 445

174.görande handlingen företagits i detta land eller skadan uppkommit där.s. 445

175.Stadgandet gäller inte bara talan mot skadevållaren själv utan också talans. 445

176.mot annan, t.ex. mot en försäkringsgivare.135 En regel om deliktforum finnss. 445

177.även i dansk rätt,136 och i den norska tvistemålsloven 29 § stadgas att er­s. 445

178.sättningstalan kan anhängiggöras i Norge om den skadegörande handlingens. 445

179.eller dess ”umiddelbare virkning” har inträffat där.137 Stadgandet ansess. 445

180.reglera både den internationella och den interna domstolsbehörigheten.138s. 445

181.Av intresse är också att de norska domstolarna synes ha företagit en visss. 445

182.ändamålsenlighets- och rimlighetsprövning vid bedömningen av om inter­s. 445

183.nationell domstolsbehörighet föreligger.139 En sådan forum non conveniens Bryssel I-förordningen för att klargöra att bestämmelsen även omfattar ärenden om hotande skada. Se t.ex. Nielsen 1999 s. 17. Därigenom står det klart att även förbudstalan kan väckas i nämnda forum. Se Pålsson 2002 s. 117.s. 445

184.133 Pålsson 2002 s. 94. Se även ovan not 128. De nationella ”forumreglerna” är dock bestämmande för behörighetsfrågan på den ort där skadan inträffade eller kan in­ träffa.s. 445

185.134 En allmän regel om deliktforum motsvarande artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen har likväl föreslagits även för Finlands del. Se närmare Tikkanen 1996 s. 735 f.s. 445

186.135 Bogdan 2002 s. 117.s. 445

187.136 Retsplejeloven 244 §. Se t.ex. LJ/R 1973 s. 806 (So- og Handelsretten i Kobenhavn).s. 445

188.137 Lagrummet gäller dock inte kontraktsrättsliga ersättningskrav, se ND 1989 s. 208 (Hoyesteretts kjaeremålsutvalg).s. 445

189.138 Se t.ex. R/1996 s. 875, som gällde ett mål om ersättning för ärekränkning som ett antal norska säljägare hade anhängiggjort vid Oslo byrett mot ett svenskt förlag som hade utgivit en bok i Sverige. Några exemplar av boken hade sålts i Norge. De norska domstolarna ansågs ha behörighet att handlägga målet, men Oslo byrett var inte rätt forum, då skadeverkningarna inte hade inträffat särskilt i Oslo.s. 445

190.139 Se t.ex. ND 1998 s. 277 (Norges Hoyesteretts kjaeremålsutvalg), som gällde frågan om de norska domstolarnas behörighet att handlägga ersättningsanspråk i 446Kapitel 9s. 445

191.liknande prövning får enligt rådande mening inte utövas då domstolsbe-s. 446

192.hörighet bygger på Bryssel I-förordningen.* 140 Begreppet skadestånd utanför kontraktsförhållanden skall tolkas auto­ nomt med hänsyn främst till Brysselkonventionens syften och system.141 Men klart torde vara att det i denna undersökning behandlade utomkontraktuella miljöskadeansvaret omfattas av artikel 5.3142 — såvida inte särreglering baserad på annan konvention föreligger, t.ex. oljeskadeansvaret. Ansvarsgrunden, culpa eller strikt ansvar, spelar inte heller någon roll.s. 446

193.Skrivningen ”i den ort där skadan inträffade” ger upphov till tolk­ anledning av att ett tyskt flygplan hade störtat på Svalbard. De anhöriga till de om­ komna hade väckt talan mot flygbolaget och dess försäkringsgivare i Norge. Målet av­ visades på grund av att saken inte hade ”naturlig tilknytning till Norge”. Det var inte till­ räckligt att olyckan hade inträffat på norskt territorium, och parterna hade ingen anknyt­ ning till Norge. Se även ovan not 71.s. 446

194.140 Se Pålsson 2002 s. 82. Se även från engelsk rättspraxis The Xin Yang, (1996) 2 TJoyd’s Rep. 217, och Sarrio SA. v. Kuwait InvestmentA uthority, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 113.s. 446

195.141 Se EG-domstolens avgörande Athanasios Kalfelis v Bankhaus Schröder, Münchmeyer, Hengstand Co. and Others, (1988) ECR 5565, och kommentaren av Pålsson 2002 s. 112. Det bör framhållas att fastän de flesta här citerade EG-rättsfallen gäller 1968 års Brysselkonvention, har de även relevans för tillämpningen av motsvarande bestämmelser i Bryssel I-förordningen. Jfr även ovan not 81.s. 446

196.142 I det i föregående not nämnda avgörandet Kalfelis v Bankhaus Schröder anförde EG-domstolen: ”The term ’matters relating to tort, delict or quasi-delict’ used in Article 5(3) of the Convention must be regarded as an independent concept covering all actions which seek to establish the liability of a defendant and which are not related to a ’contract’ within the meaning of Article 5(1).” Jfr även domstolens avgörande Réunion Européenne SA and Others v Spliethoff's Bevrachtingskantoor BV and The Master of the Vessel Alblasgracht V002’, (1998) ECR 1-6511, och kommentaren av Honka 2000 s. 80 ff. Också det svenska avgörandet ND 2001 s. 13 (Göteborgs tingsrätt) är här av intresse. Tingsrätten konstaterade att artiklarna 5(1) och 5(3) i 1988 års Luganokonvention är av­ sedda att komplettera varandra så att ingen lucka eller överlappning finns mellan reglerna. Antingen är tvisten inom avtalet eller utomkontraktuell. I det föreliggande fallet bedömde tingsrätten att kärandens talan mot den franska redaren grundade sig på ett utomkontraktuellt ansvar, samt att skadan ostridigt hade inträffat vid lastning i Göteborg, vilket medförde att tingsrätten var behörig att pröva målet. Och i avgörandet NJA 2000 s. 273 ansåg Sveriges HD att artikel 5(3) i Luganokonventionen inte var tillämplig på en talan om fastställelse av att viss teknik inte faller inom skyddsområdet för annans patenträttigheter.s. 446

197.Framställande av ersättningskrav447 ningssvårigheter om den skadeorsakande handlingen och dess verkning­ ar inträffar i skilda stater. EG-domstolen har dock tämligen tidigt tagit ställning till denna fråga i ett fall som gällde tolkningen av motsvarande skrivning i 1968 års Brysselkonvention.s. 447

198.Avgörandet Handelskmekerij G.J. Bier B.V. v Mines de Potasse dAlsace SM.,s. 447

199.(1976) ECR 1735, gällde ett krav på ersättning för vattenförorening som etts. 447

200.franskt gruvbolag orsakat i floden Rhen. Ett nederländskt bolag, som drevs. 447

201.handelsträdgårdsrörelse och som använde vatten från Rhen till bevattnings. 447

