Se t.ex. NJA 2020 s. 951, låt vara att tröskeln där blev lägre än i t.ex. NJA 2011 s. 548 (se bland annat ovan vid fotnot 116–118).
Hänvisas från p. 9 (s. 835)
Presentation av problemet
1.Vid fel i köpt egendom är avhjälpande av felet ofta en både möjlig och ändamålsenlig lösning. Genom avhjälpande av felet erhåller köparen avtalsenlig egendom och säljaren kan reducera eller förekomma andra påföljder såsom skadestånd, prisavdrag eller hävning av avtalet. Numera betonas dessutom att avhjälpande av felet ofta är förenligt med miljöhänsyn.s. 810
2.Exempelvis den finska köplagen (355/1987) utgår – på samma vis som dess nordiska motsvarigheter – primärt från att säljaren avhjälper felet på egen bekostnad. Säljaren har såväl skyldighet som rätt att avhjälpa felet utan kostnad för köparen (34 § 1 mom. och 36 §). Om säljaren inte fullgör sin skyldighet att avhjälpa felet, har köparen subsidiärt rätt till ersättning för sina försvarliga avhjälpningskostnader som en självständig skadeståndspåföljd (34 § 3 mom.). Men vid sidan om sådan så kallad avhjälpandeersättning kan kompensation för avhjälpningskostnader även ske enligt köplagens allmänna regler om skadestånd, eller i form av ett prisavdrag beräknat på basis av kostnaden för att avhjälpa felet. I köplagens system kan alltså avhjälpande av fel på olika sätt aktualiseras inom ramen för fyra påföljdsalternativ. Även om påföljderna i grunden kan leda till samma resultat, bygger påföljderna på olika förutsättningar och de har olika syften. Valet av påföljd blir redan därför strategiskt viktigt för köparen.s. 810
3.Intresset i denna artikel riktas mot att avhjälpande av felet kan medföra även fördelar för köparen i förhållande till vad som kunde tyckas följa av egendomens avtalsenliga skick. Åtgärderna för avhjälpande av felet kan medföra en kvalitativ standardhöjning av egendomen, en förlängning av dess förväntade brukstid, eller åtgärderna kan medföra lägre framtida driftskostnader och så vidare. Ska detta beaktas genom ett så kallat fördelsavdrag (fördelsutjämning; fi.: eduntasoitus)? Och blir det någon skillnad beroende på vilken påföljd köparen åberopar? Frågeställningen – särskilt med tanke på de olika påföljdsalternativen och förhållandet mellan dessa – har tidigare inte tilldragit sig någon egentlig uppmärksamhet, särskilt inte i Finland.s. 811
4.Anta i ett enkelt exempel att köpet avser en begagnad bil som vid köpet är fem år gammal. Efter köpet havererar bilens motor på grund av ett dolt fel som är ansvarsgrundande för säljaren. Avhjälpande av felet förutsätter att en mängd motordelar ersätts med nya reservdelar, eller att hela motorn ersätts med en ny motsvarande motor. Det kunde då hävdas att bilen efter avhjälpandet är bättre än bilar av motsvarande ålder och bruk, och att en fördel därför uppkommer för köparen jämfört med bilens värde i avtalsenligt skick. Ska denna fördel beaktas genom ett fördelsavdrag? Om ett sådant avdrag ska göras då säljaren avhjälper felet, borde köparen själv stå för den del av reparationskostnaden som bedöms motsvara värdet av fördelen. Om det däremot är fråga avhjälpandeersättning, skadestånd eller prisavdrag borde kompensationen för köparens avhjälpningskostnad reduceras med värdet av fördelen.s. 811
5.Den aktuella frågeställningen har beskrivits i termer av nytt för gammaltproblemet, dvs. att gammal och brukad egendom genom en reparation substitueras med ny egendom så att en förbättring uppkommer. Problemet har särskilt diskuterats med tanke på utomkontraktuellt skadestånd vid sakskada. Ger regleringen inte någon vägledning får ett fördelsavdrag närmast förankras i allmänna principer om obehörig vinst eller berikandeförbud inbegripet compensatio lucri cum damno. Men vilken betydelse borde dessa principer ges i ett köprättsligt sammanhang och i förhållande till de olika påföljdsalternativen inom kontrakt?s. 811
6.Utgångsperspektivet nedan är finskt, men själva frågeställningen avser ett gemensamt rättsligt problem och köprättsliga regler som till betydande del är harmoniserade både inom och utanför Norden. Komparativa utblickar kan då ge värdefulla argument. I det följande uppmärksammas bland mycket annat också inställningen i svensk rätt, dock utan anspråk på någon fullständig behandling på vare sig bredden eller djupet. Mera ingående rättsjämförelser skulle spränga ramarna för denna undersökning. Förhoppningen är dock att det finska perspektivet komparativt kan bidra till att berika diskussionen även i Sverige.s. 812
Avhjälpande av fel och avhjälpandeersättning
