Närliggande

3.Det är inte konstigt att det eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov utsattes för kritik. Det är heller inte förvånande att RÅ vid mer än ett tillfälle försökte få HD att slå in på en annan väg och att godta även ett sannolikhetsuppsåt i någon form (se, förutom ”De förrymda Råbypojkarna” NJA 1959 s. 63, t.ex. ”Postkontorsfallet” NJA 1980 s. 514). HD höll emellertid fast vid eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov fastän domstolen, med början i mitten av 1970-talet (se NJA 1975 s. 594), ibland resonerade i likgiltighetstermer. I de fall HD förklarade att den tilltalade hade uppsåt eftersom hen var helt likgiltig, t.ex. inför förverkligandet av ”den brottsliga” effekten, var detta emellertid bara ett annat sätt att uttrycka svaret på det hypotetiska provet vid eventuellt uppsåt (se justitierådet Linds tillägg i NJA 1994 s. 614).s. 94