3 · Rättens bundenhet vid orena medgivanden

1.3.1 Regleringen av dom efter medgivande Enligt RB 17:1 sker rättens avgörande av saken genom dom. Huvudregeln i RB 42:18 st. 1 är att ett mål avgörs efter huvudförhandling, men rätten får enligt st. 1 p. 3 utan förhandling ”meddela dom i anledning av talan som medgivits”. Enligt RB 17:8 får en sådan dom varigenom kärandens talan bifalles på grund av svarandens medgivande också utfärdas i förenklad form.s. 945

2.Om kärandens talan medgivits kan ett avgörande av saken således ske genom dom i förenklad form utan huvudförhandling. Då ett mål avgörs utan huvudförhandling ska domen enligt RB 17:2 grundas på vad handlingarna innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet. RB 17:3 föreskriver vidare att dom inte får ges ”över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat” och inte får grundas på omständighet som inte åberopats till grund för parts talan. 3.2 Olika synsätt på rättens bundenhet vid medgivanden HD:s ledamöter har i sitt tillägg uttryckt att det följer av RB 42:18 att en domstol är rättsligt bunden att meddela dom när talan medgivits, dvs. utan materiell prövning av den grund som åberopats. Ledamöterna anser att EUD:s dom medfört ett ”motsatsförhållande” mellan principen i RB 42:18 och kärandens rätt till materiell prövning, vilket kräver att den svenska domstolen avstår från att tillämpa RB 42:18 alternativt en ändring i lag som anger när och under vilka förutsättningar materiell prövning ska ske.s. 945

3.Ledamöterna uttrycker sig således i termer om att RB 42:18 är obligatorisk och utan åtskillnad mellan rena och orena medgivanden. Detta synsätt stämmer med hur HD formulerat sin begäran om förhandsavgörande samt med underrätternas avgöranden. Enligt tingsrätten är rätten bunden av medgivandet oavsett vilka skäl som anges, motiverat av att parterna kan vidta civilrättsliga bindande åtgärder oavsett om rättsliga förutsättningar föreligger. Detta synsätt har också kommit till uttryck i rättsutlåtanden och flera artiklar som behandlat målet.s. 945

4.Ett alternativt synsätt är att det förvisso inte föreligger några formella hinder mot att domstolen prövar målet i sak, då det i RB 42:18 enbart stadgas att rätten ”får” lägga medgivandet till grund för dom utan huvudförhandling, men att en sådan ordning avviker från etablerad praxis och därför förutsätter en särskild och ovillkorlig rätt att få domstolens uttalande om huruvida diskriminering skett. Detta synsätt förenas med uppfattningen att det vid en dom grundad på ett medgivande inte görs något ställningstagande till på vilken grund betalning sker. Andra menar att en dom grundad på medgivandet avser det yrkade beloppet såväl som kärandens rättsliga kvalificering av detta men att en dom grundad på ett orent medgivande ändå har samma rättskraft som en dom grundad på ett rent medgivande, dvs. omfattar den rättsföljd käranden väckt talan om.s. 946

5.Ett ytterligare alternativt synsätt är att verkan av ett medgivande inte är reglerad och att RB 42:18 är fakultativ, varför RB inte hindrar en prövning i sak. Med hänvisning till ändamålsskäl och doktrinuppfattningar om att uppenbart oriktiga medgivanden inte bör läggas till grund för dom, ska rätten inte alltid vara bunden av svarandens medgivande.s. 946

6.Andra argument för att skilja på ett medgivande av att betala ett visst belopp i yrkandet och ett medgivande av kärandens talan har varit den materiella fordringsrätten. En dom grundat på ett medgivande som inte avser den materiella rättsföljd som konkretiserats genom yrkandet anses då inte enbart som olämplig, utan betraktas som en dom grundad på ett medgivande av något annat än kärandens talan. Det kan i vart fall bli oklart om det är den diskrimineringsersättning som käranden har krävt eller det på annan grund frivilligt utgivna belopp som svaranden medgivit som rättskraftigt har avgjorts genom en sådan dom.s. 946