1.I köplagen framgår säljarens skyldighet att avhjälpa fel av 34 § 1 momentet. Enligt stadgandet har köparen ”rätt att kräva att säljaren avhjälper felet utan kostnad för köparen, om avhjälpandet kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet för säljaren.” Fullgör säljaren inte sin skyldighet att avhjälpa felet, har köparen enligt 34 § 3 momentet subsidiärt ”rätt till ersättning för försvarliga kostnader för att avhjälpa felet”. Denna avhjälpandeersättning är således en självständig och objektiv skadeståndspåföljd som knyts till förutsättningarna för säljarens skyldighet att avhjälpa felet enligt paragrafens första moment. Om säljarens rätt att på eget initiativ och på egen bekostnad avhjälpa felet stadgas i 36 §. Avhjälpandet förutsätter då att det kan ske ”utan väsentlig olägenhet för köparen och utan risk för att köparen inte får sina egna kostnader ersatta av säljaren”. I 1980 års FN-konvention om internationella köp, dvs. CISG, motsvaras nämnda reglering i köplagen av artikel 46(3) och 48.s. 812
2.I finsk rätt innehåller även lagen om bostadsköp (843/1994) stadganden om avhjälpande av fel som med vissa avvikelser motsvarar regleringen i köplagen. Detsamma gäller konsumentskyddslagen (38/1978), dock numera med ett anmärkningsvärt undantag. Genom L 1242/2021 om införlivning av varuförsäljningsdirektivet (EU) 2019/771 upphävdes stadgandet om näringsidkarens rätt att avhjälpa fel vid konsumentköp (5 kap. 18 § 2 mom.). Detta eftersom stadgandet ansågs strida mot direktivet (art. 13–14), som inte innehåller någon bestämmelse om näringsidkarens rätt att på eget initiativ avhjälpa fel. Av samma skäl stadgas inte heller i det nya kapitlet 5 a om avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster – som införlivar direktivet om digitalt innehåll och digitala tjänster (EU) 2019/770 – om någon rätt för näringsidkaren att avhjälpa fel. Regleringen är onekligen problematisk i detta avseende. Det är emellertid diskutabelt om direktiven verkligen hindrar medlemsländerna att uppställa också en avhjälpningsrätt för näringsidkaren.s. 813
3.För finsk del märks vidare att stadgandena om fastighetsköp i jordabalkens (540/1995) kapitel 2 av tradition helt saknar bestämmelser om avhjälpande av fel. Enligt jordabalkens reglering får därför köparens avhjälpningskostnader kompenseras genom antingen prisavdrag eller skadestånd. Huruvida stadgandena om fastighetsköp kunde kompletteras med en allmän princip om avhjälpande av fel som en självständig påföljd ska inte behandlas här. Frågan om ett fördelsavdrag ska göras enligt reglerna om avhjälpande av fel i köplagen, lagen om bostadsköp och konsumentskyddslagen berörs inte i förarbetena till lagarna. Det finns inte något klargörande prejudikat från Högsta domstolen och frågan förefaller inte heller ha berörts i litteraturen om lagarna. I den kontraktsrättsliga litteraturen i övrigt finner man dock visst om än begränsat stöd för att avtalsgäldenärens skyldighet att avhjälpa fel inte omfattar sådana åtgärder som medför att prestationen blir bättre än vad avtalet ursprungligen förutsatt. Till den del avhjälpandet medför en fördel för avtalsborgenären, har denne ansetts själv få stå för avhjälpningskostnaderna med hänvisning till ”allmänna principer om fördelsutjämning” som härleds från berikandeförbudet. Men det redovisas inte för något klart stöd för existensen av en sådan allmän princip vid avhjälpande av fel som grundas på lagreglerna härom.s. 814
4.Det märks emellertid att den finska konsumenttvistenämnden (KTN) till synes konsekvent har tillämpat ett fördelsavdrag, så att köparen själv för stå för avhjälpningskostnaderna till den del avhjälpandet anses ha medfört också en fördel för köparen. Konklusionerna försvåras visserligen bland annat av att det av inte alltid klart framgår vilken påföljd som tillämpats. I exempelvis dess rekommendation KTN 17.11.2021 (6187/33/2019) uttalar dock nämnden följande om kompensation (gottgörelse) för kostnader för avhjälpande av diverse fel i en bil: I konsumenttvistenämndens praxis förefaller även fördelar som i en helhetsbedömning objektivt sett kan framstå som svårbedömda och osäkra eller i vart fall förhållandevis ringa kunnat medföra, att köparen själv fått stå för till och med merparten av avhjälpningskostnaden. Som endast ett exempel kan nämnas KTN 3.6.2016 (4384/33/2014): Däremot anses i konsumenttvistenämndens praxis möjligen att något fördelsavdrag inte ska göras om felet omfattas av en avtalad garanti som åberopas av konsumenten.s. 815
5.Som redan framgått införlivar konsumentskyddslagens stadganden om konsumentköp EU:s varuförsäljningsdirektiv, som har ersatt det tidigare konsumentköpdirektivet (EU) 1999/44/EG. Enligt varuförsäljningsdirektivet artikel 13–14 har vid bristande avtalsenlighet konsumenten rätt att få varorna att återställas till avtalsenligt skick genom reparation eller utbyte av varorna, dvs. omleverans. Enligt artikel 14.1 punkt a ska en reparation eller ett utbyte av varor utföras kostnadsfritt för konsumenten. I artikel 2:14 definieras ”kostnadsfritt” på följande sätt: Avhjälpande av fel innebär typiskt kostnader för arbete och material. Så länge dessa kostnader är ”nödvändiga” för att uppnå avtalsenlighet ska de alltså till fullo bekostas av näringsidkaren. Dessutom märks att näringsidkaren enligt artikel 13.3 inte är skyldig att reparera eller byta ut varorna om det är omöjligt eller om det skulle orsaka säljaren ”oproportionerliga kostnader”. Vid bedömningen av om kostnaderna är oproportionerliga ska enligt artikel 13.3 hänsyn tas till de samlade omständigheterna. Enligt stadgandet inbegriper det särskilt det värde varorna skulle haft om ingen bristande avtalsenlighet hade förelegat, samt betydelsen av den bristande avtalsenligheten. Det tidigare konsumentköpdirektivet innehöll i artikel 3.2–4 en överensstämmande reglering av konsumentens rätt att kostnadsfritt få felaktiga varor återställda till avtalsenligt skick.s. 816
