Kallenberg, a.a., s. 1107 och NJA 2014 s. 877 p. 11. Under det att Olivecrona förfäktar, att inga domar innehålla ett omdöme om ett rättsförhållande, påstår jag, att alla domar innehålla ett omdöme angående förhandenvaron av lagliga förutsättningar för bifall till kärandens talan eller – vilket är detsamma, eftersom rättighetsföreställningen är oskiljaktigt förbunden med dessa förutsättningar – ett omdöme, huruvida den rättighet, som kärandens talan avser, äger bestånd eller ej.41
Hänvisas från p. 5 (s. 69)
Riktningar och avsikter
1.Civilrättens och processrättens relationsstatus skulle kunna sammanfattas med: ”Det är komplicerat”. I mötet mellan olika områden av juridiken och rättsvetenskapen uppstår behovet av kommunikation. Där ges tillfälle till nya infallsvinklar och insikter, men skapas samtidigt grund för friktion. En sådan potentiell friktionsyta behandlas i den här texten.s. 63
2.Civilrättsliga och civilprocessuella rättsregler aktualiseras i domstolar när det uppstår tvister som rör rättsförhållanden mellan enskilda. Begreppet rättsförhållande kommer till uttryck på flera ställen i rättegångsbalken (RB). För de civilprocessuella taleformerna är begreppet centralt eftersom en talan enligt den vedertagna uppfattningen på ett eller annat sätt kopplar an till ett rättsförhållande. Tydligast är detta för fastställelsetalan: För att tillåtas måste talan enligt RB 13:2 st. 1 uttryckligen avse ett konkret rättsförhållande (eller icke-förhållande) mellan parterna. Med en fastställelsetalan vill käranden få existensen eller icke-existensen av ett visst rättsförhållande fastställd. Det har argumenterats för att begreppet rättsförhållande krånglar till tillämpningen av de processuella reglerna. Problemet är kanske större än så? Det kanske även krånglar till kommunikationen mellan den materiella och den processuella rätten?s. 63
3.Med texten vill jag lämna ett bidrag till en orientering i några av de diskussioner som förts avseende rättsförhållandebegreppet och hur dessa diskussioner färgar förståelsen av rättsförhållanderekvisitet för fastställelsetalan. För att göra detta identifierar jag metaforer som använts i diskussionerna om vad rättsförhållandet är, vad som skulle kunna kallas rättsförhållandets ontologi. Jag använder sedan – det vill säga tolkar, utvidgar och spelar vidare med – metaforerna för att avtäcka och få syn på teoretiska föreställningar som på olika sätt präglar förståelsen av rättsförhållandebegreppet.s. 64
4.Metafor kommer av grekiskans metaphora som i sin sammansatta betydelse innebär att föra bort eller överföra. Metaforen utgör, för att ytterligare addera till metaforiken, ett transportmedel vid meningsskapande. Metaforer fyller en pedagogisk funktion för att förklara komplexa företeelser och för att underlätta förståelsen av nya företeelser. De kan studeras för att undersöka, blottlägga och få syn på tankemönster och underliggande antaganden om rättsliga företeelser. Metaforer är således mer än en lek med ord; de har ett betydelsefullt pedagogiskt och analytiskt värde inom rättsvetenskapen. Värdet till trots bör det framhållas att metaforer även riskerar att leda till förenklingar när sådana inte är önskvärda eller att med sitt inte sällan lekfulla bildspråk förtrolla och vilseleda läsaren. I metaforikens inre motsättning ligger både dess närhet till det förenklade/reducerade och till det kreativa/utvidgande.s. 64
5.Avsikten är att i de kommande avsnitten försöka fånga varför rättsförhållandebegreppet visar sig särskilt svårhanterligt just för fastställelsetalan för att därefter, med hjälp av metaforer, försöka fördjupa förståelsen av begreppets utmaningar. Undersökningen ger samtidigt anledning att reflektera över om metaforer kan bidra till kommunikationen mellan materiell rätt och processrätt eller om metaforer riskerar att skymma sikten och kanske rent av undertrycka andra förklaringsmodeller som bättre hade kunnat bidra till förståelsen av rättsliga företeelser i stort och av rättsförhållandet i synnerhet.s. 65
Fastställelsetalan och den anteciperade fullgörelsetalan
