Sedvanerätten och rättskälleläran

Abstract

Den svenska rättskälleläran brukar beskrivas som pluralistisk, vilket innebär att flera källor som lag, praxis, förarbeten, tillsammans med självreglering genom exempelvis sedvanerätt, förväntas ge en bild av gällande rätt. En sådan rättskällelära tycks fordra en löpande diskussion om metodologiska frågor för att samexistensen mellan rättskällorna ska vara välfungerande. I den här artikeln diskuteras i ett rättshistoriskt perspektiv några av de gränsdragningsfrågor rörande tillämpning och tolkning som hör samman med användningen av sedvanerätt som självständig rättskälla.