6.EU-domstolen förefaller inte ha prövat frågan om ett fördelsavdrag ska göras enligt nämnda reglering. Däremot har domstolen fastslagit, att konsumentens rätt att kostnadsfritt få varan återställd till avtalsenlighet genom omleverans inte medger vad som kallas värdeavdrag för den nytta av varan konsumenten haft före omleveransen (dvs. egentligen ett nyttoavdrag). Samtidigt har domstolen mera allmänt betonat kravet på kostnadsfrihet och dess betydelse för konsumenten. Även om ett klargörande av EU-domstolen saknas, kunde anses att ordalydelsen och systematiken i varuförsäljningsdirektivet (och det tidigare konsumentköpdirektivet) liksom dess övergripande syfte talar mot ett särskilt fördelsavdrag. Avhjälpandet ska ske utan kostnad för konsumenten med avseende på bland annat arbete och material. Det avgörande är dels om avhjälpningsåtgärderna är nödvändiga för att uppnå avtalsenlighet, dels om säljaren genom avhjälpandet orsakas oproportionerliga kostnader. Ett nödvändigt avhjälpande för att tillgodose konsumentens befogade förväntningar på varans egenskaper, bruksmöjligheter eller funktionalitet kan medföra också fördelar för konsumenten. Men det kan inte utan vidare uppfattas som att kostnaden för avhjälpandet är oproportionerlig för säljaren (se även nedan). Direktivets syfte att säkerställa ”en hög konsumentskyddsnivå” genom en totalharmonisering bör i vart fall hindra (divergerande) nationella läror om exempelvis obehörig vinst eller otillåtet berikande inom ramen för regleringen i direktivet.s. 817
7.För att återvända till exempelvis köplagen gäller att köparen enligt 34 § 1 momentet har rätt att kräva att säljaren avhjälper felet i varan utan kostnad för köparen om det kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet för säljaren. Som redan framgått är det för finsk rätts del oklart om ett fördelsavdrag ska göras enligt exempelvis köplagens regler om avhjälpande av fel. För svensk del har konstaterats att frågan om ett eventuellt fördelsavdrag är omdiskuterad i nordisk rätt. Men med hänvisning till bland annat allmänna framställningar om obehörig vinst uttalas att det i vart fall ”när köparen genom att få en bättre vara än som avtalats” är möjligt att ett fördelsavdrag ska göras. Den åberopade rättspraxisen är emellertid inte entydig och gäller inte köplagens stadganden om avhjälpande av fel. I litteraturen om den norska köplagen har ansetts att något särskilt fördelsavdrag inte ska göras enligt reglerna om avhjälpande av fel, även om berikandehänsyn kunde tala i motsatt riktning. Tolkningen motiveras bland annat med ett uttalande i förarbetena till stadgandena om avhjälpande av fel vid fastighetsköp enligt den norska avhendingslova § 4–10(2). I förarbetena uttalas: Som jämförelse kan nämnas att CISG artikel 46(3) visserligen inte innehåller något uttryckligt krav på att avhjälpandet (eller omleverans) ska ske utan kostnad för köparen. Men av artikel 46 anses ändå följa att säljaren ska stå för alla nödvändiga kostnader såvida annat inte följer av avtalet. I förhållande till regleringen i CISG finns även starkt om än inte odelat stöd för att något fördelsavdrag över huvud taget inte ska göras, varken vid avhjälpande av fel eller vid omleverans. Det märks särskilt att denna tolkning även har omfattats av CISG Advisory Council (CISG–AC): Med redogörelse för divergerande uppfattningar i litteraturen om konventionen motiverar CISG–AC tolkningen på följande sätt: Det kan för övrigt även noteras att i sak samma tolkning har förordats i litteraturen om Draft Common Frame of Reference (DCFR). I förhållande till exempelvis Unidroit Principles of International Commercial Contracts (PICC) har däremot antagits att lojalitetshänsyn medför att avtalsborgenären själv får bidra till avhjälpningskostnaderna om avhjälpandet medför en väsentlig förbättring av avtalsföremålet.s. 818
8.Någon helt enhetlig linje finns således inte från rättsjämförande perspektiv. En försiktig konklusion är dock att inställningen till ett fördelsavdrag är övervägande avvisande eller i vart fall restriktiv. Den närmare inställningen är dock förbunden med betydande osäkerhet.s. 820
