Före 2000 års lag fick frågan om eventuellt skadestånd för brott av motsvarande slag (då enligt lagen, 1993:1367, om förbud beträffande viss avkodningsutrustning) lösas genom en tillämpning av regleringen om rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada (numera 2 kap. 2 § skadeståndslagen). HD konstaterade i NJA 2000 s. 325, som alltså gällde tillämpning av det rättsläge som gällde före 2000 års lag och som avsåg försäljning av s.k. piratkort, att det fick antas att vissa av de personer som köpt piratkorten — men inte alla dessa personer — skulle ha tecknat abonnemang om de inte hade haft tillgång till korten. Skadan ansågs därför bestå i att man gått miste om dessa abonnemang. Däremot ansågs försäljningen av piratkort till personer som, om de inte innehaft korten, ändå inte skulle ha tecknat abonnemang hos bolagen inte kunna konstituera någon skada.
Hänvisas från p. 203 (s. 1024)
Före 2000 års lag fick frågan om eventuellt skadestånd för brott av motsvarande slag (då enligt lagen, 1993:1367, om förbud beträffande viss avkodningsutrustning) lösas genom en tillämpning av regleringen om rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada (numera 2 kap. 2 § skadeståndslagen). HD konstaterade i NJA 2000 s. 325, som alltså gällde tillämpning av det rättsläge som gällde före 2000 års lag och som avsåg försäljning av s.k. piratkort, att det fick antas att vissa av de personer som köpt piratkorten — men inte alla dessa personer — skulle ha tecknat abonnemang om de inte hade haft tillgång till korten. Skadan ansågs därför bestå i att man gått miste om dessa abonnemang. Däremot ansågs försäljningen av piratkort till personer som, om de inte innehaft korten, ändå inte skulle ha tecknat abonnemang hos bolagen inte kunna konstituera någon skada.s. 1024