1 · Förbudstalan enligt ML och MB

Förbudstalan - lagstöd, lagstiftarintresse och frekvens

1.Miljöskyddslagen var redan vid sin tillkomst 1969 huvudsakligen av offentligrättslig natur, men vissa processuella bestämmelser om ”civilrättslig” skadestånds- och förbudstalan vid domstol togs upp under rubriken ”Enskilda anspråk” i 34-37 §§ i lagens ursprungliga utformning. När så miljöskadelagen infördes 1986 upphörde givetvis ML:s regler om skadeståndstalan att gälla. Förbudstalan blev den (förutom talan om inlösen) enda kvarstående formen av domstolstalan i ML, nu under rubriken ”Enskilt anspråk”. Möjligheten att föra för­ budstalan framgår dock endast indirekt av lagtexten i form av forum­ bestämmelsen i 34 § och regeln i 36 § om vad som skall hända om förbudstalan väcks och tillståndsprövning initieras eller pågår i annan ordning. Målet skall då vilandeförklaras och enligt 37 § skall käran­ dens talan sedermera ogillas1 om tillstånd meddelas. 37 § innehåller även en regel om rättegångskostnadsansvaret i denna situation. I miljöbalken nämns möjligheten till förbudstalan i 20:2 st. 1 p. 6,2 som i sin tur hänvisar till MB 32:12:s. 7

2.207s. 7

3.Kapitel 7s. 7

4.”Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot den som bedrivers. 7

5.eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan tillstånd, väcka talan om för­s. 7

6.bud mot fortsatt verksamhet eller om att skyddsåtgärder eller andra försik­s. 7

7.tighetsmått skall vidtas.” Även specialmotiveringen till regeln bör citeras in extenso:s. 7

8.”Paragrafen motsvarar närmast 34 och 36 88 miljöskyddslagen. Av paragra­s. 7

9.fen följer att det även i fortsättningen skall vara möjligt att framställa enskilts. 7

10.anspråk om annat än skadestånd. Sådant anspråk får avse att förbud mots. 7

11.fortsatt verksamhet skall meddelas eller att skyddsåtgärder eller andra för­s. 7

12.siktighetsmått skall vidtas.”3 Det är allt! Ingen kan påstå att lagstiftaren slår på trumman för för­ budstalan4 eller motivledes bemödar sig om att ge ledning för lösning av de problem paragrafen kan komma att ge upphov till. Mest raff­ lande är faktiskt den första meningen som ju avslöjar att någon för­ ändring i förhållande till miljöskyddslagen inte tycks vara avsedd. Regeln är bland annat därför knappast avsedd att vara en bestämmelse om talerätt trots att formuleringen ”får enskild, mot den som bedriver eller har bedrivit” möjligen kan ge motsatt intryck. Noteras bör också att möjligheten att föra förbudstalan inte anknutits till sakägarbegreppet.5 Men är inte regeln i 32:12 en bestämmelse om talerätt åtmins­ tone i så måtto att talan av annan än enskild - t.ex. en offentlig myn­ dighet - skall avvisas på grund av bristande talerätt?6 Avvisning skall enligt min uppfattning visserligen ske i en sådan situation men 32:12 torde snarare vara till för att peka på vilka möjligheter enskilda har att framställa ”enskilda anspråk” vid MD än för att utrestänga, t.ex. Naturvårdsverket från ”privatprocess” av det slag förbudsprocessen utgör. Antag däremot att verksamhetsutövaren väcker "negativ förbudstalan” mot en av de kringboende och yrkar att MD skall fastställa att verksamheten är tillåtlig, dvs. inte strider mot MB:s tillåtlighetsregler. Enligt min uppfattning bör en sådan talan inte tas upp till pröv­ ning, bl.a. eftersom detta skulle drabba den utvalde motparten alltför hårt och utövaren har möjlighet att anhängiggöra ett ansökningsmål med yrkande om tillstånd enligt MB 21:1.7 Den som så önskar kan 208s. 7