9.För egen del förordar jag en tolkning, enligt vilken reglerna om avhjälpande av fel (och omleverans) i exempelvis köplagen inte ska kompletteras med något särskilt fördelsavdrag. Ett fördelsavdrag är särskilt svårt att motivera i fall där säljaren utnyttjat sin rätt att på eget initiativ avhjälpa felet enligt 36 § 1 momentet och då kanske valt en både omfattande och särskilt kostsam avhjälpningsmetod. På liknande vis får köparen stå för konsekvenserna av sina val om köparen utnyttjat sin rätt att avhjälpa felet enligt 34 § 3 momentet och då ådragit sig oförsvarliga avhjälpningskostnader. Det sagda innebär emellertid inte att köparens krav på avhjälpandeersättning enligt 34 § 3 momentet minskas med ett särskilt fördelsavdrag. Och att varan genom avhjälpande av felet (eller omleverans) kan medföra också fördelar för köparen, bör inte i sig tolkas som att kostnaden för avhjälpandet vore ”oskälig” (köplagen 34 § 1 mom.), icke ”försvarlig” (köplagen 34 § 3 mom.) eller ”disproportionell” (varuförsäljningsdirektivet art. 13.3).s. 820
10.Det avgörande bör vara att köparen har rätt att förvänta sig att felet avhjälps på säljarens bekostnad för att så långt som möjligt återställa de befogade förväntningar på varans egenskaper, bruksmöjligheter eller funktionalitet etc. som köparen har enligt avtalet. Det är i grunden det som avhjälpande av fel syftar till. Och det gäller även om det är nödvändigt i praktiskt, tekniskt, juridiskt eller annat avseende att tillgodose dessa förväntningar genom avhjälpningsåtgärder som samtidigt kan innebära en standardhöjning, att varans förväntade brukstid förlängs, eller att framtida driftskostnader blir lägre och så vidare. Att på detta vis tillgodose köparens befogade förväntningar – det är i sista hand en fråga om avtalstolkning – kan i sig inte betraktas som oskäligt för säljaren. Det hindrar emellertid inte att kostnaden för avhjälpande i en samlad bedömning kan vara oskälig av andra orsaker, såsom att kostnaden för avhjälpningsåtgärden vore oproportionerligt hög i förhållande till värdeminskningen på grund av felet eller felets ringa betydelse för köparen.s. 821
11.Detta torde i sak långt motsvara tolkningen i Norge, den tolkning av CISG som företräds av exempelvis CISG–AC, samt den tolkning som har förespråkats också i förhållande till DCFR. Bland annat rättspolitiska skäl – särskilt i konsumentförhållanden – talar för en sådan tolkning. I samma riktning talar möjligen favor contractus, som kan anföras till stöd för reglerna om avhjälpande (och omleverans). Allmänna principer om obehörig vinst eller obehörigt berikande bör inte genom ett särskilt fördelsavdrag modifiera det som får anses följa av den kontraktuella regleringen. Över huvud taget är det svårt att se, att köparens befogade förväntningar enligt det ovan anförda borde uppfattas som en obehörig vinst eller som ett oberättigat berikande.s. 821
Allmänna skadeståndsregler
1.Köparens rätt till avhjälpandeersättning enligt exempelvis 34 § 3 momentet köplagen är ett specialstadgande om strikt skadeståndsansvar. Stadgandet syftar till att ”garantera en rätt för köparen till ersättning för kostnader på grund av avhjälpande också i sådana undantagsfall, där säljaren har underlåtit att avhjälpa felet, men köparen inte har rätt till skadestånd enligt 40 §”, dvs. enligt regeln om kontrollansvar vid fel i varan. Det är emellertid svårt att tänka sig praktiska situationer där säljaren kan undgå skadestånd för fel i en avlämnad vara enligt förutsättningarna för det strikta kontrollansvaret.s. 822
2.Med avvikelse från CISG ersätts visserligen endast direkta förluster enligt kontrollansvaret i köplagen (40 § 2 mom., jfr 27 § 3 mom. om dröjsmål). Skadestånd för köparens alla förluster – direkt och indirekta – förutsätter enligt köplagen vårdslöshet på säljarens sida eller att varan vid köpet avvek från det som säljaren särskilt har utfäst (40 § 3 mom.). Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust (67 §) är oerhört komplicerad och allmänt kritiserad. Utan att gå in på detaljer måste dock köparens kostnader för att avhjälpa ett fel i varan i allmänhet betraktas som en sådan direkt förlust som kontrollansvaret tillämpas på. Tolkningen stöds förutom av motiven till köplagen av litteraturen och rättsfallet HD 2009:89. Näringsidkares skadeståndsansvar enligt konsumentskyddslagen och lagen om bostadsköp följer – med vissa diskrepanser utan större betydelse för frågeställningen i denna artikel – samma mönster som köplagen. Vid bostäder som säljs av andra än näringsidkare gäller enligt lagen om bostadsköp däremot ett presumtionsansvar. Även vid fastighetsköp uppställer jordabalken ett presumtionsansvar. Men också enligt jordabalken gäller att näringsidkare har ett rent strikt skadeståndsansvar för behövliga reparationskostnader vid fel i en fastighet som sålts till en konsument som bostad eller fritidsbostad.s. 823