202.av sin trädgård, påstod sig ha lidit skada till följd av föroreningen. Det frans­s. 447

203.ka bolaget instämdes till nederländsk domstol, och fråga uppkom huruvidas. 447

204.handlingsortens (Frankrike) eller skadeortens (Nederländerna) domstol vars. 447

205.behörig att handlägga tvisten. EG-domstolen ansåg att båda nämnda foras. 447

206.skall anses behöriga och att käranden har frihet att välja mellan dem.143 Följaktligen har käranden rätt att välja vid vilkendera domstolen han startar sin process, och uppenbarligen väljer han den domstol som framstår som fördelaktigare för honom.144 1 E45G-domstolens principlös­ ning i ovan nämnda avgörande har genomgående vidhållits i senare praxis.s. 447

207.När ett fartyg från EU-området orsakar miljöskada i Finland kan givetvis både handlingsorten och skadeorten sammanfalla. Härvid blirs. 447

208.143 Domstolens beslut s. 1748 f.: ”Where the place of the happening of the event which may give rise to liability in tort, delict or quasidelict and the place where that event results in damage are not identical, the expression ‘place where the harmful event occurred’, in Article 5(3) of the Convention of 27 September 1968 on jurisdiction and the enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters, must be understood as being intended to cover both the place where the damage occurred and the place of the event giving rise to it. The result is that the defendant may be sued, at the option of the plaintiff, either in the courts for the place where the damage occurred or in the courts for the place of the event which gives rise to and is at the origin of that damage.”s. 447

209.144 Jfr ovan petittexten i avsnitt 9.1.s. 447

210.145 Se hänvisningarna hos Pålsson 2002 s. 114 not 75. Det kan noteras att i det engelska avgörandet Anton Durbeck GmbH v Den Norske Bank ASA, (2002) (QB) 1326 (citerat i 8 International Maritime Law (2001) s. 356 f.), ansågs platsen för kvarstaden (Panama), och inte stället där beslutet att belägga fartyget med kvarstad hade fattats (London), vara ”the place where the event which gave rise to the damage occurred”. 448Kapitel 9 vederbörande tingsrätt behörig.146 Om däremot skadan skulle orsakas utanför det finska territoriet, men verkningarna skulle sträcka sig hit, är det ändå troligt att en skadelidande i Finland skulle välja en finsk dom­ stol framom domstol i svarandens hemvistland eller handlingsortens domstol.147 Bryssel I-förordningen möjliggör ju erkännade och verk­ ställighet av finska domar i ett annat medlemsland. Men här tillstöter dock den begränsningen att om skadeverkningarna sträcker sig till flera länder, synes den finska domstolen vara behörig att behandla endast den skada som uppkommit i Finland, inte skadeståndsfrågan i sin helhet.148 Denna fråga kan däremot handläggas i svarandens hemvistforum eller i handlingsortens domstol — om sådan finns att tillgå.149 Därigenom und­ viks den nackdelen att olika domstolar avgör olika aspekter av samma tvist.s. 447

211.En annan begränsning i detta sammanhang kan föranledas därav att artikel 5.3 inte anses omfatta indirekta skadeverkningar. EG-domstolen har ansett att skrivningen ”den ort där skadan inträffade” inte kan tolkas så vidsträckt att den omfattar varje ort där man kan märka skadliga följder av en händelse som redan har förorsakat skada på annan ort.150s. 448

212.146 Om den skadeorsakande handlingen skulle inträffa på en ort inom landet och skadeverkningarna på en annan ort, kunde väl i princip två tingsrätter bli behöriga. Käranden kunde härvid välja tingsrätt.s. 448

213.147 Beträffande fartyg kan ju läget vara det att miljöskada, tex. förorening av vatten, orsakas på det öppna havet och då finns ingen ”handlingsortens domstol”. Jfr från norsk rättspraxis avgörandet ND 1999 s. 359 (Norges Hoyesterett), som gällde er­ sättningskrav till följd av en fartygsförlisning i Norges ekonomiska zon i Nordsjön. Efterlevande till tolv polska sjömän väckte talan i Norge mot fartygets i Cypern re­ gistrerade redare. Hoyesterett ansåg att Norges domstolsbehörighet inom den ekono­ miska zonen var begränsad till ”saerlige befoyelser med hensyn til fiske, miljovern osv. som Norge har i kraft av norsk lovgivning”. Käromålet avvisades. Om den skadeorsak­ ande handlingen däremot skulle äga mm på Finlands territotialhav, kunde man hävda att Helsingfors tingsrätt vore behörig domstol. Jfr Wetterstein 1986 s. 46.s. 448

214.148 Jfr EG-domstolens avgörande Fiona Shevill, Ixora Tradinglnc., Chequepoint SARL, Chequepoint International Ltd v Presse Alliance SA, Case C-68/93.s. 448

215.149 Jfr ovan not 147.s. 448

216.150 I avgörandet Dumes^ France and Tracoba v Hessische Landesbank (Helaba) and Others, (1990) ECR 1-49, ansåg EG-domstolen att ”[t]he rule on jurisdiction laid down in Article 5(3) of the Convention of 27 September 1968 on jurisdiction and the enforce­ ment of judgments in civil and commercial matters cannot be interpreted as permitting a plaintiff pleading damage which he claims to be the consequence of the harm suffereds. 448

217.framställande av ersättningskrav449 Med tanke på att en skadelidande vid miljöskador stundom synes kunna åberopa indirekta ekonomiska förluster som ersättningsgilla, t.ex. enligt de icke-konventionsbaserade reglerna om oljeskada i SjöL 10 kap. (ovan avsnitt 4.4.3) och MiljöskadeL (ovan avsnitt 4.4.4), synes en sådan be­ gränsning inte ändamålsenlig.151 Enär även denna begränsning tar sikte på skadeverkningarna, finns emellertid andra fora tillgängliga för den skadelidande (jfr ovan).s. 449

218.Här bör också erinras om att forum kan tillskapas genom kvarstad i fartyg. Inom EU-området kanske kvarstad inte är så betydelsefull ur verkställighetssynpunkt152 med hänsyn till bestämmelserna om erkän­ nande och verkställighet av domar.153 Men den ort där fartyget befinner sig kan vara fördelaktig för den skadelidande på grund av t.ex. till­ lämpliga materiella rättsregler.154 1 5O5ch med tanke på den väckta talans litispendens-N^fssax^ kan det vara av stor betydelse för den skadelidande by other persons who were direct victims of the harmful act to bring proceedings against the perpetrator of that act in the courts of the place in which he himself ascertained the damage to his assets”. Se ytterligare Antonio Mannari v Lloyd's Bank Plc and Zubaidi Trading Company, Case C-364/93, och kommentaren av Pålsson 2002 s. 115.s. 449

