1.Föremål för styrelseledamots, verkställande direktörs och särskild fir matecknares jäv är enligt ABL 8:20, 28 och 31 ”fråga om avtal”. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan. Av ABL:s förarbeten och doktrinen framgår emellertid, att jävsbestämmelserna har ett vidare tilllämpningsområde än vad ordalydelsen i förstone ger intryck av. Så t.ex. anses bestämmelserna även tillämpliga på ensidiga rättshandlingar, som har betydelse för ett avtals uppkomst, förändring eller upphörande (se prop. 1997/98:99 s. 95 och prop. 1975:103 s. 378 f.). Härmed omfat tas t.ex. anbud, accept, bekräftelser på avtal, förlängning, eftergift, reklamation, uppsägning, hävning och allehanda ensidiga rättshand lingar (inkl, optioner) inom ramen för ett avtalsförhållande i vid mening. Alla sådana åtgärder med rättsverkningar som sammanhänger med tillkomsten av ett avtal, avtalsförhandlingar, omförhandling, avslu tande av avtal, ett avtals tillämpning eller upphörande, eller när skyldig heten eller rättigheterna enligt ett avtal görs gällande, kan vara jävsgrundande. Till och med sådana rättsförhållanden som typiskt sett inte anses vara ömsesidiga kategoriseras som jävsgrundande, så t.ex. gåva (se prop. 1975:103 s. 379), skuldebrev, optioner, etc. Med en sådan defi nition av begreppet ”frågor om avtal” ligger det nära till hands att utvidga tilllämpningsområdet, direkt eller analogivis, till att omfatta samtliga rättshandlingar som syftar till att grundlägga, bevara, förändra eller upphäva ett rättsförhållande inom förmögenhetsrättens område, varför också t.ex. preskriptionsavbrytande åtgärder, ävensom utfärdan det av fullmakt, torde tillhöra jävsfrågorna (se t.ex. Ahman s. 772 f.).s. 73
2.En ”fråga om avtal” behöver emellertid inte ens ha rättsverkningar: Det synes tillfyllest att en sådan fråga har verkningar i ”bevisbördehänseende”, dvs. bevisverkan. Denna utgångspunkt har förelegat i NJA 1982 s. 1 (se s. 9 i referatet), som gällde en styrelseledamots och tillika särskild firmatecknares utfärdande av ett skuldebrev. Högsta domstolen uttalade bl.a. härvid följande: ”Med hänsyn bl.a. till de verkningar i bevisbördehänseende som innehav av ett skuldebrev medför får [styrel-s. 73
3.250s. 73
4.2. Frågor eller ärenden inom jävsområdet seledamoten] ansetts ha handlagt fråga rörande avtal mellan bolaget och [styrelseledamotens hustru]”. Vad således Högsta domstolen uttalar i domskälen ger ingen grund för att betvivla, att också sådana åtgärder som traditionellt sett icke betecknas som rättshandlingar, utgörande rättsfakta med rättsföljder, utan som uteslutande har betydelse i bevis hänseende (eller bevisbördehänseende) kan kvalificeras som ”fråga om avtal”. Därmed innefattas olika typer at bekräftelsehandlingar, det fak tiska utfärdandet av skuldebrev och liknande instrument, inklusive aktiebrev och andra finansiella instrument, ävensom annan dokumenta tion som kan tilläggas bevisvärde. Det saknar härvid betydelse om utfärdandet av dokumentet uteslutande har bevisverkan, eller har såväl rätts- som bevisverkan.s. 74
5.I ovan angivna Högsta domstolsavgörande NJA 1982 s. 1, utredde visserligen Högsta domstolen, efter att ha fastställt att även handlingar som har verkningar i bevisbördehänseende skall betecknas som ”fråga om avtal”, frågan huruvida det utfärdade skuldebrevet ifråga utgjorde endast en bekräftelse på ett redan ingånget avtal eller om utfärdandet manifesterade ett självständigt förpliktande (dvs. huruvida skuldebrevet uteslutande skulle ges bevisverkan eller också ha rättsverkan). Denna utredning föranleddes emellertid av att Högsta domstolen ansåg sig behöva pröva tilläggsfrågan, huruvida styrelseledamoten ifråga hade ett väsentligt intresse i saken som kunde strida mot bolagets intressen, dvs., i enlighet med tilläggsrekvisitet i ABL 8:20 p.2 (jfr ABL 28 p. 2; när jävet avser fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, förutsätts att styrelseledamoten [den verkställande direktören eller den särskilda fir matecknaren] i fråga har ett väsentligt intresse som kan strida mot bola gets). Högsta domstolen fann på grund av de särskilda omständighe terna i fallet, att det var ”uppenbart”, att styrelseledamotens intresse av skuldebrevets utfärdande kunde strida mot bolagets intresse. Ahman (op. cit. s. 773 f.) förefaller såtillvida ha har feltolkat rättsfallet. Han utgår visserligen ifrån att en bekräftelsehandling står rättshandlingen så nära att jävsreglerna borde vara analogivis tillämpliga härpå, särskilt med hänsyn till den ofta starka bevisverkan, som en bekräftelse tillerkänns. I en redovisning av rättsfallet drar han emellertid något motvil ligt slutsatsen, att jävsbestämmelsen ej skulle vara tillämplig på bekräf-s. 74
6.251s. 74
7.V. Jävsregler telsehandlingar. Slutsatsen är dock ogrundad; härvid är det för tillämp ningen av jävsbestämmelserna avseende såväl styrelseledamot, verkställande direktör som särskild firmatecknare tillräckligt att hänvisa till Högsta domstolens uttalande, att utfärdandet av ett skuldebrev redan på grund av de verkningar det har i bevisbördehänseende är att beteckna som ”fråga om avtal”.s. 75
8.Till ”fråga om avtal” skall också räknas avtalsliknande konstruktio ner i associationsrätten, såsom t.ex. bildandet av en association, aktie ägartillskott eller annan form av tillskott, förvärv av egna aktier, teck ning i samband med nyemission av aktier eller andra bolagsrättsliga instrument, liksom fusioner. (Om styrelsens förslag till bolagsstämmobeslut om riktade emissioner, etc. se nedan.)s. 75