Det bör dock framhållas här att prejudikatets kärna kan ha olika bredd; ibland är den fråga som domstolen tar ställning till sådan att det redan i slutet (i snäv mening) ligger en relativt allmänt formulerad norm. Exempelvis: innefattar ”Domännamnsförverkandet” NJA 2017 s. 1070 ett ställningstagande till om domännamn är sådan egendom som kan förverkas. Det kan bero på att man avgränsat en prejudikatfråga på ett väl generellt sätt, men det kan också bero på att utgången i det enskilda är avhängig en mer generell fråga (t.ex. en tolkningsfråga): skillnaden mellan att en viss fyrhjuling är ett fordon och att fyrhjulingar är fordon behöver s.a.s. inte nödvändigtvis vara stor.
Hänvisas från p. 12 (s. 464)
12.3. Man kan uttrycka det så att vi, så snart vi gör en sådan förflyttning — från den ex post-konstruktion som innebär ett avgörande på en enskild punkt i det enskilda fallet till en mer generell norm — så förflyttar vi också oss från det som har en särskild styrka till det som (på samma sätt som lagar och förarbeten) bara kan vara ett ingångsvärde. Man är, kort sagt, tillbaka i ex ante-perspektivet. Och då måste man — precis som när det gäller regler i lag — hålla öppet för möjligheten att regeln är ofullständig, dvs. hålla öppet för att man kan behöva göra undantag från regeln och förse den med ytterligare en förutsättning. (Högsta domstolen kan naturligtvis lika litet som, eller snarare än mindre än, lagstiftaren förutse alla möjligheter.) Varje generalisering som görs kan ifrågasättas och diskuteras, varje framkallad generell norm måste förutsättas vara potentiellt ofärdig och dessutom måste, så snart vi är utanför kärnan, den norm som kommer till uttryck i prejudikatet sättas i relation till vad som sägs i andra rättskällor. Vi är åter ex ante och prejudikatet tappar sin särskilda styrka.s. 464