13.Talerätt i förbudsmål dock givetvis kortfattat motivera ett sådant ställningstagande med att avvisning sker med "talerättsregeln" i MB 32:12 som ”rättsgrund”. Man kan avläsa den ringa vikt lagstiftaren tycks tillmäta förbudsta­ lan inte bara i specialmotiveringen till MB 32:128 utan också i att regeln sorterats in under rubriken ”Inlösen av fastighet m.m.”. Vidare förefaller det som om man glömt bort att meddela en forumbestäm­ melse motsvarande den som finns i 34 § ML och som tillskapats beträffande alla andra taleformer enligt MB.9 Förbudstalan framstår alltså som hemlös i MB - även om det inte är svårt att gissa sig till vil­ ken miljödomstol som har behörighet att ta upp mål av detta slag. Ytterligare pinsamma bevis på hur styvmoderligt förbudstalan behandlas återfinns såväl i propositionen som i de övriga förarbe­ tena.10 Men låt oss inte vara bittra över detta utan i stället använda insikten om att förbudstalan inte alltid dominerat lagstiftarens föreställnings­ värld som en varning mot övertolkning av den lagtext och de få förarbetsuttalanden som finns om taleformen och som en möjlighet till en ganska fri diskussion. Det är också helt i linje med traditionen att för­ budstalan ägnas så lite uppmärksamhet. I förarbetena till ML nämns visserligen förbudstalan mer än i propositionen till MB - men ändå is. 8

14.209s. 8

15.Kapitel 7 jämförelsevis sparsam utsträckning11 1 -2 och detsamma gäller doktrinen.s. 7

16.Trots att ML kan betecknas som en ramlag som skall fyllas med innehåll via praxis13 har förbudstalan enligt ML hittills förekommit relativt sällan;14 1986 räknade Michelson till ett halvdussin mål15 och 1997 kom Jonsson efter egna undersökningar fram till att det - efter drygt 25 år med ML - var fråga om ”ungefär dussinet”.16 Endast tre gånger har frågor rörande förbudstalan enligt ML nått HD17 och inte i något av dessa mål gick HD in på en prövning av själva saken. I ett fall - "Skärgårdsmålet" NJA 1994 s. 751 som diskuteras i flera kapi­ tel i den här boken18 - gällde det främst frågor om talerätt och "åberopsrätt”.19 I ett annat (”E 22-målet” NJA 1993 s. 645) prövades frå­ gan om en enligt väglagen fastställd arbetsplan för Europaväg 22 utgjorde hinder för en prövning av vägens tillåtlighet enligt 4 § ML.20 HD ansåg att så var fallet; avgörandet har kritiserats häftigt av bland andra Michanek.21 22s. 7

17.I det tredje målet - "Barsebäcksmålet" NJA 1986 s. 42222 - för­ sökte en fastighetsägare genomdriva begränsningar av en jordbru­ kande grannes sprutning av bekämpningsmedel. Fastighetsdomstolen (vid Malmö tingsrätt) ogillade talan med bitvis jämförelsevis upphets­ 210s. 7

18.Talerätt i förbudsmål ande domskäl; bl.a. dekreterade man att det krävs ”alldeles speciella omständigheter” för att i ett domstolsavgörande föreskriva om begränsning av giftbesprutning. Fastighetsdomstolen tillfogade att grannen för den skull inte var rättslös; han kunde ju kräva skadestånd vid varje skadetillfälle. Lösningen förutsätter viss fysisk, psykisk och ekonomisk uthållighet och framstår som en klen tröst för den som gång på gång får se sin älskade trädgård ”ihjälsprutad”. Som salt i såren drog såväl fastighetsdomstolen som hovrätten in kärandens rättshjälp trots att denna åtgärd förutsätter att det är uppenbart att de saknas ”befogat intresse” att få saken prövad. HD ändrade dock detta beslut under påpekande bl.a. av att förbudstalan är det i miljöskydds­ lagen förutsatta sättet att komma till rätta med olägenheter orsakade av miljöfarlig verksamhet som bedrivs utan tillstånd. Däremot bevil­ jade HD inte prövningstillstånd i själva saken. JR Bengtsson var skilj­ aktig i dispensfrågan och ansåg att målet - som i och för sig främst föreföll gälla bevisfrågor - borde tas upp till prövning, bl.a. på grund av att rättspraxis beträffande förbudstalan saknades helt.23 Barsebäcksmålet berättar något om bakgrunden till och följderna av att förbudsmål enligt ML är så pass sällsynta. Klassiska ”obstacles to justice” aktualiseras: bristande kunskap om de materiella och pro­ cessuella reglerna, ekonomiska hinder - accentuerade i just miljömål där bevisningen ofta är särskilt dyrbar samtidigt som möjligheterna till rättshjälp varit begränsade - psykologiska spärrar, sociala beroen­ deförhållanden, anspråkens diffusa och fragmentariska karaktär, oba­ lansen mellan (de typiska) parterna osv.24 Nu kan man fråga sig varför dessa problem verkar vara större vid tillämpning av ML och MB än före ML:s ikraftträdande; förbudsmålen var ju - åtminstone om man får gå efter HD-praxis - betydligt fler i början av vårt århundrade, trots att otvivelaktigt vissa framsteg gjorts vad gäller ”access to justice” sedan dess.25 Att HD före ML:s tillkomst hade anledning att pröva förbudstalan betydligt oftare26 beror natur­ ligtvis inte på att miljörätten då var så gott som helt civilrättslig. Det var den alls inte, men det saknades däremot sådan offentligrättslig reg­ lering som vi har numera och som i stor utsträckning monopoliserar bevakningen till offentliga organ och hindrar enskilda att gå till dom­s. 8

