Stycket

1.En möjlighet vid lagtolkning är att utgå från en teleologisk1 metod.2 För miljöskadeansvarets del kan i detta sammanhang anknytas till det uppmärk­ sammade svenska s.k. TXeiA-fallet i NJA 1983 s. 3 och den av Tiberg3 framställda, likaså uppmärksammade kritiken mot SvHD:s val av tolknings­ metod i detta fall.4 Fallet gällde tolkningen av undantagsbestämmelsen från det strikta skadeståndsansvaret i den tidigare svenska oljeansvarighetslagen (1973:1198) 1 Se allmänt om teleologisk tolkning t.ex. Aarnio, Lainoppi s. 102, idem, Laki s. 176, Eckhoff s. 127 f, Hellner, Rättsteori s. 62 ff., Hult, SvJT 1952 s. 579 ff., Peczenik, Argumentation s. 199 ff., idem, Rätten s. 255 ff, Ross s. 159 ff, Strömholm s. 321, 344 ff., 404, 428 ff, idem, Festskr. P. O. Ekelöf s. 671 ff. 2 I själva verket är det dock missvisande att tala om en teleologisk metod, eftersom metoden företräds av minst två skolor; den subjektiva och den objektiva. Den objektiva skolan har i nordisk rätt företrätts i synnerhet från svenskt håll av Ekelöf Se t.ex. Scan. Stud. 1958 s. 75 ff. Från utomnordiska rätt kan man peka på t.ex. Bishin, S. Cal. L. Rev. 1965 s. 1 ff., särskilt s. 17 ff, 29. Enligt metodens objektiva (radikala) variant gäller det att generalisera fram ett objektivt syfte (télos, ratio) som får anses uppbära en viss lag eller ett visst rättsområde. Detta syfte kan i sin tur tjäna som en utgångspunkt vid tolkningen av lagens enskilda normer i detalj. Den objektiva teleologiska metoden präglas härigenom av en mindre tilltro till förarbeten — inklusive lagstiftarens subjektiva syfte — och av en något större frihet gentemot normernas ordalydelse. Se i korthet även t.ex. Peczenik, Argumentation s. 199 ff., Strömholm s. 321, 404. 3 Tiberg, LMCLQ 1984 s. 218 ff. 4 Om »7sesA»-fallet och Tibergs kritik; se särskilt Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 26 ff. Se även om fallet t.ex. Grönfors, SvJT 1988 s. 185, idem, JT 1991-92 s. 422, Hellner, Skadeståndsrätt s. 112, 133, 158, 174, 189, 207 f., 234, 449, ND 1985 s. V, Palme, Festskr. Jacob W. F. Sundberg s. 229 ff, Peczenik, Argumentation s. 145 f., 173, Sandvik s. 11, idem, JFT 1998 s. 552 f, Wetterstein, JFT 1985 s. 37 f. Fallet och Tibergs kritik har även uppmärksammats i utomnordisk rätt. Se t.ex. Bates s. 51 not 13.s. 155