1.En fastställelsedom kan vid första anblick te sig som en stympad version av vad en fullgörelsedom kan vara. Fastställelsedomens främsta begränsning är att den, till skillnad från fullgörelsedomen, inte är exigibel. De verkställbara rättsföljderna ligger enbart som potentiella möjligheter vid händelse av framtida fullgörelsetalan. Låt oss återkomma till fastställelsetalans potential – och problem – när det kommer till dessa orealiserade rättsföljder.s. 65
2.Ett fastställelsetema kan vara en implicit del av en fullgörelsetalan och därför framstå som en avgränsad del av denna. Slutsatsen att det inbakade fastställelsetemat i fullgörelsetalan gör fastställelsetalan till något mindre än en fullgörelsetalan är dock förhastad. En modifiering av en talan från en fullgörelset alan till en fastställelsetalan har nämligen ansetts utgöra en ändring av talan och inte en inskränkning av talan. Fastställelsetalan utgör, i vart fall enligt Högsta domstolen, inte en beskuren fullgörelsetalan – utan helt enkelt något annat än en fullgörelsetalan. Att det förhåller sig på det sättet sammanhänger med rättskraftsinstitutet. En fastställelsedom hindrar ju inte en kärande som vunnit framgång från att i en ny process komma tillbaka och kräva fullgörelse. En modifiering av talan från att yrka på fullgörelse till att istället yrka fastställelse kan därför inte anses utgöra en inskränkning av fullgörelsetalan, utan måste nödvändigtvis ses som en ändring, det vill säga som en annan talan än den ursprungliga. Fastställelsetemat kan ha varit en begränsad del av fullgörelsetalan, men så fort fastställelsetalan har frigjort sig är den en egen entitet och dessutom med eget målnummer.s. 65
3.Även i andra fall visar sig fastställelsetalan vara mer än en begränsad del av en potentiell fullgörelsetalan. Följande exempel illustrerar hur en fastställelsetalan till och med kan anses vara större än en fullgörelsetalan. I NJA 2013 s. 830 hade ett konkursbo beslutat att enligt konkurslagen (KonkL) 3:9 st. 1 avstå från att överta konkursgäldenärens, tillika arbetstagarens, fastställelsetalan mot en tidigare arbetsgivare om att ett avskedande var ogiltigt. Genom att inte ta över talan ansågs boet även ha avsagt sig anspråk på utebliven lön och semestertillägg. Som fallet belyser kan en fastställelsetalan anses ha en potentiellt större träffyta än en fullgörelsetalan. Även andra anspråk än utebliven lön och semestertillägg, som allmänt skadestånd, kan ju bli en följd av en bifallen fastställelsetalan om att avskedandet varit ogiltigt. Att ett rättsförhållande fastställs har mer än en symbolisk betydelse vilket beror på rättsförhållandets starka koppling till tänkta rättigheter och skyldigheter i kombination med fastställelsedomens positiva rättskraft i kommande fullgörelseprocesser. I ljuset av fastställelsedomens avsaknad av verkställbarhet är det en berättigad fråga varför en fastställelsetalan överhuvudtaget väcks. Den mest uppenbara fördelen är den prejudiciella betydelsen genom den positiva rättskraften som en fastställelsedom för med sig. Det finns fler anledningar för en potentiell kärande att vilja väcka en fastställelsetalan. Käranden kan vilja åstadkomma ett preskriptionsavbrott. I de fall då exempelvis en gäldenär blivit krävd på betalning av en borgenär som själv inte väckt talan, saknar gäldenären intresse av fullgörelse. En negativ fastställelsetalan fyller då funktionen av ett försvarsmedel snarare än ett eget angreppsmedel, eftersom en lagakraftvunnen dom som bifaller käromålet fungerar prejudiciellt i förhållande till borgenärens framtida yrkande om betalning (fullgörelse). Ett annat skäl till att väcka en fastställelsetalan kan vara att fullgörelsetidpunkten ännu inte inträtt och att fullgörelsetalan därför ännu inte är möjlig att föra. Processekonomiska skäl kan tala för att önska fastställelse av om skadeståndsskyldighet överhuvudtaget föreligger innan skadornas storlek utreds och fullgörelsetalan förs.s. 66
4.Samtliga exempel kopplar på olika sätt samman intresset av en fastställelsetalan med en anteciperad fullgörelsetalan, även om behovet av en följande fullgörelsetalan kan bortfalla när motparten inser det lönlösa i att vidhålla sin ståndpunkt. En kategori av fall avviker dock från de ovan nämnda typfallen. I denna typ av fall är inte en tänkt fullgörelsetalan relevant utan fastställelsen utgör istället en form av ändamål i sig. Käranden kan vilja få fastställt att ett visst rättsförhållande äger giltighet trots att det saknas intresse av en kommande fullgörelsetalan. Fullgörelsetalan kan rent av ligga bakåt i tiden. Kollektiva och diffusa anspråk kan ibland vara svåra att formulera i fullgörelsetermer. Den anteciperade fullgörelsetalan bortfaller således och en fastställelsetalan kan bli svår att få föra.s. 67
