1.Ett mer strängt ansvar än culpaansvar baseras ofta på argument som kretsars. 64
2.kring att det i en enskild skadesituation föreligger en hög sannolikhet förs. 64
3.skada. Det medför alltså större krav på skadevållaren för att dennes ska anses has. 64
4.395 agerat aktsamt. Det kan också baseras på att skadevållaren är den som haft bäst möjligheter att kontrollera eller förebygga skaderisken.1657 Därtill förekommer också argument om ansvarsskärpning, vilka kan ses mot bakgrund av den aktuella verksamhet som bedrivs.s. 64
5.Verksamhetens karaktär fungerar också som en begränsning av vilka faktiska beteenden som regleras genom ett strikt ansvar. Exempelvis innebär produktansvaret i PAL att tillverkare av produkter som är behäftade med säkerhetsbrister har ett strikt ansvar för produktskador av visst slag. Avgränsningen av det strikta ansvaret baseras därmed bl.a. på att produkten måste vara behäftad med en säkerhetsbrist. Därtill gäller att enbart vissa ansvarssubjekt blir ansvariga enligt lag. I förhållandet mellan näringsidkare finns ingen lagreglering, utan i dessa situationer tillämpas istället vad som ibland uttrycks som allmänna principer om produktansvar, vilket i praktiken innebär en tillämpning av culparegeln i 2:1 SkL. Eftersom produktansvar kan baseras på på culparegeln i 2:1 SkL behöver beteckningen av ansvaret som ett produktansvar inte i och för sig anses medföra en ansvarsskärpning. Det finns emellertid uttryck för att ansvarsbedömningen likväl kan influeras av bl.a. potentiella skaderisker och kontrollmöjligheter, vilket medför att ansvarsnivån kan beskrivas som ett strikt ansvar.s. 65
6.I rättsfallet NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) uttalade HD att en beställare inte kan kräva en underentreprenör på skadestånd på deliktuell grund. Detta betraktades som en huvudregel i sådana fall då avtalet kunde tolkas som uteslutande en rätt till ersättning. I rättsfallet angav HD emellertid ett antal undantag från denna huvudregel. Ett undantag från avtalets spärrverkan kunde enligt HD göras om skadevållaren ”åsidosatt en särskild säkerhetsförpliktelse med beställaren som skyddsobjekt”.1658s. 65
7.Detta undantag har i doktrinen ansett bygga på en missuppfattning av tidigares. 65
8.rättspraxis, nämligen NJA 1986 s. 712.1659 I 1986 års rättsfall ansågs tillverkarens. 65
9.ha en särskild säkerhetsförpliktelse på grund av skaderisken, vilket medfördes. 65
10.att tillverkaren även ansvarade för vårdslöshet hos en anlitad medhjälpare. Hän-s. 65
11.visningen till särskilda säkerhetsförpliktelser tog alltså sikte på en, i relation till 396s. 65
12.deliktsansvarets generella utformning, utökad ansvarskrets, och inte möjlighe-s. 66
13.ten till deliktsanspråk generellt.1660 Undantaget kan också anses utformat mots. 66
14.bakgrund av att det betecknar en viss ansvarsnivå, dvs. en form av strikt ansvar,s. 66
15.som även gäller för andras ageranden.1661s. 66
16.Förekomsten av särskilda skaderisker kan ge upphov till vissa handlingsplikter,s. 66
17.vilket mot bakgrund av NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) kan ge upphov till alter-s. 66
18.nativa anspråksvägar. I NJA 1986 s. 712 (Hamnkranen) hade tillverkaren ens. 66
19.särskild säkerhetsförpliktelse på grund av att det förelåg en ”betydande risk förs. 66
20.både personskada och omfattande sakskada”.1662 I 1986 års rättsfall var det frågas. 66
21.om försäljning av en hamnkran, men ansvaret kan antagligen även gälla tjäns-s. 66
22.ter, dvs. om en tjänst utförs på ett sätt som medför att det uppkommer särskildas. 66
23.skaderisker kan det föreligga särskilda säkerhetsförpliktelser för utföraren.s. 66
24.Det strängare ansvaret vid vissa skaderisker uppfattades i 1986 års fall soms. 66
25.ett produktansvar.1663 Att produktansvaret typiskt sett ansetts uppkomma pås. 66
26.grund av vissa produkters farlighet kan t.ex. medföra att aktsamhetsbedöm-s. 66
27.ningen blir mer sträng.1664 En närliggande fråga är om den ansvarsgrundandes. 66
