Angående kritiken av eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov, se bl.a. Nils Jareborg, Handling och uppsåt (1969) s. 316 och 320 ff., Allmän kriminalrätt (2001) s. 215 ff., Per Ole Träskman, ”Kan gärningspersonens uppsåt bevisas med hållpunkter i sinnevärlden?” i Skuld och Ansvar, Straffrättsliga studier tillägnade Alvar Nelson (1985) s. 66 ff., Ivar Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten (1976) s. 115 ff. samt SOU 1996:185 del I s. 109 ff. Kritik har även framförts av HD i tidigare avgöranden, se NJA 2002 s. 449.
Hänvisas från p. 1 (s. 1)
1.Fram till nu har man i svensk rätt arbetat med ett uppsåtsbegrepp bestående av tre olika uppsåtsformer: direkt, indirekt samt eventuellt uppsåt (med hypotetiskt prov). Den sistnämnda varianten var onekligen den mest kontroversiella och kritiserade. Problemen med eventuellt uppsåt bestod inte så mycket i vad man ville beskriva som uppsåtligt utan snarare hur prövningen av uppsåt skulle göras. Genom att omständigheter som anknöt till gärningsmannens allmänna karaktär, tidigare brottslighet eller liknande kunde vägas in i bedömningen, riskerade resultaten av det hypotetiska provet att bli oförutsägbara, godtyckliga och orättvisa.s. 1
2.Efter nära nog ett halvsekels diskussioner och reformförslag rörande alternativa uppsåtsbegrepp, har HD nyligen i ett avgörande (NJA 2004 s. 176) slutligen tagit ställning till det eventuella uppsåtets vara eller icke-vara samt bestämt hur det svenska uppsåtsbegreppet skall formuleras. Domen — som är osedvanligt tydlig, välskriven och klargörande — slår fast att uppsåt numera utgörs av insiktsuppsåt, vilket kompletteras av likgiltighetsuppsåt som drar gränsen mot medveten oaktsamhet.s. 1
3.Nu skulle man kunna tro att HD:s avgörande sätter punkt för den sedan länge omdiskuterade frågan om var uppsåtets nedre gräns går. Jag tror, tvärtom, att det är nu som de egentliga diskussionerna kommer att — och måste — ta vid. HD:s avgörande har redan analyserats utförligt, varför jag inte kommer att redogöra för eller närmare kommentera rättsfallet. Min preliminära uppfattning är dock att även om det numera är klart hur uppsåtets nedre gräns definieras, så är det allt annat än klart hur den nya argumentationsmodellen skall förstås, användas, utvecklas samt hur den förhåller sig till tidigare uppsåtsbegrepp. Därav behovet av fortsatt diskussion.s. 1