Rättsfallet är även intressant med avseende på tolkningen av rekvisitet ”påbörjat utförandet av visst brott” – dvs. frågan om försökspunktens inträde. Denna fråga var okomplicerad beträffande den av de tilltalade som hade hanterat de aktuella lådorna. Beträffande övriga tilltalade får bedömningen betecknas som generös om man jämför med annan praxis. Försökpunkten ansågs uppnådd dels vid kontaktförsök per telefon, dels vid besök i ett hotellrum (medan narkotikan förvarades på en helt annan plats). Bedömningen påverkades enligt HD av att det rörde sig om organiserad brottslighet ”där olika personer haft bestämda uppgifter”. Jfr Asp 2021, s. 90 f. Man kan spekulera i om inte utgången i viss mån påverkades av att det inte var möjligt att döma för förberedelse till brott. De tilltalade hade förvisso vidtagit typiska förberedelsegärningar – genom att befatta sig med bilar med lönnutrymmen – men regleringen avseende förberedelse (BrB 23:2) saknar som bekant ett alternativt farerekvisit och ställer dessutom krav på mer än ringa fara. Jfr Wennberg, Försök till brott 2010, s. 159. Det kan noteras att möjligheten att döma för förberedelse till brott däremot fanns (och utnyttjades) i Getingerånet NJA 1995 s. 405 – där prövningen av den centrala frågan om försökspunktens inträde kan tyckas jämförelsevis mer restriktiv.
Hänvisas från p. 4 (s. 700)
4.Det kan finnas skäl att se närmare på ett annat prejudikat som ligger drygt 30 år tillbaka i tiden och som faller inom samma kategori av ”typfall” som Vapenattrappen. I Russinlådorna NJA 1992 s. 679 var omständigheterna likartade: försöket var otjänligt eftersom tull- och polispersonal hade ingripit innan försökspunktens inträde. Det som i detta fall hade avlägsnats var emellertid inte vapen utan ett stort parti kokain som anlänt till Göteborgs hamn i lådor avsedda för russin, vilka sedermera transporterats till Stockholm. HD dömde fyra tilltalade för försök till grovt narkotikabrott med motiveringen att den omständigheten att narkotikan upptäckts och tagits i beslag flera dagar tidigare utgjorde en tillfällighet från de tilltalades synpunkt. En skillnad mellan Russinlådorna och Vapenattrappen – som HD i det senare fallet framhåller som avgörande – är att i det förra fallet var det upplyst att faran för brottets fullbordan hade undanröjts under brottets planering, dvs. brottsplanen hade tagit form innan narkotikan togs i beslag. I övrigt kan man tycka att det finns flera beröringspunkter mellan rättsfallen. I båda fallen rör det sig om försök till brottstyper där den kriminaliserade gärningen består i olika former av innehav (vapen respektive narkotika), och i båda fallen handlar det om ett gemensamt brottsligt företag med flera inblandade personer (låt vara att vissa av dessa personer förblev okända i 2023 års fall).s. 700