3.Med undantag för vissa bostads- och fastighetsköp är med andra ord skadeståndsansvaret för avhjälpningskostnader oberoende av vårdslöshet. Det gäller oavsett om yrkandet grundas på särskilda regler om avhjälpandeersättning eller på allmänna skadeståndsregler. Gemensamt är vidare att köplagstiftningen innehåller få bestämmelser om skadeståndets närmare beräkning. Ger regleringen inte någon närmare vägledning får man falla tillbaka på allmänna principer. Det är inte klart hur man enligt den köprättsliga skadeståndsregleringen ska ställa sig till ett fördelsavdrag vid krav baserade på kostnaderna för avhjälpande av fel. Principerna om berikandeförbud, inklusive compensatio lucri cum damno, samt återbäring av obehörig vinst har dock utvecklats med stark fokus på utomkontraktuella förhållanden. Det kan därför te sig lockande att hantera frågan om fördelsavdrag inom kontrakt genom att söka vägledning i utomkontraktuellt skadeståndsansvar vid sakskada. Av exempelvis den finska skadeståndslagen (412/1974) framgår dock endast att vid sakskada ”skall ersättas kostnaderna för reparation av saken” (5 kap. 5 §). Någon närmare vägledning ges inte. Till detta kommer att sakskador ofta ersätts på basis av försäkringsavtal. Då får försäkringsvillkoren och stadgandena i lagen om försäkringsavtal (543/1994) avsevärd betydelse, vilket försvårar mera allmänna konklusioner. Här behövs ingen mera utförlig redogörelse för de allmänna principer som utvecklats om skadeståndsberäkning vid sakskada. En utgångspunkt är dock att skadestånd utgår med det mindre av antingen kostnaden för reparation eller egendomens värdeminskning. Denna utgångspunkt uppbärs av skadebegränsningshänsyn. Särskilda skäl bör dock kunna medföra att reparationskostnaden ersätts även om den överstiger värdeminskningen. Inom kontrakt får det även anses vara klart att skäligheten av kostnaden för avhjälpande av fel på liknande sätt får vägas mot minskningen av egendomens värde på grund av felet. Mycket beror dock på vad som i det enskilda fallet bedöms som en försvarlig kostnad.s. 824
4.Frågan är då hur man ska ställa sig till nytt för gammalt-problematiken om det anses skäligt att lägga reparationskostnaderna till grund för skadeståndsberäkningen enligt det anförda. I utomkontraktuella förhållanden har ett fördelsavdrag särskilt diskuterats utifrån principen om compensatio lucri cum damno. Litteraturen har dock inte gett uttryck för någon helt enhetlig tolkning, även om det godtagits att ett fördelsavdrag i princip ska göras. Utan att gå in på detaljer förefaller emellertid de flesta bedömare utgå från en skadelidarvänlig tolkning så att tröskeln för ett fördelsavdrag bör bli förhållandevis hög. Det sägs att endast mera påtagliga eller klara fördelar bör beaktas, eller att reparationen eller återanskaffningen (jämför omleverans) bör ha medfört att egendomen förbättrats betydligt jämfört med dess skick innan skadan. Men det finns även mera kategoriska om än kortfattade uttalanden till stöd för ett fördelsavdrag. I den nordiska diskussionen har emellertid lämpligheten av ett fördelsavdrag också ifrågasatts med hänsyn till skadelidarintresset och restitutionsbehovet. Det har även framhållits att det finns anledning att göra en åtskillnad mellan olika typer av fördelar.s. 826
5.Från finsk rättspraxis om utomkontraktuellt ansvar har HD 1955 II 78 och HD 1990:78 anförts som exempel på att ett fördelsavdrag ska göras. Det märks dock att det i båda fallen var fråga om till synes mera påtagliga fördelar för skadelidande genom reparation eller återanskaffning. De outvecklade referaten och domskälen ger emellertid inte stöd för helt säkra slutsatser. Fallen kan möjligen även förklaras av skadebegränsningshänsyn. Man finner även en mängd rättsfall där skadestånd för reparationskostnaden uppenbarligen inte reducerats med något fördelsavdrag, dock utan att det av referaten framgår om skadevållaren yrkat på ett sådant avdrag. Det torde ankomma på skadevållaren att både yrka på fördelsavdrag och att bevisa den ekonomiska betydelsen av fördelen.s. 826
6.Som jämförelse kan nämnas att rättspraxis i exempelvis Sverige ger stöd för att olika slag av reparationskostnader kan bli föremål för ett fördelsavdrag. Avdraget knyts till den värdeökning som anses ha uppkommit genom reparationen. Jag ska inte närmare uppehålla mig vid en diskussion om skadeståndsansvaret utom kontrakt. Frågan är emellertid vilka implikationer fördelsavdrag i utomkontraktuella förhållanden kan föranleda med tanke på skadeståndsansvaret inom kontrakt, särskilt köp. Mitt svar på den frågan blir, att köprättsliga regler, det köprättsliga systemet, eller grundläggande kontraktuella utgångspunkter inte bör överskuggas av allmänna principer om compensatio lucri cum damno (eller obehörig vinst).s. 827
7.Det är inte minst en skillnad mellan skadevållande utom kontrakt och en avtalsparts befogade förväntningar. Som ovan (avsnitt 2.2) framgått bör skyldigheten att avhjälpa felet utan kostnad för köparen länkas till köparens befogade förväntningar enligt köpeavtalet. Ett avhjälpande som är nödvändigt i praktiskt, tekniskt, juridiskt eller annat avseende för att tillgodose dessa förväntningar kan medföra även fördelar för köparen, utan att det för den skull inverkar på skyldigheten att avhjälpa fel. Men skyldigheten att avhjälpa fel sträcker sig inte heller längre än till de förväntningar som är befogade. Frågan om vad som är en befogad förväntning beror i sista hand på avtalstolkning. Och även om en förväntning i sig är befogad kan avhjälpningskostnaden vara oskäligt hög i förhållande till bland annat minskningen av egendomens värde på grund av felet.s. 828
