Rättsfall

NJA 1994 s. 614

Citera

NJA 1994 s. 614

BibTeX

@misc{nja-1994-s-614,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1994 s. 614}},
  year         = {1994},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

4 hänvisningar i 4 artiklar · 4 stycken/fotnoter

Ett förtydligande av uppsåtets nedre gräns1 hänvisning

Martin Borgeke · SvJT 2017 s. 93–105 · 1 ställe

Det är inte konstigt att det eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov utsattes för kritik. Det är heller inte förvånande att RÅ vid mer än ett tillfälle försökte få HD att slå in på en annan väg och att godta även ett sannolikhetsuppsåt i någon form (se, förutom ”De förrymda Råbypojkarna” NJA 1959 s. 63, t.ex. ”Postkontorsfallet” NJA 1980 s. 514). HD höll emellertid fast vid eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov fastän domstolen, med början i mitten av 1970-talet (se NJA 1975 s. 594), ibland resonerade i likgiltighetstermer. I de fall HD förklarade att den tilltalade hade uppsåt eftersom hen var helt likgiltig, t.ex. inför förverkligandet av ”den brottsliga” effekten, var detta emellertid bara ett annat sätt att uttrycka svaret på det hypotetiska provet vid eventuellt uppsåt (se justitierådet Linds tillägg i NJA 1994 s. 614).Likgiltighetsuppsåtets uppkomst · p. 3 · s. 94

Tillägg till Högsta domstolens avgöranden, samt något om skiljaktigheter1 hänvisning

Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, Stefan Lindskog · SvJT 2012 s. 313–318 · 1 ställe

Som exempel kan nämnas NJA 1994 s. 614 med uttalanden i en fråga som inte var uppe till prövning i Högsta domstolen, men som hade varit det i lägre instanser, NJA 2006 s. 638 om verkan av passivitet vid ingående av avtal, NJA 2007 s. 599 med uttalanden rörande en först i HD åberopad grund som inte lagts till grund för avgörandet, NJA 2009 s. 500 angående närliggande frågor, NJA 2011 s. 524 om besittningsbegreppet i allmänhet när en mer begränsad besittningsfråga aktualiserades samt NJA 2011 s. 576 om betydelsen av ålder och bruk vid skadeståndsberäkning, en fråga som av processuella skäl försvann ur fokus i målet.När skrivs tillägg? · p. 8 · s. 316

Hiv och straffansvar — en ouppklarad problematik1 hänvisning

PETER GRÖÖN (Smittskyddet Stockholm), Madeleine Leijonhufvud · SvJT 2009 s. 609–642 · 1 ställe

NJA 1994 s. 614, NJA 1995 s. 119, NJA 1995 s. 448; även NJA 1990 s. 186.fotnot 11 · s. 616

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

Uppsåtsbedömningen vid brott bestående i sexuellt umgänge vid HIV-smitta var föremål för bedömning också i NJA 1995 s. 448. I detta fall hade en HIV-smittad kvinna haft oskyddade vaginala och orala samlag med två män som dock inte blivit smittade till följd härav. Målet gällde alltså försök till grov misshandel. HD fann det, bl.a. till följd av kvinnans egna uppgifter, styrkt att hon känt till att oskyddade vaginala samlag medför smittorisk för partnern, men att det var ovisst om hon känt till att även orala samlag kan medföra smittorisk. HD tog inte slutlig ställning till huruvida det första ledet av det eventuella uppsåtet var uppfyllt. När det gäller det andra ledet i bedömningen (det hypotetiska provet) fann HD nämligen att utredningen inte gav stöd för att kvinnan varit helt likgiltig för om hennes sexualpartner blev smittade. Denna bedömning stöddes bl.a. på att kvinnan varit angelägen om att kondomer skulle användas vid vaginala samlag. HD:s domskäl ger stöd för uppfattningen att de likgiltighetsresonemang som används fullt ut motsvarar det traditionella hypotetiska provet. (Se rörande uppsåtsbedömningen vid brott relaterade till HIV-smitta även NJA 1994 s. 614.)Straffrättens allmänna del · p. 27 · s. 904