Kallenberg, a.a., s. 1107 och NJA 2014 s. 877 p. 11. Under det att Olivecrona förfäktar, att inga domar innehålla ett omdöme om ett rättsförhållande, påstår jag, att alla domar innehålla ett omdöme angående förhandenvaron av lagliga förutsättningar för bifall till kärandens talan eller – vilket är detsamma, eftersom rättighetsföreställningen är oskiljaktigt förbunden med dessa förutsättningar – ett omdöme, huruvida den rättighet, som kärandens talan avser, äger bestånd eller ej.41
Hänvisas från p. 5 (s. 69)
5.Den materiella rätten är på intet sätt ensam om konstruktionen rättsförhållande. Även processrätten har gjort försök med ett eget rättsförhållande: pro cessrättsförhållandet. De dubbla rättsförhållandena – det materiella respektive det processuella – kan verka förvirrande. Risken för sammanblandning var dock liten och idag är läran om processrättsförhållandet övergiven. Det materiella rättsförhållandet betraktades som processföremålet, saken, medan processrättsförhållandet betraktades som relationen mellan domstolen och parterna i en pågående process. Processrättsförhållandet ansågs uppkomma oberoende av om det materiella rättsförhållandet, som den ena parten gjorde gällande, verkligen förelåg. Processrättsförhållandet utgjorde alltså ingen konkurrent till det materiella rättsförhållandet. Tvärtom, förefaller det vara idén om det materiella rättsförhållandet som konstituerat av rättigheter och skyldigheter, som influerat konstruktionen av processrättsförhållandet och den sammanhängande tanken om att processrättsförhållandet berättigar och förpliktigar såväl domstolen som parterna i förhållande till varandra. Till skillnad från vad som i motiven till avtalslagen ansågs gälla för materiella rättsförhållandens uppkomst, där viljan och viljeförklaringen betraktades som den skapande kraften, är dock svaranden i en process i regel indragen utan egen vilja att vara där. Till diskussionsinläggen om rättsförhållandets ontologi hör också förnekandet av rättsförhållandets existens. Lundstedt kände sig manad att erinra om att det som representeras av föreställningen om ett rättsförhållande inte existerar i verkligheten. Uppfattningen delades av Olivecrona: ”Det materiella rättsförhållandet’ är blott en ideologisk påbyggnad på fakta.” Rättsförhållandet ansågs kunna hänföras till det förmenta antagandet om ett ideellt rättstillstånd. Inte ens en positiv fastställelsetalan som lett till en fastställelsedom med innebörden att det omtvistade rättsförhållandets existens fastställts kunde dock, enligt Olivecrona, anses leda till någon förändring i ett ideellt rättstillstånd. Rättsförhållandet finns visst, invände Kallenberg, och dess bakomliggande realiteter är lagen och fakta. Han tillade: ”Utan dessa relationer skulle det vara sämre ställt med ordningen inom samhället än det är.”s. 69