Rättsförhållandets ontologi – några fragment
1.ur diskussioner om rättsförhållandets natur När vi talar om begreppet rättsförhållande rör vi oss i de centrala delarna av juridikens begreppsbyggnad. Såväl inom den materiella rätten som i processrätten har frågan om vad rättsförhållandet är, dess ontologi, varit omdiskuterad.s. 67
2.Rättsförhållandets centrala betydelse för processrätten visar sig i att det ibland behandlats som synonymt med det flitigt använda, men också svåra nvända, begreppet ”saken”. Hypostasering är en filosofisk term för att beteckna det fenomen som uppstår när en tankekonstruktion övergår till att uppfattas som ett ting. Även om all tolkning utgör ett betvingande av det tolkade på något vis (jfr att ”ringa in ett begrepp”, ”spjälka upp en begreppsapparat” eller ”fixera begreppen”), framstår ”saken” närmast som ett övertydligt exempel på hypostasering eller förtingligande.s. 67
3.Vid RB:s tillkomst antogs processens ”föremål” i tvistemål utgöra ett materiellt rättsförhållande. För processlagberedningen var saken och det omtvistade rättsförhållandet synonymer. I motiven till RB 17:1 förklaras att ”avgörande, som innefattar prövning av saken dvs. det rättsförhållande, som utgör rättegångens föremål, har betecknats såsom dom”. Det sägs vidare att ”även stadfästande av förlikning utgör ett materiellt avgörande av det omtvistade rättsförhållandet”. Sakbegreppet har fortsatt att diskuteras och diskussionerna kommer nog att fortsätta.s. 68
4.Föreställningen om att en tvist rör en sak har betydelse för vår förståelse av tvistemålsprocessen. En annan metafor hade bidragit till andra förståelser. Det har samtidigt argumenterats för att förtingligandet av rätten fyller viktiga funktioner, inte minst i att förhindra ”total relativism” i det begreppsliga meningsskapandet. I förslaget till avtalslagen, lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, definieras rättshandlingar som alla viljeförklaringar som har till syfte att ”grundlägga, förändra eller upphäva ett rättsförhållande”. I sin anmälan av Alméns kommentar till nämnda lag föreslog Björling såväl inskränkning som utvidgning av definitionen av rättshandlingar. Björling ville precisera rättshandlingar till att endast avse privata viljeförklaringar med avseende på rättsförhållanden, och därmed utesluta domen. Argumentationen grundar sig av allt att döma på en dualistisk förståelse av processuell och materiell rätt. Rättsförhållandet skapas enligt en sådan uppfattning i den materiella rätten, oberoende av processen. Tanken är alltså att viljan och viljeförklaringen utgör den skapande kraften.s. 68
5.Den materiella rätten är på intet sätt ensam om konstruktionen rättsförhållande. Även processrätten har gjort försök med ett eget rättsförhållande: pro cessrättsförhållandet. De dubbla rättsförhållandena – det materiella respektive det processuella – kan verka förvirrande. Risken för sammanblandning var dock liten och idag är läran om processrättsförhållandet övergiven. Det materiella rättsförhållandet betraktades som processföremålet, saken, medan processrättsförhållandet betraktades som relationen mellan domstolen och parterna i en pågående process. Processrättsförhållandet ansågs uppkomma oberoende av om det materiella rättsförhållandet, som den ena parten gjorde gällande, verkligen förelåg. Processrättsförhållandet utgjorde alltså ingen konkurrent till det materiella rättsförhållandet. Tvärtom, förefaller det vara idén om det materiella rättsförhållandet som konstituerat av rättigheter och skyldigheter, som influerat konstruktionen av processrättsförhållandet och den sammanhängande tanken om att processrättsförhållandet berättigar och förpliktigar såväl domstolen som parterna i förhållande till varandra. Till skillnad från vad som i motiven till avtalslagen ansågs gälla för materiella rättsförhållandens uppkomst, där viljan och viljeförklaringen