19.211s. 8

20.Kapitel 7 stol.27 Förbudstalan vid domstol var följaktligen före ML ett viktigt sätt att få till stånd en tillåtlighetsprövning; de tillsyns-, kontroll- och koncessionsmöjligheter som tillkom med ML och de facto bevarats i MB fungerar både som ett alternativ till tillåtlighetsprövning via för­ budstalan och som en blockering av denna möjlighet i de fall tillstånd beviljats eller söks i samband med att förbudstalan anhängiggörs.28s. 7

21.Eftersom miljörätten successivt blivit övervägande offentligrättslig vad gäller tillåtlighetsfrågorna, och satsningen på offentlig tillsyn och kontroll varit så stark även på andra rättsområden, t.ex. inom konsu­ menträtten, kan det ha utvecklats ett ”storebrorssyndrom” som passi­ viserar medborgarna.29 Symptomen förvärras säkerligen av att den som väljer att agera på egen hand utan stöd från myndigheter, ombudsmän eller organisationer, riskerar att framstå som en oseriös kverulant som inte ens förtjänar att beviljas rättshjälp. Men när nu såväl den ideologiska som den ekonomiska grunden för ett heltäck­ ande - nära nog monopolistiskt - offentligt ansvarstagande sviktar och åtminstone en del av 80-talets privatiseringsiver och entreprenör­ anda förefaller ha avsatt permanenta resultat, kan det kanske få det goda med sig att domstolarnas viktiga potentiella roll inom miljörätten tydliggörs. Det behöver alls inte betyda att ”privatprocesserna” expanderar utöver domstolarnas resursramar eller tränger ut andra aktörer från scenen.30s. 7

22.Även "globaliseringen" kan komma att medverka till att också svenska medborgare hänvisas till att via domstolarna delta vid genomdrivandet och utvecklingen av rättsliga regleringar i högre grad än tidigare - trots att den konstitutionella bakgrunden är en helt annan än i t.ex. USA. Där medverkar dessutom bl.a. common law-systemet till att domstolarna har större betydelse än de kan förväntas få i Sverige; statlig tillsyn och kontroll, förhandlingslösningar etc. fram­ står fortfarande som normal vägarna till rättelse i vårt land, men ett trendbrott kan, som sagt, möjligen vara på väg. 212s. 7

23.Talerätt i förbudsmål Det finns även andra skäl att tro att antalet förbudsmål enligt ML kommer att stiga.31 Visserligen räknade inte departementschefen i för­ arbetena till ML med att förbudstalan skulle bli någon vanlig taleform; han tänkte sig närmast att denna ättling till de rent grannelagsrättsliga tvister som förekom före ML skulle få ett betydligt minskat livsrum när de offentliga tillstånds- och prövningssystemen infördes. Dom­ stolstalan behölls som en möjlig utväg för enskilda att få tillåtligheten prövad då det gäller ”företag som stör bara de närmaste grannarna och inte rör några allmänna intressen”.32 Men underlaget för förbudstalan var ju betydande redan i utgångsläget och ökar allt eftersom; massor av företag är inte förprövningspliktiga och av dem som är det saknade för några år sedan mer än hälften tillstånd.33 Förklaringen till detta är dis­ pensreglema (avskaffade 1981) och att de verksamheter som redan fanns när ML infördes naturligtvis inte kunde förprövas. Det finns alltså ett enormt latent underlag för processer om förbud och talan rörande ändringsåtgärder, försiktighetsmått och begräns­ ningar,34 ett underlag som kan komma tydligare i dagen efter införan­ det av den nya miljöbalken och inrättandet av särskilda miljödomsto­ lar. Det förtjänar också att upprepas att av de verksamheter, som inte är föremål för koncessionsplikt (tillståndsplikt) men ändå kan föror­ saka betydande störningar, utgörs alls inte alla av grannelagstvister i trängre mening med blott några få berörda på det sätt departements­ chefen tänkte sig vid ML:s tillkomst. Och tanken att allmänna intres­ sen skall kunna hållas utanför vid förbudstalan35 enligt ML och MB kan starkt ifrågasättas.36 Förbudstalan enligt ML och MB är således något att räkna med och kan även avse omfattande verksamheter av stor allmän betydelse som t.ex. störningar till följd av viss trafikverksamhet. ”Skärgårdsmålet” (NJA 1994 s. 751) är ett exempel. Väganläggningar, flygplatser m.m.s. 8