8.I exempelvis 34 § 3 momentet köplagen knyts köparens subsidiära rätt till avhjälpandeersättning som en självständig skadeståndspåföljd direkt till förutsättningarna för säljarens skyldighet att avhjälpa fel enligt 34 § 1 momentet ”Om säljaren inte fullgör sin skyldighet att avhjälpa felet,” har köparen rätt till ersättning för sina kostnader för att avhjälpa felet, förutsatt att kostnaderna även i övrigt är ”försvarliga”. Till den del köparens åtgärder för att avhjälpa felet har varit nödvändiga med tanke på köparens befogade förväntningar, ska alltså enligt denna tolkning kostnaderna för åtgärderna ersättas av säljaren utan avdrag för eventuella fördelar som avhjälpandet kan ha medfört för köparen. Det finns knappast något bärande skäl för att se annorlunda på saken om köparen istället kräver skadestånd för avhjälpningskostnaden enligt köplagens allmänna skadeståndsregler. I en systematisk tolkning får lagstiftaren anses ha generellt tagit ställning till skadeståndsberäkningen vid köp genom reglerna om avhjälpandeersättning, som i sin tur knyts till skyldigheten att avhjälpa fel. En annan sak är att skäligheten av en i och för sig nödvändig åtgärd för avhjälpande av fel även vid avhjälpandeersättning eller allmänt skadestånd får vägas mot värdeminskningen på grund av felet.s. 829
9.En praktiskt sett viktig betydelse av avhjälpningsskyldigheten – den i praktiken kanske viktigaste betydelsen – blir med andra ord att stadgandena härom blir indirekt styrande också för skadeståndsberäkningen. Något förenklat kunde sägas att nytt för gammalt-problematiken i utomkontraktuella förhållanden behandlas utifrån principen om compensatio lucri cum damno, men inom kontrakt utifrån avtalspartens befogade förväntningar och principerna för avtalstolkning. Någon kunde kanske vara benägen att hävda, att kontraktuella regler om skyldigheten att avhjälpa fel i sig ger uttryck för principen om compensatio lucri cum damno. Men jag anser att det vore missvisande. Slutresultatet inom och utom kontrakt kan visserligen bli ensartat, men behöver inte bli det. Det är svårt att säga något mera bestämt; den närmare tolkningen blir beroende av omständigheterna in casu och inställningen i rättspraxis.s. 829
Prisavdrag
1.I exempelvis köplagens system gäller enligt 37 § att köparen får kräva prisavdrag eller häva köpet ”om avhjälpande inte kommer i fråga eller inte sker inom skälig tid efter reklamation”. Men det hindrar inte att exempelvis prisavdrag kan göras gällande också som en primär påföljd. Detta om köparen inte yrkat på rättelse genom avhjälpande eller omleverans eller inte haft rätt att yrka på det, eller om säljaren inte erbjudit sig att företa en sådan rättelse eller om köparen haft rätt att vägra godta rättelse av säljaren.s. 830
2.Prisavdrag förutsätter som känt är inte vållande på säljarens sida. Man brukar säga att prisavdraget är en rent objektiv påföljd, som endast förutsätter att felet inverkat på priset och som syftar till att återställa den ekonomiska balansen mellan parternas prestationer. I 38 § köplagen uttrycks det så, att prisavdrag ska beräknas ”så att förhållandet mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset svarar mot förhållandet vid tidpunkten för avlämnandet mellan varans värde i felaktigt och i avtalsenligt skick.” Med vissa variationer återfinns denna värdebaserade metod för bestämmandet av prisavdraget även i CISG (art. 50) och i övrig finsk köplagstiftning. I exempelvis konsumentskyddslagen uttrycks metoden så, att prisavdraget ”ska stå i proportion till minskningen av värdet på den vara som köparen har mottagit jämfört med det värde varan skulle ha” i avtalsenligt skick.s. 830
3.Det är emellertid uppenbart att en värdebaserad beräkningsmetod är förbunden med osäkerhet i form av värderingsproblem. Inte minst egendomens värde i felaktigt skick kan vara särskilt svårt att fastställa. I motiven till köplagen framhålls därför att prisavdragets storlek i många fall inte kan baseras på marknadsvärden, utan att det måste bestämmas utifrån en mera subjektiv metod i form av en skönsmässig uppskattning av felets betydelse för köparen. Om felet är sådant att det kan avhjälpas har i praktiken prisavdrag också mera objektivt knutits till kostnaden för avhjälpande av felet, även om en sådan kostnadsbaserad metod inte har undgått kritik. Metoden medför bland annat risk för att påföljderna blandas ihop så att man på ett olyckligt sätt mer eller mindre sätter likhetstecken mellan prisavdrag, avhjälpande av fel och skadestånd. Det har även konkluderats att prisavdraget egentligen blir ”en överflödig rättsfigur” i (exempelvis) köplagens system frånsett ”alldeles speciella fall”. I all händelse bygger också avhjälpande av fel, avhjälpandeersättning och allmänna stadganden om skadestånd för avhjälpningskostnader som direkt förlust på objektiva förutsättningar.s. 830
