Rättsfall
NJA 2003 s. 3
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2003 s. 3
BibTeX
@misc{nja-2003-s-3,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2003 s. 3}},
year = {2003},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 5 artiklar · 12 stycken/fotnoter
Vad sker inom den rättsdogmatiska forskningen?1 hänvisning
- Se NJA 2003 s. 3 (Svenska kredit), HD:s domskäl st. 3.
- Westberg, Konflikt och kontrakt s. 111 f. och densamme i Från statlig till privat rättskipning – reflexioner över frågan om avsägelse av rätten till domstolsprövning, i Regner m.fl (red.), Fs Hans Ragnemalm, Juristförlaget i Lund (2005), avsnitt 5. Se även Keller s. 71, om distinktionen mellan formell och materiell rätt och konkursrättens inslag av båda. Jfr frågan om part äger på- kalla skiljeförfarande för att avgöra förekomsten och omfattningen av en fordran i konkurs, se t.ex. Welamson, Konkursrätt s. 297 ff och NJA 2003 s. 3 (Svenska kredit) (och vidare referenser i not 800 nedan). Å ena sidan har angetts ett intresse av ett snabbt och skräddarsytt förfarande, å andra sidan konkursboets och övriga borgenärers intresse av att inte de regler som gäller handläggning av en tvistig fordran i konkurs åsidosätts. I 2003 års fall utvecklade HD den in- tresseavvägning som måste göras mellan å ena sidan att låta gäldenärens avtal, som slutits före konkursutbrottet, avgöra omfattningen av en borgenärs fordran (vilket är konsekvent med 9 kap. 16 § 1 st. KonkL) och å andra sidan övriga borgenärers rätt att göra sin rätt gällande genom intervention.
- NJA 2003 s. 3 (Svenska Kredit), st. 3 i HD:s domskäl. HD hänvisade som stöd för detta uttalan- de till bl.a. tidigare praxis i NJA 1902 s. 282, NJA 1922 s. 285, NJA 1925 s. 557, NJA 1926 s. 109 och NJA 1931 s. 647. Man drog även en parallell till vad som gäller skiljeavtal om huruvida något har utgjort en olovlig vinstutdelning (NJA 1993 s. 641). Se även NJA 1997 s. 866 (Emja) och NJA 2020 s. 832 (Skattefordran i VLT:s konkurs), särskilt HD:s domskäl p. 20 och 21. Frå- gan om förlikningsbarhet kanske kan sättas i relation till intercreditoravtalet på följande sätt. Om två parter i ett avtal tvistar om vem som har rätt att kräva en gemensam gäldenär på be- talning, kan hävdas att domstolen inte ens på begäran av båda parterna kan fastställa i vilken ordning de ska få betalt i gäldenärens framtida konkurs. Detta kan motiveras både med risken för att andra borgenärers rätt träds förnär, och med att ett sådant utrymme för parternas dispo- sitionsrätt skulle stå i strid med ”systemet”, jfr de invändningar mot verkställbarhet som lades fram i avsnitt 7.3.2 (Premiss 2: Distinktionen mellan obligationsrättens avtalsfrihet och sakrättens typtvång) och not 404.
Aktieägaravtal i ett processuellt perspektiv – särskilt om skiljedomsmässighet i kontexten av tvingande regler3 hänvisningar
- Jfr dock F. Madsen (JT 2021–22) s. 745, Danielsson (2010) s. 83, S. Lindskog (JT 1993–94) s. 830 vid och under not 15 samt densamme (2020) s. 244 vid not 961. Under not 961 uttalar Lindskog dock att det mot bakgrund av Svenska Kredit NJA 2003 s. 3 är oklart om Högsta domstolen avsett att ge uttryck för någon uppfattning om konkursgäldenärens bundenhet i det aktuella hänseendet.
- I Svenska Kredit NJA 2003 s. 3 omtalas detta synsätt som en etablerad uppfattning.
- Rättskällorna innehåller inga uttryckliga uttalanden rörande dessa frågor. Högsta domstolen har däremot berört vissa närliggande frågor. I Five Seasons NJA 1993 s. 641 handlade det om ett konkursbo var bundet av en skiljeklausul i ett avtal som konkursgäldenären hade ingått före konkursutbrottet. Trots skiljeklausulen väckte konkursboet talan vid domstol om återbäringsskyldighet enligt nuvarande 17 kap. 6 § ABL. Talan grundade sig på påståendet att konkursgäldenärens avtal innefattade en värdeöverföring som stred mot borgenärsskyddsreglerna. Högsta domstolen kom fram till att konkursboet inte var bundet av skiljeklausulen i fråga om den aktuella tvisten. I domskälen motiverade domstolen detta med att konkursboet är bundet av en skiljeklausul i ett avtal som konkursgäldenären och dennes medkontrahent ingått före konkursen, om tvisten gäller en fråga rörande vilken gäldenären kunnat fritt avtala med giltighet i en senare konkurs (men inte annars). Denna regel bekräftades i Svenska Kredit NJA 2003 s. 3 genom uttalandet att det avgörande för frågan om konkursboets bundenhet är huruvida ett tänkt avtal, varigenom parterna direkt reglerat den fråga som skiljeförfarandet ska avse (dvs. avtalat om utgången), skulle ha varit bindande för övriga konkursborgenärer. Om och endast om så är fallet är skiljeklausulen bindande för konkursboet.