Se s. 325. För ett annat mästrande, se not 34 nedan. — Håstad påstår vidare (s. 324) att ”HD har rört ihop olika företeelser som bör hållas isär”. Jag antar att han med det avser hänvisningarna till 19 § och 6 § 2 st. AvtL. Om den frågan, se not 27 nedan. Han framhåller också (a.st.) att ”Asistan Turistik” NJA 2013 s. 659 inte behöver läsas på det sättet som HD gjorde i ”Chefen för Alvesta-divisionen”. Det är riktigt (se not 2 ovan), men till den del som ”Chefen för Alvesta-divisionen” klargör eller utvecklar vad som sägs i det föregående avgörandet, så gäller det som prejudikat (jfr not 10 nedan). F.ö. hade det väl inte varit någon mening med ett nytt avgörande om det inte gav mer ledning än det föregående. — Man kan dock fundera över hur fri HD i ”Chefen för Alvesta-divisionen” skulle ha stått att knäsätta ett insiktskrav på det sätt som gjordes, ifall HD i ”Asistan Turistik” hade ansett att fullmakt uppkommit utan beröra frågan om insikt på huvudmannens sida. Under antagande att insiktsfrågan inte hade blivit föremål för ett i domskälen redovisat ställningstagande, så skulle enligt min mening domstolen i ”Asistan Turistik” inte ha begränsat domstolens prejudikatutrymme i det hänseendet. Jfr not 10 nedan.
Hänvisas från p. 1 (s. 785)
1.I ”Asistan Turistik” NJA 2013 s. 659 introducerade HD vad som har kallats för tillitsfullmakt. Avtalsbundenhet ansågs inte ha uppkommit för huvudmannen, eftersom den tredje mannen inte hade kunnat hysa befogad tillit i fråga om representantens behörighet att ingå avtalet. HD utvecklade ordningen i ”Chefen för Alvesta-divisionen” NJA 2014 s. 684. Tillitsfullmakten beskrivs där i tre led enligt följande: a) Den tredje mannen skall ha haft fog för att tro att mellanmannen var behörig att företräda huvudmannen. b) De omständigheter som ligger till grund för bedömningen att en befogad tillit har förelegat skall på ett relevant sätt kunna knytas till huvudmannen. c) Huvudmannen skall ha haft erforderlig insikt om att omständigheterna skulle kunna föranleda en tredje man att hysa befogad tillit i behörighetshänseende. Det sista ledet utvecklades i punkt 20 på följande sätt: Att huvudmannen kan beskyllas för oaktsamhet i förhållande till en tredje man i en tveksam behörighetssituation är i regel inte tillräckligt för att huvudmannen ska bli bunden. Det typiska fallet är att huvudmannen oaktsamt har orsakat att en tredje man felaktigt har utgått från att en uppgiven fullmäktig är behörig, men han har inte måst inse att det förelåg en risk för missförstånd; här ligger det i allmänhet närmare till hands att huvudmannen blir skadeståndsansvarig på grund av den tredje mannens befogade tillit än att huvudmannen blir avtalsbunden. Det redovisade principiella synsättet mynnade ut i en konkret representationsregel, som i rubriken återgavs så här: En person i chefsställning för en väl avgränsad och självständig verksamhetsdel är i regel behörig att företa sådana rättshandlingar som normalt vidtas i och för verksamhetsgrenens vardagliga fortgång, om chefspositionen av företagsledningen har tydliggjorts utåt. Båda fallen har fått förhållandevis stor uppmärksamhet. Det senare har från flera håll blivit kritiserat rörande det tredje ledet, senast av Håstad. Vad som har utlöst denna replik är främst hans något mästrande påstående att HD:s ifrågavarande uttalande är ”oriktigt”. Håstad är ju trots allt inte vem som helst.s. 785
2.Jag har tidigare helt kortfattat berört frågan om insiktskrav för avtalsbundenhet på grund av handlande som inte varit avsett att vara och inte haft formen av en viljeförklaring. Det kan finnas anledning att nu säga ytterliga några ord, och då inte bara om sakfrågan utan också om domsfrågan (jag menar nu Håstads dom över HD:s avgörande). Jag börjar med den senare och då på en mer principiell nivå.s. 787