4.Intresset i detta sammanhang riktas dock inte mot prisavdraget som sådant eller dess ställning i det kontraktsrättsliga påföljdssystemet. Frågan här är hur man ska ställa sig till nytt för gammalt-problematiken om köparen yrkar kompensation för kostnaden för avhjälpande av felet genom ett krav på prisavdrag. Hur ska man då ställa sig till nytt för gammalt-problematiken om kompensation för kostnaden att avhjälpa felet yrkas genom prisavdrag? Den juridiska litteraturen har ofta inte berört problematiken. Stundom har man dock närmast sig problematiken bland annat utifrån allmänna framställningar om obehörig vinst. I motiven till stadgandena om fastighetsköp i den finska jordabalken noteras problematiken i anslutning till de svårigheter som förknippas med att kostnaden för avhjälpande av felet läggs till grund för prisavdrag. Det konstateras i allmänna ordalag att följden av att felet avhjälps ”kan också vara att fastighetens värde stiger, t.ex. om värmeanläggningen i en gammal fastighet byts ut mot en ny” (kurs. här). Motiven ger ingen närmare vägledning. I detta sammanhang märks dock från rättspraxis HD 2009:39: Vid fastighetsköp har Högsta domstolen även i andra fall haft att ta ställning nytt för gammalt-problematiken i förhållande till prisavdrag. Praxis från Högsta domstolen i Finland om exempelvis köplagen saknas om frågan. Som jämförelse kan dock hänvisas till exempelvis det svenska rättsfallet NJA 2020 s. 951 om prisavdrag enligt den svenska köplagen vid fel i en bostadsrätt till ett radhus: I NJA 2020 s. 951 förefaller tröskeln för att göra ett fördelsavdrag ha varit lägre än i det ovan behandlade NJA 2011 s. 548, som gäller en bostadsrättsförenings skyldighet att reparera en skada (jfr säljarens skyldighet att avhjälpa felet). Detta trots uttalandet i NJA 2020 s. 951 om att ett fördelsavdrag bör tillämpas med försiktighet.s. 832
5.Det är givet att man också beträffande prisavdrag kan förutsätta att kostnaden bör avse nödvändiga åtgärder för att avhjälpa felet. Till den del åtgärderna inte varit nödvändiga i praktiskt, tekniskt, juridiskt eller annat avseende ska de inte kompenseras genom prisavdrag eller på annat sätt. Vad som är en nödvändig åtgärd får liksom i övrigt ses utifrån köparens befogade förväntningar, vilket i sista hand är en fråga om avtalstolkning. Men som framgått ovan i flera repriser kan även nödvändiga åtgärder medföra förbättringar.s. 834
6.För att en fördel över huvud taget ska kunna avdras kan vidare allmänt förutsättas att fördelen bör vara av ekonomisk natur. En fördel av ideell karaktär bör över huvud taget inte beaktas vid bestämmandet av prisavdrag, lika lite som vid bestämmandet av omfattningen av de andra här behandlade påföljderna. Det kan ifrågasättas om en fördel som inte på något sätt kan visas inverka förhöjande på egendomens värde är av relevant ekonomisk natur. Med denna utgångspunkt innebär en fördel givetvis detsamma som att säga, att avhjälpandet av felet medför en värdeökning jämfört med egendomens värde i avtalsenligt skick.s. 834
7.Man kan inte utan vidare utgå från att ett prisavdrag baserat på kostnaden för avhjälpande av felet motsvarar skillnaden mellan varans värde i felaktigt och i avtalsenligt skick, dvs. värdeminskningen på grund av felet. I praktiken kan kostnaden för avhjälpande till och med betydligt överstiga (eller understiga) värdeminskningen. Samtidigt utgår den samlade köplagstiftningen från att prisavdraget ska motsvara värdeminskningen. Prisavdrag beräknat utifrån kostnaden för nödvändiga åtgärder för avhjälpande av felet bygger egentligen på presumtionen att kostnaden motsvarar värdeminskningen på grund av felet. Om emellertid presumtionen bryts genom att kostnaden visas vara större än värde minskningen, ska en sådan kostnad normalt inte kompenseras genom prisavdrag. I sådana fall får prisavdrag som utgångspunkt utgå med värdeminskningen på grund av felet. De skadebegränsningshänsyn som ligger till grund för att skadestånd normalt utgår med det mindre av antingen kostnaden för reparation eller värdeminskning, kan i vart fall analogt överföras till även prisavdrag. Liksom beträffande skadestånd torde det dock bli fråga om en skälighetsbedömning där man kan beakta bland annat köparens särskilda behov och intresse av att felet avhjälps.s. 834
8.Om kostnaden för en nödvändig åtgärd för avhjälpande av felet i och för sig kan läggas till grund för prisavdrag men åtgärden medför en värdeökande förbättring jämfört med egendomens värde i avtalsenligt skick, borde denna förbättring normalt inte kompenseras genom prisavdrag. Detta med hänsyn till grundprincipen i exempelvis 38 § köplagen om beräkningen av prisavdrag. Det är en skillnad mellan å ena sidan prisavdrag och å andra sidan avhjälpandeersättning och skadestånd enligt allmänna regler som återspeglingar av säljarens skyldighet att på egen bekostnad stå för alla nödvändiga kostnader för avhjälpande av felet. Det grundläggande syftet med prisavdrag är inte att kompensera köparens kostnader. Det gäller även om yrkandet på prisavdrag grundas på kostnaden att avhjälpa felet. Som framgått syftar prisavdraget enbart till att återställa den ekonomiska balansen mellan parternas prestationer, vilket reflekteras i exempelvis 38 § köplagen.s. 835
