Se även NJA 2013 s. 209 p. 6 och NJA 2007 s. 718. Utan att det kommer till uttryck i lagtext är även civilprocessens vanligaste taleform, fullgörelsetalan (RB 13:1), relaterad till rättsförhållanden, se t.ex. SOU 1938:44 s. 188 och 212 och Larsson, Sven, Förutsättningarna för fastställelsetalan, SvJT 1974 s. 474 f. Ibland omnämns även talan som är tänkt att mynna ut i en konstitutiv eller rättsgestaltande dom som en särskild talan (t.ex. talan om äktenskapsskillnad eller faderskap, jfr RB 18:2 ”rättsförhållande, som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom”). Benämningen av dessa domar som rättsgestaltande är omdiskuterat av skäl som här inte finns utrymme att utveckla. För en kritik av begreppet konstitutiv dom, se Olivecrona, Karl, Domen i tvistemål, Gleerup, 1943, s. 60 ff.
Hänvisas från p. 2 (s. 63)
1.Civilrättens och processrättens relationsstatus skulle kunna sammanfattas med: ”Det är komplicerat”. I mötet mellan olika områden av juridiken och rättsvetenskapen uppstår behovet av kommunikation. Där ges tillfälle till nya infallsvinklar och insikter, men skapas samtidigt grund för friktion. En sådan potentiell friktionsyta behandlas i den här texten.s. 63
2.Civilrättsliga och civilprocessuella rättsregler aktualiseras i domstolar när det uppstår tvister som rör rättsförhållanden mellan enskilda. Begreppet rättsförhållande kommer till uttryck på flera ställen i rättegångsbalken (RB). För de civilprocessuella taleformerna är begreppet centralt eftersom en talan enligt den vedertagna uppfattningen på ett eller annat sätt kopplar an till ett rättsförhållande. Tydligast är detta för fastställelsetalan: För att tillåtas måste talan enligt RB 13:2 st. 1 uttryckligen avse ett konkret rättsförhållande (eller icke-förhållande) mellan parterna. Med en fastställelsetalan vill käranden få existensen eller icke-existensen av ett visst rättsförhållande fastställd. Det har argumenterats för att begreppet rättsförhållande krånglar till tillämpningen av de processuella reglerna. Problemet är kanske större än så? Det kanske även krånglar till kommunikationen mellan den materiella och den processuella rätten?s. 63
3.Med texten vill jag lämna ett bidrag till en orientering i några av de diskussioner som förts avseende rättsförhållandebegreppet och hur dessa diskussioner färgar förståelsen av rättsförhållanderekvisitet för fastställelsetalan. För att göra detta identifierar jag metaforer som använts i diskussionerna om vad rättsförhållandet är, vad som skulle kunna kallas rättsförhållandets ontologi. Jag använder sedan – det vill säga tolkar, utvidgar och spelar vidare med – metaforerna för att avtäcka och få syn på teoretiska föreställningar som på olika sätt präglar förståelsen av rättsförhållandebegreppet.s. 64
4.Metafor kommer av grekiskans metaphora som i sin sammansatta betydelse innebär att föra bort eller överföra. Metaforen utgör, för att ytterligare addera till metaforiken, ett transportmedel vid meningsskapande. Metaforer fyller en pedagogisk funktion för att förklara komplexa företeelser och för att underlätta förståelsen av nya företeelser. De kan studeras för att undersöka, blottlägga och få syn på tankemönster och underliggande antaganden om rättsliga företeelser. Metaforer är således mer än en lek med ord; de har ett betydelsefullt pedagogiskt och analytiskt värde inom rättsvetenskapen. Värdet till trots bör det framhållas att metaforer även riskerar att leda till förenklingar när sådana inte är önskvärda eller att med sitt inte sällan lekfulla bildspråk förtrolla och vilseleda läsaren. I metaforikens inre motsättning ligger både dess närhet till det förenklade/reducerade och till det kreativa/utvidgande.s. 64
5.Avsikten är att i de kommande avsnitten försöka fånga varför rättsförhållandebegreppet visar sig särskilt svårhanterligt just för fastställelsetalan för att därefter, med hjälp av metaforer, försöka fördjupa förståelsen av begreppets utmaningar. Undersökningen ger samtidigt anledning att reflektera över om metaforer kan bidra till kommunikationen mellan materiell rätt och processrätt eller om metaforer riskerar att skymma sikten och kanske rent av undertrycka andra förklaringsmodeller som bättre hade kunnat bidra till förståelsen av rättsliga företeelser i stort och av rättsförhållandet i synnerhet.s. 65