219.151 Pålsson 1997 s. 119 förklarar EG-domstolens hållning med att ett godtagande av forum på den ort där följdskadan manifesterat sig i verkligheten skulle innebära en accept av ett kärandeforum ”eftersom denna skada regelmässigt ger sig till känna där den skadelidande har sitt hemvist, och dessutom leda till en ’multiplicering’ av de till­ gängliga fora för en tvist. Sådana konsekvenser har GD i konstant praxis funnit ofören­ liga med konventionens anda och mening.” Här kan också tilläggas att jag å andra sidan har rekommenderat, att man som utgångspunkt inte borde ersätta ren förmögenhetsskada som uppkommer i kontraktsförhållanden med den primärt skadelidande (ovan avsnitt 4.4.3.4).s. 449

220.152 Det sagda dock med reservation för tillfällen då svaranden inte har annan utmät­ ningsbar egendom. Som tidigare sades kan fartygens rörlighet kräva snabba säkringsåtgärder.s. 449

221.153 I kap. 3 av Bryssel I-förordningen ingår bestämmelser om erkännande och verkställighet av privaträttsliga domar mellan medlemsstaterna. Utgångspunkten är att en dom som har meddelats i en medlemsstat skall erkännas och verkställas i annan medlemsstat. Se närmare Pålsson 2002 s. 231 ff.s. 449

222.154 Särskilt i ansvarsbegränsningsfrågor kan forumvalet få stor betydelse, jfr från engelsk rättspraxis Caltex v. BP, 1 Lloyd’s Rep. 286, Caspian Basin v. Bouygues (No. 4), 2 Lloyd’s Rep. 507, och The Hetveg Novi, (1998) 1 Lloyd’s Rep. 167. Se även Underhill 1998 s. 82 ff.s. 449

223.155 Se artiklar 27—30 i Bryssel I-förordningen. 450 Kapitel 9 att med hjälp av kvarstadsinstitutet snabbt kunna skaffa sig ett lämpligt forum.s. 449

224.Det bör emellertid noteras att också svaranden kan väcka en negativ fast-s. 450

225.ställelsetalan i för honom lämpligt forum med litispendens-N&^sax för käran­s. 450

226.dens senare väckta talan. Det ovan i not 125 nämnda Tk/ry-avgörandet,s. 450

227.(1994) ECR1-5439, är belysande:s. 450

228.Fallet gällde, något förenklat, en transport av sojaolja ombord på dets. 450

229.polska fartyget Tatry från Brasilien till Rotterdam och Hamburg i septembers. 450

230.1988. Lastägama reklamerade till rederiet och anförde att lasten hade för­s. 450

231.orenats av diesel- eller andra oljor. I november 1988 väckte redarna talans. 450

232.mot en del av lastägama i Rotterdam, med krav om att domstolen skulles. 450

233.fastställa att rederiet inte var ansvarigt eller åtminstone fullt ansvarigt förs. 450

234.föroreningen av lasten. Resten av lastägama instämdes i september 1989,s. 450

235.också med krav om att domstolen skulle fastställa att ansvar inte förelåg.s. 450

236.Vidare väckte rederiet i oktober 1990 i Nederländerna en ansvarsbegräns-s. 450

237.ningstalan enligt 1957 års konvention.s. 450

238.Lastägama å sin sida väckte i september 1989 i England två ersättnings-s. 450

239.käromål in rem mot Tatry och dess, svarandena också tillhöriga, systerfartygs. 450

240.Maaej Kataj. Detta fartyg belädes med kvarstad och frigavs senare mot ställds. 450

241.säkerhet. Sedermera anhängiggjorde kärandena ersättningstalan mot redar­s. 450

242.na även i Nederländerna.s. 450

243.Redarna hänvisade till artikel 21 om Utispendens i Brysselkonventionens. 450

244.och krävde att den engelska domstolen skulle avvisa lastägamas talan tills. 450

245.förmån för domstolen i Rotterdam. Alternativt krävde de att talan i Eng-s. 450

246.land borde avvisas på grund av artikel 22 i Brysselkonventionen, som regle­s. 450

247.rar handläggningen av käromål som har samband med varandra.156s. 450

248.EG-domstolen ansåg att den av redarna mot lastägama i Rotterdams. 450

249.väckta talan hade företräde framom andra talan, förutsatt att fråga var oms. 450

250.samma sak och samma parter.1571 förstnämnda avseende likställdes en ne­s. 450

251.156 Artiklarna 21 och 22 i Brysselkonventionen är i sak överensstämmande med Bryssel I-förordningens artiklar 27—28.s. 450

252.157 Rollerna som kärande och svarande i målen kan vara ombytta så länge parterna är desamma. Se även Pålsson 2002 s. 215. Av intresse är också det danska avgörandet ND 1998 s. 135 (Vestre Landsret): Kuttern Cornells Simon hade i juni 1985 seglat i ett område med olje- och gasledningar i Nordsjön. Omedelbart härefter hade konstaterats skada på en rörledning. Den 23 april 1987 ansökte kutterns redare om upprättande av en begränsningsfond (enligt då gällande 1957 års konvention) i Groningen, Holland, där kuttern var registrerad. Sedan fonden hade upprättats den 27 maj 1987, uttog skade-s. 450

253.framställande av ersättningskrav451s. 451

254.gativ fastställelsetalan med en ersättningstalan. Utan betydelse var också dens. 451

255.i engelsk rätt gjorda distinktionen mellan talan in personam och in rem.s. 451

256.Domstolen uttalade sig vidare om tolkningen av artikel 22.158 lidanden den 19 juni 1987 stämning mot svaranden vid Vestre Landsret. Käranden besvärade sig också över den holländska domstolens behörighet att handlägga ärendet, men appellationsdomstolen fastställde avgörandet av den 27 maj 1987. Inte heller anmälde käranden sitt krav i den i Holland upprättade begränsningsfonden. Vestre Landsret fann att den var behörig att behandla kärandens ersättningskrav, men ansåg att de holländska avgörandena var domar som omfattas av Brysselkonventionens artikel 25. Vidare gällde dessa domar och det danska ärendet samma sak, så betingelserna för litispendens enligt artikel 21 var uppfyllda. Enär tvisten först hade väckts i Holland, avvis­ ade Vestre Landsret ärendet. Beträffande begränsningsfondens litipendens-\zs\^n kan konstateras att 1976 års begränsningskonvention saknar bestämmelser härom. En na­ tionell regel ingår dock i SjöL 9 kap. 7 § 3 mom. (jfr även stadgandena om verkan av upprättande av begränsningsfond, ovan avsnitt 6.2.3.4). Följaktligen får Bryssel Iförordningens litispendens-rv^ (art. 27) relevans också i detta sammanhang förutsatt att målen gäller ”samma sak och samma parter” — vilket inte alltid är fallet i be­ gränsningsmål. Se närmare t.ex. Fisknes 1991 s. 113. Detta innebär att en finsk domstol inte alltid bör avvisa ett begränsningsmål fastän en begränsningsfond har upprättats i ett annat land bundet av nämnda förordning. Att begränsningsmål som grundar sig på samma händelse behandlas i olika domstolar kan dock vara oändamålsenligt fastän förordningen innehåller regler om erkännande och verkställighet av domar. En annan sak är sedan att också förordningens artikel 28 om ”käromål som har samband med varandra” kan bli tillämplig i detta sammanhang, jfr från engelsk rättspraxis The Happy Fellow, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 130. Av intresse är också det danska avgörandet ND 1992 s. 159 (Danmarks Hojesteret, kaeremålsudvalget): Ett polskt fartyg kolliderade med ett danskt fartyg i holländska farvatten, varefter den danska redaren upprättade en begräns­ ningsfond i Rotterdam och det polska rederiet väckte samma dag talan i Aalborg. Enär målen hade väckts samma dag kunde inte talan i Danmark avvisas i stöd av artikel 21 i Brysselkonventionen, men då målen hade nära samband med varandra (art. 22) skulle processen i Danmark lämnas vilande tills slutlig holländsk dom förelåg. Skadelidande har anfört besvär till Hojesteret, som har inbegärt förhandsbesked från EG-domstolen.s. 451