28.handlingen ska anses bygga på ett produktansvar som generellt sett är sträng-s. 66
29.are för skadevållaren, eller om enbart produktskaderelaterade situationer, dvs.s. 66
30.skador på annat än avtalsföremålet, ska medföra en valrätt. Man kan härvids. 66
31.fråga sig om det är tillräckligt att skadan klassificeras som en ”produktskada”s. 66
32.för att ersättning ska tillerkännas enligt deliktsregler.1665 Om man iställets. 66
33.betraktar åsidosättandet av särskilda säkerhetsförpliktelser, eller situationers. 66
34.med ”kvalificerade säkerhetsrisker”, som ett särskilt aktsamhetskrav, uppkom-s. 66
35.mer frågan hur aktsamhetskravet konstrueras mot bakgrund av den särskildas. 66
36.skadesituationen. Om en skadesituation faller inom ramen för PAL:s tillämp-s. 66
37.ningsområde gäller att ansvarsnivån (säkerhetsbrist) medför att PAL alltid kans. 66
38.väljas framför en regel som är mindre sträng.1666s. 66
39.397s. 66
40.En fråga är då om det är tillräckligt att det föreligger en ”risk” för omfattande person- och sakskada, eller om skadan måste ha ”inträffat” för att deliktsansvaret ska aktualiseras (och medföra en valrätt).1667 Antagligen är det tillräckligt att det föreligger en risk för personskada. En felaktighet som upptäcks i utförandet av t.ex. en entreprenad, men som inte har medfört någon skada, skulle därför kunna anses medföra ett mer strängt aktsamhetskrav. En svårighet med ett sådant synsätt är emellertid hur det kan förenas med tidsgränser för ansvar som gäller enligt entreprenadrättens standardavtal. Om beställaren inte har krävt entreprenören under entreprenadtiden eller garantitiden, så kan beställaren även efter garantitidens utgång vända sig till underentreprenören med ett deliktsanspråk avseende åtgärder som innebär åsidosättande av särskilda säkerhetsföreskrifter.s. 67
41.I bedömningen av om aktsamhetskravet ska skärpas beaktas vanligtvis riskens storlek. Det avser dels sannolikheten för att en risk realiseras, dels allvarligheten av den skada som kan uppkomma. Inom ramen för allvarligheten, ligger även en bedömning av vilken typ av skada som kan tänkas föreligga, t.ex. vid risk för personskador kan risken uppfatta som mer allvarlig, även om de kostnader som skadan medför inte är särskilt höga. I dessa situationer är den ökade skaderisken inte nödvändigtvis kopplad till en viss produkt, utan kan avse även tjänsteutövning. Om t.ex. en konstruktör ger råd om hur en balk ska dimensioneras för att tillgodose en byggnads bärighet, och felaktigheter i beräkningarna medför en risk för omfattande personskador, kan omfattningen av skaderisken medföra ett strängare krav på aktsamhet för den som har tillhandahållit informationen. Denna ansvarsbedömning kan antingen beskrivas som en culpabedömning med en sträng aktsamhetströskel, eller så kan bedömningen cementeras, eller stelna, till en specifik handlingsföreskrift (produktansvar) med en generellt ökad ”aktsamhetsplikt” kopplad till en viss typ av risk.s. 67
42.Om anspråksvägarna anses alternativa i dessa situationer, där det föreligger en sträng ansvarsnivå, innebär det emellertid en avvikelse i jämförelse med tillämpningen av ett strikt deliktsansvar i avtalsförhållanden. I avtalsförhållanden finns nämligen, som nämnts ovan, en tendens att anse att avtalsparten inte kan hållas ansvarig enligt deliktsregler om ansvarsnivån är strikt.1668 Som ovan angetts kan sådana frågor om ett strikt ansvar i avtalsförhållanden hanteras på olika sätt, bl.a. kan argumenteras för att den skadelidande kan anses ha accepterat en viss skaderisk. I kontraktskedjefall konstrueras emellertid undantaget från avtalets spärrverkan i en skadesituation utifrån att det föreligger just ett strikt ansvar, dvs. där det finns en omfattande risk för person- och sakskada. 398s. 67
43.Om HD:s avgörande i NJA 2007 s. 758 (Ballofixen) ska tolkas på detta sätt, dvs.s. 68
44.som att förekomsten av en viss ansvarsnivå medför att det föreligger alternati-s. 68