betraktades som den skapande kraften, är dock svaranden i en process i regel indragen utan egen vilja att vara där. Till diskussionsinläggen om rättsförhållandets ontologi hör också förnekandet av rättsförhållandets existens. Lundstedt kände sig manad att erinra om att det som representeras av föreställningen om ett rättsförhållande inte existerar i verkligheten. Uppfattningen delades av Olivecrona: ”Det materiella rättsförhållandet’ är blott en ideologisk påbyggnad på fakta.” Rättsförhållandet ansågs kunna hänföras till det förmenta antagandet om ett ideellt rättstillstånd. Inte ens en positiv fastställelsetalan som lett till en fastställelsedom med innebörden att det omtvistade rättsförhållandets existens fastställts kunde dock, enligt Olivecrona, anses leda till någon förändring i ett ideellt rättstillstånd. Rättsförhållandet finns visst, invände Kallenberg, och dess bakomliggande realiteter är lagen och fakta. Han tillade: ”Utan dessa relationer skulle det vara sämre ställt med ordningen inom samhället än det är.”s. 69
6.Kallenberg stödde sig på omdömesteorin, det vill säga tanken om att domen mynnar ut i ett omdöme om ett materiellt rättsförhållande. Han förklarade: Olivecrona instämde visserligen i att det för fastställelsedomar var särskilt svårt att helt avskriva omdömesteorin. Å andra sidan, om omdömesteorin kunde omkullkastas för fastställelsedomarna, vore diskussionen om omdömesteorins vara eller icke-vara ur Olivecronas perspektiv i princip över. Om inte ens en fastställelsedom, med slutsatsen att ett visst rättsförhållande består eller inte består, kan uppfattas som ett omdöme om ifrågavarande rättsförhållande – vad fanns det då kvar att diskutera? Olivecrona lyckades sedan genom en balansakt att i sin argumentation undandra även fastställelsedomen från omdömesteorins hägn genom att hävda att den negativa respektive den positiva fastställelsedomen enbart var att anse som imperativ, precis på samma sätt som fullgörelsedomen.s. 70
7.Föreställningen om pre-processuella rättigheter möttes som bekant av återkommande kritik från framförallt Uppsalaskolan. Lindblom sammanfattar ståndpunkten i sin avhandling från 1974 (i stencil 1972): ”antagandet att rättigheten existerar s.a.s. oberoende av de processuella möjligheter, som utgör dess reella innehåll, är ett närmast naturrättsligt betraktelsesätt.”. Uppsalaskolans ihärdiga försök att rikta ljuset mot metafysiken har dock varken inom civilrätten eller processrätten hindrat användningen av begreppet rättsförhållande eller idén om rättigheter.s. 71
Rättsförhållandet – En civilrättslig och
1.processrättslig resa med komplikationer Rättsförhållandebegreppet inom civilrätten tycks kännetecknas av dels det nära sambandet med idén om rättigheter, dels begreppets sammanlänkande karaktär. Terminologin har varierat; rättsförhållandet har ibland beskrivits i termer av kopplingsbegrepp, funktionsbegrepp, ett framställningstekniskt begrepp eller ett mellanbegrepp. Den gemensamma tanken tycks vara den sammankopplande funktionen. Jacobsson har såvitt avser lagstiftningen uttryckt det med följande metafor: Med processuella termer skulle det placera rättsförhållandet mellan rättsfakta och rättsföljd.s. 71
2.Kravet på att en fastställelsetalan ska avse ett bestämt rättsförhållande fyller processuella funktioner. Men rättsförhållandet och dess koppling till tankegodset om rättigheter ställer också till det när det kommer till fastställelsetalan. En fastställelsetalan kan, och anteciperas också, följas av fullgörelseprocesser som inte skarpt kan avgränsas eller överblickas på förhand. Mellanledet – rättsförhållandet som Station – utgör ett störningsmoment i processen.s. 72
3.Kanske är Stationsmetaforen hjälpsam i civilrätten, men stjälper i processrätten? Låt oss pröva tankegången med ”bättre rätt” som exempel. Stationen fungerar som en länk, ett tankeled, för att slippa definiera alla rättsfakta som konstituerar bättre rätt (eller för den delen utesluter bättre rätt). Spåren representerar alla fång som kan grundlägga bättre rätt – och alla spår leder till la stazione di Roma Termini (bättre rätt i vårt exempel). Från Roms centralstation leder däremot de spår som representerar alla rättsföljder som kan göras gällande på grund av bättre rätt. De civilrättsliga kommunikationsfördelarna med en sådan tankekonstruktion är uppenbara: Rättsförhållandet (rättigheten) fungerar som benämning på Stationen med alla dess ingående och utgående spår.s. 72