257.158 Domstolen anförde: ”On a proper construction of Article 22 of the Convention, it is sufficient, in order to establish the necessary relationship between, on the one hand, an action brought in a Contracting State by one group of cargo owners against a shipowner seeking damages for harm caused to part of the cargo carried in bulk under separate but identical contracts, and, on the other, an action in damages brought in another Contracting State against the same shipowner by the owners of another part of the cargo shipped under the same conditions and under contracts which are separate from but identical to those between the first group and the shipowner, that separate trial and judgment would involve the risk of conflicting decisions, without necessarily involving the risk of giving rise to mutually exclusive legal consequences.” Risken för 452Kapitel 9 93.4.2.2 Forum för ansvarsbegränsning enligt artikel 7 I Bryssel I-förordningen ingår också en bestämmelse om domstols be­ hörighet att pröva mål om ansvarsbegränsning. Av artikel 7 följer näm­ ligen att en domstol i en medlemsstat som med stöd av förordningen är behörig att pröva ett mål om ansvar till följd av ett fartygs användning eller drift också är behörig att pröva mål om begränsning av sådant an­ svar. Detsamma gäller annan domstol som enligt lagen i nämnda stat är behörig i stället för den sålunda utpekade domstolen.* 159s. 451

258.Som tidigare framgått (ovan kap. 6), ingår stadganden om ansvars­ begränsning i SjöL 9 kap. Redaren kan åberopa dessa stadganden genom att upprätta en begränsningsfond eller göra invändning härom då en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning framställs mot honom. Men varken 1976 års begränsningskonvention eller dess änd­ ringsprotokoll av år 1996 innehåller bestämmelser om domstolsbehörighet.160 Inte heller framgår domstolens behörighet att handlägga mål om ansvarsbegränsning av SjöL 9 kap., utan de allmänna reglerna i kap. 21 blir tillämpliga.161s. 452

259.Det är mot denna bakgrund artikel 7 i Bryssel I-förordningen bör ses. För att förbättra redarens (och en annan ersättningsansvahgs) möj­ ligheter att själv föra talan om fastställelse av rätten till ansvarsbegräns­ ning, har det ansetts rimligt att en sådan talan, om den väcks först, skall kunna prövas av domstol i det land där en ansvarstalan kan väckas mot redaren som svarande — i tillägg till övriga behörighetsregler i Bryssel I­ motstridiga domar har även poängterats i engelsk rättspraxis, se t.ex. Sarrio SA. v. Kuwait Investment Authority, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 113, och The Happy Fellow, (1997) 1 Lloyd’s Rep. 130.s. 452

260.159 Pålsson 2002 s. 127. Se även Philip 1994 s. 62 f.s. 452

261.160 Artikel 10 i 1976 års begränsningskonvention, som behandlar rätten till ansvars­ begränsning utan att uppställa en begränsningsfond, innehåller endast följande be­ stämmelse (art. 10[3]): ”Questions of procedure arising under the rules of this Article shall be decided in accordance with the national law of the State Party in which action is brought.”s. 452

262.161 Jfr även SjöL 9 kap. 7 § 1 mom., vari stadgas att en begränsningsfond ”skall upprättas hos den sjörättsdomstol vid vilken talan har anhängiggjorts eller hos den sjörättsdomstol som enligt 21 kap. är behörig för den ort där kvarstad eller andra rätts­ liga åtgärder har begärts”. Se också 12 kap. 1 § 3 mom.s. 452

263.Framställande av ersättningskrav453 förordningen.162 Men vad som är väsentligt för Finland, och övriga länder som ratificerat 1976 års begränsningskonvention eller 1996 års ändringsprotokoll, är att dessa instrument anses inskränka möjligheterna till sådan fastställelsetalan.s. 453

264.T. Fisknes anför utgående från tolkningen av artiklarna 10 och 11 i 1976 årss. 453

265.begränsningskonvention att det är ”på det rene at Begrensningskonven-s. 453

266.sjonen ikke tillåter negativt begrensningssoksmål”.163 Däremot synes A.s. 453

267.Philip vara enig med Fisknes vad gäller tolkningen av artikel 11, dvs. upp­s. 453

268.rättandet av en begränsningsfond förutsätter att talan väckts mot redaren,164s. 453

269.men oenig beträffande möjligheterna till fastställelsetalan: rederen kans. 453

270.anlaegge sag til anerkendelse af, at han har ret til ansvarsbegraensning, mens. 453

271.han har kun glaede af en dom herom, hvis krav imod ham senere rejses is. 453

272.Danmark, og begraensningsfond derfor kan oprettes, eller den danske doms. 453

273.skal anerkendes i det land, hvor krav senere rejses.”165s. 453

274.Personligen är jag böjd att instämma med A. Philip. Jag kan inte se atts. 453

275.begränsningskonventionens systematik eller utformningen av artikel 10 (jfrs. 453

276.SjöL 9 kap. 9 § 1 mom.) skulle utesluta en sådan tolkning.166 Enär konventionerna om ansvarsbegränsning vid konflikt har företräde framom Bryssel I-förordningen, kan verkningarna av artikel 7 mellan de stater som har tillträtt begränsningssystemet enligt 1976 års konven­ tion/1996 års ändringsprotokoll bli begränsade. Men i förhållande till stater som inte har ratificerat sagda system synes artikel 7 kunna tilllämpas fullt ut.167s. 453