24.213s. 8

25.Kapitel 7 kan komma att ge underlag för ytterligare processer av liknande slag - i den mån HD:s beslut i "E 22-målet” (NJA 1993 s. 645)37 och utvidgad tillståndsplikt inte sätter stopp för det.3 387 Även andra former av omfattande miljöstörande verksamhet kan bli föremål för prövning i form av förbudstalan vid miljödomstol. Men för att förbudstalan skall framstå som en någorlunda framkomlig väg krävs givetvis att de formella och materiella förutsättningarna för bifall är någorlunda goda. Av stor betydelse i det sammanhanget är de frågor om talerätt och åberopsrätt som skall beröras i det följande.s. 7

Förbudstalan: fullgörelsetalan eller fastställelsetalan eller vad?

1.Förbudstalan - dvs. yrkande om att den som utövar miljöstörande verksamhet skall förpliktas upphöra med verksamheten - är sannolikt den ursprungliga taleformen i miljömål.39 Parallellt med sådan talan förekommer s.k. ändringstalan (begränsningstalan eller talan om för­ siktighetsåtgärder). Man menar då yrkande om att utövaren av den miljöfarliga verksamheten - eller annan ansvarig - skall förpliktas företa åtgärder (ombyggnad, minskning av verksamheten, installation av reningsanordningar etc.) för att nedbringa olägenheterna. Liksom i den romerska rättens ”actio negatoria” kan även en föreskrift att vidta sådana åtgärder begreppsmässigt hänföras till förbud; ett åläggande om förändringar innebär ju förbud att bedriva verksamheten i dess förhandenvarande form. Därför - och eftersom i stort sett samma reg­ ler gäller för taleformerna - innefattas i det här arbetet även ändringsoch begränsningstalan etc. i begreppet förbudstalan om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.40s. 7

2.Förbudstalan är en specifik taleform som tas upp i bl.a. MB 32:12 men saknar direkt reglering i RB och fortfarande väntar på en ingå­ ende rätts vetenskaplig behandling. Den låter sig inte utan vidare sys­ tematiseras under (enbart) någon av de två kategorier av talan RB i 13:1 och 2 verkar utgå från är de enda som existerar.41 Man kan därför 214s. 7