4.I den dominerande processrättsliga förståelseramen är det dock rättsfakta och rättsföljder som kommit att betraktas som de relevanta byggstenarna. Idén är att vissa (konkreta och bevisade) rättsfakta, som svarar mot vissa abstrakta rättsfakta (rekvisit), leder till viss rättsföljd. (Konkreta) rättsfakta kan således förstås som betingelserna för den relevanta rättsföljden. Den ordningsskapande Stationen i civilrätten, i form av rättsförhållandet, fungerar i processrätten därför mer som en diffuser, en slags spridare i motsats till en hopsamlare. I fortsättningen benämner jag denna effekt som rättsförhållandets diffuserande verkan. Rättsfakta anländer till Stationen, där spåret förgrenas i en mängd olika tänkbara rättsföljder. För fullgörelsetalan är resan i de flesta fall problemfri – destinationen (rättsföljden) bör ju kunna utläsas av biljetten (genom kärandens yrkande i ljuset av grunden). För fastställelsetalan är saken mer prekär. Yrkandet är ju inte riktat mot en exigibel rättsföljd utan istället formulerat som en begäran om att domstolen ska fastställa att visst rättsförhållande består eller inte består. Den bifallna fastställelsedomen blir en bekräftelse på att Stationen finns där som en möjlighet den dagen käranden önskar resa vidare till någon av de tänkbara destinationerna (de exigibla rättsföljderna).s. 72
5.Även bortsett från rättsförhållandet och dess diffuserande verkan gör processrätten motstånd mot den linjära tanken i Stationsmetaforen. Motståndet riktar sig mot tanken att resan är enkelriktad, med utgångspunkt i rättsfakta, via rättsförhållandet och vidare mot en rättsföljd. Anläggs ett funktionalistiskt förhållningssätt blir det synligt att Stationsmetaforen, och den förenklade resa den försöker åskådliggöra, inte håller för att beskriva en (funktionalistisk processualists) resa mellan rättsfakta och rättsföljd. Istället är en mer träffande bild en resa företagen av en pendlare utan givna koordinater. Det kan förefalla irrationellt att ge sig ut på en sådan strapats utan att på förhand veta varken avreseort eller destination, men ur den funktionalistiska synpunkten är det udda resmönstret fullt logiskt. Lindblom beskriver i Processens arkitektur hur resan ibland måste ske tur och retur flera gånger för att avgöra om ett konkret faktum håller för att läggas till grund för viss rättsföljd på så sätt att det kan subsumeras under det abstrakta rättsfaktum som utlöser rättsföljden.s. 73
6.Då har vi således flera moment i bedömningen av om ett fastställelsetema rör ett rättsförhållande:s. 74
7.Tåget är inte självgående. Startpunkten utgörs av parts åberopande av konkreta omständigheter med ett implicit eller explicit påstående om att dessa omständigheter är direkt relevanta för en önskvärd rättsföljd. Vid prövningen av om en fastställelsetalan ska bifallas eller ogillas kommer domstolen även att ta ställning till sakfrågan om de åberopade konkreta omständigheterna är bevisade och i så fall med vilken styrka, eller om de i ett dispositivt tvistemål är erkända. När frågan gäller om en fastställelsetalan överhuvudtaget ska få föras är prövningen dock en annan. Här sker ingen bedömning av sakfrågan utan enbart av om de av käranden åberopade konkreta omständigheterna är sådana att de, om de kan bevisas, kvalificerar sig som konkreta rättsfakta med direkt betydelse för en tänkt rättsföljd. Bedömningen föregår således bedömningen av sakfrågan som i sin tur blir aktuell först sedan det konstaterats att det föreligger processförutsättningar. Om det bedöms finnas processförutsättningar kan en fastställelsedom så småningom meddelas. När fastställelsedomen väl är meddelad har rätten redan passerat Stationen flera gånger i sin bedömning av om fastställelsetemat rörde ett rättsförhållande och av om rättsförhållandet i sådana fall ska bestå eller icke bestå. Resan visade sig således längre än vad Stationsmetaforen inledningsvis gav sken av.s. 74