277.162 Se närmare Pålsson 2002 s. 128.s. 453

278.163 Fisknes 1991 s. 111 f.s. 453

279.164 Jfr dock ND 1998 s. 135, ovan not 157, som gällde 1957 års begränsnings­ konvention. Enligt gällande SjöL (9 kap. 7 §) kan en begränsningsfond upprättas om talan väcks i Finland med anledning av en fordran av det slag som är föremål för ansvarsbegränsning eller en begäran framställs om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder.s. 453

280.165 Philip 1994 s. 62.s. 453

281.166 Jfr även från engelsk rättspraxis Caspian Basin v. Bo/pgues (No. 4), (1997) 2 Lloyd’s Rep. 507. Från äldre svensk rättspraxis (före 1976 års konvention) kan också nämnas NJA 1966 s. 453, där Sveriges HD avvisade en talan om fastställelse av rätten till ansvarsbegränsning på den grunden att käranden saknade ”beaktansvärt intresse”, enär mer än två år (preskriptionstiden) hade förflutit från fartygssammanstötningen.s. 453

282.167 Jfr Fisknes 1991 s. 112 som också anför att Brysselkonventionens artikel 6(a) 454 Kapitel 9 9.3.5 Specialbestämmelser om domstolsbehörighet 9.3.5.1 Forum för oljeskador Oljeolyckoma till sjöss kan ha skadeverkningar i ett flertal länder (ovan avsnitt 1.1). Därför är det viktigt för de skadelidande att frågorna om domstolsbehörighet och verkställighet av domar har lösts på ett ända­ målsenligt sätt.168s. 453

283.En särbestämmelse om domstolens internationella behörighet vid oljeskada ingår i SjöL 21 kap. 3 a §. Detta stadgande har utformats mot bakgrund av artikel IX i oljeansvarighetskonventionen (1969/92).169 Man har strävat till att kanalisera målen om oljeskador till domstol i den konventionsstat där skadan har uppkommit. För de skadelidande är en sådan lösning givetvis fördelaktig, enär de i regel får föra talan vid domstol i hemlandet och inte behöver väcka process i t.ex. redarens hemland eller landet där fartyget är registrerat.170 Men om skade­ verkningar har uppkommit i flera länder, vilket vid storolyckor ofta är (som motsvarar art. 7 i Bryssel I-förordningen) tillkom för att ”tilläte reder å gå offensivt til verks”. Den tidigare begränsningskonventionen av år 1957 var nämligen oklar på denna punkt. Jfr även ovan not 164.s. 454

284.168 Se även Tulokas 1978 s. 230.s. 454

285.169 Artikel IX(1) har följande lydelse: ”Where an incident has caused pollution damage in the territory, including the territorial sea or an area referred to in Article II, of one or more Contracting States or preventive measures have been taken to prevent or minimize pollution damage in such territory including the territorial sea or area, actions for compensation may only be brought in the Courts of any such Contracting State or States. Reasonable notice of any such action shall be given to the defendant.” Tillämpningen av denna bestämmelse har aktualiserats bl.a. vid rättegångarna till följd av HnAz-olyckan (1999). På ansökan av fartygets ägare upprättades i Frankrike den 14 mars 2000 en begränsningsfond uppgående till 12 843 484 euro, som säkrades genom en garanti ställd av fartygets P&I-klubb. I april 2000 väckte RINA Spa/Registro Italiano Navale (klassificeringssällskap) i Italien en negativ fastställelsetalan, dvs. att de inte var ansvariga för olyckan, mot bl.a. fartygets ägare och IOPC-fonden. Fonden väckte i sin tur talan i Italien i mars 2001 med begäran om att de italienska domstolarna skulle avvisa nämnda fastställelsetalan. I oktober 2002 bestämde Court of Cassation att de italienska domstolarna saknade behörighet, enär artikel IX i oljeansvarighetskonvention­ en grundade exklusiv behörighet för den stat där skadan hade inträffat. Se närmare IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.20/7 s. 5 f.s. 454

286.170 Se även Abecassis & Jarashow 1985 s. 219 f.s. 454

287.Framställande av ersättningskrav455 fallet,171 synes också domstolsbehörighet tillkomma dessa länder.172s. 455

288.Av 3 a § följer att talan om ersättning enligt SjöL 10 kap. kan väckas vid finsk domstol endast om oljeskadan har uppkommit i Finland eller inom området motsvarande Finlands ekonomiska zon eller förebyggan­ de åtgärder har vidtagits för att förhindra eller begränsa sådan skada i Finland eller inom nämnda område (1 mom.). Vidare stadgas i 2 mom. att om domstolsbehörighet enligt föregående mom. föreligger, kan talan om ersättning för annan oljeskada orsakad av samma olycka väckas vid samma domstol.173 Och om talan för ersättning av oljeskada kan väckas i Finland, följer av 3 mom. att Helsingfors tingsrätt är behörig dom­s. 455

289.171 Se de ovan i avsnitt 1.1 nämnda haverierna.s. 455

290.172 Jfr även Tulokas 1978 s. 230, som påtalar missförhållandet med att man inte kunnat uppnå ett ”single forum”-system. Och tilläggas kan att en process även kan föras i en icke-konventionsstat. Som exempel kan nämnas Amoco GzAyhavenet 1978 (ovan avsnitt 1.1). Oljeskadan uppkom i Frankrike, men kärandena väckte ersättnings­ talan i USA (icke-konventionsstat), där fartygets ”managers” hade sin hemvist. De övri­ ga svarandena, dvs. fartygets ägare och varvet som hade byggt fartyget var registrerade i konventionsstater (Liberia respektive Spanien). De amerikanska domstolarna prövade talan trots att en del av svarandena hade åberopat forum non conveniens-zr^ment. Och en process i en icke-konventionsstat kan öka fartygsägarens ansvar, enär hans begräns­ ningsfond enligt oljeansvarighetskonventionen endast täcker krav i enlighet med sagda konvention.s. 455

291.173 Här avses uppenbart oljeskada som samma händelse har orsakat utanför det av 1 mom. omfattade området. Tulokas 1978 s. 231 anför härom: ”Kun jonkin sopimusvaltion tuomioistuimilla on yleistoimivalta, se ei rajoitu pelkästään ko. valtion alueella aiheutuneiden vahinkojen selvittelyyn, vaan kattaa myös muissa sopimusvaltioissa koituneet menetykset. Edellytyksenä on, että ne ovat johtuneet samasta vahinkotapahtumasta. Korvauskanteiden keskittäminen on siis mahdollista, mutta ei välttämätöntä. Mahdollista on, että saman vahinkotapahtuman perusteella on yhtaikaa vireillä korvausvaatimuksia useiden valtioiden tuomioistuimissa.” Jfr här tillämpningen av artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen, som begränsar domstolsbehörigheten till de skadeverkningar som uppkommer i vederbörande land (ovan avsnitt 9.3.4.2.1). Enär oljeansvarighets­ konventionen inte synes ta ställning till frågor om litispendens och mål som har samband med varandra (jfr dock texten nedan rörande art. IX[3]), kan man även ställa den intressanta frågan huruvida Bryssel I-förordningens bestämmelser härom är tillämpliga på det konventionsreglerade oljeskadeansvaret. Jfr motsvarande frågeställningar beträff­ ande 1952 års kvarstadskonvention, ovan not 125, och begränsningsfonden enligt 1976 års begränsningskonvention, ovan not 157. Se även artikel XII i oljeansvarighets­ konventionen. Åtminstone synes så vara fallet i fråga om det i SjöL 10 kap. reglerade oljeskadeansvaret som inte har konventionsgrund. 456Kapitel 9 stol.174 Med tanke på det stora antalet skadelidande som kan förekomma vid en oljeolycka och på de ofta komplexa rättsliga ftågeställningarna synes en sådan koncentration ändamålsenlig.7s. 455

