Rättsfall
NJA 2000 s. 325
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2000 s. 325
BibTeX
@misc{nja-2000-s-325,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2000 s. 325}},
year = {2000},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 4 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- Före 2000 års lag fick frågan om eventuellt skadestånd för brott av motsvarande slag (då enligt lagen, 1993:1367, om förbud beträffande viss avkodningsutrustning) lösas genom en tillämpning av regleringen om rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada (numera 2 kap. 2 § skadeståndslagen). HD konstaterade i NJA 2000 s. 325, som alltså gällde tillämpning av det rättsläge som gällde före 2000 års lag och som avsåg försäljning av s.k. piratkort, att det fick antas att vissa av de personer som köpt piratkorten — men inte alla dessa personer — skulle ha tecknat abonnemang om de inte hade haft tillgång till korten. Skadan ansågs därför bestå i att man gått miste om dessa abonnemang. Däremot ansågs försäljningen av piratkort till personer som, om de inte innehaft korten, ändå inte skulle ha tecknat abonnemang hos bolagen inte kunna konstituera någon skada.
- I NJA 1973 s. 717, där en part konstaterades vara skadeståndsskyldig för ett intrång i motpartens rätt till släktnamn, anförde HD kortfattat att motparten ”i avsaknad av utredning om skadans omfattning” fick anses gottgjord med visst belopp. I NJA 1981 s. 933, som rörde ersättning på grund av expropriation, gjorde den presenterade utredningen det mest antagligt att ”ortsprisutvecklingen i området inte följt konsumentprisindex men gav inte tillräckligt belägg för att markpriserna varit oförändrade eller sjunkit”. Eftersom det enligt HD inte var möjligt att fastställa en exakt nivå till vilken ersättningsbeloppen med hänsyn till prisutvecklingen borde uppräknas tillämpades 35 kap. 5 § RB för en uppskattning av det index som borde användas för ortsprisutvecklingen. I NJA 2000 s. 325 angav HD att det givetvis inte var möjligt att fastställa hur många nya abonnemang som skulle ha tillförts bolagen om piratkorten inte hade sålts. Regleringen i 35 kap 5 § RB kunde därför tillämpas för att uppskatta hur många abonnemang som skulle ha tillförts och därmed det skäliga belopp den skadelidande gått miste om.
Svensk rättspraxis1 hänvisning
Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1997–20001 hänvisning