Stycket

3.Avgöranden på området ger heller inte mycket ledning i frågan. I ett publicerat SCC mål, 09/2001, gav den ensamma skiljedomaren uttryck för att det enligt lagen om skiljeförfarande inte var möjligt att låta en tredjeman intervenera som part i ett skiljeförfarande, såvida inte parterna och tredjemannen gemensamt accepterar detta. Ser vi till Högsta domstolens praxis så finns där ett avgörande som åtminstone berör en närliggande fråga. Nämligen den om en konkursborgenär kan intervenera i ett skiljeförfarande rörande en tvistig fordring i konkursen. I NJA 2003 s. 3 konstaterade Högsta domstolen obiter dictum att fastän frågan om interventionsrätt är oreglerad i lagen om skiljeförfarande kan det inte uteslutas att en konkursborgenär skulle ha en motsvarande interventionsrätt i ett skiljeförfarande som den konkursboet och övriga konkursborgenärer har i en rättegång i allmän domstol. Högsta domstolen redogjorde inte närmare för de bakomliggande skälen för detta men de bör rimligtvis ha varit att konkursborgenären annars inte kunnat bevaka sin rätt fullt ut. Avgörandet är omdiskuterat och kritiserat. Både Lindskog och Heuman har kritiserat det utifrån avsaknaden av beaktansvärda tredjemansintressen i skiljedomsrätten liksom principen om partsautonomi. Heuman har dock valt att tolka uttalandet om att en interventionsrätt inte kan uteslutas som att Högsta domstolen ansett det mest sannolikt att interventionsrätt ändå saknas; detta då Högsta domstolen inte angett något skäl för att en skiljenämnd annars skulle kunna bryta den skiljedomsrättsliga partsautonomiprincipen och tillåta intervention utan parternas godkännande. Oaktat Heumans tolkning lämnar likväl NJA 2003 s. 3 frågan om interventionsrätt i skiljeförfaranden öppen.s. 697