1.I Kapitel 1 avsnitt 2.2 ovan beskrevs taleformerna vid domstolstalan enligt ML, MskaL och MB (20:2 st. 1 p. 6). Talan kan föras om för bud och försiktighetsmått (34 § ML, MB 32:12). Talerätten i sådana förbudsmål behandlas i nästa kapitel. Vidare kan talan föras om ersättning för miljöskador och inlösen enligt MskaL och MB 32 kap. Talerätten vid talan om inlösen behandlas endast förbigå 160s. 6
2.Talerätt i miljöskademål ende,21 i detta kapitel som främst inriktas på talerätten i miljöskade mål. Skadeståndstalan, liksom talan om inlösen, i miljömål kan föras antingen som en fullgörelsetalan eller en fastställelsetalan (MB 20:3 samt RB 13:1 och 2). Rekvisiten för fullgörelse- och fastställelsetalan är inte desamma; främst märks att för fullgörelsetalan som huvudregel krävs att tid för fullgörelse inträtt samt att fastställelsetalan får föras endast rörande existensen av ett rättsförhållande. Vidare måste det råda ovisshet om rättsförhållandets bestånd och denna ovisshet skall lända käranden till förfång. Endast fullgörelsedomar är exigibla.22 Enligt en i doktrinen framförd uppfattning innefattar varje talan - således även en fullgörelsetalan - talan om fastställande av ett rätts förhållande.23 Det må så vara. Men det har också gjorts gällande att käranden inte äger välja fritt mellan fullgörelse- och fastställelsetalan, t.ex. i miljömål. Ett på MskaL grundat yrkande om fastställelse av skadeståndsskyldighet i sig har i vissa fall mötts med yrkande om avvisning med hänvisning till att talan lika väl kan föras som full görelsetalan och att förfångs- och ovisshetsrekvisiten enligt RB 13:2 därför inte är uppfyllda. Efter HD:s avgörande i NJA 1987 s. 787 borde det dock stå klart att fastställelsetalan många gånger inte bara är en framkomlig, utan också en för alla inblandade fördelaktig, väg. Den allmänna tendensen, inte minst inom miljörätten, verkar vara att allt oftare välja fastställelsetalan.24 Särskilt vid omfattande subjektiv kumulation kan avsevärda vinster i processekonomiskt - men även i rättskraftsmässigt - hänseende uppnås på så sätt. Av Ekelöfs (och Fitgers) framställning får man dock intrycket att förfångsrekvisitet inte är uppfyllt och att fastställelsetalan skall avvi sas om ”alla skador kan utredas lika väl för närvarande som senare”.25 Jag delar inte denna uppfattning. Även om man ibland kan nå samma resultat med hjälp av reglerna om mellandom (RB 17:5) kan det vara fördelaktigt i både processekonomiskt och bevissäkringsmässigt häns. 7
3.161s. 7
4.Kapitel 6 seende att först via en väl preciserad fastställelsetalan begränsa pröv ningen till frågan om svaranden är skadeståndsskyldig ö.h.t. Oviss heten om hur det förhåller sig i detta hänseende är till betydande för fång t.ex. för en kärande som skulle tvingas till kanske dyrbara och onödiga utredningar om skadornas omfattning och värdering om kan nödgas föra en fullgörelsetalan direkt (se RB 42:2). Följden kan bli att käranden avstår från en välgrundad process. En betydande fördel med att generellt tillåta fastställelsetalan är vidare att en bifallande dom i praktiken ofta kan utnyttjas som grund för förlikning utom rättegång. Den skadeståndsskyldige utövaren kan då frivilligt använda de pengar som annars skulle gå till egna och motpartens rättegångskostnader vid en processuell prövning till att kompensera käranden (och personen i en liknande situation som denne). Det är bättre att pengarna kommer de skadade till del än att de används för ”onödigt” processande.s. 6
5.Trots att vinsterna med att välja fastställelsetalan kan bli avsevärda även för svaranden förekommer dock fortfarande att svarandeombud i miljöskademål, ibland sannolikt för att fördröja ett avgörande och obstruera processens behöriga gång, yrkar avvisning under påstående att rekvisiten enligt RB 13:2 inte är uppfyllda. Enligt min mening förefaller man stundom tangera eller rent av överskrida gränsen till oetisk processföring i detta hänseende, åtminstone när man utan angi vande av särskilda skäl framställer yrkande om avvisning enligt 13:2 efter HD:s nyssnämnda avgörande. Det finns anledning att erinra sig att bestämmelserna i 9:2-4 och 18:6 RB kan bli aktuella i sådana fall. Rätten bör vidare motverka försening och fördyring genom att jml RB 49:4 endast medge särskild fullföljd mot beslut om ogillande av pro cessinvändning rörande rekvisiten för fastställelsetalan när svaranden förefaller ha någorlunda goda skäl att överklaga. Det finns alltså goda skäl att vara generös i fråga om att tillåta positiv fastställelsetalan i miljöskademål. Däremot bör negativ fastställelsetalan från verksamhetsutövaren endast vara tillåten om svaranden givit utövaren särskild anledning att emotse ett kommande skadeståndsanspråk. Jag återkom mer till det i Del II Kapitel 13 avsnitt 3.2.3.s. 6
6.I det här sammanhanget skall också påpekas att förutsättningarna för talerätt och fastställelsetalan i vissa hänseenden är varandra när stående och överlappande intill förväxling och förblandning och att även rekvisiten för fullgörelsetalan kan ”svälja” en hel del av tale rättsprövningen, åtminstone om den sistnämnda sker så ”lättvindigt” som kommer att förordas i det följande.26 Och eftersom samma 162s. 6
7.Talerätt i miljöskademål omständigheter inte sällan har betydelse för alla dessa tre processför utsättningar - och stundom för ytterligare någon eller några som t.ex. vissa forumfrågor - finns det skäl att anlägga ett konsekvent synsätt på hur högt kraven skall ställas; man riskerar annars att hamna i en subtil och ofruktbar dubbelprövning inom ramen för frågan, ja kanske till och med över gränsen till målets materiella del.27 Det finns här paralleller till vad ovan och i annat sammanhang28 sagts angående spörsmål om talerätt och domstolens sakliga behörighet.s. 7