7.EUD:s och generaladvokatens synsätt skiljer sig också från tingsrättens och hovrättens. Den verkan av ett medgivande som HD beskrivit i sin begäran om förhandsavgörande medför enligt dessa att svarandens skyldighet att betala beloppet inte kopplas till den påstådda diskrimineringen, vilket medför att sanktionens avskräckande funktion undergrävs. Dessutom hindras domstolen från att uttala sig om huruvida diskriminering ägt rum, trots att detta utgör grunden för ersättningsyrkandet och därmed är en integrerad del av talan.s. 947

8.Sammanfattningsvis förekommer alltså olika uppfattningar dels om huruvida RB 42:18 är obligatorisk eller fakultativ, dels om orena medgivanden kan ha andra processuella rättsföljder än rena medgivanden. 3.3 Rätten behöver inte vara bunden vid orena medgivanden Det huvudsakliga problemet och dess lösning hänförs enligt vår mening inte i första hand till RB 42:18 utan till tillämpningen av rekvisiten för fastställelsetalan, vilka vi återkommer till i avsnitt 5.3 nedan. Eftersom HD:s ledamöter dock tycks uppfatta RB 42:18 som obligatorisk och ställer frågan om den bästa lösningen är att svenska domstolar ska avstå från att tillämpa RB 42:18 eller ändring i lag finns anledning att behandla denna problematik.s. 947

9.Enligt EUD gäller kravet på att avstå från tillämpning enbart då det är omöjligt för den nationella domstolen att tolka den nationella lagstiftningen i överensstämmelse med unionsrättens krav. Verkan av ett medgivande är enligt ordalydelsen i RB 42:18 att rätten ”får” meddela dom utan huvudförhandling. I förarbetena till RB och praxis från HD saknas tydliga uttalanden om att rätten är villkorslöst bunden av ett medgivande. Uttalandena pekar snarare på att RB 42:18 är fakultativ. Processlagsberedningen anger att dom ”bör” givas i anledning av talan som medgivits i dispositiva tvistemål.Lagrådet uttalar att rätten ”får” meddela dom utan huvudförhandling då svaranden medger kärandens talan, men ”råder däremot verklig tvist mellan parterna, bör målet liksom andra tvistiga mål gå till huvudförhandling”.s. 947

10.I RB 42:18 och RB 17:8 knyts inte heller möjligheten att meddela dom till att yrkandet medgivits, utan till att talan medgivits. Att begreppet ”talan” också används i en vidare betydelse än ”yrkande” ger anledning att skilja på ett medgivande avseende betalning av ett visst yrkat belopp och ett medgivande av kärandens talan. En dom grundad på ett medgivande förenat med villkor eller grundat på andra omständigheter än de käranden åberopat kan också ses som ett yrkande om en dom över annat än vad käranden yrkat, vilket står i konflikt med RB 17:3.s. 948

11.Av RB 17:1 följer vidare att domen avser saken, liksom domens rättskraft enligt RB 17:11 är knuten till den sak varom talan väckts. Också begreppet ”saken” används med varierande betydelse i olika lagrum i RB. Det systematiska sambandet mellan bestämmelserna i 17 kap. RB talar dock för att ”saken” ska definieras utifrån den materiella rättsföljden talan avser liksom sådana materiella rättsföljder som är alternativa till och ekonomiskt likvärdiga denna rättsföljd. Utan någon fördjupad rättskraftsbedömning kan det konstateras att en betalning av goodwillersättning grundad på en ensidigt benefik utfästelse utgör en annan materiellrättslig rättsföljd än betalning av diskrimineringsersättning. Sådan ersättning är inte en alternativ utan kumulativ rättsföljd till rätten till diskrimineringsersättning, även om beloppet som sådant i och för sig är ekonomiskt likvärdigt.s. 948