45.vitet, så passar det mindre väl med den praxis som avser tillämpligheten av mers. 68
46.stränga ansvarsnivåer i avtalsförhållanden.s. 68
47.Denna skillnad skulle kunna förklaras med det faktum att det i kontrakts-s. 68
48.kedjor inte finns något direkt avtal mellan skadevållare och skadelidande. Hades. 68
49.däremot avtalsparten orsakat skada, dvs. ett strikt ansvar, så hade avtalspartens. 68
50.inte kunnat hållas ansvarig, eftersom skadelidanden har ”samtyckt till risken”.s. 68
51.Det finns emellertid, enligt min mening, inte någon anledning att hålla fast vids. 68
52.avtalsrelationen som det enskilt styrande momentet i en sådan ansvarsbedöm-s. 68
53.ning, utan prövningen av det strikta deliktsansvarets tillämplighet kan även is. 68
54.dessa fall utgå ifrån en relationell bedömning av den aktuella situationen. I t.ex.s. 68
55.NJA 1996 s. 104 (Olyckan på hundpensionatet) ansåg HD att kontraktsförhål-s. 68
56.landet mellan parterna medförde att den som omhändertar en hund (vårdaren)s. 68
57.inte kan göra gällande det strikta ansvaret enligt HundL gentemot hundäga-s. 68
58.ren. I den situationen att det inte föreligger ett direkt avtalsförhållande mellans. 68
59.vårdaren och hundägaren borde vårdaren likväl inte ha möjlighet att göra gäl-s. 68
60.lande ett strikt ansvar, eftersom det avgörande istället är om vårdaren genoms. 68
61.sitt omhändertagande av hunden kan anses ha samtyckt till den aktuella riskens. 68
62.eller inte.s. 68
63.Exempelvis kan ”farligheten”, dvs. en i allmänhet ökad risk för skada, hoss. 68
64.en produkt eller ett visst beteende som är förknippat med vissa särskilt all-s. 68
65.varliga skaderisker ge anledning att uppställa strängare krav på skadevållarenss. 68
66.agerande, i syfte att undvika att skadan uppkommer. Det strikta ansvaret kans. 68
67.nämligen ses som ett utslag av att vissa verksamheter typiskt sett är förknip-s. 68
68.pade med vissa särskilda skaderisker, t.ex. miljöskador och produktskador.s. 68
69.Frågan är om det i dessa situationer är den ökade farligheten, dvs. skaderisken,s. 68
70.eller beskrivningen av ansvarsnivån som avgör alternativitetsfrågan. I avtals-s. 68
71.förhållanden medför avtalet ibland att det strikta deliktsansvaret åsidosätts,s. 68
72.dvs. avtalsrelationens culpaansvar har företräde. Om argumentationen iställets. 68
73.baseras på att en viss skada eller skaderisk inom ramen för den bedrivna verk-s. 68
74.samheten är särskilt stor är argumentet istället ersättningsfrämjande, vilkets. 68
75.medför att skadevållarens faroskapande medför ett strängare aktsamhetskravs. 68
76.för denne. I t.ex. NJA 1986 s. 712 (Hamnkranen) var det argumentet om skade-s. 68
77.risken – risken för personskador och omfattande egendomsskador – som med-s. 68
78.förde ett strängare ansvar.s. 68
79.Särskilt riskfylld verksamhet leder alltså till ett skärpt ansvar i utomkontrak-s. 68
80.tuella relationer, även i kontraktskedjor. Därtill kan ett åsidosättande av sär-s. 68
81.skilda säkerhetsförpliktelser medföra ett undantag från avtalets spärrverkan,s. 68
82.om en sådan spärrverkan annars hade förelegat. Även i norsk rätt anses sådanas. 68
83.beteenden som påverkar säkerheten avseende en prestation, t.ex. att en varas. 68
84.är behäftad med en säkerhetsbrist eller att en tjänst skapar en risk för skador,s. 68
85.399 kunna betyda att ett deliktsansvar uppkommer. Detta är närliggande produktansvaret avseende ansvarets stränghet.1669s. 68
86.Som tidigare konstaterats förefaller det som att utrymmet för alternativa anspråksvägar i avtalsförhållanden är snävare om den skadelidande vill göra gällande en strängare (deliktuell) ansvarsgrund än vad som är fallet enligt dispositiva kontraktsrättsliga regler. I kontraktskedjor förefaller det närmast som att utgångspunkten är den motsatta beträffande alternativa anspråksvägar dvs. att om avtalspartens medkontrahents ansvar baseras på ett strikt deliktsansvar, så kan den skadelidande alltid ”genombryta” eventuell kontraktsrättslig exklusivitet.s. 69