3.Talerätt i förbudsmål uppfatta förbudstalan som en i RB oreglerad taleform sui generis eller - om en taleform endast kan anses existera om den är reglerad i RB - som en talan som kan föras som antingen en (negativ) fullgörelsetalan eller som en (positiv eller negativ) fastställelsetalan eller som båda delarna. Enligt min uppfattning har det första synsättet mest skäl för sig. Fullgörelsetalan bör - åtminstone i miljömål - ses som en sär­ skild taleform som lånar drag från båda dessa kategorier och inte bör pressas in under någon av dem (eller båda).42 Fullgörelsetalan är i vanlig process i och för sig en fullt möjlig tale­ form inte bara när det gäller att framtvinga en prestation utan också då det gäller ”fullgörande av underlåtenhetsförpliktelser". Det är en sådan talan jag nyss kallat en ”negativ fullgörelsetalan”. Men förut­ sätter en sådan fullgörelsetalan att denna förpliktelse är förfallen på så sätt att den redan brutits innan talan väcks? I den processrättsliga litte­ raturen hävdas ibland att termen förbud endast används för fullgörelsedomar och att vid kontinuerliga underlåtenhetsförpliktelser en full­ görelsetalan endast kan väckas när förpliktelsen brutits.43 Larsson har gjort gällande att förbudstalan förutsätter fara för ”upprepande” av det rättsstridiga handlingssättet.44 Därav skulle följa att en förbudstalan enligt ML och MB endast skulle kunna föras mot pågående (eller påbörjad men tillfälligt avbruten) miljöfarlig verksamhet. Visst stöd för en sådan uppfattning får man också av ordalagen i MB 32:12 - ”mot den som bedriver eller har bedrivit ... förbud mot fortsatt verk­ samhet” - medan däremot den följande lagtexten (”eller om att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall vidtas”) inte nöd­ vändigtvis implicerar att talan om försiktighetsmått förutsätter att verksamheten kommit igång. Som framgick i början av det här kapit­ let torde det inte ligga något medvetet ställningstagande av lagstifta­ ren bakom formuleringen i MB 32:12 vid en isolerad bokstavstolkning tyder dock formuleringen otvivelaktigt närmast på att talan inte kan väckas mot planerad verksamhet. Är det då verkligen inte möjligt att väcka talan på projekteringsstadiet eller då väl industribygget men ännu inte verksamheten kommit igång? När verksamheten väl startat kan det ju vara de facto för sent på så sätt att irreparabla skador redan inträffat. Detta är onekligen ett starkt argument för att negativ fullförelseförbudstalan - eller vad den nu skalls. 8

4.215s. 8

5.Kapitel 7 kallas - skall kunna föras även ”i förväg”.45 Man kan också finna visst lagtekniskt stöd för det i rättegångsbalken, som är tillämplig även i mil­ jödomstolen. Liksom vid tillämpning av ML gäller nämligen enligt MB 20:3 st. 1, om inte annat följer av MB eller annan lag, RB:s bestämmel­ ser i sådana mål vid miljödomstol som inte är ansökningsmål,46 så t.ex. i skadestånds- och förbudsmål. Förutsättningen är alltså att MB inte (genom lydelsen av 32:12) förhindrar utan tvärtom - genom regeln i 20:3 - möjliggör att de taleformer RB innehåller utnyttjas.s. 7

6.Det finns då åtminstone fyra tänkbara argumentationsvägar att gå för den som vill stoppa en planerad verksamhet. Man kan för det för­ sta hävda att en underlåtenhetsförpliktelse är förfallen så snart någon påstår att det föreligger en förpliktelse att inte göra något (i vårt fall att förbereda den verksamhet käranden menar strider mot tillåtlighetsreglerna). Några förfallsfrister för här aktuella situation finns ju heller inte i ML eller MB. ”Negativ” fullgörelsetalan är då möjlig enligt huvudregeln i RB 13:1.s. 7

7.För det andra kan man påstå att om svarandens förpliktelse - t.ex. till följd av rekvisitet ”fortsatt verksamhet” i MB 32:12 - skulle anses ännu inte vara förfallen bör en fullgörelsetalan enligt RB 13:1 p. 4 tillåtas eftersom ”det för käranden är av vikt, att fullgörelsen sker å rätt tid, samt särskild anledning förekommer, att svaranden kommer att undandra sig sådan fullgörelse.”47 Det skulle då kunna gälla både fullgörande av underlåtenhetsförpliktelsen - att inte starta verksamhe­ ten - och fullgörande av positiva förpliktelser att vidta vissa försiktig­ hetsmått innan verksamheten startas.s. 7

8.För det tredje kan käranden väcka en talan om fastställelse av en underlåtenhetsförpliktelse enligt bestämmelsen i RB 13:2. En sådan talan förutsätter inte att underlåtenhetsförpliktelsen brutits - men väl att rättsförhållande-, ovisshets- och förfångsrekvisiten i RB 13:2 är uppfyllda.48 Följer man den traditionella terminologin skulle en sådan 216s. 7