9.Att förankra ett särskilt fördelsavdrag i allmänna principer om obehörig vinst eller compensatio lucri cum damno blir således lite som att gå över ån efter vatten. Samtidigt kan inte bortses från att den värdebaserade metoden för prisavdrag som lagstiftningen stannat för kan vara förbunden med värderingsproblem och osäkerhet. Det finns redan därför utrymme för skönsmässighet. Värdena måste inte sällan uppskattas utifrån rätt osäkra faktorer. Det kunde då anses att det borde krävas en förhållandevis betydande eller i vart fall klar diskrepans mellan kostnaden för avhjälpande och den uppskattade värdeminskningen eller värdeökningen för att avvika från en kostnadsbaserad metod. Det är i varje fall i linje med den ofta uttalade uppfattningen, att tröskeln för ett fördelsavdrag bör vara förhållandevis hög – fördelen bör vara ”påtaglig”, ”klar” eller ”betydande” – och att avdraget bör tillämpas med försiktighet.s. 835
Sammanfattande synpunkter
1.Nytt för gammalt-problematiken innehåller onekligen en räcka svårbemästrade och mångfasetterade problem. Helt säkra hållhakar för bedömningen saknas i vissa avseenden. Diskussionen ovan kunde både utvidgas och fördjupas. Ämnet för undersökningen skulle egentligen lämpa sig mycket väl för en hel doktorsavhandling.s. 836
2.Det centrala budskapet i undersökningen ovan kan dock sammanfattas med att den kontraktuella regleringen inte bör överskuggas av allmänna principer om obehörig vinst eller berikandeförbud i form av compensatio lucri cum damno. Dessa principer bör i all händelse inte modifiera det som följer – eller åtminstone borde följa – av de köprättsliga reglerna, det köprättsliga systemet och kontraktuella utgångspunkter. Det kan bland annat tyckas att den finska Konsumenttvistenämnden gjort avdrag för fördelar alltför lättvindigt, möjligen genom att falla tillbaka på allmänna principer om obehörigt berikande eller obehörig vinst. Alla konklusioner försvåras dock av de bristfälliga referaten och motiveringarna. Hur som helst gäller att konsumentskyddslagens stadganden om konsumentköp inte bör hanteras som rent nationell lagstiftning. Men i dess praxis förefaller Konsumenttvistenämnden inte – i vart fall inte öppet – anknyta till de bakomliggande EU-direktiven och den närmare tolkningen av dem.s. 836
3.Avhjälpande av fel förutsätter att säljaren utan kostnad för köparen genomför alla åtgärder som är nödvändiga för att avhjälpa felet utifrån köparens befogade förväntningar på egendomen i avtalsenligt skick. Vad som är en befogad förväntning beror i sista hand på avtalstolkning. Enbart att ett sådant avhjälpande kan medföra också en förbättring i ett eller annat avseende ska enligt den här omfattade tolkningen inte inverka på omfattningen av säljarens skyldighet att avhjälpa felet. Däremot kan omfattningen av avhjälpningsskyldigheten påverkas av andra orsaker, såsom att kostnaden vore oskälig i förhållande till egendomens värdeminskning på grund av felet eller köparens faktiska behov av att felet avhjälps.s. 836
4.Kompensation för köparens kostnader att avhjälpa felet genom avhjälpandeersättning eller skadestånd enligt de allmänna reglerna får uppfattas som en återklang av säljarens skyldighet att avhjälpa felet. Denna konstandsbaserade metod för kompensation avviker från den värdebaserade metod för kompensation som lagstiftaren utgår från då det gäller prisavdrag. Kostnad är inte detsamma som värde. Den värdebaserade metoden reflekterar prisavdragets grundläggande syfte att återställa den ekonomiska balansen mellan parternas prestationer. Detta syfte borde vara styrande även om köparen yrkar kompensation i form av prisavdrag för kostnaden för avhjälpande av felet. Kostnaden för en i och för sig nödvändig avhjälpningsåtgärd som kan visas öka egendomens värde jämfört med egendomens avtalsenliga skick, bör därför normalt medföra att prisavdraget reduceras med värdeökningen. En fördel som inte på något sätt kan visas medföra en värdeökning torde över huvud taget inte vara en relevant fördel av ekonomisk natur, och det gäller oberoende av vilken påföljd yrkandet avser.s. 836
5.Som resultat av undersökningen ovan kan alltså sägas att prisavdrag från köparens synpunkt förefaller vara ett sämre alternativ jämfört med de övriga påföljderna. Eftersom den närmare tolkningen alltid ger visst utrymme för skönsmässighet i olika avseenden, är det emellertid svårt att säga något mera bestämt om utfallet av de olika påföljderna i praktiken. Mera allmänt kan lämpligheten av prisavdrag baserat på kostnaden för avhjälpande av fel med fog ifrågasättas av flera orsaker. Men det är en annan diskussion.s. 837