8.Fastställelsedomen har potential att fungera som en vägledande ficklampa i relation till kommande fullgörelseprocesser. Som det uttrycktes i USA:s representanthus vid framläggande av förslag till lagstiftning om fastställelsetalan: Den upplysande funktionen motverkas dock av rättsförhållandets diffuserande verkan: Ljuset förmår inte alltid sträcka sig ut i alla de tänkbara rättsföljdsspår som Stationen öppnar upp för. Men problemet är kanske främst av teoretisk natur? I rättstillämpningen dämpas rättsförhållandets diffuserande verkan av de krav som uppställs för att en fastställelsetalan ska få föras: Enligt RB 13:2 får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består tas upp till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång. Bestämmelsen är fakultativ och det krävs att den ifrågavarande fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna framstår som lämplig. Kravet på att ovissheten ska lända käranden till förfång har samband med den stora mängd fastställelseprocesser en kärande annars hypotetiskt skulle ha möjlighet att föra. Processlagberedningen resonerade inför införandet på följande sätt: ”Det skulle innebära, att varje borgenär när som helst kunde instämma sin gäldenär med yrkande om fastställande av gäldsförhållandet, oavsett att gälden ännu icke vore förfallen, och få denna talan upptagen och prövad.” De förfallna anspråk (jfr RB 13:1 st. 1) en kärande skulle kunna tänkas ha är givetvis betydligt färre än de rättsförhållanden vilka samma käranden skulle kunna tänkas ingå i. Det finns fler begränsningar. Rättsförhållanderekvisitet innebär att fastställelsetemat inte enbart kan röra ett sakförhållande och inte heller en ren rättsfråga. En fastställelsetalan enligt RB 13:2 kan endast avse ett civilrättsligt rättsförhållande. Talerätt av typen actio popularis, som skulle kunna ge upphov till en påtaglig ökning av potentiella rättsföljdsspår, tycks heller inte medges.s. 74
9.Slutligen är en förutsättning för att fastställelsetalan ska tillåtas att talan anknyter till minst en rättsföljd och att yrkandet om viss rättsföljd har en tillräckligt tydlig koppling till de konkreta omständigheter som åberopas som grund. Det fokus som läggs vid rättsföljderna sammanhänger bland annat med svarandens intresse av att kunna prognosticera potentiella konsekvenser av att medge eller bestrida kärandens talan. Det är ett centralt krav för att en fastställelsetalan ska kunna prövas att rättsförhållandet är så preciserat att verkan av att det fastställs bestå eller inte bestå kan överblickas. Sålunda har rättsförhållandets diffuserande verkan på olika sätt parerats.s. 75
Resan fortsätter (efter ett kortare uppehåll)
1.Att undersöka föreställningar och metaforer kopplade till rättsförhållandets vara eller icke-vara är som att hitta ett kikhål (en kanske snarare kaninhål) rakt in i de teorier och idéer som kommit att prägla såväl processrättsteorin som civilrättsteorin som vi känner dem idag. Den här texten har bara vågat sig på en hastig blick över kanten av kaninhålet.s. 76
2.Jakten på rättsförhållandets ontologi har gått i vindlar. Uppfattningar har skiftat över tid och meningsskiljaktigheterna har varit flera. Den förståelse av rättsförhållande som vi står kvar med idag kännetecknas av att den är tillt ufsad av en långvarig batalj mellan rättsvetare från olika läger. Vår kvarvarande förståelse är vag. Därtill kommer att civilrätten och civilprocessen har delvis olika utgångspunkter. Kommunikationen sker utifrån olika synvinklar. Spelar det egentligen någon roll? Måste vi ha en gemensam förståelse av rättsförhållandet? Vad händer om vi uppfattar juridikens begreppsbygge mer som en salad bowl och mindre som en melting pot?s. 76
3.Metaforer utgör transportmedel mellan våra olika förståelser; språkliga redskap som kan underlätta kommunikationen när olikheterna blir för påtagliga. Metaforerna transporterar meningsbetydelser från ett område av juridiken och rättsvetenskapen till ett annat. De ger oss ett språk för att kunna tala om komplexa rättsliga företeelser och hjälper oss att få syn på outtalade tankestrukturer. Trots att de riskerar att leda till förenklingar och missförstånd är bruket och studiet av metaforer således väl motiverat inom rättsvetenskapen. Men sökandet efter rättsförhållandets ontologi är inte över; den vindlande resan fortsätter.s. 76