Stycket

12.Frågan om barnets med- och självbestämmande har under de senaste åren, inte minst genom påverkan av FN:s konvention om barnets rättig­ heter från år 1989, aktualiserats inte bara i Sverige utan också i ett inter­ nationellt sammanhang.78 Artikel 12 i konventionen slår fast att barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet och att dessa åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mog­ nad. Barnet skall därför beredas särskilda möjligheter att bli hörd i alla domstols- och andra administrativa förfaranden som rör barnet. FN-konventionens bestämmelse har föranlett införandet av en särskild bestäm­ melse i FB 6:2 b enligt vilken hänsyn skall tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad, vid avgörandet av frågor som rör vårdnaden. Härigenom har barnet inte givits någon formell medbestäm­ manderätt; endast en rätt att få framföra sina synpunkter på hur vårdnads446 frågan skall avgöras. I praxis synes dock avgörande vikt kunna fästas vid barnets uppfattning vid avgörandet av vem av föräldrarna som skall ha vårdnadsansvar. NJA 1995 s. 398. Målet gällde vårdnaden om en 13-årig flicka. Flickan hade efter föräldrarnas separation bott hos fadern. Hon gav själv uttryck åt en bestämd vilja att fadern ensam skulle tillerkännas vårdnadsansvaret. Utred­ ningen i målet visade att flickan stod under starkt inflytande från fadern, vil­ ket resulterat i en avvisande hållning till modern. Både TR och HovR fann att fadern var olämplig att ha vårdnaden om flickan. HD utgick i sina dom­ skäl från att flickan klart och otvetydigt hade förklarat att hon inte ville leva med sin mor, och att hon ville att fadern skulle ha det rättsliga vårdnads­ ansvaret. HD fann att även om faderns lämplighet som vårdnadshavare kunde ifrågasättas, var förhållandena inte sådana att en lösning i enlighet med flickans önskemål kunde antas medföra bestående fara för hennes hälsa eller utveckling på det sätt som sägs i FB 6:7. Fadern tillerkändes därför det rättsliga vårdnadsansvaret. Avgörandet innebär att barnets egen vilja tillerkänns avgörande betydelse även när beslutet vid en ”objektiv” bedömning inte framstår som det bästa för barnet. I förarbetena till 1998 års reform av vårdnadsreglerna förklarade lagrådet att det här är fråga om en princip som ger uttryck för respekt för barnets person och egenart. Respekten för barnet underordnas emellertid hänsynen till barnets bästa på så sätt att starka kontraindikatio­ ner kan tvinga domstolen att gå emot barnets vilja i vissa fall.79 Barnet kan dock sägas ha en ganska långtgående medbestämmanderätt vad gäl­ ler valet av vårdnadshavare.80 Ett liknande synsätt på barnets vilja fram­ kommer genom kravet på samtycke till frivillig vård av barnet enligt socialtjänstlagen. Är barnet över 15 år krävs barnets samtycke till vård. Detta innebär att i de fall barn över 15 år frivilligt placerats i familjehem kan barnet genom att återkalla medgivandet få till stånd en omprövning av den faktiska vårdens utövande.81 I den diskussion som förts kring innebörden av artikel 12 i FN:s kon­ vention om barnets rättigheter är det främst barnets rätt att komma tills. 16