Närliggande

2.Även i NJA 2021 s. 1017 saknas en skarp åtskillnad mellan en e-legitimation och en elektronisk underskrift. Det bör därför än en gång påminnas om skillnaden mellan BankID:s identifieringsfunktion och underskriftsfunktion. En jämförelse från den analoga världen skulle återigen kunna vara på sin plats. Om en person går in och identifierar sig på ett bankkontor med sitt id-kort går det att dra slutsatsen att personen har befunnits sig på bankkontoret vid den angivna tiden, men det går inte att utan ytterligare information dra några slutsatser om vilka eventuella förpliktelser som har ingåtts av personen vid besöket på bankkontoret. Om banken sedan påstår att personen har ingått en låneförpliktelse vid besöket bör banken kunna uppvisa någon form av dokumentation kring detta. Skulle det visa sig att banken har valt en lösning som innebär att kunden skriver under på en whiteboardtavla istället för på papper bör det tas med i domstolens bedömning att det är lätt att sudda ut och ändra innehållet på en whiteboardtavla utan att det upptäcks. På motsvarande sätt bör en domstol ta i beaktande om banken har valt en teknisk lösning som innebär att den elektroniska låneförpliktelsen inte har förseglats genom en digital signering i samband med underskriften.s. 573