9.Talerätt i förbudsmål fastställelsetalan däremot inte förtjäna namnet förbudstalan eftersom ju termen förbud, som ovan nämnts,49 brukar reserveras för fullgörelsedomar. Man har vidare anledning erinra sig att fastställelsedomar inte är exigibla (se nedan). Den fjärde vägen är att peka på de skillnader som otvivelaktigt råder mellan klassiska fordringsförhållanden av det slag som RB:s systematik bygger på och förhållandena i tillåtlighetsfrågor inom mil­ jörätten; att pressa in en förbudstalan enligt MB 32:12 under RB:s bestämmelser med hjälp av uttryck som ”förfallna underlåtenhetsför­ pliktelser” o.dyl. känns krystat. Det finns, som sagt, inga förfallsfris­ ter beträffande skyldigheten att driva verksamhet så att den inte strider mot ML:s eller MB:s tillåtlighetsregler. På sitt sätt är ju sådana under­ låtenhetsförpliktelser förfallna - till icke-prestation! - redan innan verksamheten startat, ja redan innan den ens planerats. Det svävar en rad latenta förbud över oss alla redan innan vi föds! Men även detta är att pressa begreppen. Bäst är möjligen att undvika att tala om ”för­ fallna” förpliktelser över huvud taget om nu underlåtenhetsförpliktel­ ser alltid är förfallna. Enligt min uppfattning ligger det närmast till hand att uppfatta för­ budstalan som ett slags fullgörelsetalan (sui generis), men utan att man bör dra några långtgående växlar i form av processuella rättsföljder av det. Gäller ett krav på att förpliktelser enligt MB skall vara förfallna i någon situation för att ett förbud skall kunna utfärdas, bör ett sådant rekvisit för bifall till en förbudstalan hellre föras in som en materiell bifallsförutsättning än betraktas som en fråga om processhinder. Detta ligger bäst i linje med de allmänt processhinderfientliga inställning som hävdas i den här boken och även kom till uttryck i t.ex. NJA 1973 s. 1 och NJA 1994 s. 751.50 De flesta av de skäl som i föregående och i detta kapitel anförs för att begränsa talerättsprövningen är nämligen relevanta också då motsvarande frågor formuleras som rekvisit för t.ex. rätt att föra fullgörelse- eller fastställelsetalan enligt RB 13:1 och 2. Jag anser alltså att övervägande skäl alldeles klart talar för att för­ budstalan skall kunna väckas både då det gäller avbrytande av pågå­ ende verksamhet eller åläggande av ändringsåtgärder och med yrkande om förbud mot att starta verksamheten innan den redan satts igång och hunnit förorsaka obotliga skador på människor och miljö.51s. 8

10.217s. 8

11.Kapitel 7 MB 32:12 bör inte utgör något hinder för sådan talan utan snarare genom en extensiv eller - om man föredrar att kalla det så - analog tillämpning ge plats för båda dessa varianter. En ren fastställelsetalan bör däremot inte tillåtas. Det finns inte tillräckligt mycket att vinna i processekonomiskt hänseende med en sådan avgränsning (jfr däremot situationen vid skadeståndstalan).52 För utövaren finns dessutom ett bättre sätt att uppnå trygghet än att väcka fastställelsetalan mot någon av de närboende. Eftersom domen endast skulle gälla mellan parterna har utövaren betydligt mer att vinna på att ansöka om tillstånd i det läget.53s. 7

12.Traditionell terminologi och begreppsbildning bör alltså inte få stå hindrande i vägen vid vad gäller tillåtligheten av förbudstalan enligt MB. Annars motverkas på ett uppseendeväckande sätt ändamålen bakom hela miljölagstiftningen! Möjligheten för svaranden att söka tillstånd och därmed eliminera kärandens förbudstalan54 samt de spär­ rar som en analog tillämpning av rekvisiten i RB 13:1 och 2 och en eventuell talerättsprövning möjligen (se dock vidare i det följande) erbjuder är tillräckliga för att förhindra onödiga processer, så även om dessa krav hålls så låga som kommer att förordas i de följande. Även 9 och 18 kap. samt 42:5 st. 1 p. 2 RB verkar i samma riktning.s. 7

13.Jag anser således att, åtminstone i miljömål, bör förbudstalan kunna användas även när verksamheten inte igångsatts och det således inte är fråga om fullgörelse i ”positiv” utan snarare ”negativ” mening. Men terminologin bör, som sagt, vara av sekundär betydelse. För­ budstalan enligt ML och MB bör uppfattas som en taleform sui gene­ ris och uppkommande spörsmål lösas med hjälp av ändamålsresonemang eller, om man vill uttrycka det så, genom analogier jml grun­ derna för RB 13:1 och 2 samt MB 32:12. Hellre det än en begreppsjuridisk hantering som tvingar fram en total tillämpning av antingen RB 13:1 eller 13:2 enligt principen allt eller intet. Ingen av dessa båda regler förefaller ju tillkommen med beaktande av de sär­ skilda förhållanden som föreligger vid förbudstalan inom miljörätten (eller ens vid förbudstalan över huvud taget).s. 7

