Utrymmesbrist — om straffet för mord3 hänvisningar
- Se NJA 2013 s. 376 och prop. 2013/14:194 s. 20.
- Den lagändringen följdes av en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2014 i syfte att i betydligt större utsträckning kunna döma till fängelse på livstid. Detta syfte kom dock inte till annat uttryck i lagtexten än att det för att döma till fängelse på livstid krävdes att omständigheterna var försvårande. Utgångspunkten för denna lagändring var att mord där det förelåg varken försvårande eller förmildrande omständigheter skulle vara fängelse i 14 år. Ambitionen bakom lagändringen var att livstidsstraff skulle vara fängelse på livstid i de fall straffvärdet ansågs överstiga fängelse i 14 år, vilket enligt uttalanden i propositionen statistiskt sett motsvarade majoriteten av alla fängelsedömda för mord. Trots påpekanden från Lagrådet om att utformningen av lagtexten snarast kommer att innebära en begränsning av möjligheten att döma till fängelse på livstid, antogs den föreslagna lagtexten. Föga oväntat kom Högsta domstolen i NJA 2016 s. 3 att ”underkänna” lagändringen i det att det där uttalades att ”Lagtextens utformning är därmed svår att förena med den ökade användning av livstidsstraffet som lagändringen, enligt propositionstexten, syftar till” (punkten 18 i domen). Det följer domstolen sedan upp genom att uttala följande. Uttalandet i propositionen att livstids fängelse ska utgöra ett normalstraff i den bemärkelsen att det förutses dömas ut i en majoritet av fallen uttrycker en ambition att genomföra en mycket betydelsefull förändring av påföljdsbestämningen för mord. Livstids fängelse är lagens strängaste straff och utgör ett synnerligen hårt ingripande mot den dömde. Detta ställer särskilda krav på att lagstiftningen inte får vara otydlig. (Punkten 22 i domen.) Det kan då först konstateras att för den som först läser den nya lagtexten och sedan motiven måste det komma som en överraskning att det tillägg som har gjorts i 3 kap. 1 § brottsbalken ska ha den i förarbeten angivna innebörden. […] (Punkten 23 i domen.) Det står därmed klart att den i motiven till lagändringen förespråkade tilllämpningen av livstidsstraffet inte på ett godtagbart sätt kan inordnas under lagtexten. […] (Punkten 24 i domen.) Högsta domstolens slutsats blir alltså att den aktuella lagändringen inte förändrar det rättsläge som uppkom genom reformen år 2009 och som i NJA 2013 s. 376 uttryckts som att utgångspunkten för mord ska vara fängelse i 14 år och att livstidsstraffet ska tillämpas endast i de undantagsfall då ett tidsbestämt fängelsestraff på 18 år inte är tillräckligt. Detta exemplifierar Högsta domstolen med att fall där gärningsmannen har mördat mer än en person eller då omständigheterna annars är synnerligen försvårande. Det rimmar också väl med vad Högsta domstolen uttalade i NJA 2007 s. 194 om att livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligaste fallen.
- Efter det har det följt ännu en lagändring med ikraftträdande den 1 januari 2020. Syftet med den lagändringen anges vara att livstidsstraffet ska kunna komma i fråga i betydligt större omfattning än tidigare, dvs. samma syfte som uttalades i anslutning till 2014 års reform. Den lagtekniska lösningen 2020 blev 1) att behålla straffskalan tio–arton år eller livstid och 2) att räkna upp ett antal skäl som särskilt ska beaktas i frågan om livstids fängelse ska väljas.