292.En annan sak är sedan hur väl Helsingfors tingsrätt skulle klara av att hand­s. 456

293.lägga en storolycka av t.ex. Prestiges omfattning (ovan avsnitt 1.1). Skade­s. 456

294.ståndskraven skulle vara hundratals, om inte tusentals,176 och variera i frågas. 456

295.om typ och belopp. Redan det administrativa handhavandet av kraven skul­s. 456

296.le kräva omfattande resurser, för att inte tala om den expertis som behövss. 456

297.för att värdera t.ex. uppkomna miljöskador och deras återställande samts. 456

298.kostnaderna för förebyggande och skadebegränsande åtgärder.s. 456

299.IOPC-fonden i London har avsevärd erfarenhet av storolyckor ochs. 456

300.dess praxis har varit att då ett större oljeutsläpp har inträffat har fondens. 456

301.upprättat en ”Claims Handling Office” för administrativa uppgifter i dets. 456

302.värst drabbade landet Detta har skett i samråd med lokala myndigheter ochs. 456

303.med det havererade fartygets P&I-försäkringsgivare. Fonden har även varits. 456

304.behjälplig med experter på skadevärdering och oljebekämpningsteknik.s. 456

305.Följaktligen är det viktigt att IOPC-fonden involveras i ett tidigt skede då ens. 456

306.174 Enligt artikel IX(2) i oljeansvarighetskonventionen skall en konventionsstat se till att dess domstolar innehar nödig behörighet att handlägga ersättningskraven.s. 456

307.175 Oljeansvarighetskonventionens bestämmelser om domstolsbehörighet gäller endast den internationella behörigheten, inte frågan om domstolarnas inomstatliga be­ hörighet. I en del konventionsstater är det därför möjligt att flera domstolar är behöriga att handlägga ersättningskrav rörande samma händelse. Denna olägenhet har påtalatas av IOPC-fondens direktör, som även uppmanar konventionsstatema att koncentrera handläggningen av oljeskademål till en domstol. Se IOPC Fund doc. 92FUND/- WGR3/14/3 s. 4. Liknande problem uppkommer även vid tillämpningen av den ame­ rikanska OPA-lagstiftningen, se närmare t.ex. Marion 1997 s. 197 ff.s. 456

308.176 T.ex. till följd av E/zfe-haveriet 1999 hade 6 785 ersättningskrav (uppgående till totalt 201 miljoner euro) framställts per den 7 oktober 2003. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/14 s. 4. Den 23 januari 2004 hade antalet krav stigit till 6 892, varav 94 % hade fastställts. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.24/2. Rättegångarna till följd av Exxon Valde^ grundstötning 1989 utgör ett annat gott exempel på vilka utmaningar domstolarna kan ställas inför vid stora oljeutsläpp. Bardwick 2000 s. 262 beskriver domstolsbehandlingen så här: ”In the ten years since the spill, literally thousands of plaintiffs pursued hundreds of class action and individual suits in both state and federal courts. In a modern version of the old Alaska gold rush, eighty-four plaintiffs’ firms came to prospect for lawsuits, and advanced some twenty million dollars in expectation of huge contingent fees. In the end, the suits involved more than 200 experts, 400 court orders, 1000 depositions, 4000 pleadings, and 20 million documents.”s. 456

309.framställande av ersättningskrav457s. 457

310.storolycka inträffat, och att den i möjligaste mån bistår de skadelidande is. 457

311.ersättningsfrågorna. Härigenom ökar också möjligheterna till förliknings. 457

312.angående ersättningarna.177 IOPC-fondens ersättningsansvar berörs nedan is. 457

313.kap. 10. Enligt artikel IX(3) i oljeansvarighetskonventionen har uppställandet av en begränsningsfond den verkan att domstolarna i den staten ”shall be exclusively competent to determine all matters relating to the apportion­ ment and distribution of the fund”. Härigenom koncentreras således alla frågor rörande fondens fördelning till domstolarna i en stat. Bestäm­ melsen har även tolkats så att den exklusiva behörigheten också omfatt­ ar frågan huruvida ansvarsbegränsningsrätt föreligger.178 Enär upprät­ tandet av begränsningsfond är en förutsättning för ansvarsbegränsning (ovan avsnitt 6.3.1), synes en sådan tolkning logisk.179 I Finland upp­s. 457

314.177 En belysande översikt av olika svårigheter och problem i fråga om handhavandet av ersättningskrav som uppkommer vid en storolycka ges av IOPC-fondens direktör i IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.22/12. Som exempel kan nämnas att till följd av P/w^-haveriet 2002 har fartygets P&I-försäkringsgivare och IOPC-fonden upprättat ”Claims Handling Offices” i La Coruna (Spanien) och Bordeaux (Frankrike). Enligt uppgifter av den 26 januari 2004, hade ersättningskrav uppgående till totalt 583,5 miljoner euro mottagits av den förstnämnda ”byrån” och krav om totalt 7,4 miljoner euro av den senare. Se IOPC Fund doc. 92FUND/EXC.24/5.s. 457

315.178 Se t.ex. de La Rue & Anderson 1998 s. 118. Se även Tulokas 1978 s. 235 £, som också anför att ovan nämnda domstol har exklusiv behörighet att besluta om begräns­ ningsfondens fördelning då fartygsägarens ansvar är obegränsat. Ett sådant problem uppkommer enligt Tulokas alltid då försäkringsgivaren har ersättningsansvar medan fartygsägarens ansvar är obegränsat. Till detta kan sägas att fartygsägaren enligt 1969 års oljeansvarighetskonvention kunde förlora sin ansvarsbegränsningsrätt redan vid ”actual fault or privity” (art. V[2]), medan 1992 års protokoll har omfattat den tidigare omtalade unbreakability-principen (ovan avsnitt 6.2.4). Frågeställningen har sålunda minskat i betydelse.s. 457