14.Men är det huvudsakligen grunderna för rekvisiten i RB 13:1 eller i 13:2 som bör ge ledning då det gäller att avgöra om talan skall tillåtas 218s. 7

15.Talerätt i förbudsmål i det enskilda fallet?5 * 553 5 * D6et beror naturligtvis till viss del på hur käran­ den formulerat sin talan. Ekelöf anser att rekvisiten för fastställelse­ talan alltid bör tillämpas vid förbudstalan trots att det då är fråga om en fullgörelsetalan i hans mening; talan skall alltså bara tillåtas om det föreligger en ovisshet som länder käranden till förfång. Larsson kom­ mer till ungefär samma resultat men genom att arbeta med ett "förfångsrekvisit" i form av krav på risk för upprepning vid fullgörelse­ talan enligt RB 13:1.56 Även Fitger har viss sympati för tanken att anse underlåtenhetsförpliktelsen förfallen först om käranden åtminstone påstår att svaranden faktiskt brister i sin skyldighet, men pekar också på möjligheten att annars ta upp en fullgörelseförbudstalan enligt 13:1 p. 4.57 Jag återkommer till detta och till relationen mellan en eventuell talerättsbedömning och rekvisiten i RB 13:1 och 2 i följande avsnitt.58 Det har dock redan framgått att jag anser att processhinderprövningen bör minimeras oavsett under vilken rubrik den dyker upp. Det antyddes ovan att det finns ytterligare en skillnad som aktuali­ seras när man överväger om en förbudstalan bör följa de regler som gäller för en fullgörelse- respektive en fastställelsetalan. En fastställelsedom anses inte vara exigibel enligt UB 1:1 och möjlig att kombi­ nera med ett vitesföreläggande, vilket däremot kan ske vid fullgörelsedomar av här aktuellt slag.59 Men denna skillnad är av begränsad betydelse; vitesföreläggande kan utfärdas av exekutiv myndighet så fort svaranden brutit mot den i fastställelsedomen angivna underlåten­ hetsförpliktelsen.60 Den som anser att endast fastställelstalan är möj­ lig får kanske acceptera den fördomsfria tanken att även fastställelse­ domar kan vara exigibla. Och den som liksom Ekelöf ser förbudsdomen som en dom på fullgörelse kan hålla på den traditionella ståndpunkten att fastställelsedomar inte är exigibla men tvingas i stäl­ let inta den radikala positionen att rekvisiten enligt RB 13:2 måste vara uppfyllda vid förbudstalan också då det är fråga om talan oms. 8

16.219s. 8

17.Kapitel 7 fullgörelse.61 Håller man kraven enligt 13:2 så lågt som jag vill för­ orda erbjuder dock 13:2 knappast några problem i sammanhanget.62s. 7

18.Det knakar alltså i systematiken; förbudstalan enligt ML och MB tvingar fram systematiska inkonsekvenser och lockar till terminolo­ giska nödlösningar när den sätts in i sitt praktiska sammanhang. Allt detta styrker att denna taleform bör, ja kanske måste, diskuteras mera fördomsfritt än en definitiv klassificering i endera av de olika katego­ rier fastställelse- och fullgörelsetalan RB ger utrymme för. Jag anser en sådan på ändamålsskäl grundad nyorientering vara fullt möjlig och högst önskvärt även de lege lata, åtminstone i miljömål, och ansluter mig därför inte till vare sig Kallenbergs, Ekelöfs eller Larssons upp­ fattning (se även nedan avsnitt 2.1). Förbudstalan kan inrymma drag av både fullgörelse- och fastställelsetalan, den bör kunna väckas även innan den miljöstörande verksamheten satts igång och en dom bör kunna förenas med vitesföreläggande. I den mån ett krav på att ”underlåtenhetsförpliktelsen skall vara förfallen” skulle stå hindrande i vägen i något sammanhang - som min bristande fantasi inte tillåter mig att förutse - bör detta leda till ogillande dom och inte prövas som en fråga om processhinder. När sedan "förfallodagen" inträtt är detta ett factum super veniens och ny talan är möjlig enligt reglerna om rätts­ kraftens begränsning i tiden.63 I anslutning till det föregående kan man till sist fråga sig om inte ska­ deståndstalan i vissa fall står förbudstalan så nära att det åtminstone ur parternas synpunkt kan te sig relativt likgiltigt om förbuds- eller skadeståndstalan kommer till användning i det aktuella fallet. Antag att rök och sotutsläpp från ett oljeraffinaderi omöjliggör ett perfekt lackeringsarbete i en närliggande bilfabrik. Ur bilfabrikens synpunkt är det då tämligen likvärdigt om raffinaderiet genom en förbudstalan åläggs att nedbringa sotutsläppet - t.ex. genom installation av filter i anslutning till raffinaderiets skorstenar - eller om det genom skade­ ståndstalan förpliktas ersätta bilfabrikens kostnader för anskaffande av motsvarande filteranläggningar i anslutning till bilfabrikens egna luftintag. För kringboende och allmänhet är däremot alternativen alls inte likvärdiga. Därmed får också valet av taleform stor allmän bety­ delse. 220s. 7

