Rättsfall

NJA 1981 s. 386

Citera

NJA 1981 s. 386

BibTeX

@misc{nja-1981-s-386,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1981 s. 386}},
  year         = {1981},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

7 hänvisningar i 4 artiklar · 7 stycken/fotnoter

Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning

Erik Sinander · SvJT 2019 s. 932–941 · 1 ställe

Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 33 f. 1 0 Convention on the recognition and enforcement of foreign judgments in civil or commercial matters 11 Artikel 5 p. 1 (g). Frågan om i vilket land avtalsförpliktelsen har utförts ska bedömas enligt den lag som parterna själva har valt eller den lag som annars är tillämplig på avtalet. 1 2 Det ska understrykas att detta inte är en ny rättssats. Se t.ex. Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell processrätt, 1989, s. 54 och Sigurd Dennemark, SvJT 1950 s. 38 som båda skriver om behovet av ”svenskt rättsskipningsintresse” för att det ska föreligga svensk domsrätt. I äldre HD-praxis har det ibland emellertid förefallit som om svensk domstols internationella behörighet ska följa en ”parallellistisk” analog tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. Se t.ex. NJA 1989 s. 36. Även underinstanserna i NJA 2016 s. 779 grundade sina behörighetsbedömningar på en tämligen fyrkantig analogisk tillämpning av forumreglerna i 10 kap. RB. I Arbetsdomstolens praxis synes svenskt rättsskipningsintresse ha haft ett något starkare fäste, se vidare Erik Sinander, Internationell kollektivavtalsreglering: En studie i internationell privaträtt av den svenska modellen för reglering anställningsvillkor, s. 72 f. med vidare redogörelser för svenskt rättsskipningsintresse i domarna AD 1976 nr 101, AD 1981 nr 24, AD 1983 nr 121, AD 1995 nr 120 och AD 1997 nr 27. 1 3 I NJA 2001 s. 800 fastslog HD att svensk domstol var behörig sedan en behörig företrädare för ett utländskt bolag lämnade ett skriftligt anbud till ett svenskt bolag vid ett besök i Stockholm. 14 Se NJA 1950 s. 469, NJA 1962 s. 354, NJA 1966 s. 450, NJA 1970 s. 487, NJA 1981 s. 386, NJA 1987 s. 790, NJA 1988 s. 440, NJA 1998 s. 361, NJA 1999 s. 16, NJA 2004 s. 891, NJA 2006 s. 354 och NJA 2010 s. 734. 15 Se angående detta samband avsnitt 2 ovan. 1 6 Undantag föreligger visserligen om någon behörighetsregel av lex specialiskaraktär är tillämplig. I Bryssel I-förordningen är detta artikel 24 (exklusiva behörighetsregler), artiklarna 10-23 (för försäkrings-, konsument- och anställningsavtal). 1 7 Se t.ex. Europadomstolens dom av den 21 februari 1975 i målet Golder mot Förenade kungariket (ansökan nr 4451/70) där det uttalas att artikel 6 i EKMR måste läsas i ljuset av bl.a. den ”folkrättsliga grundsats som förbjuder ’deni de justice’”. 18 Se också t.ex. NJA 2014 s. 669. 19 Europadomstolens dom av den 21 juni 2016 i målet Naït-Liman mot Schweiz (ansökan nr 51357/07). 2 0 Se t.ex. Ulf Göransson, A Swedish Centre of Gravity Test? — Law, Fact and Fiction, i Göran Melander (red.), Modern Issues in European Law: Nordic Perspectives: Essays in Honour of Lennart Pålsson, Norstedts Juridik, 1997, s. 47 ff. Ibland kallas samma metod också för Irma Mignon-formeln efter det norska rättsfallet Rt. 1923 II s. 58 i vilket den individualiserande metoden användes särskilt tydligt för att bestämma tilllämplig lag för efterspelet till en kollision mellan fartygen Irma och Mignon, se vidare t.ex. Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 2014, s. 26. 21 RH 2005:1.fotnot 9 · s. 934

Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång3 hänvisningar

Ulf Maunsbach · 2005, s. 2–707 · 3 ställen

Redarens miljöskadeansvar1 hänvisning

Peter Wetterstein · 2004, s. 1–564 · 1 ställe

En förutsättning för tillämpningen av regeln om förmögenhetshörighetsgrundande egendomens värde och fordringens storlek är svårt. Frågan måste avgöras utgående från omständigheterna in casu och med beaktande av bl.a. ändamåls enlighets- och rimlighetssynpunkter. Från nordisk rättspraxis kan nämnas NJA 1966 s. 450, där Sveriges HD inte godtog som behörighetsgrund en svaranden tillkommande fordran hos käranden på ersättning för rättegångskostnader, vilken fordran uppkommit när i tidigare rättegång väckt talan rörande samma sak avvisats eller eljest lämnats utan prövning; NJA 1981 s. 386, där Sveriges HD ansåg att i landet tillfälligt införd egendom, avsedd för gäldenärens personliga bruk inte utgjorde grund för domstolsbehörighet och det danska avgörandet U/R i926 s. 17, där Hojesteret ansåg att en tysk banks danska banktillgodohavande om ca 212 kronor var tillräckligt för att grunda domstolsbehörig het i ett mål angående ca 62 000 kronor. Det bör också noteras att svaranden kan ha utmätningsbar egendom på många orter i landet, se närmare Halila 1982 s. 425. Här kan dock också sägas att enär domstolsbehörighet baserad på en regel om en utlännings förmögenhetsforum anses exorbitant inom EU/EFTA-området (ovan not 78), kan detta tala för en restriktiv tillämpning av ifrågavarande behörighetsregel även utanför detta område. Jfr ND 1998 s. 39 (Hovrätten för Västra Sverige). Men utanför EU/EFTA-området förvägras i allmänhet utländska förmögenhetsrättsliga domar erkännande och verkställighet, se t.ex. Koulu 1998 s. 229 ff. Det kan sålunda vara skäl att förfara med viss försiktighet vid ”skyddandet” av gäldenärens i Finland befintliga egendom. Borgenären kan ju ha intresse att få ut även en relativt obetydlig del av sin fordran, eller han kan endast vara intresserad av att erhålla dom i ärendet, tex. till grund för förhandlingar. Även processekonomiska synpunkter, t.ex. förefintligt bevismaterial i vårt land, kan tala för domstolsbehörighet. Ifall vidare den i Finland givna domen undantagsvis skulle vinna erkännande utomlands, t.ex. i svarandens hemland och kunna verkställas där, är detta en omständighet som kan sänka kravet på den här befintliga egendomens värde. Och även om den finska domen inte erkänns kan den dock ha bevisvärde vid en utomlands förd process.Domstolsbehörighet · p. 89 · s. 437

Konsumentskyddet över gränserna - särskilt inom EU - en studie i internationell privat- och processrätt2 hänvisningar

Marie Linton · 2002, s. 1–892 · 2 ställen