Miljöansvaret – ersättningsgilla miljöskador
1.Ett särreglerat område i deliktsrätten är miljöansvaret. I vissa situationer kan det uppkomma parallella ansvarsregler vid miljöskador. I tidigare avsnitt har behandlats situationen i avtalsförhållanden, dvs. möjligheten för avtalsparter att göra gällande lagstadgade miljöansvaret i 32 kap. MB gentemot varandra.1670 Här är frågan om relevansen av att deliktsanspråket gentemot avtalspartens medkontrahent baseras på miljöansvar för frågan om anspråksvägarna är alternativa för den skadelidande.s. 69
2.I avgörandet MÖD 2005:17 ansågs en hyresgäst inte ha rätt till skadestånd av en kommun på grund av bullerstörningar orsakad av busstrafik, vilket kommunen i egenskap av huvudman svarade för. Skadeståndet avsåg kostnader för åtgärdande av störning och minskat boendevärde. Hyresgästen ansågs inte ha rätt till skadestånd av kommunen, utan fick hålla sig till sin avtalspart, dvs. hyresvärden. Kommunen var inte avtalspart med hyresgästen och inte heller med den privata fastighetsägare som var hyresvärd. Det handlade alltså inte om en kontraktskedja, utan om en utomkontraktuell relation även mellan skadelidandens avtalspart B (hyresvärden) och kommunen C (som alltså kan betraktas som ”tredje man”). I domskälen uttalades följande:s. 69
3.”Att en tillhandahållen bostadslägenhet – i förhållande till avtalsvillkor ochs. 69
4.bestämmelser i 12 kap. jordabalken – är behäftad med brister på grund av bullers. 69
5.kan, så länge någon person- eller sakskada inte uppstått för hyresgästen, intes. 69
6.utlösa skadeståndsansvar enligt miljöbalken för verksamhetsutövaren direkts. 69
7.gentemot hyresgästen eftersom denne i förhållande till verksamhetsutövarens. 69
8.inte orsakats någon ren förmögenhetsskada till följd av störningarna. Den eko-s. 69
9.nomiska skada som hyresgästen lider beror i stället på att hyresobjektet intes. 69
10.uppfyller de krav som uppställs i 12 kap. jordabalken eller som framgår av hyres-s. 69
11.avtalet.” 400s. 69
12.Hanteringssättet avser om det har förelegat en ”ersättningsgill skada” för hyres-s. 70
13.gästen. Varken det minskade boendevärdet eller kostnader för att åtgärda stör-s. 70
14.ningen ansågs utgöra rena förmögenhetsskador för hyresgästen. Istället ansågss. 70
15.de aktuella skadorna uteslutande drabba hyresvärden, på grund av att hyres-s. 70
16.värden enligt 12 kap. JB har en skyldighet att se till att bostadslägenheten är is. 70
17.ett brukbart skick och överensstämmer med hyresavtalet.1671 Vid hinder ellers. 70
18.men under nyttjandetiden ansvarar hyresvärden för åtgärdande, t.ex. genoms. 70
19.nedsättning av hyran under den tiden. Hyresvärdens ansvar – och denness. 70
20.möjlighet att därefter kräva kompensation av den som orsakat störningarnas. 70
21.– medför alltså att hyresgästen själv har att hålla sig till sin avtalspart, hyres-s. 70
22.värden. Mot bakgrund av hyresgästens möjlighet att kompensera sig på annats. 70
23.håll, dvs. gentemot sin avtalspart, ansågs alltså någon ersättningsgill skada intes. 70
24.föreligga. Eftersom bedömningen baseras på vad som anses utgöra en ersätt-s. 70
25.ningsgill skada besvaras frågan om alternativa anspråksvägar genom en form avs. 70
26.intern avgränsning av miljöskadeansvaret.s. 70
27.I anledning av domen har Ullman uttalat följande, principiella, slutsats: ”Ens. 70
28.avtalspart som försummar att vid ingående av avtalet avvärja eller begränsa ens. 70
29.potentiell ’miljöskada’ som parten rimligen varit eller borde ha varit medveten om,s. 70
30.kan inte få ersättning för en sådan skada med hjälp av de utomobligatoriskas. 70
31.ersättningsreglerna i 32 kap.”1672 Som ett argument mot skadeståndsskyldighets. 70
32.i det enskilda fallet, dvs. vid tolkningen av bestämmelsen i 32:3 MB (som bl.a.s. 70
33.avser skador orsakade av bullerstörningar, se p. 6), anförs alltså möjligheten atts. 70
34.avtala om sådana risker som parten borde ha varit medveten om, inte ska med-s. 70