316.179 Noteras kan att i SjöL 10 kap. 6 § 2 mom. stadgas att ”[njär en begränsningsfond har upprättats kan fartygsägaren eller någon annan sakägare väcka talan i begränsnings­ mål för att få ansvaret fastslaget [min kurs.] och begränsningsfonden fördelad”. Det är dock något oklart hur långt domstolens exklusiva kompetens sträcker sig. T.ex. de la Rue & Anderson 1998 s. 117 nämner, även om de själva är tveksamma, att ”it was clearly envisaged that the courts of any state with jurisdiction under CLC should remain empowered to hear and determine the merits of claims [min kurs.], even after a limitation fund has been established in another state”. Med hänsyn till bl.a. risken för motstridiga beslut i ersättningsfrågorna förhåller också jag mig restriktivt till en sådan domstols-s. 457

317.458 Kapitel 9s. 458

318.rättas en begränsningsfond vid Helsingfors tingsrätt (SjöL 21 kap. 3 a §s. 458

319.4 mom.).s. 458

320.I SjöL 22 kap. 6 och 7 § ingår stadganden om verkställighet av ens. 458

321.udändsk dom i mål om ersättning för oljeskada, och om verkan av en is. 458

322.utlandet upprättad begränsningsfond på verkställigheten av en dom soms. 458

323.getts i Finland i ett mål angående oljeskada. Som en logisk följd av atts. 458

324.oljeansvarighetskonventionen strävat till att kanalisera målen om olje­s. 458

325.skador till det forum där skadan har uppkommit, innehåller den ävens. 458

326.verkställighetsbestämmelser.180 18M1en med hänsyn till ersättningssyste­s. 458

327.mets bestämmelser om obligatorisk försäkring och direkt talan (ovans. 458

328.avsnitt 8.2.2.3.1) samt IOPC-fondens ersättningstryggande funktion (ne­s. 458

329.dan kap. 10) torde ett verkställighetsbehov aktualiseras relativt sällan.1s. 458

330.Av 6 § följer att en dom i ett mål om ersättning för oljeskada soms. 458

331.har meddelats i en annan konventionsstat och som där har vunnit lagas. 458

332.kraft och är verkställbar, skall verkställas i Finland utan ny behandling avs. 458

333.saken. Detta förutsatt att inget annat följer av stadgandena om verkans. 458

334.av en i Finland upprättad begränsningsfond (SjöL 10 kap. 9 § och 21s. 458

335.kap. 3 a § 4 mom.). Skyldighet att verkställa udändsk dom föreliggers. 458

336.behörighet i annat land. En annan sak är även vilken betydelse Bryssel I-förordningenss. 458

337.regler om litispendens kan få i detta sammanhang. Jfr ovan not 173.s. 458

338.180 Se artikel X i oljeansvarighetskonventionen. Det bör dock noteras att denna be­s. 458

339.stämmelse är verkningslös om svaranden har sina utsökningsbara tillgångar i en icke-s. 458

340.konventionsstat. Då beror verkställighetsmöjligheterna på lagstiftningen i vederbörandes. 458

341.stat (som givetvis kan vara bunden av andra internationella instrument, t.ex. Bryssel I-s. 458

342.förordningen). Jfr Abecassis & Jarashow 1985 s. 222 f.s. 458

343.181 de La Rue & Anderson 1998 s. 118 f. anför om detta: ”In general there are onlys. 458

344.two categories of case in which a risk may reasonably be anticipated of difficulties ins. 458

345.obtaining recovery of sums awarded under CLC. The first is where the ship concerneds. 458

346.is a small one falling outside the scope of the compulsory insurance and certifications. 458

347.requirements of the Conventions. In such cases it may transpire that the ship iss. 458

348.uninsured, or not adequately insured, against pollution liability risks. Alternatively thes. 458

349.ship may be fully insured, but the claimants are handicapped in their recovery efforts bys. 458

350.the fact that there are no rights of direct action in such circumstances against the insurers. 458

351.under CLC. In the second type of case the ship is covered by the compulsory insurances. 458

352.provisions, but it is held that the owner is not entitled to limit his liablity under CLC,s. 458

353.[...].”! sistnämnda hänseende avser författarna fall då fartygsägarens ansvar är obegrän­s. 458

354.sat, medan försäkringsgivarens ersättningsskyldighet är begränsad. Som tidigare sadess. 458

355.torde dock sådana situationer vara sällsynta. Jfr ovan avsnitt 8.2.2.3.2.s. 458

356.Framställande av ersättningskrav459 dock inte om det ansvarsbelopp som gäller för fartygsägaren därigenom skulle överskridas (1 mom.).s. 459

357.Bunkerkonventionen av år 2001 innehåller bestämmelser om domstolsbe-s. 459

358.hörighet samt erkännande och verkställighet av domar som i allt väsentligts. 459

359.motsvarar artiklarna IX(1)—(2) och X i 1992 års oljeansvarighetskonven-s. 459

360.tion.182 Också 1996 års HNS-konvention har bestämmelser som i huvud­s. 459

361.sak bygger på samma principer.183 Ovan har berörts det konventionsbaserade oljeskadeansvaret. Men en fartygsägare kan ådra sig ersättningsansvar också enligt de övriga regler­ na i SjöL 10 kap. (ovan avsnitt 3.2.2.2). Även för sådant ansvar är Helsingfors tingsrätt behörig domstol i Finland. Men enär konventionsgrunden saknas, tillämpas också de ovan i avsnitt 9.3.1 nämnda konven­ tionerna och Bryssel I-förordningen, som reglerar domstolarnas behö­ righet samt erkännade och verkställighet av domar i privaträttsliga tvister inom EU/EFTA-området. Dessutom begränsas en del av oljeansvaret i enlighet med reglerna om globalbegränsning i SjöL 9 kap. (ovan avsnitt 6.2) som bygger på 1976/1996 års traktater. Härvid kan de tidigare be­ rörda frågorna om begränsningsfondens litispendens-verkan184 och artikel 7 i Bryssel I-förordningen (ovan avsnitt 9.3.4.2.2) aktualiseras. 9.3.5.2 Andra specialfora Ovan i avsnitt 7.1.1 berördes FartygsaifallsF;s stadganden, som ger myn­ digheterna vidsträckta befogenheter att förordna om avlägsnande eller tömning av ett på finskt vattenområde sjunket eller strandat fartyg som medför risk för vattnens förorening. Och som tidigare sades, innehåller nämnda lag en uttrycklig forumbestämmelse för mål som skall bedömas enligt FartygsavfallsL och som ”rör visst fartyg eller förorening av vattnen, som påståtts vara förorsakad av fartyget”. Denna skrivning synes sålunda omfatta ersättningsansvaret för de av myndigheterna förordnade nödvändiga (och rimliga) åtgärderna för förhindrande ellers. 459

