I NJA 2004 s. 176 nämns, med hänvisning till NJA 2002 s. 449, både att ”en mycket hög sannolikhet” talar för uppsåt och att ”uppsåt i allmänhet inte kan anses föreligga när risken enligt gärningsmannens föreställning inte var avsevärd”.
Hänvisas från p. 9 (s. 184)
9.I 2016 års fall betonar HD att den uppfattade sannolikheten i förhållande till en viss följd eller omständighet ska betraktas som primär vid bedömningen av om en gärningsman har varit likgiltig till följden eller omständigheten. Domstolen betonar också att övriga tänkbara bevisfakta för likgiltighet ska behandlas med försiktighet och urskillning. Så långt verkar HD inte ha uttryckt något som inte framgår av NJA 2004 s. 176, möjligen med undantag för att just den uppfattade sannolikheten (men inte den faktiska) betonas ytterligare.s. 184