35.föra att parten vid underlåtenhet kan vältra över denna risk på en utomståendes. 70
36.tredje man. Hanteringssättet och argumentationen kring skadelidandens möj-s. 70
37.lighet att genom avtal kompensera sig för bullret kan också ses som ett uttrycks. 70
38.för att deliktsansvaret inte avser att skydda mot s.k. bad bargains, dvs. att värdets. 70
39.på bostaden minskade på grund av ageranden av tredje man (i detta fall en tra-s. 70
40.fikstörning), kan betraktas som en risk som bör hanteras genom en internalise-s. 70
41.ring i avtalsförhållandet. Även om citatet från domen ovan visar att MÖD intes. 70
42.använde avtalsmöjligheten som ett argument är potentialen i användningen avs. 70
43.detta argument intresseväckande.s. 70
44.Om MÖD i sina domskäl hade utgått från liknande argument som förekom-s. 70
45.mer i avtalsförhållanden, dvs. att den skadelidandes möjlighet att avtala skas. 70
46.påverka deliktsansvarets utformning, skulle det tyda på en betydande likhets. 70
47.i bedömningen avseende ersättningen för minskat boendevärde oberoende avs. 70
48.relationen mellan skadevållare och skadelidande. Argument om möjlighet atts. 70
49.avtala skulle därmed ha en ersättningshindrande effekt avseende ersättnings-s. 70
50.gilla skador enligt miljöansvaret. Det går emellertid inte att bortse från att möj-s. 70
51.401 ligheten att avtala till förebyggande av skadan ofta är en chimär. Däremot bör man kunna argumentera för att den skadelidande till följd av avtalet kan ha en insikt om skaderisken, vilket på grund av att denna skaderisk accepteras i förhållande till avtalsparten medför att den skadelidande inte ska anses tillhöra den skyddade personkretsen avseende det strikta miljöansvaret, även om miljöansvaret åligger någon helt utomstående.s. 70
52.I domskälen till MÖD 2005:17 uttalas att hyresgästens ekonomiska skada beror på att hyresobjektet inte uppfyller de krav som uppställs i 12 kap. JB. Härvid skulle det alltså finnas ett kausalsamband mellan skadan och det aktuella avtalet, som också utesluter att andra orsaker, nämligen bullret, kan anses medföra en ersättningsgill skada i relation till hyresgästen. Skadan ansågs alltså inte ha uppkommit på grund av bullret, utan på grund av att hyresobjektet varit felaktigt.s. 71
53.Det hade varit möjligt att istället avgränsa det ersättningsgilla området mot bakgrund av argument om att det i vissa miljöer kan antas föreligga en mer allmän acceptans av vissa skadegörande handlingar. En jämförelse kan härvid göras med allmän- och ortsovanlighet hos olika störningar, vilket också utgör ett uttryck för en bedömning utifrån det konkreta sammanhanget, dvs. att den skadelidandes situation relateras till den aktuella närmiljön.1673 Viss acceptans för skaderisker som är typiskt förknippade med en viss närmiljö – t.ex. sovrumsfönster intill en busstation – medför även det en viss begränsning av deliktsansvaret. Även om det kan vara påkallat med en viss restriktivitet avseende ansvarsbedömningen vid bullerstörningar, åtminstone i stadsmiljö, så innebär domen emellertid ett kategoriskt nekande av ersättning på grund av att hyresgästens avtalspart (också) kan bli ansvarig för bullerstörningar.s. 71
54.I likhet med produktansvaret baseras det strikta miljöansvaret på överväganden kring riskfördelningen avseende faroskapande aktiviteter. Farlighet används alltså som ett argument för ett strängare ansvar och att anspråksvägarna är alternativa. Så är emellertid inte fallet i avtalsförhållanden, även om det kan hävdas att motsvarande argument borde kunna göras gällande också när skadan drabbar avtalsparten.1674 Det är svårt att ge någon rimlig förklaring till dessa olikheter avseende synen på deliktsansvaret i avtalsförhållanden respektive kontraktskedjor. Därtill är det ännu svårare att, när det inte finns någon avtalsrelation mellan skadelidande och skadevållare, ge någon förklaring till att miljöansvaret inte kan göras gällande, samtidigt som produktansvaret tvärtom är ersättningsfrämjande. 402s. 71