362.182 Se artiklarna 9 och 10 i bunkerkonventionen.s. 459

363.183 Se artiklarna 38 och 40 i HNS-konventionen.s. 459

364.184 Se ovan not 157. 460Kapitel 9 begränsning av vattenförorening.s. 459

365.Behörig domstol är tingsrätten på den ort där den tilldragelse som orsakat rättegången har inträffat. Ifall denna tilldragelse har inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid tingsrätten på den ort till vars hamn fartyget först anländer (29 §). Utgångspunkten är således en behörighetsregel av forum dehctuxpp. Men för fartyg under resa har lagstiftaren tillfogat en alternativ forummöjlighet som i förarbetena motiveras så här:s. 460

366.”1 enlighet med 264 § sjölagen [motsvarande 21 kap. 9 § i gällande SjöL] hars. 460

367.man ansett det vara befogat att i paragrafen även inta ett stadgande om att,s. 460

368.ifall tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, målet kan anhängiggörass. 460

369.vid den allmänna underrätten på den ort, dit fartyget till först anländer, ty dås. 460

370.kan rättegången snabbare anhängiggöras vid nämnda underrätt.”185 186 Strävan att försnabba anhängiggörandet av processen anförs sålunda som motiv. Men anmärkningsvärt är att i lagrummet talas om ”tingsrätt­ en” utan något krav på den speciella sakkunskap som sjörättsdomstolarna innehar. Möjligheten att anlita denna sakkunskap ingick nämligen i den tidigare gällande formuleringen av FartygsavfallsL 29 §. 6 Betydel­ sen av denna brist uppvägs dock i viss utsträckning av att talan för ersättning av oljeskada skall väckas vid Helsingfors tingsrätt (ovan av­ snitt 9.3.5.1). Som tidigare framgått (ovan avsnitt 4.7.2), omfattar ju oljeskadebegreppet i SjöL 10 kap. 1 § också kostnader och förluster för skadeawärjande och -begränsande åtgärder, dvs. fartygsägaren ansvarar enligt stadgandena i nämnda kapitel om fartyget och/eller oljan ombord måste avlägsnas som en förebyggande åtgärd. Och en framtida inarbetning av 1996 års HNS-konvention i finsk rätt har liknande verkan. Skadebegreppet i denna konvention omfattar också ”the costs of pre­ ventive measures and further loss or damage caused by preventives. 460

371.185 Reg. prop. 1978:228 s. 10.s. 460

372.186 Lagrummet innehöll tillägget: ”Kräver målets natur eller omfattning anlitande av sakkunniga, kan målet även anhängiggöras vid den rådstuvurätt som är närmast platsen för tilldragelsen.” I Reg. prop. 1978:228 s. 10 uttalas: ”Emedan rättegångarna i mål, an­ slutande till denna lag, kan kräva speciell sjöfartssakkunskap har i lagförslaget även reser­ verats möjlighet att anhängiggöra målet vid den rådstuvurätt, som är närmast platsen för tilldragelsen och som har till sitt förfogande i sjölagens 251 § nämnda sakkunniga.”s. 460

373.Framställande av ersättningskrav461 measures”.187s. 461

374.Bryssel I-förordningen gäller enbart ”civil and commercial matters” (art.s. 461

375.1.1). Följaktligen faller bl.a. offentligrättsliga anspråk utanför förordningenss. 461

376.tillämpning.188 I vilken utsträckning myndigheternas ersättningskrav enligts. 461

377.FartygsavfallsL 7 § faller utanför tillämpningen är svårt att bedöma, mens. 461

378.EG-domstolen har hållit fast vid principen om autonom tolkning av ovans. 461

379.citerade begrepp, och t.ex. i rättsfallet Netherlands State v Reinhold Rüffer,s. 461

380.(1980) ECR 3807, ansåg domstolen att krav av ”the agent responsible fors. 461

381.administering public waterways” föll utanför detta begrepp.189 Behörig domstol i fråga om ersättningsärenden enligt MiljöskadeL bestäms utgående från de allmänna forumstadgandena i RB 10 kap. Enär den ansvarsgrundande verksamheten är knuten till ”ett bestämt område” (ovan avsnitt 3.2.3), är det antagligt att ansvaret kan drabba förhållandevis oftare finska än utländska redare. Därför får även andra fora än det ovan i avsnitt 9.3.3 behandlade förmögenhetsforumet ökad betydelse.190 Men då en allmän regel om deliktforum saknas i RB 10 kap, ansåg lagstiftaren det vara angeläget att en möjlighet att väcka ersättningstalan även vid ”domstolen i den domkrets där den verksam­ het som vållade miljöskadan pågick eller miljöskadan uppdagades” in-s. 461

382.187 Artikel l(6)(d) i HNS-konventionen. Denna konvention innehåller bestäm­ melser om domstolsbehörighet som i huvudsak bygger på principerna i 1992 års oljeansvarighetskonvenrion (ovan avsnitt 9.3.5.1). Liknande lösningar kan därför förväntas angående den nationella domstolsbehörigheten.s. 461

383.188 Se närmare Pålsson 2002 s. 51 ff.s. 461

384.189 Domstolen uttalade: ”The concept of ’civil and commercial matters’ within the meaning of the first paragraph of Article 1 of the Convention of 27 September 1968 on Jurisdiction and the Enforcement of Judgments in Civil and Commercial Matters does not include actions such as that referred to by the national court brought by the agent responsible for administering public waterways against the person having liability in law in order to recover the costs incurred in the removal of a wreck carried out by or at the instigations of the administering agent in the exercise of its public authority.” Denna distinktion mellan privata och offentliga ersättningskrävande kritiseras, med visst fog, beträffande oljeskadorna (andra än konventionsreglerade) av Selvig i ND 2001 s. xxv.s. 461

385.190 Allmänt forum för skadeståndskrav är den domstol där svaranden har ”sitt bo och hemvist” (RB 10 kap. 1 § 1 mom.). I viss utsträckning kan sådan talan även drivas i brottmåls- och fastighetsforum, se Routamo & Ståhlberg 2000 s. 354. 462Kapitel 9 skrevs i MiljöskadeL 11 §.191 Härigenom erhålls också större överens­ stämmelse med rättsläget i andra nordiska länder och med Bryssel Iförordningen.192s. 461

386.Enär MiljöskadeL 11 § utgör nationell rätt, har Bryssel I-förordningens. 462

387.företräde i en konfliktsituation, dvs. en ersättningstalan mot en svarandes. 462

388.med hemvist inom förordningens tillämpningsområde kan endast väckass. 462

389.med stöd av förordningens bestämmelser (i främsta rummet artiklarna 2.1s. 462

390.och 5.3). Också här givetvis under förutsättning att fråga är om ”civil ands. 462

391.commercial matters” i förordningens mening (jfr föregående petittext).s. 462