- Rättsfallet är även intressant med avseende på tolkningen av rekvisitet ”påbörjat utförandet av visst brott” – dvs. frågan om försökspunktens inträde. Denna fråga var okomplicerad beträffande den av de tilltalade som hade hanterat de aktuella lådorna. Beträffande övriga tilltalade får bedömningen betecknas som generös om man jämför med annan praxis. Försökpunkten ansågs uppnådd dels vid kontaktförsök per telefon, dels vid besök i ett hotellrum (medan narkotikan förvarades på en helt annan plats). Bedömningen påverkades enligt HD av att det rörde sig om organiserad brottslighet ”där olika personer haft bestämda uppgifter”. Jfr Asp 2021, s. 90 f. Man kan spekulera i om inte utgången i viss mån påverkades av att det inte var möjligt att döma för förberedelse till brott. De tilltalade hade förvisso vidtagit typiska förberedelsegärningar – genom att befatta sig med bilar med lönnutrymmen – men regleringen avseende förberedelse (BrB 23:2) saknar som bekant ett alternativt farerekvisit och ställer dessutom krav på mer än ringa fara. Jfr Wennberg, Försök till brott 2010, s. 159. Det kan noteras att möjligheten att döma för förberedelse till brott däremot fanns (och utnyttjades) i Getingerånet NJA 1995 s. 405 – där prövningen av den centrala frågan om försökspunktens inträde kan tyckas jämförelsevis mer restriktiv.
- Man kan givetvis diskutera i vilket skede försökspunkten skulle inträda i ett fall som det aktuella. Enligt HD:s praxis bör försökspunkten allmänt sett placeras där omständigheterna ger underlag för att konstatera att gärningsmannen har uppsåt att fullborda brottet. Se NJA 2017 s. 531, p. 20. Att enbart förflytta sig till platsen för ett tänkt brott är i regel inte tillräckligt. Se NJA 1995 s. 405. Se vidare ovan under avsnitt 2 och under not 14.
Rättsfall
NJA 1995 s. 405
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1995 s. 405
BibTeX
@misc{nja-1995-s-405,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1995 s. 405}},
year = {1995},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 3 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 1997 s. 507 bedömdes en man som anstiftat en annan person att utöva utpressning mot en tredje person såsom gärningsman till utpressningsbrottet (se nedan i avsnitt 4.1.6 Bedrägeri och annan oredlighet). 3.2 Osjälvständiga brottsformer Frågan om försökspunktens placering behandlades av HD i NJA 1995 s. 405. I målet var fråga om tre män som vid flera tillfällen och i olika konstellationer förberett och möjligen påbörjat utförandet av bankrån. De inblandade hade beväpnade tagit sig till bankens närhet i en stulen bil från en plats där den stulna bilen stått väntande (utgångsläget). Vid något eller några tillfällen hade de också väntat i bilen intill bankinrättningen. Däremot hade de inte vid något tillfälle gått ur bilen eller öppnat någon bildörr innan de återvände till utgångsläget. Underrätterna fann att försökspunkten uppnåddes när männen lämnat utgångsläget och därifrån, med vapnet och övrig utrustning, färdats mot den ifrågavarande banken.
- Jfr även NJA 1995 s. 405 samt minoriteten i NJA 1998 s. 86 angående frågan huruvida frivilligt tillbakaträdande från försök etc. förelegat.
- Ytterligare rättsfall som kan vara av visst intresse vad gäller bedömningen av straffvärde är bl.a. NJA 1995 s. 405, NJA 1995 s. 448, NJA 1996 s. 27, NJA 1996 s. 63, NJA 1997 s. 507, NJA 1997 s. 622, NJA 1997 s. 652, NJA 1997 s. 781, NJA 1998 s. 283, NJA 1998 s. 713, NJA 1999 s. 25, NJA 2000 s. 190, NJA 2000 s. 278, NJA 2000 s. 302, NJA 2000 s. 314 (särskilt utförligt och instruktivt) samt NJA 2000 s. 421.