Jfr NJA 2005 s. 462, s. 494, och NJA 2007 s. 295, s. 302. Det bör dock framhållas att det är ett fullt rimligt synsätt att betrakta artikel 13 Europakonventionen som ett direkt stöd för Högsta domstolens ställningstaganden beträffande rätten till ideellt skadestånd grundad på konventionen (Jfr Cameron, a.a., s. 563 f.). Bestämmelsen utgör faktiskt svensk lag, och redan den omständigheten att Högsta domstolen utan artikel 13 inte skulle ha ställts inför incitamentet att agera när lagstiftaren inte hade försett enskilda med rättsmedel inbjuder naturligtvis till en sådan slutsats.
Hänvisas från p. 7 (s. 241)
Jfr NJA 2005 s. 462, s. 494, och NJA 2007 s. 295, s. 302. Det bör dock framhållas att det är ett fullt rimligt synsätt att betrakta artikel 13 Europakonventionen som ett direkt stöd för Högsta domstolens ställningstaganden beträffande rätten till ideellt skadestånd grundad på konventionen (Jfr Cameron, a.a., s. 563 f.). Bestämmelsen utgör faktiskt svensk lag, och redan den omständigheten att Högsta domstolen utan artikel 13 inte skulle ha ställts inför incitamentet att agera när lagstiftaren inte hade försett enskilda med rättsmedel inbjuder naturligtvis till en sådan slutsats.s. 241