Se även NJA 2013 s. 209 p. 6 och NJA 2007 s. 718. Utan att det kommer till uttryck i lagtext är även civilprocessens vanligaste taleform, fullgörelsetalan (RB 13:1), relaterad till rättsförhållanden, se t.ex. SOU 1938:44 s. 188 och 212 och Larsson, Sven, Förutsättningarna för fastställelsetalan, SvJT 1974 s. 474 f. Ibland omnämns även talan som är tänkt att mynna ut i en konstitutiv eller rättsgestaltande dom som en särskild talan (t.ex. talan om äktenskapsskillnad eller faderskap, jfr RB 18:2 ”rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom”). Benämningen av dessa domar som rättsgestaltande är omdiskuterat av skäl som här inte finns utrymme att utveckla. För en kritik av begreppet konstitutiv dom, se Olivecrona, Karl, Domen i tvistemål, Gleerup, 1943, s. 60 ff.
Hänvisas från p. 2 (s. 63)
2.Civilrättsliga och civilprocessuella rättsregler aktualiseras i domstolar när det uppstår tvister som rör rättsförhållanden mellan enskilda. Begreppet rättsförhållande kommer till uttryck på flera ställen i rättegångsbalken (RB). För de civilprocessuella taleformerna är begreppet centralt eftersom en talan enligt den vedertagna uppfattningen på ett eller annat sätt kopplar an till ett rättsförhållande. Tydligast är detta för fastställelsetalan: För att tillåtas måste talan enligt RB 13:2 st. 1 uttryckligen avse ett konkret rättsförhållande (eller icke-förhållande) mellan parterna. Med en fastställelsetalan vill käranden få existensen eller icke-existensen av ett visst rättsförhållande fastställd. Det har argumenterats för att begreppet rättsförhållande krånglar till tillämpningen av de processuella reglerna. Problemet är kanske större än så? Det kanske även krånglar till kommunikationen mellan den materiella och den processuella rätten?s. 63