19.Talerätt i förbudsmål Käranden, som ju ensam avgör om processen skall föras som ett förbuds- eller skadeståndsmål, kommer i valet64 naturligtvis att i för­ sta hand ta hänsyn till sina egna intressen och välja den taleform som har de största utsikterna att leda till det slutresultat han önskar. Skade­ stånd kan förvisso inte alltid ersätta ett förbud eller vice versa och de alternativa taleformerna framstår då inte som utbytbara ens ur käran­ dens egoistiska perspektiv.65 En betydande nackdel med skadestånds­ talan är t.ex. att rättsskyddet troligen kan aktualiseras först då skadan redan uppkommit.66 Men i andra fall kan alternativen framstå som kommensurabla. Är då de formella eller materiella kraven för bifall lägre vid den ena taleformen kommer käranden att välja denna, åtminstone i de fall då han är osäker på om han har tillräckligt mycket på fotterna för att kunna utverka bifall vid en annan taleform. Efter­ som kraven för bifall till en förbudstalan ofta är högre än för skade­ stånd67 kan valet falla på skadeståndstalan även i vissa fall då en för­ budstalan (t.ex. i form av en talan om ändringsåtgärder) vore att före­ dra ur samhällets synpunkt, som t.ex. i det nyss nämnda filterfallet. Också en skillnad i talerättshänseende mellan förbuds- och skade­ ståndstalan kan fungera som styrfaktor i det läget. Att bevisbördereglerna inte är desamma vid skadestånds- och förbudstalan kan också ha betydelse i sammanhanget.68 Även om skillnader i talerättshänseende sällan skulle bli avgörande för valet av taleform förefaller det irrationellt att hänsyn av detta slag, låt vara undantagsvis, skulle få påverka ingripanden mot miljöfarlig verksamhet. Neutralitet i talerättsligt hänseende - inom varje taleform och mellan taleformerna - är därför önskvärd inte endast för att skapa enkelhet i regelsystemet utan också för att bidra till att den miljöfar­ liga verksamheten utövas på det sätt som bäst harmonierar med vär­ deringarna bakom ML, MskaL och MB.s. 8

20.221s. 8

21.Kapitel 7s. 7

22.I det följande anläggs först ytterligare några synpunkter på tale­s. 7

23.rättsprövningen vid förbudstalan enligt ML och MB 32:12 samt desss. 7

24.relation till rekvisiten enligt RB 13:1 och 2 och till sakägarbegreppet.s. 7

25.Liksom i Kapitel 6 konkretiseras därefter diskussionen genoms. 7

26.anknytning till ett exempel och en konsekvensanalys, som i sin turs. 7

27.konfronteras med utgången i ett viktigt rättsfall - åter är det då frågas. 7

28.om Skärgårdsmålet (NJA 1994 s. 751). Och precis som vad gällers. 7

29.talerätten i miljöskademål blir det i anslutning till tolkningen av dettas. 7

30.rättsfall anledning att i avsnitt 3 ställa frågan om något uppenbarhets­s. 7

31.rekvisit, knutet till parternas yrkanden eller grunder (åberopanden),s. 7

32.tillämpas vid talerättsprövningen eller därmed besläktade processför­s. 7

33.utsättningar i förbudsmål. I avsnitt 4 återfinns mina slutliga ställ­s. 7

34.ningstaganden till de huvudfrågor som diskuteras i kapitlet.s. 7