Stycket

5.I HFD 2020 ref. 41 hade en person begärt att få byta namn till det nybildade namnet Magård, vilket enligt Skatteverket (som avslagit ansökan) kunde förväxlas med det existerande namnet Magaard. HFD ansåg att utgångspunkten för den svenska lagstiftningen var att ett byte av efternamn till ett nybildat får ske ”under vissa förutsättningar, bl.a. att det nybildade efternamnet inte kan förväxlas med ett efternamn som är mindre vanligt förekommande”. Skatteverkets uppfattning var att eftersom ”aa”, i synnerhet i äldre stavning, användes i norska och danska för att stava det svenska å-ljudet, förelåg en förväxlingsrisk avseende stavning, uttal och visuellt uttryck mellan det tagna namnet och det äldre existerande namnet Magaard. Käranden hävdade dock att någon förväxlingsrisk inte förelåg, eftersom det inte kunde anses allmänt känt bland befolkningen att ”aa” ska uttalas som ”å”. Domstolen inhämtade ett yttrande från Institutet för språk och folkminnen, vilket stödde Skatteverkets uppfattning att kunskap om äldre stavnings- och uttalsregler existerade hos befolkningen i gemen och att en förväxlingsrisk därför förelåg.s. 132